Colocationtjänster är datacentertjänster som innebär att företag delar på utrymmet i en datorhall. Tjänsteleverantören ställer apparatskåp i ett datacenter och där kan kunderna installera sina servrar. Samplacering av IT-utrustning i ett datacenter kan vara ett alternativ till eget datacenter. Med detta tillhandhålls varor och underordnade tjänster som t.ex. elektricitet.
Högsta förvaltningsdomstolen har prövat (210204, målnr: 5829-19) ett företags dataservertjänster (co-location) i form av konnektivitet, flexibel kapacitet och tillgång till tjänster direkt i ett datacenter. I målet hade kunderna en exklusiv rätt att disponera ett visst utrymme i datacentret där de förvarar sin IT-utrustning.
I frågan om detta var en momsfri fastighetstjänst eller inte, hänvisades till EU-domstolens dom (200702, C-215/19) där domstolen konstaterar att datacentertjänster, i form av tillgång till skåp för förvaring av serverutrustning men även kringtjänster såsom övervakning av temperatur och fukt, kylning med mera, inte utgjorde en momsfri uthyrning av fast egendom och inte heller en tjänst med anknytning till fast egendom. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att högt specialiserade colocationtjänster och det som kunderna huvudsakligen efterfrågar bör anses vara tillgången till konnektivitet. Rätten att disponera ett visst utrymme i datacentret ansågs vara av underordnad betydelse och tjänsten ansågs därför inte som en tjänst kopplad till fast egendom. Tjänsten var därför momspliktig.