RevR 100 Revision av finansiella företag

ISA 250

11. Revisorns mål är att

1. inhämta tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att företaget har följt bestämmelserna i de lagar och andra författningar som allmänt anses ha en direkt inverkan på hur väsentliga belopp och upplysningar i de finansiella rapporterna fastställs,

2. utföra särskilda granskningsåtgärder som hjälp för att identifiera överträdelser av andra lagar och författningar som kan ha en väsentlig inverkan på de finansiella rapporterna, och

3. på lämpligt sätt hantera överträdelser eller misstänkta överträdelser av lagar och andra författningar som identifieras under revisionen.

13. Som ett led i arbetet med att skaffa sig en förståelse av företaget och dess miljö enligt ISA 315 ska revisorn skaffa sig en allmän förståelse av:

1. Det juridiska ramverk som gäller för företaget och den bransch eller sektor där företaget är verksamt.

2. Hur företaget följer detta ramverk.

ISA 315

19. Revisorn ska genomföra riskbedömning för att skaffa sig en förståelse av

1. följande aspekter av företaget och dess miljö:

   1. företagets organisationsstruktur, ägande och styrning och dess affärsmodell, däribland i vilken grad affärsmodellen integrerar användningen av IT,

   2. branschspecifika faktorer, regelverk och andra externa faktorer, och

   3. vilka mått som används, internt och externt, för att bedöma företagets finansiella ställning,

2. det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering och företagets redovisningsprinciper, samt skälen till eventuella förändringar av dessa, och

3. hur inneboende riskfaktorer påverkar känsligheten i påståenden för felaktigheter och i vilken grad de gör det vid upprättandet av de finansiella rapporterna i enlighet med det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering, baserat på den förståelse som revisorn skaffade sig under a och b.

3.10Vid bedömningen av företaget och dess miljö kan revisorn exempelvis beakta:

• företagets strategi, riskbenägenhet, kapital/solvens, finansiering och likviditet,

• företagets produkter och tjänster samt företagets lönsamhetsuppföljning,

• företagets främsta källor till intäkter och kostnader exempelvis:

  • avgifter och provisioner,

  • ränteintäkter och räntekostnader,

  • kapitalavkastning,

  • försäkringspremier och försäkringsersättningar,

  • driftskostnader,

• företagets styrning och efterlevnad av FIs regelverk där särskild vikt bör fästas vid företagets riskhantering och risknivå,

• om ett ramverk finns för internkontroll för finansiell rapportering och kvaliteten i detta, samt

• styrelsens och företagsledningens inställning till intern styrning och kontroll, kvaliteten i rapporteringen till styrelse och företagsledning samt styrelsens och företagsledningens förmåga att styra verksamheten.

(FAR N 2022:23)

3.11När revisorn skapar sig en förståelse av företaget bör revisorn exempelvis beakta:

• olika verksamhetsområdens relativa betydelse i relation till företaget i stort, vilket innefattar en förståelse av typ och omfattning av specialiserade områden, t.ex. verksamhet som innefattar derivat och andra komplexa verksamheter såsom handel där den egna balansräkningen riskexponeras,

• metoder för att genomföra affärer, egenskaper hos företagets försäkringsprodukter, återförsäkringsprogram och solvenssituation,

• exponering mot nya kategorier av kunder, produkter och distributionskanaler,

• relevanta aspekter av företagets rutiner för riskhantering,

• komplexiteten i företagets informationssystem,

• organisationsstruktur,

• marknadsförändringar,

• komplexiteten i produkterna,

• antalet filialer och kontor respektive den geografiska placeringen av dem,

• relevant ekonomisk utveckling,

• utvecklingen inom relevant lagstiftning, samt

• roller och ansvarsområden hänförliga till ekonomi, riskkontroll, compliance-funktion (regelefterlevnad), aktuariefunktion och intern revision.

(FAR N 2022:23)

3.12När revisorn skapar sig en förståelse av regulatoriska faktorer bör revisorn beakta:

• korrespondens mellan företaget och FI, inklusive riskbedömningar som gjorts av FI och resultaten av FIs tillsynsbesök,

• korrespondens mellan företaget och andra tillsynsmyndigheter, och

• förvaringsinstitutets uppföljning av fondverksamhet.

(FAR N 2019:29)

ISA 315

20. Revisorn ska bedöma om företagets redovisningsprinciper är ändamålsenliga och förenliga med det tillämpliga ramverket för finansiell rapportering.

