IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering

102P.När kraven i punkterna 102D–102I upphör att gälla för ett säkringsförhållande (se punkterna 102J–102O) ska ett företag ändra den formella identifieringen av det säkringsförhållandet enligt tidigare dokumentation för att återspegla de ändringar som krävs till följd av referensräntereformen, dvs. ändringarna är förenliga med kraven i punkterna 5.4.6–5.4.8 i IFRS 9. I detta sammanhang ska identifieringen av säkringen endast ändras för att genomföra en eller flera av följande ändringar:

1. Identifiering av en alternativ referensränta (avtalsenligt eller icke-avtalsenligt angiven) som en säkrad risk.

2. Ändring av beskrivningen av den säkrade posten, inbegripet beskrivningen av den identifierade delen av de kassaflöden eller det verkliga värde som säkras.

3. Ändring av beskrivningen av säkringsinstrumentet.

4. Ändring av beskrivningen av hur företaget kommer att bedöma säkringseffektivitet.

102Q.Ett företag ska också tillämpa kravet i punkt 102P c om följande tre villkor är uppfyllda:

1. Företaget gör en ändring som krävs till följd av en referensräntereform genom att använda en annan metod än att ändra grunden för fastställande av de avtalsenliga kassaflödena för säkringsinstrumentet (enligt beskrivningen i punkt 5.4.6 i IFRS 9).

2. Det ursprungliga säkringsinstrumentet tas inte bort från rapporten över finansiell ställning.

3. Den valda metoden är ekonomiskt likvärdig med en ändring av grunden för fastställande av de avtalsenliga kassaflödena för det ursprungliga säkringsinstrumentet (enligt beskrivningen i punkterna 5.4.7 och 5.4.8 i IFRS 9).

102R.Kraven i punkterna 102D–102I kan komma att upphöra att gälla vid olika tidpunkter. Vid tillämpning av punkt 102P kan ett företag därför bli skyldigt att ändra den formella identifieringen av sina säkringsförhållanden vid olika tidpunkter, eller bli skyldigt att ändra den formella identifieringen av ett säkringsförhållande mer än en gång. När, och endast när, en sådan ändring görs av identifieringen av säkringen ska företaget tillämpa punkterna 102V–102Z2 enligt vad som är tillämpligt. Företaget ska också tillämpa punkt 89 (för en säkring av verkligt värde) eller punkt 96 (för en kassaflödessäkring) för att redovisa förändringar i det verkliga värdet för den säkrade posten eller säkringsinstrumentet.

102S.Ett företag ska ändra ett säkringsförhållande enligt kraven i punkt 102P senast vid slutet av den rapportperiod under vilken en ändring som krävs till följd av en referensräntereform görs av den säkrade risken, den säkrade posten eller säkringsinstrumentet. För att undvika tvivel innebär en sådan ändring av den formella identifieringen av ett säkringsförhållande varken att säkringsförhållandet upphör eller att ett nytt säkringsförhållande identifieras.

102T.Om ändringar görs utöver de ändringar som krävs till följd av en referensräntereform av den finansiella tillgång eller finansiella skuld som är identifierad i ett säkringsförhållande (enligt beskrivningen i punkterna 5.4.6–5.4.8 i IFRS 9) eller av identifieringen av säkringsförhållandet (enligt kraven i punkt 102P) ska ett företag först tillämpa de tillämpliga kraven i denna standard för att avgöra om dessa ytterligare ändringar leder till att säkringsredovisningen upphör. Om de ytterligare ändringarna inte leder till att säkringsredovisningen upphör ska företaget ändra den formella identifieringen av säkringsförhållandet enligt vad som anges i punkt 102P.

102U.Punkterna 102V–102Z3 anger undantag endast för de krav som anges i de punkterna. Ett företag ska tillämpa alla andra krav på säkringsredovisning i denna standard, inbegripet villkoren för godkännande i punkt 88, på säkringsförhållanden som påverkades direkt av referensräntereformen.

Retroaktiv bedömning av effektivitet

Kassaflödessäkringar

102Y.När ett företag tillämpar punkt 102P på grupper av poster som identifieras som säkrade poster i en säkring av verkligt värde eller en kassaflödessäkring ska företaget fördela de säkrade posterna på undergrupper baserat på den referensränta som säkras och identifiera referensräntan som den säkrade risken för varje undergrupp. I t.ex. ett säkringsförhållande i vilket en grupp av poster säkras mot ändringar i en referensränta som omfattas av en referensräntereform kan de säkrade kassaflödena eller det säkrade verkliga värdet för vissa poster i gruppen ändras så att de hänvisar till en alternativ referensränta innan andra poster i gruppen ändras. I det här exemplet identifierar företaget vid tillämpning av punkt 102P den alternativa referensräntan som den säkrade risken för den berörda undergruppen av säkrade poster. Företaget fortsätter att identifiera den befintliga referensräntan som den säkrade risken för den andra undergruppen av säkrade poster fram till att de säkrade kassaflödena eller det säkrade verkliga värdet för dessa poster ändras så att de hänvisar till den alternativa referensräntan eller posterna löper ut och ersätts av säkrade poster som hänvisar till den alternativa referensräntan.

102Z.Ett företag ska separat bedöma om varje undergrupp uppfyller kraven i punkterna 78 och 83 för att utgöra en godtagbar säkrad post. Om en undergrupp inte uppfyller kraven i punkterna 78 och 83 ska företaget framåtriktat upphöra med säkringsredovisning för säkringsförhållandet i sin helhet. Företaget ska också tillämpa kraven i punkterna 89 eller 96 för att redovisa ineffektivitet avseende säkringsförhållandet i sin helhet.

