Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 1998:5) ska alla anställda, som arbetar mer än en timme om dagen vid bildskärm, få genomgå en synundersökning på arbetsgivarens bekostnad.
Visar det sig då att den anställde behöver glasögon för bildskärmsarbete, räknas dessa som ett arbetsredskap. Arbetsgivaren kan då betala glasögonen utan att den anställde drabbas av någon kostnad eller förmånsbeskattning. Kostnaden för glasögonen och framför allt bågarna ska hållas på en ”rimlig” nivå.
Om arbetsförhållandena innebär att synavståndet varierar mycket, från ca 35 cm till ca 200 cm, kan så kallade närprogressiva glas behövas. Även i det fallet kan arbetsgivaren betala glasögonen utan att det uppstår någon kostnad eller förmånsbeskattning för den anställde.
Om den anställde behöver glasögon av annat skäl än bildskärmsarbete och får glasögonen betalade av arbetsgivaren är detta däremot en skattepliktig förmån.
Beskattning
Förmån av terminalglasögon ska inte tas upp i den anställdes underlag för preliminärskatt och är heller inte underlag för arbetsgivaravgifter.
Om det däremot uppstår en skattepliktig förmån, t.ex. privata glasögon, ska marknadsvärdet av dessa ingå i underlaget för beräkning av preliminärskatt och arbetsgivaravgifter och redovisas som övrig skattepliktig förmån i arbetsgivardeklarationen på individnivå.