Normalt är det säljaren/leverantören av en vara/tjänst som upprättar fakturan till köparen/kunden. Vid självfakturering (kallas även för omvänd fakturering eller ”self-billing”) är det i stället köparen/kunden som upprättar denna faktura (i säljarens namn och för dennes räkning) enligt ett avtal mellan köpare och säljare. Därmed upprättar säljaren även sitt eget underlag för avdrag avseende ingående moms. Vid självfakturering övertar köparen arbetet med att skapa fakturan men inte säljarens ansvar för att den är korrekt när det gäller moms och andra skatter - säljarens ansvar kan inte avtalas bort. Eftersom BFNAR 2013:2 punkt 5.9 innehåller krav på obruten nummerserie ska varje faktura numreras enligt säljarens nummerserie trots att det är köparen som ställer ut fakturan.
Enligt punkt 5.10 kan företaget ha flera verifikationsnummerserier vilket möjliggör en egen nummerserie för den här typen av transaktioner. Självfakturering underlättar administrationen av leverantörsfakturor men kräver ofta särskilt systemstöd som automatiskt producerar fakturaunderlag. Självfakturering används t.ex. inom bilindustrin (Volvo) och mjölkindustrin (Arla) på underleverantörsnivån samt mellan åkerier och åkericentraler. Självfakturering är även lämpligt där det förekommer provisioner från leverantörer, bonus utifrån fastighetsförsäljning, elektroniska följesedlar från säljaren/leverantören, leveransavisering, streckkoder vid godsmottagning, tidrapport eller liknande.
Löpande bokföring
Säljaren:
De av köparen upprättade försäljningsfakturor utgör underlag för både bokföring, bokslut och utgående moms. Fakturan bokförs enligt sedvanliga regler.
Köparen:
De av köparen upprättade inköpsfakturor underlag för både bokföring, bokslut och ingående moms. Fakturan bokförs enligt sedvanliga regler.
Se uppslagsordet Självfaktura i Rätt Moms.