Lagrum
13-16 kap. och 17 kap. 5 § IL
Kommentar
För att bedriva jordbruk krävs det normalt att man innehar en lantbruksenhet, det vill säga en näringsfastighet som består av brukningsmark. Redan innehavet av en näringsfastighet medför att man bedriver näringsverksamhet. Jordbruk kan också bedrivas på arrenderad fastighet.
För jordbruk (och skogsbruk) gäller samma regler som för annan näringsverksamhet, men det finns vissa särregler. Exempel på detta är reglerna om lagervärdering av djur i jordbruk och reglerna om gårdsstöd och startstöd för unga jordbrukare med mera Gårdsstöd och startstöd för unga jordbrukare beskattas enligt reglerna för näringsbidrag.
Mangårdsbyggnaden (med tillhörande tomtmark) på en lantbruksfastighet klassificeras normalt som privatbostad. Det innebär att fastigheten skatterättsligt delas upp i en privatbostadsfastighet och en näringsfastighet. Utgifter som är hänförliga till privatbostadsfastigheten är inte avdragsgilla i näringsverksamheten. Utgifter som är gemensamma för mangårdsbyggnaden och näringsfastigheten, till exempel ränteutgifter, måste därför delas upp. Uttag av bränsle från en lantbruksenhet för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad på lantbruksenheten är skattefritt enligt en särskild undantagsregel.
Rättspraxis
RÅ 1987 ref. 11
En person ansågs som brukare av en jordbruksfastighet med stöd av ett muntligt arrendeavtal.