102Z1.En alternativ referensränta som identifieras som en icke-avtalsenligt angiven riskandel som inte är separat identifierbar (se punkterna 81 och VT99F) per det datum den identifieras ska antas ha uppfyllt det kravet per det datumet om, och endast om, företaget rimligen kan förvänta sig att den alternativa referensräntan kommer att vara separat identifierbar inom 24 månader. Denna 24-månadersperiod gäller varje alternativ referensränta separat och börjar gälla från och med det datum företaget för första gången identifierar den alternativa referensräntan som en icke-avtalsenligt angiven riskandel (dvs. 24-månadersperioden gäller separat för varje räntesats).

102Z2.Om ett företag därefter rimligen kan förvänta sig att den alternativa referensräntan inte kommer att vara separat identifierbar inom 24 månader från det datum när företaget för första gången identifierade den som en icke-avtalsenligt angiven riskandel ska företaget upphöra att tillämpa kravet i punkt 102Z1 på denna alternativa referensränta och framåtriktat upphöra med säkringsredovisning från datumet för denna nya bedömning i fråga om alla säkringsförhållanden där den alternativa referensräntan har identifierats som en icke-avtalsenligt angiven riskandel.

102Z3.Utöver de säkringsförhållanden som är angivna i punkt 102P ska ett företag tillämpa kraven i punkterna 102Z1 och 102Z2 på nya säkringsförhållanden i vilka en alternativ referensränta har identifierats som en icke-avtalsenligt angiven riskandel (se punkterna 81 och VT99F) när, på grund av en referensräntereform, den riskandelen inte är separat identifierbar per det datum den identifieras.

VT94.Den potentiella förlusten på en option som ett företag utfärdar kan vara betydligt högre än den potentiella vinsten på en säkrad post som är hänförlig till optionen. Med andra ord är en utfärdad option inte effektiv när det gäller att minska en säkrad posts resultatexponering. Därför uppfyller inte en utfärdad option villkoren för säkringsinstrument såvida den inte är identifierad som en täckning av en köpt option, inklusive en som är inbäddad i ett annat finansiellt instrument (exempelvis en utfärdad köpoption som används för att säkra en inlösningsbar skuld). Omvänt gäller att en köpt option har potentiella vinster som motsvarar eller överstiger förlusterna och därför kan minska resultatexponeringen avseende förändringar i verkliga värden eller kassaflöden. Därför kan en sådan option uppfylla villkoren för ett säkringsinstrument.

VT95.En finansiell tillgång värderad till upplupet anskaffningsvärde kan identifieras som ett säkringsinstrument i en säkring av valutarisk.

VT96.har upphävts.

VT97.Ett företags egna egetkapitalinstrument ingår inte i företagets finansiella tillgångar eller finansiella skulder och kan därför inte identifieras som säkringsinstrument.

VT98.Ett bindande åtagande att förvärva en verksamhet i ett rörelseförvärv kan bara vara en säkrad post avseende valutarisken, eftersom övriga risker som säkras inte specifikt kan identifieras och värderas. Dessa andra risker är allmänna affärsrisker.

VT99.Ett innehav enligt kapitalandelsmetoden kan inte vara en säkrad post i en säkring av verkligt värde eftersom kapitalandelsmetoden innebär att det är investerarens andel av intresseföretagets resultat som redovisas i resultatet, inte förändringar i verkligt värde för innehavet. Av ett liknande skäl kan ett innehav i ett dotterföretag som omfattas av koncernredovisningen inte vara en säkrad post i en säkring av verkligt värde eftersom det är dotterföretagets resultat som redovisas i koncernredovisningens resultat, och inte förändringar i innehavets verkliga värde. En säkring av en nettoinvestering i en utlandsverksamhet är annorlunda, eftersom det är en säkring av exponeringen för utländsk valuta, inte en säkring av verkligt värde avseende förändringen i innehavets värde.

VT99A.Punkt 80 anger att i koncernredovisningen kan valutarisken för en mycket sannolik prognostiserad koncernintern transaktion uppfylla villkoren för en säkrad post i en kassaflödessäkring, under förutsättning att transaktionen är uttryckt i en annan valuta än den funktionella valutan för det företag som är part i transaktionen och valutarisken kommer att påverka koncernens resultat. I detta syfte kan ett företag vara ett moderföretag, dotterföretag, intresseföretag, joint venture eller en filial. Om valutarisken för en prognostiserad koncernintern transaktion inte påverkar koncernens resultat kan den koncerninterna transaktionen inte uppfylla villkoren för en säkrad post. Detta är vanligtvis fallet för royaltybetalningar, räntebetalningar eller förvaltningsavgifter mellan företag i samma koncern, såvida det inte finns en hänförlig extern transaktion. Om valutarisken för en prognostiserad koncernintern transaktion kommer att påverka koncernens resultat kan emellertid den koncerninterna transaktionen uppfylla villkoren för en säkrad post. Ett exempel är prognostiserade försäljningar eller inköp av varor i lager mellan företag i samma koncern, om det föreligger en vidareförsäljning av varorna till en part utanför koncernen. På liknande sätt kan en prognostiserad koncernintern försäljning av anläggningar och utrustning från det företag i koncernen som tillverkat dem till ett företag i koncernen som kommer att använda dem i sin verksamhet påverka koncernens resultat. Detta skulle t.ex. kunna ske genom att anläggningen och utrustningen skrivs av av det företag som förvärvar dem, och det ursprungligen redovisade beloppet för anläggningen och utrustningen kan ändras om den prognostiserade koncerninterna transaktionen görs i en annan valuta än det förvärvande företagets funktionella valuta.

