”De kombinerar verklighet och vansinne”

2001 lanserade Apple den första versionen av Ipod. Då hade företaget nyss undgått konkurs med en hårsmån. Drygt tio år senare blev det världens högst värderade bolag genom tiderna.

Vad var det som tog Apple på detta formidabla segertåg?

Var det excellent produktion, logistik och marknadsföring, avancerad grundforskning eller förstklassig teknik? Nej, även om allt detta spelade in var den helt avgörande faktorn förmågan att skapa ett framgångsrikt koncept.

ALLA DE KOMPONENTER som Ipod/Itunes-konceptet byggdes av var redan kända. Hårddiskbaserade MP3-spelare hade lanserats av Creative. Tjänster för nedladdning av musik fanns likaså. SoundJam, hade till och med tagit fram grunden till Itunes-plattformen. Men ingen hade fått ihop delarna till en snygg, lättanvänd och fungerande helhet, en helhet som dessutom gjorde det möjligt för upphovsrättsinnehavare att tjäna pengar på musik. Kort sagt, ett fungerande koncept. Sedan dess har Apple gjort det igen, och igen.

Apple är sannolikt det mest framgångsrika exemplet på konceptbaserade företag i vår tid, men det är långt ifrån ensamt. Kinesiska e-handelssajten Alibaba som nu värderas till svindlande 700 miljarder dollar är ett annat. Nätsamtalssajten Skype och musiktjänsten Spotify är svenska exempel.

KAN MAN DÅ lära sig att bli en framgångsrik konceptmakare? Kan man rent av skapa företag som är skickliga på att gång på gång ta fram nya banbrytande eller klargörande koncept? Om vi med koncept menar inte bara nya Iphones, utan allt som kan sägas vara ett enkelt, nytt och slagkraftigt sätt att sammanfatta en stor mängd information eller idéer kan vi nog det.

I MAJ höll jag en kurs om konceptuellt tänkande där jag tillsammans med femton deltagare utforskade ämnet.För visst finns det mängder av såväl nya som gamla knep för att accelerera tankeprocesser och bli bättre på själva konceptualiseringsfasen, den där vi tar en klump information eller idéer vidare till en genuint ny helhet. Stora tänkare genom historien har haft sina metoder vi kan lära av. Albert Einstein fantiserade att han färdades på en ljusstråle och Leonardo da Vinci hade alltid en penna till hands.

DET SOM VERKAR förena alla dessa metoder är att de kombinerar två till synes oförenliga perspektiv – verkligheten och vansinnet. De bästa konceptuella tänkarna är mästare på att ta ut svängarna och nöjer sig inte med att hyfsat förstå en fråga. De dyker ner i den, låter den tränga in genom porerna. De ger inte upp förrän de tänkt en tanke till slut. De tar sig hela vägen till vansinnets port.

Mer verklighet och mycket mer vansinne, det är vad Sverige och världen behöver mer av.