Rättspraxis
Om en omplacering, som i och för sig sker inom ramen för arbetstagarens arbetsskyldighet, medför ingripande verkningar för den anställde, exempelvis i fråga om lön, arbetsuppgifter eller arbetstider, krävs enligt rättspraxis godtagbara skäl för omplaceringen. Denna princip brukar kallas för ”bastubadarprincipen” och har fått sitt namn efter omständigheterna i domen, AD 1978 nr 89.
Målet rörde en arbetstagare som var anställd som sulfitoperatör hos ett företag inom processindustrin. Arbetsuppgifterna bestod bl.a. i att övervaka en ångpanna. Sedan arbetstagaren under arbetstid påträffats medan han badade bastu, omplacerades han till okvalificerade arbetsuppgifter. Detta medförde ändrad arbetstid och sänkta löneförmåner.
I målet uppkom flera frågor, bland annat när en omplaceringen av arbetstagaren är att betrakta som ett avskedande, om omplaceringen av arbetstagaren hade skett i syfte att förmå honom att själv lämna anställningen och om omplaceringen utgjorde en disciplinär bestraffning i strid med 62 § medbestämmandelagen.
AD tillämpade i detta fall för första gången principen som innebär att särskilt ingripande omplaceringar kan underkastas en rättslig prövning på ett sätt som påminner om vad som gäller vid uppsägning. Vid sådana ingripande omplaceringar kan således en domstol pröva om arbetsgivaren haft tillräckliga skäl för sitt omplaceringsbeslut.