VT99B.Om en säkring av en prognostiserad koncernintern transaktion uppfyller villkoren för säkringsredovisning ska varje vinst eller förlust som redovisats i övrigt totalresultat enligt punkt 95 a omklassificeras från eget kapital till resultatet som en omklassificeringsjustering i samma period eller perioder under vilken eller vilka den säkrade transaktionens valutarisk påverkar koncernens resultat.

VT99BA.Ett företag kan identifiera alla ändringar i kassaflöden eller verkligt värde för en säkrad post i ett säkringsförhållande. Ett företag kan också identifiera enbart ändringar i kassaflödena eller det verkliga värdet för en säkrad post över eller under ett angivet pris eller annan variabel (en ensidig risk). Realvärdet för en köpt option som är ett säkringsinstrument (förutsatt att den har samma huvudsakliga villkor som den identifierade risken), men inte dess tidsvärde, återspeglar en ensidig risk i en säkrad post. Ett företag kan exempelvis identifiera variabilitet i utfall för framtida kassaflöden på grund av en prisökning för ett prognostiserat råvaruköp. I en sådan situation identifieras endast förluster av kassaflöden som är följden av en ökning av priset över den angivna nivån. Den säkrade risken innefattar inte tidsvärdet för en köpt option eftersom tidsvärdet inte är en del av den prognostiserade transaktion som påverkar resultatet (punkt 86 b).

VT99C.[...]3 Företaget kan identifiera alla kassaflöden från hela den finansiella tillgången eller finansiella skulden som den säkrade posten och säkra dem för enbart en viss risk (exempelvis endast för förändringar som är hänförliga till förändringar i Libor). Exempelvis, när det gäller en finansiell skuld vars effektivränta ligger 100 räntepunkter under Libor, kan ett företag som den säkrade posten identifiera hela skulden (det vill säga det nominella beloppet plus ränta till Libor minus 100 räntepunkter) och säkra den förändring i verkligt värde för eller kassaflöden från hela denna skuld som är hänförlig till förändringar i Libor. Företaget kan också välja en säkringskvot som inte är 1:1 i syfte att förbättra säkringens effektivitet enligt beskrivningen i punkt VT100.

VT99D.Dessutom, om ett fastförräntat finansiellt instrument säkras en viss tid efter dess utgivning och räntorna har förändrats under tiden, kan företaget identifiera en del som motsvarar referensräntan. [...]4 Ponera exempelvis att ett företag ger ut en fastförräntad finansiell tillgång om 100 VE som har en effektivränta om 6 procent vid en tidpunkt när Libor är 4 procent. Det börjar säkra denna tillgång en tid senare när Libor stigit till 8 procent och tillgångens verkliga värde har minskat till 90 VE. Företaget beräknar att om det hade förvärvat tillgången det datum när det först identifierar den som en säkrad post till det verkliga värdet den hade då om 90 VE, skulle den effektiva räntan varit 9,5 procent. [...]4 Företaget kan identifiera en Libor-del på 8 procent som består delvis av de avtalsenliga räntebetalningarna och delvis av skillnaden mellan det aktuella verkliga värdet (det vill säga 90 VE) och det belopp som ska betalas tillbaka vid förfall (det vill säga 100 VE).

VT99E.Punkt 81 tillåter ett företag att identifiera något annat än ett finansiellt instruments hela förändring i verkligt värde eller alla variationer i kassaflödena för ett finansiellt instrument. Exempelvis följande:

1. Ett finansiellt instruments samtliga kassaflöden kan identifieras för ändringar i kassaflöde eller verkligt värde hänförliga till vissa (men inte alla) risker.

2. Vissa (men inte alla) av ett finansiellt instruments kassaflöden kan identifieras för ändringar i kassaflöden eller verkligt värde hänförliga till alla eller bara vissa risker (det vill säga en ”andel” av det finansiella instrumentets kassaflöden kan identifieras för ändringar hänförliga till alla eller enbart vissa risker).

VT99F.För att vara berättigade för säkringsredovisning måste de identifierade riskerna och andelarna vara separat identifierbara delar av det finansiella instrumentet. Vidare måste förändringar, som uppkommer från förändringar i de identifierade riskerna och andelarna, i kassaflöden eller verkligt värde för hela det finansiella instrumentet kunna värderas på ett tillförlitligt sätt. Exempelvis följande:

1. För ett fastförräntat finansiellt instrument som är säkrat mot ändringar i verkligt värde hänförliga till ändringar i en riskfri ränta eller en referensränta, betraktas den riskfria räntan eller referensräntan vanligen som både en separat identifierbar del av det finansiella instrumentet och som möjlig att värdera på ett tillförlitligt sätt.

2. Inflation går inte att identifiera separat eller mäta på ett tillförlitligt sätt och kan inte identifieras som en risk eller en andel av ett finansiellt instrument, såvida inte kraven i c är uppfyllda.

3. En avtalsenligt angiven inflationsandel av kassaflödena för en redovisad obligation som är knuten till inflationen (förutsatt att det inte finns något krav på att separat redovisa ett inbäddat derivat) går att identifiera separat och kan mätas på ett tillförlitligt sätt så länge instrumentets övriga kassaflöden inte påverkas av inflationsandelen.

