Begagnade varor

Beskattningsbar återförsäljare

Med begreppet ”beskattningsbar återförsäljare” avses en betalningsskyldig person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet köper in eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter i syfte att sälja dem vidare. Även auktionsförrättare omfattas av vinstmarginalsystemet.

Begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter

Med ”begagnade varor” avses varor som har varit i bruk och som är lämpliga att även fortsättningsvis användas antingen i befintligt skick eller efter reparation. Däremot får inte reglerna tillämpas på fastigheter, ädelmetaller och ädelstenar. Vad som menas med att en vara varit i bruk kan tolkas på olika sätt. Skatteverket har i Rättslig vägledning uttryckt att varor kan säljas i flera led utan att handgripligen användas vilket innebär svåra bevisningar och kontroller av om en vara faktiskt varit i bruk eller inte. Syftet med reglerna är att undvika dubbelbeskattning och en snedvridning av konkurrensen mellan beskattningsbara personer. Skatteverket anser därför att det kan presumeras att en vara är begagnad och varit i bruk om en privatperson köpt den och haft den i sin ägo. Det innebär att om en återförsäljare köpt en vara från en privatperson som i sin tur köpt den från en affär är det tillräckligt för att varan ska presumeras vara begagnad. Detta gäller även om varan som köps från privatpersonen verkar vara ny eller till och med har kvar den ursprungliga prislappen.

Det finns en särskild definition på konstverk, samlarföremål och antikviteter. Med konstverk menas vissa tavlor, konstgrafiska blad, skulpturer, avgjutningar, handvävda tapisserier och väggbonader. Med samlarföremål menas bland annat vissa frimärken, beläggningsstämplar, frankeringsstämplar, förstadagsbrev, kuvert, brevkort och kortbrev. Dessutom omfattas samlingar och samlarföremål av zoologisk, botanisk, mineralogiskt, anatomiskt, historiskt, arkeologiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse. Med antikviteter förstås varor som är mer än 100 år gamla och som inte är konstverk eller samlarföremål.

Även om konstverk, samlarföremål och antikviteter inte utgör begagnade varor kan en återförsäljare under vissa förutsättningar tillämpa vinstmarginalbeskattning på samma sätt som vid handel med begagnade varor. Vid inköp från en upphovsman krävs då bl.a. dennes leverans av konstverket är undantaget från moms.

Levererats till en återförsäljare inom EU

Återförsäljaren ska ha köpt in varorna i syfte att sälja dem vidare och inköpet ska ha skett i Sverige eller inom EU från någon som inte haft rätt till avdrag för ingående skatt vid sitt inköp av varorna. Leverantören kan t.ex. vara någon av följande:

• Någon annan än en beskattningsbar person t.ex. en privatperson.

• En beskattningsbar person (t.ex. ett företag) som ska redovisa moms enligt reglerna om vinstmarginalbeskattning eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat land.

• En beskattningsbar person (t.ex. ett företag) som sålt en momsfri vara enligt 10 kap. 37 § momslagen eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Denna paragraf omfattar undantag för överlåtelse av vissa tillgångar (t.ex. försäljning av en anläggningstillgång typ en bil, när avdrag inte erhölls vid inköpet av tillgången).

Beräkning av marginal (beskattningsunderlag)

Den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal utgör beskattningsunderlaget. Beskattningsunderlaget är vinstmarginalen minskad med momsen på vinstmarginalen. Vid en skattesats på 25 % uppgår beskattningsunderlaget till 80 % av skillnaden mellan försäljningssumman och inköpssumman för den sålda varan.

Vinstmarginalen kan beräknas enligt två principer:

• normal marginalbeskattning

• förenklad marginalbeskattning

Normal marginalbeskattning

Den normala marginalbeskattningen innebär att vinstmarginalen beräknas utifrån den enskilda varans försäljnings- och inköpspris. Det medför att redovisningen måste vara så ordnad att den enskilda varans försäljningspris kan identifieras. För det fall att inköpspriset för en vara överstiger försäljningspriset uppkommer en negativ vinstmarginal. Den får inte avräknas mot en positiv vinstmarginal eller annan utgående skatt som uppkommit beträffande andra omsatta varor.