3.13Redovisningsprinciper av särskild betydelse kan exempelvis innefatta:

• intäktsredovisning,

• redovisning av klientmedel (i eller utanför balansräkningen),

• nedskrivningar av lånefordringar,

• försäkringstekniska avsättningar,

• säkringsredovisning,

• klassificering och värdering av finansiella tillgångar och skulder,

• inbäddade derivat (t.ex. i finansiella instrument och försäkringsavtal),

• värdering av komplexa finansiella instrument inklusive värdepappersfonders innehav,

• konsolidering av specialföretag (Special Purpose Entities, SPE),

• hur nettoredovisning sker av transaktioner,

• redovisning av avgiftsuttag och kostnader mellan fondbolag och fond,

• klassificering av avtal såsom antingen försäkrings- eller investeringsavtal, och

• förutbetalda anskaffningskostnader.

Revisorn ska bedöma om fastställda redovisningsprinciper stämmer överens med tillämpliga redovisningsstandarder och ska skaffa sig en förståelse av de rutiner, system och kontroller som etablerats för att säkerställa att reglerna efterlevs.

(FAR N 2022:23)

ISA 315

Kontrollmiljö

21. Revisorn ska skaffa sig en förståelse av de delar av kontrollmiljön som är relevanta för upprättandet av de finansiella rapporterna genom att genomföra riskbedömning, genom att

1. förstå den uppsättning kontroller, processer och strukturer som avser:

   1. hur ledningen utövar sitt tillsynsansvar över t.ex. företagets kultur och hur engagerad ledningen är i hederlighet och etiska värderingar,

   2. när styrelsen är fristående från ledningen, styrelsens oberoende och dess tillsyn över företagets system för intern kontroll,

   3. företagets fördelning av befogenheter och ansvar,

   4. hur företaget attraherar, utvecklar och behåller kompetenta medarbetare, och

   5. hur företaget håller olika personer ansvariga för deras ansvarsområden för att nå målen med systemet för intern kontroll, och

2. utvärdera huruvida

   1. företagsledningen, under tillsyn av styrelsen, har utvecklat och upprätthållit en kultur präglad av ärlighet och etiskt korrekt agerande,

   2. kontrollmiljön erbjuder en tillräcklig grund för de andra komponenterna i företagets system för intern kontroll med beaktande av företagets karaktär och komplexitet, och

   3. brister i kontrollerna som identifieras i kontrollmiljön undergräver de andra komponenterna i företagets system för intern kontroll.

3.14har upphävts genom FAR N 2022:23.

3.15Kvaliteten på den övergripande kontrollmiljön är beroende av företagsledningens inställning till intern styrning och kontroll. En positiv inställning kan bekräftas genom ett organisatoriskt ramverk som möjliggör en adekvat ansvarsfördelning (dualitet) och delegering av kontrollfunktioner som uppmuntrar att brister rapporteras och åtgärdas.

3.16Finansiella företag bör ha system och kontroller som är lämpliga för sin verksamhet. Revisorn bör beakta huruvida företaget har exempelvis:

• klara och tydliga rapporteringskedjor inom företaget,

• lämpliga kontroller för att säkerställa efterlevnad av lagar och förordningar (compliance-funktion),

• lämplig riskbedömningsprocess,

• lämpliga kontroller för att säkerställa en självständig riskkontroll (funktion för riskkontroll/riskhantering),

• lämpliga kontroller för värdering,

• lämplig rapportering till styrelse och företagsledning,

• kontroller för att säkerställa personalens lämplighet,

• kontroller för att hantera risker till följd av ersättningssystem,

• dokumenterade och testade planer för kontinuitet i verksamheten,

• dokumenterade affärsplaner eller strategier,

• robusta verktyg för planering och uppföljning av verksamheten,

• en funktion för oberoende granskning/internrevision,

• en aktuariefunktion i institut som följer försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller lag (2019:742) om tjänstepensionsföretag,

• ett revisionsutskott, samt

• lämplig utformning av redovisningen.

