KOVFS 2011:1 Konsumentkrediter

2.1.1 God kreditgivningssed och näringsidkarens förklaringsskyldighet

Enligt 6 § konsumentkreditlagen ska en näringsidkare i sitt förhållande till konsumenten såväl före som under ett avtalsförhållande iaktta god kreditgivningssed, och därvid ta tillvara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg och ge de förklaringar som konsumenten i det enskilda fallet behöver.

En näringsidkare ska agera med utgångspunkt från att kreditavtal kan ha stor betydelse för den enskildes ekonomiska förhållanden samt på lämpligt sätt kunna ge samtliga förklaringar som konsumenten behöver för att kunna avgöra om kreditavtalet passar hans eller hennes behov och ekonomiska situation.

Näringsidkarens förklaringsskyldighet innebär inte att näringsidkaren behöver lämna råd till konsumenten. Näringsidkaren bör dock avråda konsumenten från att ingå kreditavtal om omständigheter finns som tyder på att kreditavtalet är ofördelaktigt för konsumenten att ingå, till exempel med hänsyn till förekomsten av andra låneformer hos kreditgivaren och/eller risk för överskuldsättning för konsumenten.

Vid krediter om såväl större som mindre kreditbelopp som kan antas innebära stora risker för skuldsättningsproblem, eller krediter vars konstruktioner måste antas vara svåra för konsumenter att förstå, ska näringsidkaren utgå ifrån att konsumenten normalt har behov av utförliga förklaringar. I dessa fall bör konsumenten även kunna ställa frågor till en på området särskilt insatt person hos näringsidkaren och få dessa frågor besvarade utan dröjsmål.

Näringsidkaren bör på lämpligt sätt försäkra sig om att konsumenten har förstått de förklaringar avseende viktiga delar av avtalet som har givits.

2.1.2 God kreditgivningssed och återbetalningstidens längd

Vid kreditköp följer av god kreditgivningssed att återbetalningstidens längd inte bör överstiga varans livslängd. Återbetalningstiden bör bestämmas måttfullt särskilt för varor där teknikutvecklingen är snabb. Vid återbetalningstidens bestämmande bör även hänsyn tas till kreditbeloppet, varvid lägre belopp motsvaras av kortare kredittider och vice versa. Det belopp som konsumenten ska erlägga vid varje betalningstillfälle bör uppgå till en sådan storlek att skälig amortering över tid sker av krediten.

2.2.1 Innehåll och presentation av marknadsföring

Begreppet marknadsföring omfattar information som lämnas i avsättningsfrämjande syfte, oavsett vilka kanaler som används för framförande av budskapet. Information enligt p. 2.2.3–2.2.5 nedan behöver dock inte lämnas om marknadsföringen endast upplyser om att kredit lämnas. Innehåller marknadsföringen konkreta inslag såsom till exempel argumentation om kreditens förmånlighet eller faktauppgift om krediten ska dock informationen lämnas.

Av god kreditgivningssed följer att en uppgift som lämnas bör vara tydlig och lätt för konsumenter att uppmärksamma. Vidare bör krediten presenteras sakligt, korrekt och i neutrala ordalag. Informationen ska vara fullständig avseende sådant som kan antas ha särskild betydelse för konsumenten.

2.2.2 Återhållsamhet och måttfullhet

Kravet på god kreditgivningssed innefattar att näringsidkaren i sin marknadsföring bör visa återhållsamhet och måttfullhet. Det innebär bland annat följande.

• Krediten får inte framställas på ett sätt som kan missleda konsumenten om de ekonomiska följderna, eller ge intryck av att den erbjudna krediten inte innebär någon, eller endast ringa, belastning på ekonomin.

• När kredit kan erhållas snabbt får inte detta i sig framhållas som ett avgörande argument i förhållande till övriga kreditvillkor. Möjlighet att få snabb kredit får inte ges en framträdande plats i marknadsföringen.

• Vid fortlöpande krediter eller kontokrediter bör inte förekomma att konsumenter erbjuds kreditköp eller kontanter med uttrycklig hänvisning till att det finns ett outnyttjat kreditutrymme.

