Historien om momsen

Bakgrund

Momsen infördes i Sverige 1969 och ersatte då den allmänna varuskatten (omsen) som hade funnits sedan 1960. Sedan införandet 1969 har momslagstiftningen genomgått omfattande förändringar. Skattereformen 1991 innebar bland annat en betydande basbreddning så att fler transaktioner beskattades. Detta ledde till att även tjänster kom att inordnas under den generella skatteplikten. Sverige har sedan dess haft en generell skatteplikt där de transaktioner som är momsfria angivits som särskilda undantag i momslagstiftningen.

Med siktet inställt mot ett EU-inträde ändrades momsreglerna 1 juli 1994 såväl materiellt som formellt. I samband med medlemskapet 1 januari 1995 och därefter, har momslagen i än högre grad anpassats till motsvarande regler inom EU, det så kallade mervärdesskattedirektivet. För att överhuvudtaget komma i fråga för ett medlemskap i EU måste ett land ha infört EU:s momssystem. Det innebär att alla 27 EU-länder i stort sett har samma grundläggande regler för hur moms ska tas ut. Däremot har medlemsländerna ännu inte harmoniserat skattesatserna.

Utanför EU finns ett flertal länder med momssystem. I vissa fall är systemet utformat som en ren konsumtionsskatt som endast faktureras i sista ledet mot konsumenten. OECD kartlägger världens olika skatter och rapporterar (Consumption tax trends) att allt fler länder inför ett momssystem och detta ses som en tydlig skattetrend det senaste halvseklet. I slutet av 1960-talet fanns ett momssystem i färre än tio länder, idag finns det i fler än 170 länder. OECD anger att en av de viktigaste orsakerna till att flera länder använder moms som intäktskälla är att moms allmänt ses som en skatt med förhållandevis små tillväxthämmande effekter. Internationella valutafonden IMF (International Monetary Fund) har under 40 års tid varit en aktiv aktör som rekommenderat länder att införa ett momssystem. En sådan rekommendation har inte minst gällt utvecklingsländer. Under 1990-talet ökade till exempel antalet afrikanska länder med ett momssystem från 2 till 30.

Momsreglerna är numera harmoniserade inom EU och de 27 medlemsländerna har kommit överens om olika mål och tidsfrister som införts i EU:s mervärdesskattedirektiv. Vid förhandlingarna om ett medlemskap i EU kan länder ha förhandlat sig till vissa avsteg från direktivet. Det gör att det kan finnas skillnader mellan länders momsregler. Reglerna i direktivet ska vara införda i respektive lands nationella lagstiftning men länderna får själva bestämma form och tillvägagångssätt. I Sverige återfinns momsreglerna främst i mervärdesskattelagen och mervärdesskatteförordningen men även till viss del i skatteförfarandelagen.

I flera fall kan det vara nödvändigt att jämföra en regel i till exempel mervärdesskattelagen med utformningen i EU:s mervärdesskattedirektiv. Man brukar säga att man tolkar mervärdesskattelagen i ljuset av EU-rätten. Förutom direktiv och nationell lag finns även EU:s förordning om hur direktivet ska tillämpas. Till skillnad från direktivet är förordningen bindande och direkt tillämplig i varje medlemsland utan att bestämmelserna behöver tas in i nationell lag. Förordningen hänvisar till direktivets artiklar och, av naturliga skäl, inte till respektive lands nationella regel. Därför är det viktigt att känna till var i svensk lag och i direktivet som en viss regel behandlas. I denna bok återfinns därför under rubriken ”Gällande rätt” en redogörelse för reglerna i såväl svensk lag som i EU-rättsligt direktiv eller förordning. Det är främst nedanstående rättsakter som behandlas.

Syfte och ändamål

EU:s momssystem bygger på två grundprinciper, dels principen om att momsen är en allmän konsumtionsskatt, dels principen om skatteneutralitet. I EU:s mervärdesskattedirektivs artikel 1 anges följande:

”Principen om det gemensamma systemet för mervärdesskatt innebär tillämpning på varor och tjänster av en allmän skatt på konsumtion som är exakt proportionell mot priset på varorna och tjänsterna, oavsett antalet transaktioner som äger rum under produktions- och distributionsprocessen före det led där skatt tas ut.”

I samma direktiv återfinns principen om skatteneutralitet. Det finns olika definitioner av vad neutralitet innebär, en allmän definition är att skatten inte ska påverka till exempel affärs- eller konsumtionsbeslut.

I en studie beskrivs hur de svenska momsreglerna har utvecklats från 1969 till 2015 (Professor Pernilla Rendahl, 2015, Är mervärdesskatten en konsumtionsskatt eller företagsskatt?). I denna studie sammanfattas syftet och ändamålen med en momsbeskattning. Nedan framgår de identifierade ändamålen:

1. en mervärdesskatt som ska möjliggöra beskattning av mervärdet i varje led

2. inte leda till kumulativa effekter eller dold skatt

3. inte verka konkurrenssnedvridande, vara neutral

4. vara samhällsekonomiskt effektiv, trygga sysselsättning, främja produktion

5. anpassad till EU-rätten

6. vara generell skatt, med få undantag/särregleringar

7. främja svenskt näringslivs internationella konkurrenskraft

8. inte leda till dubbelbeskattning eller icke-beskattning

9. leda till ett rationellt beskattningsresultat

10. vara enkel att tillämpa, praktisk tillämpbar och kontrollerbar

11. förhindra skatteflykt som momsbedrägerier

12. inte fördyra boende, men belasta privata levnadskostnader

13. inte leda till likviditetspåfrestningar och

14. på EU-nivå vara samhällsekonomiskt effektiv.

Studien visar att ändamålet ofta är indirekt uttryckt i förarbeten till nyare svenska momsregler och att det saknas en diskussion om eventuella motsättningar mellan olika ändamål. Detta bidrar till att tolkningen av reglerna blir komplicerad och att svenska bedömningar kan avvika från EU-rätten. En översyn av mervärdeskattelagen har genomförts (SOU 2020:31, prop. 2022:46) och den nya mervärdesskattelagen (2023:200) trädde i kraft 1 juli 2023.