Solklart fall eller brott mot praxis? Meningarna gick isär i skattemålet om Dahlkoncernen, men Skatteverket vann i kammarrätten.
Historien går tillbaka till 2004 då vissa befattningshavare och ägare i Dahlkoncernen sålde sina aktier till det franska industribolaget Saint Gobain.
De befattningshavare som betecknades Management Sellers fick först ut en lägre ersättning, varefter delar av köpeskillingen betalades ut senare vid tre separata tillfällen.
Skatteverket fann att den ersättning som betalades ut senare inte kunde betraktas som en köpeskilling för aktierna utan som ersättning för befattningshavarnas arbetsprestation, det vill säga lön. Bolaget och aktieägarna ansåg att Skatteverkets beslut baserades på flera omtolkningar i strid med gällande praxis. De menade att praxis ställer höga krav beviskrav för att ingångna avtalsförhållanden ska omtolkas till förmån för en särskild skattemässig innebörd. Förvaltningsrätten och kammarrätten gick emellertid på Skatteverkets linje.
Till stöd för sin bedömning hänvisade domstolarna till flera fall där det varit en avgörande fråga om ersättningens storlek kopplats till om personerna stannat i tjänst eller inte. I Dahlkoncernen var det enligt kammarrätten uppenbart att avsikten varit att ”försäkra sig om att nyckelpersoner stannade kvar i sina anställningar”. Kopplingen mellan tilläggsköpeskillingens storlek och de anställdas arbetsinsatser var påtaglig och därför skulle ersättningen bedömas som lön, inte som kapital.
Kammarrätten i Stockholm, 23 september 2013, 1250, 1263-12.
Lisa Bergman