Obligationslån innebär att större företag, staten, banker och bostadskreditinstitut ger ut skuldebrev - obligationer - vilka löper med en viss fast ränta. Lånen benämns olika beroende på de avtal och säkerheter de grundar sig på. Obligationslån är normalt långfristiga lån som grundar sig på obligationer och förlagslån grundar sig på förlagsbevis. Ett förlagsbevis är precis som en obligation ett värdepapper men det löper normalt med en något högre ränta och under något längre tid. För det företag som investerar i obligationslån, dvs. köper obligationer, rör det sig oftast om en ren penningplacering. För det företag som ger ut obligationer (s.k. företagsobligationer) i form av obligations- eller förlagslån utgör detta en låneskuld (obligationer - försäljning). Angående premieobligationer, premieobligationer.
Anskaffningsvärdet för obligationer omfattar både inköpspris, kurtage (courtage) och andra direkt hänförbara avgifter. Anskaffningsvärdet för kortfristiga placeringar i obligationer debiteras konto 1820 Obligationer. Anskaffningsvärdet för långfristiga placeringar i obligationer debiteras konto 1354 Obligationer. För övrigt gäller samma boksluts-, upp- och nedskrivningsregler som för aktier och andelar, aktier/andelar - inköp och innehav.
Vid obligationsköpet får man även betala för den ränta som är upplupen, räknat från senaste ränteförfallodag. Denna räntekostnad (räntekostnader) uppvägs sedan av ränteintäkten som tillfaller köparen vid nästa ränteförfallodag och avser tiden från föregående ränteförfallodag (ränteintäkter).
På s.k. nollkupongobligationer betalas hela räntan ut först när obligationen löses in. Företaget ska periodisera inköpet till underkurs till den löptid under vilken företaget i praktiken tjänar in ränteintäkten. Den upplupna ränteintäkten kan i balansräkningen betraktas som en successiv ökning av det bokförda värdet eller redovisas i posten Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter.
Köpare av s.k. reala nollkupongobligationer, eller s.k. realränteobligationer, får dels en viss real ränta, dels en kompensation för inflationen. För varje period bör man redovisa en ränteintäkt som består dels av den reala räntan, dels av inflationskompensationen. Ett belopp motsvarande ränteintäkten läggs till obligationens bokförda värde, som således ökas successivt under obligationens löptid. Företaget måste periodisera ränteintäkten samt justera ingångsvärdet årligen.
K1-regler
Om en enskild näringsidkare förvärvar obligationer utgör detta privata tillgångar och därmed en del av dennes privata förmögenhet. Om den enskilde näringsidkaren sätter in pengarna från försäljning av sådana obligationer i näringsverksamheten utgör detta en privatinsättning, privata insättningar. Det är bara andelar i kooperativa föreningar där innehavet betingas av näringsverksamheten (13 kap. 7 § IL) och andelar i fastighetsbolag som skattemässigt utgör lagertillgång (27 kap. IL) som får tas upp som tillgång i den enskilda näringsverksamhetens balansräkning, se punkt 6.41.
Ideella föreningar och registrerade trossamfund värderar finansiella placeringar enligt punkt 6.59 vid förvärvet till inköpspriset plus andra utgifter för förvärvet. Därefter värderas finansiella tillgångar enligt punkt 6.63 till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkligt värde på balansdagen.