En viktig grundsats inom arbetsrätten är att rätten att vidta stridsåtgärder är fri. Detta följer av en av våra grundlagar, regeringsformen. Enligt regeringsformen gäller att begränsningar av friheten att vidta stridsåtgärder endast kan ske genom lag eller kollektivavtal. Detta betyder exempelvis att domstolar inte på eget bevåg, utan stöd i lag eller kollektivavtal, kan hindra eller förbjuda stridsåtgärder.
För såväl den offentliga som den privata sektorn gäller att vissa stridsåtgärder kan medföra så allvarliga konsekvenser för samhället eller inom en viss samhällssektor att stridsåtgärden inte kan anses försvarlig. Om en arbetskonflikt drabbar vissa myndigheters verksamhet, såsom rättsväsendet, eller exempelvis distributionen av elenergi, kan lätt väldigt omfattande skador uppstå för samhället och invånarna i landet. Man talar då om att konflikten är samhällsfarlig.
Medbestämmandelagen innehåller åtskilliga regler om fredsplikt. Dessa regler innehåller vissa allmänna begränsningar i rätten att vidta stridsåtgärder. Lagen innehåller däremot inga regler om samhällsfarliga konflikter.
Frågan om begränsningar av samhällsfarliga konflikter har i stället lösts i huvudavtal träffade mellan huvudorganisationer på arbetsmarknaden. Enligt huvudavtalet mellan SAF och LO 1938 (det s.k. Saltsjöbadsavtalet) ska konflikter som äventyrar allmänna intressen anmälas till en särskild rådgivande nämnd, arbetsmarknadsnämnden. Parterna har lovat varandra att följa nämndens rekommendationer i sådana ärenden.
2000 års huvudavtal inom den statliga sektorn räknar i en bilaga upp ett antal tjänster (exempelvis anställningar inom regeringskansliet och inom vissa delar av rättsväsendet samt anställningar vid vissa myndigheter), vilka inte får dras in i en arbetskonflikt. Frågor om samhällsfarliga konflikter kan hänskjutas till Statstjänstenämnden för prövning.
1994 års kommunala huvudavtal definierar samhällsfarliga konflikter som stridsåtgärder som genom sina verkningar skulle otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner eller medföra fara för människors liv eller risk för att bestående ohälsa uppstår. Frågan om en stridsåtgärd är samhällsfarlig kan ytterst prövas av en särskild nämnd, den centrala nämnden.
Lagrum
2 kap. 17 § regeringsformen (1974:152)