Hans kaffe får hjulen att snurra

När Salvatore Grimaldi ville revolutionera cykel-försäljningen genom att starta caféer som andades italiensk cykelkultur skakade många på huvudet. I dag växer Bianchi Café and Cycles ut över världen.

Salvatore Grimaldi sitter uppflugen på en barstol på Bianchi Café and Cycles vid korsningen Norrlandsgatan-Lästmakargatan i Stockholm. Dekorativa sportcyklar hänger i fönstren, espressomaskinen fräser och på disken trängs cornetti, biscotti och andra italienska bakverk. Det var här cafékedjan startade. I dagsläget har ännu ett café öppnat i Tokyo, och fler är på gång.

Hans föräldrar kom med den första vågen av arbetskraftsinvandrare från Italien. Sextio år senare är Salvatore Grimaldi miljardär och leder ett företagsimperium. Han är gift med förläggaren och styrelseproffset Ewa Swartz och bor i Villa Geber på Djurgården i Stockholm. Men i stället för att slå sig till ro fortsätter han att pröva nya idéer. Senast det här med att kombinera cykel med kaffe.

– Jag var runt och tittade på hur våra återförsäljare sålde våra cyklar. Jag tog på en lösmustasch så att jag inte skulle bli igenkänd. Det vanliga var en stor lokal och ett stort golv fullt med cyklar av olika märken. Det fanns ingen säljnerv, man såg inte cyklarna för alla cyklar. Jag kände att jag var tvungen att göra något.

Idén fick inget vidare gehör. Det kommer aldrig gå, var den allmänna uppfattningen.

– Jag omger mig av många nej-sägare, men ibland orkar jag inte lyssna på alla. Bianchi Café and Cycles är ett sådant exempel.

Så kom Bianchi, ett 127 år gammalt, urstarkt italienskt varumärke som kan liknas vid cyklarnas Ferrari, att även förknippas med ett trendigt café.

– Kunder kommer fram och tackar mig för att jag har öppnat caféet. Det är ju jag som borde tacka dem egentligen, säger han och tittar stolt ut över lokalen.

Det var egentligen en osannolikt god affärsidé som gick ut på att bygga ett varumärke samtidigt som man får betalt för marknadsföringen. Kreativitet och att tänka utanför de gängse ramarna är något som har följt Salvatore Grimaldi så länge han kan minnas. Efter verkstadsutbildning började han jobba på Volvo i Köping, där fick han möjlighet att lära sig att svarva och slipa.

– Jag tjänade fem kronor i timmen på den tiden och jobbade extra på bensinmack, sålde tidningar på fritiden och gjorde lite möbler i källaren, säger Salvatore som alltid gillat att jobba – mycket och hårt.

– Helt plötsligt när jag stod vid min maskin på Volvo slog det mig att jag faktiskt var duktig på mitt jobb. Tänk om jag kunde köpa en maskin, installera den i källaren och starta eget.

Sagt och gjort. Sedan gick han till förmannen på Volvo och sa; ”Jag har en slipmaskin hemma. Kan jag inte få lite jobb?”. Förmannen blev glad.

– Jag tog med mig jobbet hem på kvällen och tog med mig det tillbaka på morgonen. Bara ett halvår senare hade jag fullt med jobb och köpte en maskin till. Jag hade en enorm lust att utveckla och göra affärer, älskade det jag gjorde och längtade efter att få göra det i större skala.

Så han gick till Upplandsbanken för att låna pengar. Hans bild av bankmän på den tiden var att de pratade stelt, bar mörk kostym och såg ner på kunderna.

– Jag träffade en bankman som var annorlunda. Han snusade och svor, tog av sig kavajen och kavlade upp skjortärmarna. Honom vågade jag prata med. Han tyckte att jag borde starta verkstad och gav sig inte när jag tvekade. Varje dag vi sågs på stan pikade han mig för att jag inte vågade. Till slut lånade jag 175.000 och byggde en verkstad i Köping.

– Egentligen är jag en verkstadsgubbe, jag gillar att ha svarvspån under fötterna, säger han lite nostalgiskt.

GRIMALDI MEKANISKA VERKSTAD växte både organiskt och genom förvärv. Salvatores bolag var känt för att göra noggranna precisionsdetaljer.

Den första större framgången inleddes emellertid med ett bakslag. Vid mitten av nittiotalet köpte Salvatore cd-maskintillverkaren Toolex Alpha, och först efter förvärvet visade det sig att företaget saknade den förväntade orderingången. En kalldusch.

– Jag sa till vår utvecklingschef Kurt att ta med sig en kudde och komma hem till mig. Du får inte gå hem förrän vi har löst problemet.

Bekymret var att de gjorde en produkt på tjugo sekunder, medan konkurrenterna gjorde den på tio. De kom till slut på en lösning som gjorde att de till och med blev snabbare än sina konkurrenter. Det var en smal men global marknad och plötsligt hade de så många ordrar att de knappt hann med. Företaget gick från att vara branschens minst lönsamma till det mest lönsamma.

– Det var ett helvete ett tag, men jag kände hela tiden att det skulle gå vägen.

Nu tog affärerna fart på riktigt. CVC, Citybanks investmentbolag, ville köpa bolaget.

– De var på mig hela tiden. Till slut tröttnade jag och sa; ”kom med ett bud”. De kom tillbaka med ett erbjudande om väldigt mycket pengar. Jag sa att det var ett för dåligt bud varpå de höjde. Det var så enormt mycket pengar att jag till slut gick med på att sälja.

Nu ska jag inte jobba på ett tag, tänkte Salvatore. Men redan dagen efter läste han en artikel i Dagens Industri om investmentbolagsrabatter och det väckte entreprenörsandan i honom. Med pengarna han tjänat på försäljningen köpte han investmentbolaget Vencap.

– Det fanns inte samma driv i bolaget som det som en entreprenör har i kroppen, där såg jag en stor möjlighet.

Lägligt nog erbjöds han i samma veva att köpa aktiemajoriteten i Monark Stiga, med flera klassiska och välkända varumärken med stor utvecklingspotential.

– Både entreprenörskapet och produktutveckling behövde utvecklas, det kunde vi bidra med.

Så blev han cykelkungen och hans företagsgrupp har vuxit stadigt, bland annat genom cykeltillverkning som har samlats i bolaget Cycleurope, en av Europas ledande tillverkare av cyklar.

GENERELLT TYCKER SALVATORE att det satsas för lite på entreprenörskap och innovation i Sverige. Entreprenörer och innovationskraft är det som utvecklar länder.

– Kreativitet växer ur kaos. När man slutar skolan i Sverige får man ofta ett erbjudande om traineetjänst från ett stort bolag. Man får bra lön och behöver inte ta några risker. I Italien däremot är det något helt annat. När du slutar skolan har du inget jobb. Alternativen som finns är generellt sett att jobba i familjebolaget eller starta eget. Tryggheten i Sverige gör det lite svårare att vara kreativ.

VAD DRÖMMER DU OM I FRAMTIDEN?

– Jag har mycket kvar. Jag vill utveckla nya koncept, nya affärer och nya bolag. Jag har haft turen att starta från noll och folk kommer till mig med innovativa tankar och idéer. Jag vill utveckla produkter från början och ta dem till marknaden. Jag kommer aldrig att tjäna enorma pengar utan satsar mycket på utveckling.

Christian Albinsson