• Om en kredit marknadsförs som räntefri eller motsvarande bör detta bedömas som att noll procent (0%) ränta uttas för krediten, varvid informationskraven i 7 § 2 st. marknadsföringslagen ska tillämpas.

• Om konsumenten har utnyttjat en så kallad betalningsfri månad, bör kreditgivaren vid nästkommande avisering informera om att en betalningsfri månad har utnyttjats och att saldot därmed har ökat med ränta och eventuella avgifter för den betalningsfria månaden.

Måttfullhet och neutral information är särskilt viktigt vid utformningen av marknadsföringsåtgärder för krediter när kreditansökningsformulär bifogas, eller vid erbjudande om höjning av tidigare avtalad kreditgräns. Även vid telefonförsäljning (2.2.5 nedan) är måttfull och neutral information av särskild vikt.

2.2.3 Information vid marknadsföring

Enligt 7 § konsumentkreditlagen ska en näringsidkare vid marknadsföring av kreditavtal, med angivande av ett representativt exempel, lämna information om den effektiva räntan för krediten.

Ett exempel ska, för att anses som representativt, avse den vanligast förekommande kreditsituation som tillämpas, alternativt kan förutses, av näringsidkaren. Den effektiva räntan ska anges som en årsränta uttryckt i procent med minst en decimal. Information om den effektiva räntan bör lämnas med angivande av datum. Hur den effektiva räntan ska beräknas framgår av bilagorna 1 och 2.

Om annan räntesats eller sifferuppgift än den effektiva räntan förekommer i marknadsföringen ska näringsidkaren, med angivande av ett representativt exempel, lämna information enligt 7 § 2 st. p. 1–6 konsumentkreditlagen. En näringsidkare bör i enlighet med god kreditgivningssed avstå ifrån att i marknadsföring framhålla till exempel frånräntesatser eller kreditvillkor som enbart en begränsad andel konsumenter kan få del av, om det inte uttryckligen av marknadsföringen framgår att denna riktar sig till en viss utpekad specifik grupp.

Om konsumenten är skyldig att ingå ett avtal om kompletterande tjänst, till exempel en försäkring, för att beviljas krediten, eller beviljas den på de villkor som anges i marknadsföringen, ska detta enligt 7 § 3 st. konsumentkreditlagen anges i marknadsföringen i anslutning till informationen om den effektiva räntan.

Information om den effektiva räntan, andra sifferuppgifter eller räntesatser som förekommer i marknadsföringen, eller skyldigheten att ingå avtal om en kompletterande tjänst, ska ges på ett klart, kortfattat och framträdande sätt. Konsumenten ska därmed utan svårigheter kunna uppfatta och ta del av informationen. Informationen får till exempel inte återges med förminskad textstorlek i förhållande till annan information som förekommer i löpande text i marknadsföringen. Informationen ska lämnas direkt i marknadsföringen. Det är således inte tillräckligt att i marknadsföringen hänvisa till något annat ställe där informationen kan erhållas, till exempel en webbplats. Även vid marknadsföring där det finns begränsningar i utrymme, till exempel i så kallade reklambanners, bör den effektiva räntan framgå med angivande av ett representativt exempel.

Om en kreditgivare finansierar ett köp av en vara eller tjänst som en annan näringsidkare tillhandahåller eller marknadsför och därtill även tillhandahåller marknadsföringsmaterial, har kreditgivaren ett ansvar för marknadsföringen. Även om kreditgivaren inte tillhandahåller marknadsföringsmaterialet bör kreditgivaren verka för att näringsidkaren i sin marknadsföring av krediten uppfyller gällande bestämmelser om marknadsföring och information (jfr. även vad som sägs om kreditförmedlare i p. 2.2.4 samt 2.9 nedan).

2.2.4 Information innan ett kreditavtal ingås

Näringsidkaren ska i rimlig tid innan ett kreditavtal ingås ge konsumenten information i enlighet med 8 § konsumentkreditlagen.

I de fall krediten förmedlas av en kreditförmedlare som inte har kreditgivning som sin huvudsakliga verksamhet, är kreditgivaren ansvarig för att säkerställa att konsumenten får fullständig förhandsinformation. Informationen ska ges av kreditförmedlaren eller på annat lämpligt sätt.