VT100.Ändringar i pris på en del av eller en komponent i en icke-finansiell tillgång eller icke-finansiell skuld har i allmänhet inte någon förutsägbar, separat mätbar effekt på postens pris, som är jämförbar med effekten av exempelvis förändrade marknadsräntor på obligationskurser. Därmed är en icke-finansiell tillgång eller icke-finansiell skuld en säkrad post endast i sin helhet eller för valutarisk. Om det finns en skillnad mellan villkoren för säkringsinstrumentet och för den säkrade posten (såsom för en säkring av det prognostiserade köpet av brasilianskt kaffe genom att använda ett terminskontrakt för att köpa colombianskt kaffe på i övrigt likartade villkor) kan säkringsförhållandet ändå uppfylla villkoren för ett säkringsförhållande förutsatt att alla villkor i punkt 88 uppfylls, inklusive det att säkringen förväntas vara mycket effektiv. För detta ändamål kan beloppet för säkringsinstrumentet vara större eller mindre än det för den säkrade posten om detta förbättrar effektiviteten i säkringsförhållandet. Exempelvis skulle en regressionsanalys kunna utföras för att visa på ett statistiskt samband mellan den säkrade posten (exempelvis en transaktion i brasilianskt kaffe) och säkringsinstrumentet (exempelvis en transaktion i colombianskt kaffe). Om det finns ett giltigt statistiskt samband mellan de två variablerna (det vill säga mellan enhetspriserna för brasilianskt kaffe och colombianskt kaffe), kan regressionslinjens lutning användas för att ta fram den säkringskvot som kommer att maximera den förväntade effektiviteten. Om exempelvis regressionslinjens lutning är 1,02 maximerar en säkringskvot baserad på 0,98 enheter säkrade poster på 1,00 enheter av säkringsinstrumentet den förväntade effektiviteten. Säkringsförhållandet kan emellertid leda till ineffektivitet som redovisas i resultatet under säkringsförhållandets löptid.

VT101.En säkring av en total nettoposition (exempelvis nettot av alla fastförräntade tillgångar och fastförräntade skulder med likartade löptider), i stället för en viss säkrad post, uppfyller inte villkoren för säkringsredovisning. Dock kan nästan samma effekt på resultatet av säkringsredovisning för denna typ av säkringsförhållande uppnås genom att identifiera som den säkrade posten en del av de underliggande posterna. Exempelvis kan en bank ha tillgångar om 100 VE och skulder om 90 VE där risker och villkor är av likartad karaktär och säkra nettoexponeringen om 10 VE. Banken kan då identifiera 10 VE av dessa tillgångar som den säkrade posten. Denna identifiering kan användas om sådana tillgångar och skulder är fastförräntade instrument, i vilket fall det är en säkring av verkligt värde, eller om de är instrument med rörlig ränta, i vilket fall det är en kassaflödessäkring. På motsvarande sätt kan ett företag ha ett bindande åtagande att göra ett köp i utländsk valuta om 100 VE och ett bindande åtagande att sälja i den utländska valutan om 90 VE. Företaget kan då säkra nettoexponeringen om 10 VE genom att köpa ett derivat och identifiera det som ett säkringsinstrument som är hänförligt till 10 VE av det bindande köpåtagandet om 100 VE.

VT102.Ett exempel på en säkring av verkligt värde är en säkring av exponeringen för förändringar i verkligt värde på ett fastförräntat skuldinstrument som följd av ändrade räntesatser. En sådan säkring kan ingås av emittenten eller innehavaren.

VT103.Ett exempel på en kassaflödessäkring är användandet av en swap för att byta lån med rörlig ränta till lån med fast ränta (det vill säga en säkring av en framtida transaktion där de framtida kassaflöden som säkras är de framtida räntebetalningarna).

VT104.En säkring av ett bindande åtagande (exempelvis en säkring av den förändring i bränslepris som är hänförlig till ett oredovisat avtalsenligt åtagande av ett elföretag att köpa bränsle till ett fast pris) är en säkring av en exponering för en förändring i verkligt värde. Alltså är en sådan säkring en säkring av verkligt värde. Enligt punkt 87 kan emellertid en säkring av en valutarisk för ett bindande åtagande som alternativ redovisas som en kassaflödessäkring.

VT105.En säkring betraktas som mycket effektiv endast om bägge de följande villkoren är uppfyllda:

1. När säkringen ingås och under efterföljande perioder förväntas säkringen vara mycket effektiv när det gäller att resultera i motverkande förändringar i verkligt värde eller kassaflöden som är hänförliga till den säkrade risken under den period för vilken säkringen är identifierad. En sådan förväntan kan visas på olika sätt, inklusive en jämförelse av tidigare förändringar i verkligt värde eller kassaflöden för den säkrade posten som är hänförliga till den säkrade risken med tidigare förändringar i verkligt värde eller kassaflöden för säkringsinstrumentet, eller genom att visa på ett starkt statistiskt samband mellan det verkliga värdet eller kassaflödena för den säkrade posten och dem för säkringsinstrumentet. Företaget kan välja en säkringskvot som inte är 1:1 i syfte att förbättra säkringens effektivitet enligt beskrivningen i punkt VT100.

