Definition
I brottsbalken finns ett särskilt kapitel som stadgar vilka påföljder som aktualiseras vid tjänstefel. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning, genom handling eller underlåtenhet, åsidosätter vad som gäller för den uppgift man har att utföra ska dömas för tjänstefel till böter eller fängelse.
Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, ska däremot inte någon påföljd utdömas.
Om tjänstefelet dock har begåtts med uppsåt och brottet är att anse som grovt är påföljden fängelse. Vid bedömande av om brottet är grovt ska särskilt beaktas om gärningsmannen allvarligt har missbrukat sin ställning eller om gärningen för någon enskild eller det allmänna har medfört allvarligt förfång eller otillbörlig förmån som är betydande. Detta gäller dock inte den som är ledamot av en beslutande statlig eller kommunal församling. Dessa personer är nämligen inte underkastade ansvar enligt ovan. Inte heller ska ovanstående tillämpas om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse än i brottsbalken.
Det finns ett antal rättsfall som rör tjänstefel och dessa prövas inte av Arbetsdomstolen som slutlig instans utan av Högsta domstolen. Fråga om tjänstefel kan med hänvisning till definitionen endast gälla anställda vid någon statlig myndighet eller kommun eftersom det då ska röra sig om myndighetsutövning. Om tjänstefelet sedan skulle få inverkan på anställningen, i form av uppsägning eller avskedande, kan frågan slutligt komma att prövas av Arbetsdomstolen. Det finns en skyldighet för de statliga arbetsgivare som lagen om offentlig anställning gäller för att anmäla den som är skäligen misstänkt för brott för att i sin anställning ha begått tjänstefel.
Rättspraxis
I AD 1993 nr 26 hade en polisman dömts för dataintrång och tjänstefel till villkorlig dom. Arbetsdomstolen fann att det enligt den tidigare gällande lagen om offentlig anställning från 1976 inte har förelegat grund för avsked.
I ett annat fall kom Arbetsdomstolen till samma slutsats, nämligen att det inte fanns tillräckliga skäl för avskedande. AD 2004 nr 9 rörde en polisman som hade dömts för brotten misshandel, olaga frihetsberövande och falsk angivelse. Arbetsdomstolen fann om än med viss tvekan att det inte kunde anses att arbetstagaren var uppenbart olämplig som polis. Hänsyn togs särskilt till att arbetstagaren såväl före som efter den aktuella händelsen skött sitt arbete utan anmärkning och att beteendet fick anses vara en engångshändelse.