Ett vanligt exempel på en valutatermin är att ett företag med en kundfordran i utländsk valuta ingår ett terminsavtal som innebär att denna utländska valuta efter inbetalning byts mot svenska kronor till den kurs som anges i avtalet (terminskurs). Valutaterminen har oftast inget anskaffningsvärde. Fordringar och skulder värderas som huvudregel till balansdagens kurs enligt såväl K2 som K3.
K3-regler
Företag som tillämpar K3 ska tillämpa kapitel 30 Effekter av ändrade valutakurser och bestämmelserna om säkringsredovisning i punkterna 11.38-60 eller 12.47-74. Säkringsredovisning är frivilligt enligt K3 och kräver dokumentation av säkringsförhållandet. Säkringsredovisning är möjligt för verkligt värdesäkringar, kassaflödessäkringar och säkring av nettoinvestering i en utlandsverksamhet.
K2-regler
Företag ska enligt punkterna 11.8, 13.5 och 17.8 redovisa samtliga fordringar och skulder i utländsk valuta som är säkrade med terminskontrakt till terminskursen. Någon dokumentation behövs inte.
K-årsbokslut
K ÅB baseras på K2-regelverket och reglerna är lika. Eftersom K ÅB har ett val mellan att följa regelverket i sin helhet eller om reglerna i kapitel 2-16 eller 18 i K ÅB innebär begränsningar för företaget vid tillämpning av de bestämmelser i ÅRL som anges i 6 kap. 4 § andra stycket BFL, får företaget tillämpa reglerna i K3, vilket innebär att reglerna i K3 avseende detta ord ska följas. Dock är det värt att notera att det finns specialregler för de olika associationsformerna om företaget väljer att följa K ÅB. Se K-årsbokslut.
Företag ska enligt punkterna 10.7, 12.5 och 16.8 redovisa samtliga fordringar och skulder i utländsk valuta som är säkrade med terminskontrakt till terminskursen. Någon dokumentation behövs inte.
K4-regler
Företag som tillämpar IFRS ska i sin koncernredovisning tillämpa IAS 21 Effekterna av ändrade valutakurser, IAS 32 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering, IFRS 9 Finansiella instrument. Moderföretaget tillämpar RFR 2 Redovisning för juridiska personer.