2. De faktiska resultaten av säkringen ligger inom intervallet 80–125 procent. Om exempelvis faktiska resultat var sådana att förlusten på säkringsinstrumentet är 120 VE och vinsten på kontantinstrumentet 100 VE kan effektiviteten beräknas som 120/100, vilket är 120 procent eller som 100/120, som är 83 procent. I detta exempel, under antagande att säkringen uppfyller villkoret i a, skulle företaget sluta sig till att säkringen varit mycket effektiv.

VT106.Effektiviteten bedöms, som minimum, per den tidpunkt företaget upprättar en finansiell rapport för helår eller en finansiell rapport för delår.

VT107.Standarden anger inte en enda metod för bedömning av säkringseffektivitet. Den metod företaget väljer för bedömning av säkringseffektivitet beror på företagets riskhanteringsstrategi. Exempelvis om företagets riskhanteringsstrategi är att justera beloppet för säkringsinstrumentet återkommande för att återspegla förändringar i den säkrade positionen, behöver företaget visa att säkringen förväntas vara mycket effektiv endast för perioden fram till dess att beloppet för säkringsinstrumentet justeras nästa gång. I vissa fall använder ett företag olika metoder för olika typer av säkringar. Ett företags dokumentation av säkringsstrategin inkluderar företagets metoder för bedömning av effektivitet. Dessa metoder kommer att ange huruvida bedömningen inbegriper samtliga vinster och förluster på ett säkringsinstrument eller om instrumentets tidsvärde är undantaget.

VT107A.finns ej i en av EU antagen svensk översättning [red.anm.].

VT108.Om de huvudsakliga villkoren för säkringsinstrumentet och den säkrade tillgången eller skulden, det säkrade bindande åtagandet eller den säkrade mycket sannolika prognostiserade transaktionen är likadana, kan de förändringar i verkligt värde och kassaflöden som är hänförliga till den risk som säkras förväntas motverka varandra i sin helhet, både när säkringen ingås och efteråt. En ränteswap, exempelvis, kan förväntas vara en effektiv säkring om de nominella beloppen, löptid, räntejusteringstidpunkter, datum för räntebetalningar och betalningar av nominella belopp samt grunden för ränteberäkningar är samma för säkringsinstrumentet och den säkrade posten. Dessutom kan en säkring av ett mycket sannolikt prognostiserat köp av en råvara med ett terminskontrakt förväntas vara mycket effektiv om

1. terminskontraktet avser ett köp av samma mängd av samma råvara per samma tidpunkt och på samma plats som det säkrade prognostiserade köpet,

2. terminskontraktets verkliga värde vid avtalets ingående är noll, och

3. antingen förändringen i rabatten eller premien på terminskontraktet undantas från bedömningen av effektivitet och redovisas i resultatet eller om förändringen i förväntade kassaflöden på den mycket sannolika prognostiserade transaktionen baseras på råvarans terminspris.

VT109.Ibland uppväger säkringsinstrumentet endast en del av den säkrade risken. Exempelvis skulle en säkring inte vara helt och hållet effektiv om säkringsinstrumentet och den säkrade posten är uttryckta i olika valutor som inte rör sig lika. Dessutom skulle en säkring av en ränterisk med ett derivat inte vara helt och hållet effektiv om delar av förändringen i verkligt värde för derivatet beror på motpartens kreditrisk.

VT110.För att säkringen ska uppfylla villkoren för särskild säkringsredovisning, måste säkringen vara kopplad till en viss angiven och identifierad risk och inte enbart till övergripande affärsrisker för företaget och den måste ytterst påverka företagets resultat. En säkring av risken för inkurans av en fysisk tillgång eller risken för att expropriation vidtas av en stat uppfyller inte villkoren för säkringsredovisning – effektiviteten kan inte mätas i och med att dessa risker inte kan mätas på ett tillförlitligt sätt.

VT110A.Punkt 74 a tillåter ett företag att skilja ett optionsavtals realvärde och tidsvärde åt och identifiera enbart ändringen i optionsavtalets realvärde som säkringsinstrument. En sådan identifiering kan leda till ett säkringsförhållande som är fullständigt effektivt i att uppnå motverkande förändringar i kassaflöden hänförliga till en säkrad ensidig risk för en prognostiserad transaktion, om de huvudsakliga villkoren för den prognostiserade transaktionen och säkringsinstrumentet är desamma.

VT110B.Om ett företag identifierar en köpt option i sin helhet som säkringsinstrumentet för en ensidig risk som uppstår på grund av en prognostiserad transaktion är säkringsförhållandet inte fullständigt effektivt. Detta beror på att den premie som betalats för optionen innefattar ett tidsvärde och, vilket anges i punkt VT99BA, en identifierad ensidig risk innefattar inte en options tidsvärde. I den situationen blir det därför ingen motverkan mellan de kassaflöden som är hänförliga till den erlagda optionspremiens tidsvärde och den identifierade säkrade risken.

VT111.När det gäller ränterisk kan säkringseffektivitet bedömas genom att upprätta en löptidsanalys för finansiella tillgångar och finansiella skulder som visar ränteexponeringen netto för varje period, förutsatt att nettoexponeringen är hänförlig till en viss tillgång eller skuld (eller en viss grupp av tillgångar eller skulder eller en viss andel av dem) som ger upphov till nettoexponeringen och säkringseffektivitet bedöms mot denna tillgång eller skuld.

VT112.Vid bedömningen av säkringens effektivitet beaktar företaget normalt pengars tidsvärde. Den fasta räntan på en säkrad post behöver inte exakt matcha den fasta räntan på en swap som är identifierad som en säkring av verkligt värde. Inte heller behöver den rörliga räntan på en räntebärande tillgång eller skuld vara samma som den rörliga räntan på en swap som är identifierad som en kassaflödessäkring. En swaps verkliga värde härrör från dess nettoregleringar. De fasta och rörliga räntorna på en swap kan ändras utan att påverka nettoregleringen om båda ändras med samma belopp.

