Facebook är ett forum på nätet genom vilket medlemmarna kan kontakta andra medlemmar, lägga upp bilder och ingå i olika intressegrupper med mera. Arbetsrättsligt finns det flera olika frågeställningar kring denna typ av forum.
Har arbetstagaren rätt att nyttja arbetsgivarens dator och internetuppkoppling för att surfa på internet? För att besvara den frågan behövs information huruvida arbetsgivaren har satt upp riktlinjer för användning av arbetsredskapen och internetanvändning. Beroende på vilken policy företaget har kan Facebook-surfande vara tillåtet och arbetsgivaren kan också ha rätt att kontrollera vilka internetadresser den anställde har besökt.
Många arbetsgivare anser att Facebook kan vara ett bra sätt att hålla kontakt med omvärlden, kunder och andra. Det kanske till och med är en förutsättning för arbetets utförande. Särskilt de som arbetar med ungdomar torde ha nytta av Facebook. I sådana fall bör Facebook tillåtas på arbetstid. Det finns dock andra sammanhang där förekomsten av Facebook kan förbjudas. Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet och kan också blockera vissa internetadresser eller påminna om att det är förbjudet att på arbetstid besöka vissa internetadresser.
Företagsinformation och kritik
Naturligtvis får inte en arbetstagare avslöja företagshemligheter eller annan sekretessbelagd information på Facebook. Inte heller torde åtminstone grav kritik mot arbetsgivaren på Facebook vara tillåtet, i allt fall inte på den privata sektorn.
Hos de som är offentliganställda råder dock en långtgående yttrandefrihet som gör att de får uttrycka sina åsikter om myndigheten på vilken de arbetar i princip i samma utsträckning som vilken invånare som helst i landet.
Det finns exempel där före detta anställda väljer att gå ut på Facebook och mer eller mindre offentligt eklatera sin glädje över att ha lämnat ett visst företag. Någon lojalitetsplikt mellan den före detta anställde och företaget föreligger i sig inte om det inte särskilt har avtalats om det. Att uttrycka denna glädje innan uppsägningstiden har löpt ut kan däremot utgöra ett brott mot den anställdes lojalitetsplikt, beroende på vad som skrivs. Något som även det skulle kunna vara ett brott mot lojalitetsplikten är t ex om någon som alltjämt är anställd kommenterar inlägget genom att skriva något nedsättande om bolaget i fråga. Även att kommentera inlägget i positiva ordalag skulle kunna vara ett brott mot lojalitetsplikten.
Rättspraxis
AD 2011 nr 88. En rektor för en skola sades upp från sin anställning på grund av att han på sin privata Facebooksida hade presenterat sig som rektor för den aktuella skolan samtidigt som han där visat - enligt skolan - anstötliga bilder samt varit medlem i s.k. Facebookgrupper med anstötliga namn av sexuell karaktär. Rektorns Facebooksida var tillgänglig för läsning av vissa elever på skolan.
Frågan som bedömdes av domstolarna, först av tingsrätten och sedan av Arbetsdomstolen, var om uppsägningen var sakligt grundad. Tingsrättens dom som innebar att uppsägningen inte var sakligt grundad överklagades nämligen till Arbetsdomstolen som beviljade prövningstillstånd.
Saklig grund för uppsägning förelåg endast om arbetsgivarens skäl för uppsägning objektivt sett var godtagbara, samt om en omplacering av arbetstagaren inte var skäligt att kräva av arbetsgivaren. Vid prövningen av om saklig grund förelåg i det aktuella fallet togs hänsyn till den särskilda ställning vid skolan som arbetstagaren i sin egenskap av rektor och lärare haft. Arbetstagaren ingick även i skolans ledningsgrupp och hade där en särskild förtroendeställning. Detta ska vägas mot att även en arbetstagare med särskild förtroendeställning och ansvar har rätten till yttrandefrihet och ett privatliv.
När det gäller arbetstagares agerande på fritiden ska utgångspunkten vara att man är fri i sin livsföring. Rektorn ansågs ha vissa grundläggande rättigheter på fritiden såsom till exempel att uttrycka sin åsikt, tankar eller känslor offentligt.
Arbetsdomstolen fann att de aktuella bilderna som rektorn hade lagt ut på Facebook inte hade klar sexuell anknytning och att de bilderna dessutom utgjorde en mindre del av alla de bilder rektorn hade gjort tillgängliga på sin Facebook-sida. Inte heller hade bilderna negativt påverkat bolaget innan de uppmärksammades i media. Den negativa mediarapporteringen kunde inte heller anses utgöra saklig grund för uppsägning. Rektorn hade vidare inte ens förespeglat att skolan skulle ligga bakom Facebooksidan och ej heller att han på Facebook agerade inom sin anställning. Besökare verkade ej heller ha fått den uppfattningen, och rektorn hade inte heller velat skada skolan.
Domstolen konstaterade att det aktuella materialet bara rörde rektorn i hans egenskap av privatperson och han som liksom andra människor bör vara fri att få uttrycka sig enligt eget tycke. Arbetsdomstolen fann därför vid en samlad bedömning och intresseavvägning att rektorn inte kunde sägas upp enbart på grund av det han lagt upp på sin Facebook-sida.
Tänk på
Om anställda kränker en annan anställd på Facebook eller annat forum eller i övrigt skriver nedsättande om en kollega kan detta anses som mobbning. Om detta får konsekvenser på arbetsplatsen har arbetsgivaren en skyldighet att ingripa. Beroende på vad som skrivits och vilka konsekvenser detta får för den omskrivne och för arbetsgivaren kan skrivandet bedömas olika allvarligt i arbetsrättsligt hänseende. Trakasserier som är förbjudna i diskrimineringslagen måste arbetsgivaren också ingripa mot, om det skett i samband med arbetet. Samma gäller för sexuella trakasserier. Sådana trakasserier kan utföras genom Facebook även i samband med arbetet.