Informationen ska vara utformad på sådant sätt att konsumenten genom att ta del av den ska ha möjlighet att förstå kreditavtalets innebörd, bedöma nyttan av att ingå kreditavtalet, jämföra olika alternativ och förstå de ekonomiska konsekvenser som kan följa av kreditavtalet.

Med uttrycket rimlig tid avses tillräcklig tid för konsumenten att sätta sig in i och överväga informationen. Vad som är rimlig tid avgörs med utgångspunkt från förhållandena i det enskilda fallet, både med avseende på kreditavtalets egenskaper och konsumentens förkunskaper.

Av god kreditgivningssed följer att näringsidkaren vid behov även ska förklara innebörden av informationen, besvara de frågor som konsumenten kan ha och försäkra sig om att konsumenten har förstått informationen. Utan att konsumenten efterfrågar det, bör näringsidkaren förklara vad som händer vid betalningsdröjsmål, i fall där kreditvillkoren därmed ändras på ett långtgående sätt. Detta är exempelvis fallet när en räntefri kredit efter betalningsdröjsmål enligt avtalet övergår till att bli ränteburen.

Den effektiva räntan ska i informationen anges med ett representativt exempel.

Informationen om hur ränteskillnadsersättning i förekommande fall kommer att beräknas ska återges.

Informationen ska ges skriftligen genom användande av formuläret ”Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation”. Blanketten återfinns i bilaga 3. Samtliga fält i formuläret som är relevanta i det enskilda fallet ska vara korrekt ifyllda.

Formuläret ska tillhandahållas i en handling eller i någon annan skriftlig och varaktig form som är tillgänglig för konsumenten. Informationen ska således antingen ges i ett dokument, eller på annat sätt där det säkerställs att konsumenten kan bevara informationen i ursprungligt och oförändrat skick så länge den är relevant. Så kan ske exempelvis genom en pdf-fil men inte genom en webbplats som kan bli föremål för ändringar. Med uttrycket tillgänglig för konsumenten avses att informationen ska tillhandahållas på ett sätt som medger åtkomst för konsumenten i det enskilda fallet.

Om avtalet på konsumentens begäran ska ingås genom ett medel för distanskommunikation som inte tillåter att informationen ges i sådan form före avtalsslutet, ska näringsidkaren ge konsumenten informationen i denna form snarast efter det att avtalet har ingåtts. Två exempel på nämnda situation är kreditavtal som ingås genom utväxlande av sms-meddelanden eller kreditavtal som ingås vid ett telefonsamtal.

Om konsumenten begär det, ska näringsidkaren utan kostnad lämna ett utkast till kreditavtal. Av ett sådant utkast bör tydligt framgå om utkastet utgör ett för näringsidkaren bindande anbud eller inte. För det fall näringsidkaren inte har för avsikt att ingå ett kreditavtal med konsumenten behöver avtalsutkast inte upprättas. Konsumenten ska dock i de fall kreditansökan inte beviljas meddelas orsaken till att så har skett i enlighet med p. 2.3.3 nedan.

2.2.5 Särskilt vid telefonförsäljning av kredit

Vid telefonförsäljning av kredit ska näringsidkaren enligt 10 § konsumentkreditlagen lämna information i enlighet med 3 kap. 4 § 1 st. distans- och hemförsäljningslagen istället för den information som föreskrivs i 8 § 1 st. resp. 9 § 1 st. konsumentkreditlagen. Den beskrivning av den finansiella tjänstens huvudsakliga egenskaper som ska ges enligt det stycket ska innehålla information om:

1. kreditbeloppet och villkoren för utnyttjande av krediten,

2. kreditavtalets löptid,

3. varan eller tjänsten och dess kontantpris vid kreditköp,

4. krediträntan, villkoren för krediträntan med angivande av referensindex eller referensräntor samt tidpunkter, förfaranden och andra villkor för ändring av krediträntan,

5. den effektiva räntan, med angivande av ett representativt exempel, och det sammanlagda belopp som ska betalas av konsumenten, och

6. avbetalningarnas storlek, antal och förfallotidpunkter samt den ordning enligt vilken betalningarna ska fördelas på krediter med olika krediträntor.

