Definition
Inkompetens innebär att det föreligger brist på kunskap eller erfarenhet. Inom arbetsrätten innebär inkompetens avsaknad av teoretisk eller praktisk kunskap för att kunna utföra en viss arbetsuppgift.
Kompetenskrav
En arbetsgivare kan vid nyanställning diktera kompetenskraven för en anställning. Det kan röra sig om en särskild universitetsexamen, språkkunskaper eller praktisk erfarenhet. Emellertid får inte kraven vara otillåtna enligt diskrimineringslagen. Vid rekrytering sorteras de som saknar erforderlig kompetens bort. Vissa yrken kräver enligt lag särskild kompetens, till exempel advokatyrket.
Offentlig anställning
Inom stat och kommun tas vid nyrekrytering endast hänsyn till sökandens kunskaper ur ett objektivt perspektiv. Här ska den som har den bästa kompetensen, teoretiskt och praktiskt, premieras. Personliga egenskaper anses inte väga lika tungt som det eventuellt kan göra hos privata arbetsgivare.
Uppsägning på grund av inkompetens
Att som arbetsgivare säga upp någon redan anställd person på grund av inkompetens är endast i undantagsfall lagenligt. Om arbetstagaren är stadigvarande arbetsoförmögen till följd av sjukdom och inte kan utföra något arbete över huvud taget hos arbetsgivaren kan arbetsgivaren säga upp den anställde på grund av personliga skäl. Likaså kan en arbetstagare som genomlidit en sjukdom och således medicinskt sett inte är sjuk längre, men som har kvar skador eller men av sin sjukdom, vara inkompetent (som i t.ex. AD 1993 nr 142 om två arbetsskadade elektriker som efter genomliden sjukdom hade kvarstående skador som förhindrade dem att utföra det arbete som arbetsgivaren kunde erbjuda).
Vid en omorganisation skulle det också kunna vara så att anställda med särskild behörighet kan omplaceras för att undvika uppsägning. Det kan leda till att en arbetstagare som saknar motsvarande kompetens blir överflödig, vilket skulle kunna leda till uppsägning på grund av arbetsbrist. Anställningsskyddslagen bygger dock på att uppsägningar så långt som möjligt ska undvikas och arbetsgivaren ska se till att alla möjligheter att ha kvar den anställde iakttas. Det kan röra sig om viss vidareutbildning eller fortbildning vid omplacering, eller praktiskt stöd till en kollega som inte klarar sitt arbete riktigt. Observera dock att arbetsgivaren inte har en skyldighet att bekosta en omfattande yrkesutbildning för sin personal utan det rör sig framför allt om mer begränsad fortbildning och vidareutbildning, ofta intern sådan.
Rättspraxis
AD 2008 nr 46 rörde en anställd vid en fristående gymnasieskola. Skolan beslutade att genomföra en omorganisation innebärande högre kvalitetskrav och att endast behöriga lärare skulle få undervisa i kärnämnena. En arbetstagare som var tillsvidareanställd blev uppsagd med hänvisning till beslutet. Frågan rörde om uppsägningen hade skett på grund av arbetsbrist eller på grund av personliga skäl. Arbetsdomstolen kom fram till att uppsägningen skett på grund av arbetsbrist efter förändringar i skolans verksamhet. Rättsfallet är ändå intressant då det behandlar frågan om inkompetens och hänvisar till skollagens uttryckliga krav om att endast den som är behörig ska kunna anställas som lärare utan tidsbegränsning, om det inte föreligger särskilda skäl.