Definition
Det finns ett avdragsförbud för kostnader som avser stadigvarande bostad. Detta trots att det finns en grundläggande rätt till avdrag för moms på kostnader för den som är skattskyldig. Avdragsrätten är central i momssystemet för att kunna beskatta mervärdet i varje led och på så sätt överföra beskattningen från företag och andra beskattningsbara personer till en slutkonsument. Avdragsrätt saknas däremot för privata kostnader då köparen i sådana fall just är konsument och ska bära momskostnaden.
Momslagen innehåller några avsteg från den grundläggande avdragsrätten, bl.a. finns ett avdragsförbud för kostnader som gäller en stadigvarande bostad. Ursprungligen hade regeln som syfte att förhindra momsavdrag på bostadsdelen på lantbruk. Genom Skatteverkets och domstolarnas tillämpning har regeln kommit att utvidgas. Även sådant som har karaktär av bostad har vid bedömningar ansetts träffas av avdragsförbudet (se vidare exemplen nedan).
Lagrum
10 kap. 26-27 §§ mervärdesskattelagen (2023:200) i kraft fr.o.m. 1 juli 2023
8 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200) i kraft t.o.m. 30 juni 2023
Beskattning
Moms på kostnader som tillhör en stadigvarande bostad får, enligt avdragsförbudet, inte dras av. Avdragsförbudet omfattar inte bara inredning, reparationer och liknande, utan också sådant som har anknytning till det stadigvarande boendet. Som exempel på detta kan nämnas avgifter för vatten- och avlopp, VVS-installationer och garagebyggnad för personbil.
Regeln har kommit att tolkas väldigt brett och Skatteverket har i Rättslig vägledning redogjort för en mycket stor mängd olika fall som kan komma att omfattas av avdragsförbudet.
Fastighetsägare har i flera fall inte medgivits frivilligt beskattning vid upplåtelse av lokaler när dessa används till äldre-, vård-, omsorgs- och flyktingboenden. Skälet har varit att frivillig beskattning inte får medges för lokaler som anses utgöra stadigvarande boende (RÅ 1993 ref. 30, RÅ 1997 not. 245, RÅ 2005 not. 78, HFD 2013 ref. 79 I, HFD 2013 ref. 79 II).
Nystartade företag och arbete på distans som sker i hemmet kan få begränsad avdragsrätt jämfört med om verksamheten bedrivs i hyrda lokaler. Skatteverket uttalar i ställningstagande (100922, dnr: 131 602507-10/111) att avdragsförbudet för stadigvarande bostad även gäller lös egendom även om dessa används i verksamheten. Det innebär att även om momspliktig verksamhet bedrivs i byggnaden kan kontorsmöbler, köksutrustning, tv-apparater och andra för boende typiska tillgångar omfattas av avdragsförbudet även om de används i momspliktig verksamhet. Om Skatteverket kommer att vidhålla denna bedömning återstår att se då frågan om hemutrustning som köptes in under pandemin prövas av Skatterättsnämnden och Högsta förvaltningsdomstolen. Se vidare nedan.
En mikroproducent som säljer överskottsel från egen solcellsanläggning som exempelvis sitter på en villa, har nekats momsavdrag då Skatteverkets inställning varit restriktiv. Avdrag för moms har nekats även i de fall där utgående moms redovisas avseende försäljningen av el från solpanelen. Enligt en dom från Högsta förvaltningsdomstolen den 25 oktober 2019 (HFD 2019 ref. 50) har en bostadsrättsförening fått avdrag för moms till viss del. Skatteverket har ändrat ett flertal ställningstaganden (201109, dnr: 8-112176, 210702, dnr: 8-1080745, 210702, dnr: 8-1080726) och redogör för beskattningskonsekvenser för den som har en solcellsanläggning på villa, fritidshus och jordbruksfastighet. Se vidare ordet solcell.
Även en privatpersons uthyrning av rum och stugor kan anses som momspliktig rumsuthyrning i hotellrörelse. Skatteverket anser (ställningstagande 230310, dnr: 8-2254572) att en hotellrörelse kan anses bedrivas när uthyrning sker för en kortare tid (tre månader) och inom ramen för en hotellrörelse eller liknande verksamhet (aktivt tillhandahållande). Ser vidare ordet hotell.
Skatteverket har genom sina ställningstaganden (210621, dnr: 8-1068402 och 220225, dnr: 8-1467660) upphävt ställningstagandet i samma fråga från 2018 (180209, dnr: 202 54979-18/111) som beskriver Skatteverkets syn på momsbeskattning om debitering av el, gas eller vatten sker särskilt utifrån faktisk förbrukning vid uthyrning fastighet. Sådan särskild debitering anser Skatteverket vara ett separat momspliktigt tillhandahållande, vilket Högsta förvaltningsdomstolen även bekräftat (191203, mål nr 1595-19). Den fråga som därefter är prövad är frågan om hyresvärden har rätt till avdrag för moms på kostnader kopplade till den momspliktiga försäljningen av el och vatten. Skatterättsnämnden har prövat frågan (200608, dnr: 64-19/I) och anser att det föreligger rätt till avdrag för moms. Skatteverket höll inte med utan ansåg i sin rättsfallskommentar att avdragsförbudet för stadigvarande bostad förhindrar möjligheten till momsavdrag (200624, dnr: 8-344335). Högsta förvaltningsdomstolens dom (210202 HFD 2021 ref. 4) bekräftar Skatterättsnämndens ställningstagande att det finns avdragsrätt för ingående moms för sådan utrustning som gör det möjligt att mäta och ta betalt av de boende för deras faktiska förbrukning av el och vatten (mätutrustning) men inte för moms som hänför sig till inköp och installation av el- och vattensystem i en fastighet som används för bostadsändamål. Skatteverket har därefter i sina ställningstaganden från 2021 och 2022 (210621, dnr: 8-1068402 och 220225, dnr: 8-1467660) både kompletterat och uppdaterat sin syn vad avser debitering av el, gas, vatten och värme samt avdragsrätt för moms på tillhörande kostnader. Se vidare ordet bostad.