VT113.Om ett företag inte uppfyller kriterierna för säkringseffektivitet, upphör företaget med säkringsredovisningen från den sista tidpunkt när det gick att visa säkringseffektiviteten. Om företaget identifierar den händelse eller de förändrade omständigheter som var orsak till att säkringsförhållandet inte uppfyllde effektivitetskriterierna, och visar att säkringen var effektiv tills dess denna händelse eller dessa förändrade omständigheter inträffade, upphör företaget emellertid med säkringsredovisning från tidpunkten för denna händelse eller dessa förändrade omständigheter.

VT113A.För att undvika tvivel ska effekterna av att ersätta den ursprungliga motparten med en clearingmotpart och att företa de därmed sammanhängande ändringarna på det sätt som beskrivs i punkterna 91 a ii och 101 a ii avspeglas i värderingen av säkringsinstrumentet och därför vid bedömningen och värderingen av säkringseffektivitet.

VT114.När det gäller en säkring av verkligt värde för en ränterisk hänförlig till en portfölj med finansiella tillgångar eller finansiella skulder, skulle ett företag uppfylla kraven i denna standard om det följer de tillvägagångssätt som återges i a–i och i punkterna VT115–VT132 nedan.

1. Som del av riskhanteringsprocessen identifierar företaget en portfölj med poster vars ränterisk det vill säkra. Portföljen kan bestå av endast tillgångar, endast skulder eller av både tillgångar och skulder. Företaget kan identifiera två eller fler portföljer, i vilket fall det tillämpar vägledningen nedan på varje portfölj separat.

2. Företaget gör en analys och delar in portföljen i räntejusteringsperioder baserat på förväntade, och inte avtalade, räntejusteringstidpunkter. Denna analys kan utföras på olika sätt, inklusive att hänföra kassaflöden till perioder i vilka de väntas inträffa, eller hänföra kapitalbelopp till alla perioder fram till dess nästa räntejustering förväntas inträffa.

3. Baserat på denna analys beslutar företaget vilket belopp det vill säkra. Företaget identifierar som den säkrade posten ett belopp avseende tillgångar eller skulder (men inte ett nettobelopp) i den identifierade portföljen motsvarande det belopp det vill identifiera som säkrat. [...]6

4. Företaget identifierar den ränterisk det säkrar. Denna risk skulle kunna vara en andel av ränterisken i var och en av posterna i den säkrade positionen, såsom en referensränta (exempelvis Libor).

5. Företaget identifierar ett eller flera säkringsinstrument för varje räntejusteringsperiod.

6. Företaget använder identifieringarna i c–e ovan vid bedömning vid säkringens ingående och under efterföljande perioder av huruvida säkringen förväntas vara mycket effektiv under den period för vilken säkringen är identifierad.

7. Med regelbundna intervall värderar företaget den förändring i verkligt värde för den säkrade posten (definierad i c) som är hänförlig till den säkrade risken (definierad i d), [...]6. Förutsatt att säkringen fastställs som att den faktiskt har varit mycket effektiv när den bedömdes med företagets dokumenterade metod för bedömning av effektivitet, redovisar företaget förändringen i verkligt värde för den säkrade posten som en vinst eller förlust i resultatet och i en eller två poster i rapporten över finansiell ställning enligt beskrivningen i punkt 89A. Förändringen i verkligt värde behöver inte fördelas på enskilda tillgångar eller skulder.

8. Företaget värderar förändringen i verkligt värde för säkringsinstrumentet eller säkringsinstrumenten (definierade i e) och redovisar den som en vinst eller förlust i resultatet. Det verkliga värdet för säkringsinstrumentet eller säkringsinstrumenten redovisas som en tillgång eller skuld i rapporten över finansiell ställning.

9. Ineffektivitet8 redovisas i resultatet som skillnaden mellan förändringen i verkligt värde enligt g och den enligt h.

VT115.Denna metod beskrivs utförligare nedan. Metoden ska tillämpas endast på en säkring av verkligt värde avseende den ränterisk som finns i en portfölj med finansiella tillgångar eller finansiella skulder.

VT116.Den portfölj som identifieras i punkt VT114 a kan innehålla tillgångar och skulder. Alternativt kan det vara en portfölj med bara tillgångar eller bara skulder. Portföljen används för att fastställa det belopp avseende tillgångar eller skulder som företaget vill säkra. Portföljen i sig identifieras emellertid inte som den säkrade posten.

