”Glädje bästa drivkraften för framgång”

Jag fick nyligen frågan om jag någonsin känner mig nöjd. Och i så fall när. Det är något jag har funderat ganska mycket över. Visst känner jag mig väldigt nöjd i största allmänhet, men vad innebär det egentligen att vara nöjd?

Kan man någonsin vara nöjd utan att ge avkall på sina mål och drömmar? Det sägs att många framgångsrika människor, inom vitt skilda områden, drivs av ett starkt missnöje som pushar dem mot nya, större framgångar i jakten på att stilla sitt missnöje. Missnöjet blir en sorts programmering för framgång, men frågan är om det är en välsignelse eller en förbannelse. Visst knuffar det oss mot våra mål, men till vilken nytta om man aldrig blir nöjd?

JAG UNDRAR OM inte glädje är en bättre och mer effektiv drivkraft för framgång än missnöje. Som ung tränade jag boxning och älskade stenhårda träningen som till slut ledde till både ett SM-guld och en plats i landslaget. Men så fort glädjen försvann, förlorade träningspassen sin tjusning och jag slutade tvärt.

ÅTER TILL FRÅGAN OM jag någonsin känner mig nöjd, och i så fall när. I dag skulle jag spontant svara: Ja, när jag engagerar mig i saker som ger mig glädje och ökar min förmåga att leva i nuet. Då blir resan mot målet poängen, snarare än målet i sig. På det viset kan nöjdhet och utveckling gå hand i hand när vi bestämmer oss för att vara så närvarande vi kan vara i allt vi gör. Ju mer närvarande, desto nöjdare blir vi och tvärtom. Medan missnöje är en instinkt hos alla människor som främjar vår överlevnad, som undermedvetet driver oss att ständigt jaga vidare utan att ifrågasätta riktigt varför, är glädje och närvaro mer effektiva i längden. Därför tror jag att missnöjesinstinkten avtar i takt med att vi inser glädjens betydelse för framgång.

DET HÄNDER IBLAND att jag får lust att ta upp boxningen på nytt. Men varje gång jag försöker så slutar jag innan jag kommit igång. Det beror nog på att jag vet hur långt jag en gång nått och vad som krävdes för att nå dit. Så i stället för att vara närvarande och njuta av träningen så tänker jag på var jag skulle kunna vara – i landslaget eller på någon annan prominent plats. Med det flyger närvaro och glädje ut genom fönstret.

I STÄLLET FÖR ATT aktivt skapa och göda vårt missnöje för att nå högre mål borde vi kanske stanna upp, fundera över varför vi håller på som vi gör och om det är värt det. För min del är frihet både en drivkraft och en källa till glädje. När jag valde att börja jobba på Immunicum för fem år sen gjorde jag det med utgångspunkt i glädje och nyfikenhet. Det var inget självklart val och till en början var det en osäker anställning. Så här i efterhand känner jag mig glad att jag vågade. Jag är lyckligt lottad att arbeta där jag gör, och hoppas att jag även i framtiden har modet att våga låta glädjen styra.