I de fall kreditavtal erbjuds konsumenter genom telefonförsäljning är det av särskild vikt att näringsidkaren beaktar vad som ovan sägs om god kreditgivningssed, till exempel med avseende på återhållsamhet och måttfullhet. Vid dessa försäljningssituationer bör näringsidkaren särskilt tydligt försäkra sig om att konsumenten förstår den information som lämnas i marknadsföringen.

2.3.1 Kreditprövning

Av 12 § konsumentkreditlagen framgår att näringsidkaren ska göra en kreditprövning innan kredit beviljas. Skyldigheten gäller oavsett kreditbelopp och löptid för krediten.

Kreditprövningen ska grundas på tillräckliga uppgifter och krediten får beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar för att fullgöra sitt åtagande enligt kreditavtalet.

Vid en ökning av krediten som är väsentlig ska en ny kreditprövning göras.

Kreditprövningen bör anpassas efter de särskilda omständigheter som råder i varje enskilt fall. Att tillräckliga uppgifter ska inhämtas innebär att näringsidkaren är skyldig att inhämta så många uppgifter att en bedömning av konsumentens nuvarande och framtida betalningsförmåga kan ske med en hög grad av säkerhet. Olika tillförlitliga metoder kan användas och näringsidkaren bör använda flera uppgiftskällor. Uppgifter som konsumenten själv lämnar bör kontrolleras av näringsidkaren, till exempel genom en aktuell kreditupplysning med relevant innehåll.

Vad som är en väsentlig ökning av en befintlig kredit får bedömas i det enskilda fallet genom att ökningen ställs i relation till den aktuella kreditens storlek. En ökning med 10 procent eller mer kan i allmänhet anses vara en väsentlig ökning och en förnyad kreditprövning ska i dessa fall ske.

2.3.2 Genomförande av kreditprövning

Den kreditsökandes ekonomiska förutsättningar att fullgöra kreditavtalet kan normalt bedömas mot bakgrund av:

• inkomster,

• tillgångar,

• utgifter,

• skuldförhållanden (inklusive ställda säkerheter).

Om den kreditsökande ingår i ett hushåll med flera personer bör i lämplig utsträckning hela hushållets ekonomi beaktas.

Utifrån de uppgifter som inhämtats från olika källor bör en beräkning göras för att pröva om det finns betalningsutrymme för den sökta krediten. Vid sådan prövning bör hänsyn även tas till skäliga levnadsomkostnader för konsumenten. För bedömning av dessa kan näringsidkaren få ledning av Konsumentverkets beräkningar av skäliga levnadsomkostnader.

Kreditgivaren bör inhämta en kreditupplysning som ger en uppdaterad bild av konsumentens betalningsförmåga. Förutom inkomstuppgift bör kreditupplysningen innehålla uppgift om konsumentens skuldförhållanden, inklusive uppgift om eventuella betalningsanmärkningar.

Kreditprövning bör ske även om säkerhet ställs som täcker kreditbeloppet och kreditkostnaden.

2.3.3 Till 13 § konsumentkreditlagen

Om krediten inte beviljas är näringsidkaren enligt 13 § konsumentkreditlagen skyldig att underrätta konsumenten om orsaken till varför ansökan har avslagits. Om avslaget beror på uppgifter från en extern databas, ska konsumenten snarast och utan kostnad underrättas om databasens namn och vilka uppgifter som har lämnats.

Näringsidkaren bör i sin underrättelse till konsumenten om varför krediten inte har beviljats tydligt ange på vilka grunder bedömningen har skett och inte endast hänvisa till en intern eller extern beräkningsmodell. Konsumenten ges därigenom möjlighet att förstå vad som kan behöva förändras för att i framtiden kunna beviljas en kredit.

Uppgifter som har inhämtats från externa databaser ska underrättas konsumenten, även om uppgifterna har förts över på annat medium, till exempel en cd-romskiva, av näringsidkaren. Underrättelsen bör ske skriftligen.