VT117.Vid tillämpning av punkt VT114 b fastställer företaget den förväntade räntejusteringstidpunkten för en post som den tidigare av de tidpunkter när denna post väntas förfalla eller räntejusteras till marknadsräntor. De förväntade räntejusteringstidpunkterna uppskattas när säkringen ingås och under säkringens löptid, baserat på betalningshistorik och annan tillgänglig information, inklusive information och förväntningar rörande andel låntagare som betalar sina lån i förtid under en viss period, räntesatser och samspelet mellan dem. Företag som inte har någon företagsspecifik betalningshistorik eller otillräcklig betalningshistorik använder en jämförelsegrupps betalningshistorik för jämförbara finansiella instrument. Dessa uppskattningar granskas med jämna intervall och uppdateras baserat på nya erfarenheter. När det gäller en fastförräntad post som kan betalas i förtid är förväntad räntejusteringstidpunkt den tidpunkt vid vilken posten väntas bli betald i förtid såvida den inte räntejusteras till marknadsräntor vid en tidigare tidpunkt. För en grupp med likartade poster kan uppdelningen i perioder baserat på förväntade räntejusteringstidpunkter ta formen av fördelning av en procentuell andel av gruppen, i stället för enskilda poster, på varje period. Ett företag kan tillämpa andra metoder för sådana fördelningsändamål. Exempelvis kan det använda en multiplikator för andel låntagare som betalar sina lån i förtid under viss period för att fördela amorterande lån på perioder baserat på förväntade räntejusteringstidpunkter. Metoden för en sådan fördelning ska emellertid vara förenlig med företagets metoder för riskhantering och riskhanteringsmål.

VT118.Som exempel på identifieringen i punkt VT114 c, om ett företag under en viss räntejusteringsperiod uppskattar att det har fastförräntade tillgångar om 100 VE och fastförräntade skulder om 80 VE och beslutar att säkra hela nettopositionen om 20 VE, identifierar det som säkrad post tillgångar till ett belopp om 20 VE (en andel av tillgångarna). Identifieringen uttrycks som ett ”belopp i en valuta” (exempelvis belopp i dollar, euro, pund eller rand) och inte som enskilda tillgångar. Därav följer att alla tillgångar (eller skulder) från vilka det säkrade beloppet tas – det vill säga hela beloppet om 100 VE för tillgångarna i ovanstående exempel – måste vara poster vars verkliga värde förändras vid förändringar i den ränta som säkras. [...]9

VT119.Företaget följer också de andra kraven på identifiering och dokumentation som återfinns i punkt 88 a. För en portföljsäkring av ränterisk, anger denna identifiering och dokumentation företagets principer avseende alla de variabler som används för att identifiera det belopp som säkras och hur effektivitet mäts, inklusive följande:

1. Vilka tillgångar och skulder som ska innefattas i portföljsäkringen och den grund som används för att ta bort dem från portföljen.

2. Hur företaget uppskattar räntejusteringstidpunkter, inklusive vilka ränteantaganden som ligger bakom uppskattningar av andel låntagare som betalar sina lån i förtid under en viss period och grunden för att ändra dessa uppskattningar. Samma metod används vid både de första uppskattningar som görs per den tidpunkt en tillgång eller skuld innefattas i den säkrade portföljen och för senare ändringar av dessa uppskattningar.

3. Antal och längd för räntejusteringsperioderna.

4. Hur ofta företaget kommer att pröva effektivitet. [...]10

5. Den metod som används av företaget för att fastställa det belopp av tillgångar eller skulder som identifieras som den säkrade posten. [...]10

6. [...]10 Huruvida företaget kommer att pröva effektivitet för varje räntejusteringsperiod enskilt, för alla räntejusteringsperioder sammantaget eller genom att använda en kombination av dessa.

De riktlinjer som anges i identifieringen och dokumentationen av säkringsförhållandet ska vara förenliga med företagets metoder för riskhantering och riskhanteringsmål. Förändringar av dessa riktlinjer ska inte ske godtyckligt. De ska motiveras baserat på förändrade marknadsförutsättningar och andra faktorer och grundas på och vara i överensstämmelse med företagets metoder för riskhantering och riskhanteringsmål.

VT120.Det säkringsinstrument som punkt VT114 e hänvisar till kan vara ett enskilt derivat eller en portfölj med derivat vilka samtliga innehåller exponering för den säkrade ränterisk som identifieras i punkt VT114 d (exempelvis en portfölj med ränteswappar som alla innehåller exponering för Libor). En sådan derivatportfölj kan innehålla riskpositioner som motverkar varandra. Dock kan den inte innehålla utfärdade optioner eller utfärdade nettooptioner, eftersom standarden13 inte tillåter att sådana optioner identifieras som säkringsinstrument (förutom när en utfärdad option identifieras som en säkring av en köpt option). Om säkringsinstrumentet säkrar det belopp som identifieras i punkt VT114 c för mer än en räntejusteringsperiod, fördelas det på alla de perioder som det säkrar. Dock måste hela säkringsinstrumentet fördelas på dessa räntejusteringsperioder eftersom standarden14 inte tillåter att ett säkringsförhållande identifieras för endast en del av den period under vilket ett säkringsinstrument är utestående.

VT121.När ett företag värderar förändringen i det verkliga värdet för en post som kan betalas i förtid i enlighet med punkt VT114 g påverkar en ränteändring det verkliga värdet för den post som kan betalas i förtid på två sätt: det påverkar det verkliga värdet för de avtalsenliga kassaflödena och det verkliga värdet för rättigheten att betala i förtid som finns i en post som kan betalas i förtid. Punkt 81 i standarden tillåter ett företag att identifiera en andel av en finansiell tillgång eller finansiell skuld, med en gemensam riskexponering, som den säkrade posten, förutsatt att effektiviteten kan mätas. [...]15

VT122.Standarden anger inte de tekniker som används för att fastställa det belopp som punkt VT114 g hänvisar till, nämligen den förändring i det verkliga värdet för den säkrade posten som är hänförlig till den säkrade risken. [...]16 Det är inte lämpligt att göra ett antagande att förändringar i det verkliga värdet för den säkrade posten motsvarar förändringar i värdet för säkringsinstrumentet.

