Ordinarie arbetstid är ett arbetstidsbegrepp som finns i arbetstidslagen. Detta begrepp ska ses tillsammans med de övriga arbetstidsbegreppen övertid, nödfallsövertid, jourtid och mertid.
Definition
Den ordinarie arbetstiden får enligt arbetstidslagen uppgå till högst 40 timmar i veckan. Det är således fråga om en maximiregel. Inget hindrar att den ordinarie arbetstiden understiger 40 timmar i veckan. Kollektivavtalen innehåller ofta regler om den ordinarie arbetstidens längd. Är något kollektivavtal inte tillämpligt är den ordinarie arbetstiden fastställd i anställningsavtalet.
När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor. Denna regel tar sikte på skiftarbete och verksamheter där arbete bedrivs såväl vardag som söndag.
Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tilllämpas på arbetsstället.
I den ordinarie arbetstiden ska inte inräknas raster, såsom lunchrast. Pauser inräknas däremot i den ordinarie arbetstiden. Restid mellan bostaden och arbetsstället räknas normalt inte in i den ordinarie arbetstiden. Är det fråga om restid mellan olika arbetsplatser är det ofta motsatsen som gäller. Kollektivavtalen brukar reglera dessa frågor.
Det är möjligt att i centralt kollektivavtal göra avvikelser från lagens regler om ordinarie arbetstid. Kan kollektivavtal i denna fråga inte träffas får Arbetsmiljöverket medge avvikelser genom dispens om det finns särskilda skäl.
Tänk på
Många kollektivavtal har speciella regler om arbetstid. Arbetsgivare och arbetstagare bör därför alltid kontrollera i kollektivavtalet om det där finns arbetstidsregler som avviker från lagens. Finns sådana avvikande regler gäller dessa i stället för lagens bestämmelser.
Lagrum
5 § arbetstidslagen (1982:673)