(FAR N 2020:25)

3.17För stora finansiella företag kan volymen av transaktioner vara så omfattande att det är svårt för en revisor att uttala sig om de finansiella rapporterna utan att kunna förlita sig på företagets interna kontroller avseende den finansiella rapporteringen. System och interna kontroller är viktiga för att säkerställa en väl fungerande verksamhet och för att assistera företagsledningen med att upprätta finansiella rapporter som ger en rättvisande bild. Följande förhållanden kan vara relevanta för revisorn i finansiella företag vid bedömningen av interna kontroller för den finansiella rapporteringen:

• Förekomst av dokumenterade och formaliserade processer och kontroller och om dessa systematiskt följs upp och utvärderas.

• Omfattande transaktioner, både vad gäller volym och relativt värde, medför att det är viktigt att kontrollsystemen finns på plats för att säkerställa att transaktioner registreras snabbt, korrekt och fullständigt, kontrolleras och godkänns, samt att poster stäms av med lämpliga intervaller för att skillnader ska kunna identifieras och utredas utan dröjsmål.

• Bearbetning och redovisning av komplexa transaktioner eller stora volymer av mindre komplexa transaktioner kräver nästan oundvikligen att avancerat systemstöd används.

• Centraliserade avdelningar för överföringar och penninghantering som processar mycket stora transaktionsvolymer med högt värde varje dag gör behovet av en stark och effektiv kontroll över detta område särskilt viktigt. Transaktioner med kunder över internet är ett annat område som kräver särskilda säkerhetskontroller.

• Det faktum att finansiella företag hanterar finansiella tillgångar gör att det är särskilt viktigt att det finns en tydlig uppdelning av arbetsuppgifter mellan de som initierar transaktioner, de som registrerar transaktioner, de som betalar/överför och, i förekommande fall, de som är ansvariga för den fysiska säkerheten.

• I försäkringsföretag är det särskilt viktigt att det finns en tydlig uppdelning mellan de som skriver under risken, de som är ansvariga för försäkringstekniska avsättningar, de som är ansvariga för skadehantering, de som är ansvariga för utbetalningar av försäkringsersättningar och de som redovisar dessa transaktioner.

• I finansiella företag är det också särskilt viktigt att det finns en tydlig uppdelning mellan de som beslutar om och genomför investeringar och de som administrerar och redovisar dessa transaktioner.

• I fondbolag är behovet av tydliga och väl fungerande interna kontroller i NAV-processen för fonder av särskild vikt.

• Hanteringen av klientmedel och depåtillgångar är av särskild vikt för kapitalförvaltande företag.

• Den geografiska eller organisatoriska spridningen av vissa finansiella företags verksamhet innebär att det måste finnas en effektiv kommunikation och kontrollrutiner mellan olika platser och huvudkontoret. För att kontrollen över verksamheten ska kunna behållas är det viktigt att det finns tydliga riktlinjer för rapporteringsansvar, särskilt i en matrisorganisation.

• Verksamheten i finansiella företag skapar och använder ofta derivat och andra komplexa finansiella instrument, vilka värderas till verkligt värde och därmed ger upphov till orealiserade vinster/förluster. Det faktum att kassaflöden kanske inte genereras förrän i framtiden gör att det finns risk för att transaktioner registreras felaktigt eller att transaktioner inte registreras alls och att detta inte upptäcks under en tid. Detta utsätter i sin tur företaget för risken för felaktigheter i den finansiella rapporteringen. Värderingen av dessa instrument medför också risker för felaktigheter i den finansiella rapporteringen, särskilt om inte alla instrument kan värderas med hjälp av tillförlitliga och/eller allmänt vedertagna värderingsmodeller och/eller observerbara marknadspriser. Följaktligen bör finansiella företag normalt sett ha utformat och implementerat kontroller för att minska dessa risker för felaktigheter i den finansiella rapporteringen.

• Regelverket för finansiella företag är komplext och utvecklas kontinuerligt. Därför är det viktigt att det finns ett effektivt kontrollsystem för att säkerställa att de regulatoriska kraven är uppfyllda och för att säkerställa att företagsledning och styrelse/revisionsutskott kan ta ansvar för och utmana de regulatoriska rapporterna.

(FAR N 2019:29)

3.18Det finns en stor variation mellan olika finansiella företag gällande storlek, verksamhet och organisation, vilket innebär att det inte finns någon standardiserad metod för bedömning av interna kontroller. Revisorn ska bedöma kontrollernas ändamålsenlighet i förhållande till omständigheterna i varje företag. Exempel på brister som kan ha betydelse för revisorns bedömning av risken för väsentliga felaktigheter i den finansiella rapporteringen är följande:

• Otillräcklig förståelse hos företagsledningen av komplexa eller nya produkter eller processer. Detta omfattar otillräcklig kunskap i frågor som kräver betydande bedömningar eller om områden där manipulation kan förekomma, såsom värdering av finansiella instrument, nedskrivning av lånefordringar, värdering av försäkringstekniska avsättningar samt regressfordringar och återförsäkringsavtal i försäkringsföretag.