Vidare redogör Skatteverket för ställningstagande och rättsfall där avdragsförbudet ansetts tillämpligt i andra fall som elevhem, gästforskarbostäder, bergvärme, frisersalong i källare osv.
Skatteverket har utfärdat ett ställningstagande (170127, dnr: 131 16524-17/111) med anledning av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande (HFD 2016 ref. 51) som avser gemensamma ytor vid uthyrning av gruppbostäder. Skatteverket anger bl.a. följande:
”Samlingsutrymmen i ett gruppboende, t.ex. gemensamt kök, matplats, tv-rum och allrum, kan enligt Skatteverkets uppfattning omfattas av frivillig skattskyldighet endast om utrymmena helt kan hänföras till vårdverksamheten, dvs. inte också används som en del av de boendes stadigvarande bostad.
Skatteverket anser därför att samlingsutrymmena kan omfattas av frivillig skattskyldighet under följande förutsättningar:
samlingsutrymmenas lokalyta är avgränsad på ett sådant sätt att den skulle kunna hyras ut separat
de boendes egna lägenheter är utrustade med alla faciliteter som normalt finns i en lägenhet i det allmänna bostadsbeståndet, så att samlingsutrymmena inte utgör ett komplement till lägenheterna och
de boende och personalen på gruppboendet använder samlingsutrymmena som en del av vård- eller omsorgsverksamheten.”
Skatterättsnämnden har prövat ett fall där ett bolag erbjöd sina anställda att, under pandemin, köpa in skrivbord och lampa för bolagets räkning för placering i hemmet. Den anställde skulle vid inköpet uppge sitt eget namn och sin adress samt ansvara för betalningen. Bolagets namn skulle anges vid beställningen och inköpet gjordes för bolagets räkning. Skatterättsnämnden ansåg att det var den anställde och inte bolaget som köpt inventarierna. Detta eftersom det var den anställde som fakturerades, var betalningsskyldig samt ansvarade för att betalning skedde i tid till leverantörerna. Enligt nämnden var det därmed den anställde och inte bolaget som köpte inventarierna varför inget momsavdrag kunde göras, de anställda hade inte i egenskap av beskattningsbara personer överlåtit inventarierna till bolaget. Bolaget fick därför inte göra momsavdrag avseende kontorsutrustningen. I och med utgången prövades inte huvudfrågan om avdragsförbudet för stadigvarande bostad var tillämpligt eller inte (210708, dnr: 2-21/I). Förhandsbeskedet överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen som däremot ansåg (220628, målnr: 4525-21) att inköpet av kontorsutrustning som görs av en anställd för att användas vid arbete i hemmet, ger arbetsgivaren rätt till momsavdrag om arbetsgivaren betalar ut ersättning för inköpen till arbetstagaren. Högsta förvaltningsdomstolen bedömer att bolaget har låtit de anställda köpa in kontorsutrustningen för bolagets räkning, bland annat eftersom det är bolaget som slutligen blir ägare till utrustningen och att ersättning bara lämnas för kontorsutrustning som används i bolagets verksamhet. Målet återförvisas till Skatterättsnämnden för en prövning av om avdragsförbudet för stadigvarande bostad är tillämpligt. Beskedet överklagades och Högsta för- valtningsdomstolen konstaterade att avdragsbegränsningen för stadigvarande bostad är en schablonregel som ska tillämpas även om avdragsrätt finns enligt huvudregeln. Detta eftersom momsen hänför sig till beskattade transaktioner. Vidare konstaterade domstolen att avdragsbegränsningen även omfattar lös egendom samt att det inte framgick av lämnade förutsättningar att de anställdas arbetsplatser i hemmen kommer att vara avskilda från bostaden i övrigt (230602, HFD 2023 ref. 31).
Högsta förvaltningsdomstolen har kommit fram till att avdragsförbudet för stadigvarande bostad inte är tillämpligt när det gäller förvärv av moduler för tillfällig uppställning som har anslutning under marken till el och vatten (HFD 211129, mål nr 3988-20). Modulerna är avsedda att användas under en begränsad tid och kan enkelt och snabbt flyttas. Enligt sådan konstruktion av så tillfällig karaktär kan inte liknas vid bostäder i det allmänna bostadsbeståndet och inte heller anses vara avsedd för ett permanent boende.