Offentligt anställda

För offentligt anställda arbetstagare tillämpas en särskilt arbetsrättslig lag, lagen om offentlig anställning. Allmänheten ska kunna känna ett berättigat förtroende för den offentliga verksamheten, varför anställda i offentlig verksamhet i vissa situationer lyder under strängare regler än andra. Angående till exempel regleringen av bisysslor regleras dessa i olika författningar samt i kollektivavtal.

Offentligt anställda arbetstagare är förbjudna att ha bisysslor som kan rubba förtroendet till hans eller hennes, eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller skada myndighetens anseende, s.k. förtroendeskadlig bisyssla. Detta innebär att det således kan räcka att det finns risk för att jäv uppkommer.

Den som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 § RF). Även av förvaltningslagen följer att den som handlägger ett ärende kan anses som jävig i vissa fall (16 § förvaltningslagen).

Hälsoundersökningar

När en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i dennes hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, finns en skyldighet att på uppmaning av arbetsgivaren regelbundet genomgå de undersökningar av den anställdes hälsa som är nödvändiga för bedömning av om det föreligger sådana brister i den anställdes hälsotillstånd. Detta gäller dock endast de anställda som enligt kollektivavtal eller föreskrifter av regeringen är skyldiga att genomgå undersökningarna.

Alla typer av hälsoundersökningar anses till viss grad vara integritetskränkande varför en begäran om en sådan undersökning måste vara väl grundad och sakligt motiverad.

Rättspraxis

Genom en dom från Högsta domstolen (NJA 2014 s. 323) har det skapats en möjlighet för enskilda att få allmänt skadestånd från staten vid brott mot regeringsformen, trots att lagstöd för skadestånd saknas. Detta skulle möjligen leda till en mer allmän rätt till skadestånd även för andra brott mot regeringsformen, såsom brott mot regeln om saklighet vid tillsättning av offentliga tjänster. Den 23 april 2014 meddelade Högsta domstolen en dom i vilken en man tillerkändes allmänt skadestånd om 100 000 kr på grund av att staten i strid med grundlagen berövat honom hans svenska medborgarskap under en tid. Domstolen konstaterar att det saknas lagstöd för ett sådant skadestånd, men anser tämligen kortfattat att ”övervägande skäl” talar för att allmänt skadestånd för ideell skada ändå kunde dömas ut av domstol.

Situationen när någon går miste om en anställning på grund av att anställningsbeslutet inte vilar på saklig grund kan dock inte jämföras med den drabbade mannen i målet ovan, och kravet på saklighet har även delvis ett annat syfte än att enbart skydda individens intressen; det är även tänkt att det ska tillse att skattemedlen används till bästa möjliga bemanning på den offentliga sektorn i landet. Trots detta är det som sagt inte omöjligt att saklighetskravet i RF kan komma att åberopas i något kommande mål i Arbetsdomstolen (AD) rörande tjänstetillsättning i offentlig sektor. Det återstår att se vad AD i så fall kommer fram till. (I lagen (1994:260) om offentlig anställning finns däremot en uttalad regel som säger att endast den sökandes förtjänst och skicklighet ska inverka på tillsättningsbeslut inom statlig sektor. Motsvarande uttalade stöd för saklighetsprincipen på den kommunala och regionkommunala sektorn finns dock inte i arbetsrättslig lag.)