• När det i redovisningen finns

  • eftersläpningar i viktiga avstämningar: särskilt bankkonton, avräkningskonton och förvaring av tillgångar såsom värdepapper (antingen de som innehas för egen räkning eller för kunders räkning),

  • brister i kontrollen över fullständiga och korrekta uppgifter för reservering för kreditförluster,

  • förseningar i hanteringen av premier, skador och ersättningar, samt

  • eftersläpningar i bekräftelseprocesser för transaktioner avseende finansiella instrument.

• Brister i rutiner för nya produkter och godkännande av komplexa affärer.

• Bristande ansvarsfördelning avseende viktiga moment som att initiera, kontrollera, reglera och bokföra transaktioner.

• Brister i betalningssystem såsom otillräckliga kontroller över behörighet till betalningssystem och data.

(FAR N 2019:29)

3.19Några av de kontrollaktiviteter som vanligen utförs av finansiella företag innebär avstämningar av saldon och positioner med andra organisationer, där tester kan ge trygghet för revisorn avseende riktigheten och fullständigheten av redovisade transaktioner. Dessa inkluderar avstämning av

• balanser där betalning görs till eller från andra banker,

• värdepapper som matchas och avräknas i clearingsystem,

• derivattransaktioner som avräknas centralt och marginalkonton med clearingorganisationer, samt

• saldon och positioner med andra företag inom koncernen.

(FAR N 2019:29)

ISA 315

22. Revisorn ska skaffa sig en förståelse av den del av företagets riskbedömningsprocess som är relevant för upprättandet av de finansiella rapporterna genom att genomföra riskbedömning,

[...]

3.19ADet är viktigt för revisorn att förstå dels omfattningen av de finansiella och affärsmässiga risker som kan påverka de finansiella rapporterna, dels hur dessa risker hanteras i företagets system. Exempel på risker som bör beaktas är

• försäkringsrisk såsom teckningsrisk, reservsättningsrisk och återförsäkringsrisk: riskerna finns inneboende i all försäkringsverksamhet men påverkas t.ex. av inom vilka försäkringsklasser företaget tecknar affär, av nya produkter eller tjänster som introduceras,

• kreditrisk: i sin enklaste form risken att en motpart inte kommer att kunna uppfylla sina betalningsåtaganden (t.ex. återvinningar från återförsäkrare eller återbetalning från låntagare),

• likviditetsrisk: risken som uppstår från sannolikheten att ett finansiellt företag inte har tillräckliga likvida medel för att fullgöra sina åtaganden när de förfaller, eller risken att ett finansiellt företag inte kan sälja, lösa in eller avsluta en finansiell position till en begränsad kostnad inom en rimlig tid,

• marknadsrisk: risken att förändringar i värdet av tillgångar, skulder och åtaganden kommer att ske som en följd av rörelser i relativa priser (t.ex. som en följd av förändringar i marknadspriset på omsättningsbara tillgångar),

  • ränterisk: risken att det verkliga värdet av tillgångar och/eller skulder förändras på grund av förändringar i marknadsräntan på ett sådant sätt att nettot påverkar företagets resultat eller eget kapital,

  • valutarisk: risken som uppstår på grund av en obalans mellan tillgångar, skulder och åtaganden i olika valutor,

• operativ risk: risken för förluster till följd av icke ändamålsenliga eller otillräckliga interna processer eller rutiner, mänskliga misstag, brister i uppsatta IT-system som stödjer den finansiella rapporteringen, information- och IT-säkerhetsrisker (cyber) inom exempelvis molntjänster, eller externa händelser,

• regulatorisk risk: risken för att tappa allmänhetens förtroende, böter samt begränsning eller återkallande av tillstånd för att bedriva viss eller all verksamhet, som kan uppstå vid sanktioner från FI, samt

• matchningsrisk: risken att företagets tillgångar och skulder inte matchas avseende duration eller andra utbetalningsmönster.

Företagets underlåtenhet att hantera de risker som beskrivs ovan kan också skada företagets anseende allvarligt, vilket kan leda till minskat förtroende för företaget, uttag av betalningsmedel eller problem med att behålla likviditeten (ryktesrisken).