Förenklad marginalbeskattning

En avräkning av negativ marginal kan däremot göras om de särskilda reglerna för förenklad marginalbeskattning tillämpas. Enligt det normala marginalbeskattningssystemet ska vinstmarginalen beräknas separat för varje vara. För vissa beskattningsbara återförsäljare är det på grund av den verksamhet de bedriver svårt att beräkna vinstmarginalen för varje enskild vara. Detta gäller t.ex. när flera varor har köpts in för en klumpsumma utan att individuella inköpspris fastställts för de olika varorna. För att underlätta för dessa återförsäljare kan vinstmarginalen beräknas som skillnaden mellan periodens sammanlagda försäljningspriser och inköpspriser. Om olika skattesatser är tillämpliga på varorna ska beskattningsunderlaget fördelas efter skattesats. Det sker då en förenklad marginalbeskattning.

Om en förenklad marginalbeskattning visar att de sammanlagda inköpspriserna under perioden överstiger de sammanlagda försäljningspriserna under perioden är det inte möjligt att återbetala momsen på skillnaden. Däremot medger systemet att den överskjutande delen av en periods inköpspriser får föras över till nästa period och inräknas i inköpspriserna under denna period. Om även denna period resulterar i en negativ vinstmarginal, får detta underskott överföras till nästa period osv.

Den förenklade marginalbeskattningen får inte användas vid handel med begagnade bilar. Bilar är i regel registrerade och därför lätta att identifiera. De har oftast ett högt värde i jämförelse med begagnade varor i övrigt. Att begagnade motorfordon har ställts utanför den förenklade marginalbeskattningen skulle kunna orsaka svårigheter i det fall en bil förvärvas för att skrotas och säljas i delar. Reglerna om förenklad VMB har därför utformats så att de även gäller motorfordon som förvärvats för att efter skrotning säljas i delar.

Valfrihet att välja allmänna regler i stället för VMB

En återförsäljare kan välja att tillämpa allmänna regler dvs. att beskatta hela försäljningspriset i stället för bestämmelserna om marginalbeskattningen. Om t.ex. en köpare är ett företag kan det vara fördelaktigare för köparen om allmänna regler tillämpas. I detta exempel jämförs de allmänna reglerna med VMB-reglerna. AB Begagnade varor har köpt in en vara från privatpersonen Carl för 10 000 kronor.

Vinsten som AB Begagnade varor utgår ifrån är 1 600 kronor i båda fallen. Om köparen Möbel AB köper varan enligt allmänna regler får Möbel AB ett lägre anskaffningsvärde än om VMB tillämpas. Enligt allmänna regler blir anskaffningsvärdet 11 600 kronor förutsatt att Möbel AB har avdragsrätt för den ingående skatten om 2 900 kronor. Enligt VMB-reglerna blir anskaffningsvärdet 12 000 kronor. När VMB tillämpas har köparen inte rätt att dra av någon moms. Skulle köparna däremot vara privatpersoner eller företag utan avdragsrätt för moms blir vinstmarginalbeskattningen mer fördelaktig eftersom priset blir 12 000 kronor jämfört med 14 500 kronor.

För en återförsäljare kan beskattning ske både enligt de allmänna reglerna som enligt normal och förenklad VMB under en och samma redovisningsperiod.

Fakturan

När en återförsäljare använder sig av VMB får momsens belopp eller underlaget för beräkning av momsen inte anges på fakturan. En köpare har aldrig möjlighet att dra av marginalmomsen. Det ska framgå av fakturan att reglerna om VMB tillämpats genom att ange den eller de fakturatexter som är relevanta:

1. vinstmarginalbeskattning för begagnade varor

2. vinstmarginalbeskattning för konstverk eller

3. vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter.

Auktionsförrättare

Bestämmelserna om beskattning av VMB omfattar även en auktionsförrättare som säljer varor på uppdrag av en beskattningsbar återförsäljare. En auktionsförrättare ska normalt, under samma förutsättningar som gäller för andra skattskyldiga återförsäljare, kunna tillämpa VMB-systemet när denne säljer begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter. I sådana fall räknas vad auktionsförrättaren betalar till uppdragsgivaren som inköpspris och vad denne får från köparen som försäljningspris. Uppdragsgivarens inköpspris är vad denne betalat till sin leverantör och försäljningspriset vad som fås från auktionsförrättaren.