VT123.Punkt 89A kräver att om den säkrade posten för en viss räntejusteringsperiod är en tillgång, redovisas förändringen i tillgångens värde som en separat tillgångspost. Omvänt gäller att om den säkrade posten för en viss räntejusteringsperiod är en skuld, redovisas förändringen i skuldens värde som en separat skuldpost. Dessa är de separata poster som punkt VT114 g hänvisar till. Särskild fördelning på enskilda tillgångar (eller skulder) krävs inte.

VT124.I punkt VT114 i påpekas att ineffektivitet uppkommer till den del den förändring i det verkliga värdet för den säkrade posten som är hänförlig till den säkrade risken avviker från förändringen i det verkliga värdet för säkringsderivatet. En sådan avvikelse kan ha flera orsaker, inklusive

1. [...]17,

2. att poster i den säkrade portföljen minskar i värde eller tas bort från rapporten över finansiell ställning,

3. att betalningstidpunkterna för säkringsinstrumentet och den säkrade posten är olika, och

4. andra orsaker [...]17.

Sådan ineffektivitet19 ska identifieras och redovisas i resultatet.

VT125.I allmänhet kommer säkringens effektivitet att förbättras i följande fall:

1. Om företaget hänför poster med olika egenskaper vad gäller förtida betalning på ett sätt som beaktar olikheterna i beteende vad gäller förtida betalningar.

2. När antalet poster i portföljen är större. När det endast finns några poster i portföljen är relativt stor ineffektivitet trolig om en av posterna blir betald i förtid tidigare eller senare än väntat. Omvänt gäller att när portföljen innehåller många poster, kan beteendet vad gäller förtida betalningar prognostiseras mer tillförlitligt.

3. När de använda räntejusteringsperioderna är kortare (exempelvis en månad till skillnad från tre månader). Kortare räntejusteringsperioder minskar effekten av bristande matchning mellan räntejusterings- och betalningstidpunkter (inom räntejusteringsperioden) för den säkrade posten och dem för säkringsinstrumentet.

4. Ju oftare beloppet för säkringsinstrumentet justeras i syfte att återspegla förändringar i den säkrade posten (exempelvis på grund av förändrade förväntningar avseende förtida betalningar).

VT126.Ett företag prövar återkommande effektiviteten. [...]20

VT127.Vid mätning av effektivitet skiljer företaget mellan ändringar av de uppskattade räntejusteringstidpunkterna för befintliga tillgångar (eller skulder) och utgivningen av nya tillgångar (eller skulder). Endast de förra ger upphov till ineffektivitet. [...]21 När ineffektivitet har redovisats enligt vad som anges ovan, gör företaget en ny uppskattning av de sammanlagda tillgångarna (eller skulderna) för varje räntejusteringsperiod, inklusive nya tillgångar (eller skulder) som har getts ut sedan företaget senast prövade effektiviteten, och identifierar ett nytt belopp som den säkrade posten och en ny procentuell andel som den säkrade procentuella andelen. [...]21

VT128.I vissa fall kan poster som ursprungligen hänfördes till en räntejusteringsperiod tas bort från rapporten över finansiell ställning på grund av förtida betalningar som inträffade tidigare än väntat, bortskrivningar på grund av en värdenedgång eller försäljning. När detta händer ska det belopp avseende förändringen i verkligt värde som innefattas i den separata post som punkt VT114 g hänvisar till och som är hänförlig till den post som är borttagen från rapporten över finansiell ställning tas bort från rapporten över finansiell ställning och innefattas i den vinst eller förlust som blir följden av att posten tas bort från rapporten över finansiell ställning. För detta ändamål är det nödvändigt att veta till vilken eller vilka räntejusteringsperioder den post som tagits bort från rapporten över finansiell ställning var hänförd, eftersom detta bestämmer den eller de räntejusteringsperioder från vilken eller vilka den ska tas bort och därmed det belopp som ska tas bort från den separata post som punkt VT114 g hänvisar till. När en post tas bort från rapporten över finansiell ställning och det går att fastställa i vilken period den innefattades, tas den bort från den perioden. Om detta inte går, tas den bort från den tidigaste perioden om borttagandet från rapporten över finansiell ställning var en följd av förtida betalningar till belopp som var högre än väntat, eller fördelas på alla perioder som innehöll den borttagna posten på en systematisk och rationell grund om posten såldes eller skrevs ned.

VT129.Dessutom redovisas belopp hänförliga till en viss period, som inte har tagits bort från rapporten över finansiell ställning när perioden löper ut, i resultatet per den tidpunkten (se punkt 89A). [...]23

VT130.finns ej i en av EU antagen svensk översättning [red.anm.].

VT131.Om det säkrade beloppet för en räntejusteringsperiod minskar utan att de hänförliga tillgångarna (eller skulderna) tas bort från rapporten över finansiell ställning, ska det belopp som innefattas i den separata post som punkt VT114 g hänvisar till och som är hänförligt till minskningen skrivas av i enlighet med punkt 92.

VT132.Ett företag kan vilja tillämpa den metod som beskrivs i punkterna VT114–VT131 på en portföljsäkring som tidigare har redovisats som en kassaflödessäkring i enlighet med IAS 39. Ett sådant företag häver den tidigare identifieringen av en kassaflödessäkring i enlighet med punkt 101 d och tillämpar bestämmelserna i den punkten. Det omidentifierar säkringen till en säkring av verkligt värde och tillämpar den metod som beskrivs i punkterna VT114–VT131 framåtriktat på efterföljande redovisningsperioder.