Med uttrycket decemberkompromissen menas den överenskommelse som träffades i december 1906 mellan SAF och LO. Överenskommelsen innebar att arbetstagarsidan erkände arbetsgivarens bestämmanderätt i företaget (rätten att leda och fördela arbetet, den s.k. arbetsledningsrätten, och att fritt anställa och avskeda arbetare). I gengäld erkände arbetsgivarsidan arbetstagarnas föreningsrätt.
Rättspraxis
Arbetsgivarens bestämmanderätt kom sedan att befästas i rättspraxis genom domar på 1930-talet i vilka Arbetsdomstolen slog fast att denna bestämmanderätt (ofta benämnda § 32-befogenheter efter den plats i SAF:s stadgar som reglerna hade) utgjorde en allmän rättsgrundsats. Detta innebar att arbetsgivarens bestämmanderätt existerar även om det gällande kollektivavtalet inte uttryckligen innehåller regler om någon sådan bestämmanderätt.
Föreningsrätten lagreglerades i 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt. Reglerna återfinns numera i medbestämmandelagen.