(FAR N 2022:23)

ISA 315

Företagets process för att övervaka systemet för intern kontroll

24. Revisorn ska skaffa sig en förståelse av företagets process för att övervaka den del av systemet för intern kontroll som är relevant för upprättandet av de finansiella rapporterna genom att genomföra riskbedömning, genom att

1. förstå de aspekter av företagets processer som innefattar

   1. fortlöpande och separata utvärderingar för att övervaka kontrollernas funktion, samt identifieringen och åtgärderna av de brister i kontrollerna som har identifierats, och

   2. företagets internrevisionsfunktion, om sådan finns, inklusive dess karaktär, ansvarsområden och aktiviteter,

2. förstå de informationskällor som används i företagets process för övervakning av internrevisionen och den grund företagsledningen har för att bedöma om informationen är tillräckligt tillförlitlig för sitt syfte, och

3. utvärdera huruvida företagets process för att övervaka systemet för intern kontroll är tillräcklig för företagets omständigheter med beaktande av företagets karaktär och komplexitet.

3.19BFinansiella bolag omfattas av omfattande regelverk utgivna nationellt och internationellt som kräver att företagen har dokumenterade processer och etablerade kontroller, att företagen övervakar interna kontroller, inklusive kontroller avseende IT, samt att styrelsen tillser att det finns kontrollfunktioner på plats med erforderliga resurser för att kunna uppfylla respektive funktions syfte. Det är lämpligt att revisorn skaffar sig en förståelse för hur bolagets företagsstyrningssystem är strukturerat och utvärdera om företagets process för att övervaka systemet för intern kontroll avseende den finansiella rapporteringen är tillräcklig.

(FAR N 2022:23)

ISA 315

Informationssystem och kommunikation

25. Revisorn ska skaffa sig en förståelse av de delar av företagets informationssystem och kommunikation som är relevanta för upprättandet av de finansiella rapporterna genom att genomföra riskbedömning,

[...]

3.20Som ett resultat av typen av och komplexiteten i utförda transaktioner och behovet av snabb och korrekt information för behandling är många funktioner automatiserade, t.ex. överföringar, behandling och registrering av kund- och andelsägartransaktioner, handel med olika finansiella instrument, värdering av olika finansiella instrument samt tillhandahållande av ledningsinformation.

3.21Revisorn bör beakta omfattning, art och konsekvenser av automatisering inom företaget och ska planera och utföra arbetet därefter. I synnerhet bör revisorn beakta

• IT-kunskaper och färdigheter inom företaget som kan kräva att revisorn behöver få råd och hjälp från personal med specialistkompetens,

• allmänna kontroller avseende miljön inom vilken IT-baserade system utvecklas, underhålls och drivs,

• förändringar i IT-miljön inklusive utbyte av nyckelpersoner, samt

• externa gränssnitt mottagliga för säkerhetsöverträdelser.

3.22Beroende på företagets storlek och verksamhetens omfattning har finansiella företag ofta ett flertal olika IT-system. Revisorn ska identifiera och förstå kommunikationen mellan IT-system i syfte att bedöma om det finns lämpliga kontroller och om övervakningen av dessa täcker de system som är väsentliga för den finansiella rapporteringen och länkar mellan dem och för att identifiera den mest effektiva revisionsmetoden.

(RevP 2017:11)

ISA 315

30. För identifierade risker för väsentliga felaktigheter på rapportnivån ska revisorn bedöma riskerna och

1. fastställa huruvida sådana risker påverkar bedömningen av risker på påståendenivån, och

2. utvärdera karaktären på och omfattningen av deras genomgripande effekt på de finansiella rapporterna.

32. Revisorn ska fastställa huruvida några av de bedömda riskerna för väsentliga felaktigheter utgör betydande risker.

3.23Väsentliga risker kan uppstå inom områden som är föremål för betydande bedömningar av företagsledningen eller som är komplexa och som relativt få personer inom företaget har kunskap om.

Exempel på väsentliga risker i finansiella företag kan vara:

• intäktsredovisning från komplexa transaktionsflöden och sådana intäkter som uppskattas i hög utsträckning,

• värdering av fordringar med nedskrivningsbehov,

• fullständighet och riktighet i hanteringen av försäkringstransaktioner,

• utformning av återförsäkringsprogram och redovisning av kostnader och återvinningar avseende återförsäkring, inklusive redovisning av komplexa återförsäkringsavtal,

• väsentlig osäkerhet i värderingen av försäkringstekniska avsättningar,

• värdering av vissa derivat, onoterade finansiella instrument och andra finansiella instrument, samt

• värdering av fastigheter.

