Telekommunikationstjänst

I vilket land finns köparen?

När säljaren är ett företag eller annan beskattningsbar person (B2B) behöver säljaren kontrollera att köpare är en näringsidkare i annat EU-land. Skatteverket har i ett ställningstagande (180125, dnr: 202 460649-17/111) redogjort för sin syn på beskattningsland för tjänster och vilka bevis som krävs. Se vidare ordet VAT-nummerkontroll.

Det kan vara besvärligare att veta var en privatperson eller annan än en beskattningsbar person (B2C) är ”etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas”. För att säljaren ska kunna avgöra det har vissa s.k. presumtioner införts inom EU. Skatteverket har upphävt sitt ställningstagande (181128, dnr: 202 488735-18/111) med hänvisning till att informationen finns tillgänglig direkt i Rättslig vägledning på Skatteverkets webbplats.

Presumtionerna innebär bland annat följande:

• Om tillhandahållandet kräver att köparen är fysiskt närvarande på en specifik plats för att det ska kunna bli ett tillhandahållande presumeras att köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas på denna plats.

• Om en tjänst säljs via en fast marklinje presumeras att köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas på den plats där den fasta marklinjen är installerad.

• Om en tjänst säljs via ett mobilt nät presumeras att köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas i det land som identifieras genom det mobila landsnumret för det SIM-kort som används när tjänsterna tas emot.

• Om en tjänst kräver en dekoder eller liknande anordning presumeras att köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas på den plats där dekodern eller liknande anordningen finns eller, om den platsen inte är känd, den plats dit programkortet skickas för att användas där.

• Om någon av ovan angivna presumtioner inte kan tillämpas presumeras att köparen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas på den plats som identifieras som sådan av säljaren med hjälp av två icke motstridiga bevis.

Från och med den 1 januari 2019 räcker det för säljaren att ha ett enda bevis för var köparen finns om säljarens omsättningar av de aktuella tjänsterna till icke beskattningsbara personer i andra EU-länder uppgår till högst 996 800 kronor. För att kunna tillämpa denna bevislättnad ska dock detta enda bevis vara antingen köparens faktureringsadress, IP-nummer, bankuppgifter, mobilt landsnummer eller platsen för köparens fasta marklinje via vilken tjänsten tillhandahålls denne.

Det finns möjlighet för säljaren att motbevisa de olika presumtionerna om det finns information som kan användas för att fastställa köparens faktiska plats. Skatteverket har också möjlighet att motbevisa en presumtion när det finns tecken på missbruk eller oegentligheter från säljarens sida.

Kan en säljare välja att redovisa moms i sitt hemland?

Elektroniska tjänster anses enligt huvudregeln omsatta i det land där köparen av tjänsten finns. En svensk säljare som har en omsättning av e-tjänster och distansförsäljning av varor till konsumenter i andra EU-länder som totalt understiger 99 680 kronor per år kan välja att beskattas i Sverige och tillämpa svenska momsregler i stället.

Periodisk sammanställning

Tjänster som beskattas enligt huvudregeln (5 kap 5 § ovan) och som säljs till företag eller andra beskattningsbara personer (B2B) ska redovisas i en så kallad periodisk sammanställning. Den försäljning av tjänster som redovisas på rad 39 i skattedeklarationen ska specificeras per köpare i den periodiska sammanställningen. I den periodiska sammanställningen anges köparens momsregistreringsnummer och försäljningen per köpare.

Faktura

Det finns ett flertal lagar som ställer krav på vilket innehåll en faktura ska ha. Bland annat finns sådana krav i bokföringslagen och aktiebolagslagen. Momslagen har de mest detaljerade kraven på hur en faktura ska se ut. Se vidare ordet faktura där dessa regler framgår.