Konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser, Romkonventionen, öppnades för undertecknande i Rom den 19 juni 1980 för de dåvarande nio medlemsstaterna. Den 1 april 1991 trädde konventionen i kraft. Alla nya medlemmar i EG/EU har sedan dess undertecknat konventionen.
Konventionen reglerar val av lagar avseende avtalsförpliktelser olika länder emellan. Avtalsstatut kan väljas fritt vilket innebär att de parter som undertecknar ett avtal kan välja vilken lag som ska tillämpas för hela eller delar av detta avtal. Parterna kan även välja vilken domstol som är behörig vid tvist.
Parterna kan när som helst komma överens om att en annan lag ska vara tillämplig (partsautonomi). I de fall då parterna inte har valt tilllämplig lag reglerar Romkonventionen att avtalet omfattas av lagen i det land som det har närmast anknytning till, enligt närhetsprincipen.
Anställningsavtal ska omfattas av lagen i det land där den anställde vanligtvis utför sitt arbete, eller lagen i det land där det verksamhetsställe genom vilket han anställdes är beläget, eller lagen i det land till vilket avtalet har närmast anknytning.
Tänk på
Parterna kan välja en annan tillämplig lag för anställningsavtalet men det får inte medföra att den anställde berövas det skydd som annars skulle tillförsäkras honom eller henne.
Lagrum
Romkonventionen