Sverige har infört Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, det så kallade sanktionsdirektivet.
Det föreligger numera ett straffrättsligt ansvar för arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige. Straffbestämmelsen är tillämplig på såväl uppsåtligt som oaktsamt handlande. Även en särskild avgift ska erläggas av varje fysisk eller juridisk person som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige. Detta gäller oberoende av om ett straffrättsligt ansvar krävs ut eller inte. Vidare gäller att den som anställer sådana utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige dels ska kunna bli av med sin rätt till alla offentliga stöd, bidrag och förmåner under fem års tid, och dessutom bli återbetalningsskyldig för offentliga stöd, bidrag och förmåner som betalats ut eller annars kommit honom eller henne till del i upp till tolv månader innan brottet kom till polisens kännedom.
Dessutom finns en lagstadgad rätt för utlänningar som saknat rätt att vistas i Sverige att få lön och annan ersättning för det arbete som utförts. Om parterna, dvs. en utlänning och en arbetsgivare, tvistar om innestående ersättning ska ersättningen enligt presumtionsregeln anses motsvara den minimilön som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Dessutom ska det presumeras att tre månaders heltidsarbete har utförts. I syfte att underlätta för utlänningen att få sin rätt till ersättning kan ytterligare tidsbegränsat uppehållstillstånd erhållas.