(FAR N 2019:29)

ISA 320

8. Revisorns mål är att tillämpa begreppet väsentlighet på ett korrekt sätt vid planering och utförande av revisionen.

10. När revisorn upprättar den övergripande revisionsstrategin ska han eller hon fastställa en väsentlighetsnivå för de finansiella rapporterna som helhet. Om det med hänsyn till det aktuella företagets särskilda omständigheter finns ett eller flera särskilda transaktionsslag, konton eller upplysningar där felaktiga belopp under väsentlighetsnivån för de finansiella rapporterna som helhet rimligtvis skulle kunna förväntas påverka de ekonomiska beslut som användare fattar med grund i de finansiella rapporterna, ska revisorn också fastställa den eller de väsentlighetsnivåer som ska tillämpas på dessa transaktionsslag, konton eller upplysningar.

11. Revisorn ska fastställa arbetsväsentlighet i syfte att bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter samt fortsatta granskningsåtgärders karaktär, omfattning och tidpunkt.

4.4Artikel 12 i revisorsförordningen innehåller föreskrifter om rapportering till myndigheter som har ansvar för tillsyn av företag av allmänt intresse. Syftet med denna del av rekommendationen är att ge vägledning för revisorn om sådan rapportering. Rapporteringsskyldigheten gäller förhållanden som revisorn fått kännedom om i samband med den lagstadgade revisionen eller på annat sätt.

(RevP 2016:8)

4.5Enligt rörelselagstiftningen för finansiella företag ska revisorn omgående rapportera till FI om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som

1. kan utgöra en väsentlig överträdelse av de författningar som reglerar företagets verksamhet,

2. kan påverka företagets fortsatta drift negativt, eller

3. kan leda till att revisorn avstyrker att balans- eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning i revisionsberättelsen.

4.5AFör försäkringsföretag tillkommer även förhållanden som kan innebära att företaget brister eller har brustit i uppfyllandet av solvens- eller minimikapitalkravet eller av ett kapitalkrav som ska uppfyllas av ett företag som har beviljats undantag enligt 1 kap. 19 eller 19 b § försäkringsrörelselagen (2010:2043).

(RevP 2016:8)

4.6Revisorn har samma rapporteringsskyldighet om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om sådana förhållanden i det finansiella företagets moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag som har likartad förbindelse med företaget.

(RevP 2016:8)

4.7Skyldigheten att rapportera till FI är fristående från revisorns rapportering till det finansiella företagets ledning och styrelse (jfr ISA 260 Kommunikation med dem som har ansvar för företagets styrning). Revisorn är skyldig att rapportera till FI oavsett vilka övriga åtgärder han eller hon vidtar. Det innebär bl.a. att revisorn inte kan underlåta att rapportera till FI genom att rapportera till företagsledning och styrelse eller genom att hänvisa till att FI redan har kännedom om förhållandet.

4.8Rapportering till FI enligt rörelselagstiftningen är inte en överträdelse av revisorns tystnadsplikt, eftersom den följer av lag. När revisorn rapporterar till FI i enlighet med rörelselagstiftningen innebär det att han eller hon skyddas mot skadeståndsanspråk, eftersom det inte kan innebära skadeståndsskyldighet att fullgöra en upplysningsskyldighet som är stadgad i författning (se punkt 4.17 nedan).

(FAR N 2019:29)

4.9Revisorn ska rapportera skriftligt. Om osäkerhet råder huruvida överträdelsen är allvarlig och faller in under den lagstadgade rapporteringsplikten, eller om det finns särskilda omständigheter, kan revisorn kontakta FI och redogöra för den aktuella frågan. Vid behov kan revisorn, FI och företrädare för företagsledningen, träffas och gå igenom den aktuella frågan.

4.10Vid upptäckt av förhållanden som kan utgöra väsentliga överträdelser av de författningar som reglerar det finansiella företagets verksamhet eller förhållanden som kan påverka dess fortsatta drift negativt ska revisorn omgående rapportera till FI. Detta innebär att en revisor är skyldig att utan onödig tidsutdräkt rapportera förhållanden som han eller hon har upptäckt. Visst spelrum för närmare granskning av misstänkta förhållanden samt kommunikation med företaget (jfr ISA 250, ISA 260 och ISA 265) ges därmed. Men revisorn ska rapportera till FI så snart förhållandena har utretts och senast samtidigt med att de kommuniceras med styrelsen, styrelsens ordförande, revisionsutskott eller verkställande direktör eller omedelbart därefter. Om revisorn anser att en djupare och längre utredning behöver göras ska FI informeras om detta.

(RevP 2016:8)

4.10AOvanstående gäller även för rapportering till FI av förhållanden som kan leda till avstyrkande av balansräkningen eller resultaträkningen eller anmärkning i revisionsberättelsen. Om revisorn har identifierat sådana väsentliga förhållanden att han eller hon lämnar en erinran till styrelsen, ska revisorn samtidigt rapportera förhållandena till FI.

4.11Revisorns rapporteringsskyldighet enligt punkt 4.5 a–c ovan omfattar sådana förhållanden som han eller hon har fått kännedom om inom ramen för sin lagstadgade revision och förhållanden som blivit kända för revisorn på annat sätt. Rapporteringsskyldigheten innebär inte att revisorn ska utöka sin granskning, om inte en utökad granskning krävs för att säkerställa rapporteringsskyldigheten.

Förhållanden som kan utgöra överträdelser av författningar

Förhållanden som kan påverka det finansiella företagets fortsatta drift negativt

Förhållanden som kan leda till avstyrkande eller anmärkning

4.16Revisorn ska enligt denna rekommendation fullgöra sin lagstadgade rapporteringsskyldighet i skriftlig form. Av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014, av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG, framgår det av artikel 12.2 att det ska inrättas en dialog mellan de behöriga myndigheter som utövar tillsyn av kreditinstitut och försäkringsföretag, å ena sidan, och de lagstadgade revisorer och revisionsföretag som utför lagstadgad revision av sådana institut och företag, å andra sidan. Ansvaret för att uppfylla detta krav ska vila på båda parter i dialogen. I enlighet med denna rekommendations tidigare utformning kan en s.k. trialog föras, innebärande att revisorn tillsammans med FI och företrädare för företagsledningen träffas och går igenom den aktuella frågan.

(FAR N 2018:14)

4.16AEBA och EIOPA har mot bakgrund av kraven i revisorsförordningen upprättat riktlinjer för dialog mellan tillsynsmyndigheten och revisorer vilka ska tillämpas från och med den 31 maj 2017, Finansinspektionen har fastställt instruktioner för hur myndigheten ska tillämpa dessa.

Den aktuella dialogen ersätter inte den rapporteringsplikt till FI som revisorn har utifrån försäkringsrörelselagen utan utgör ett komplement till denna.

Vilka bolag som omfattas av dialogen utgår från en riskbedömning.

Enligt instruktionerna anges att FI vanligtvis, med beaktande av föreskriven proportionalitet, från kreditinstitutet inhämtar skriftlig information såsom

• årsredovisningen jämte revisionsberättelsen,

• eventuell annan kommunikation mellan revisorn och kreditinstitutets ledning, ledande befattningshavare eller revisionsutskott (eller i förekommande fall styrelsen),

• revisorns rapport enligt artikel 11 revisorsförordningen, samt

• revisorns rapport enligt punkt 4.2.

Revisorn å sin sida inhämtar vanligtvis skriftlig information från kreditinstitutet såsom korrespondens mellan kreditinstitutet och FI, inklusive

• FIs slutskrivelser i undersökningsärenden,

• FIs slutskrivelse efter avslutad årlig översyns- och utvärderingsprocess,

• eventuellt förekommande och med institutet delade joint decisions, samt

• eventuella beslut från FI avseende kreditinstitutet.

(FAR N 2019:29)

4.17Av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014, av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG framgår det av artikel 12.3 att det förhållande att den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget eller nätverket i tillämpliga fall till de behöriga myndigheterna eller till ESRB och CEAOB i god tro röjer sådan information som avses i punkt 4.16 eller sådan information som framkommer inom ramen för den dialog som avses i punkt 4.16, inte ska utgöra en överträdelse av någon tystnadsplikt föreskriven i avtal eller lagstiftning.

Underlåtenhet att fullgöra rapporteringsskyldigheten kan leda till disciplinära påföljder enligt 32 § revisorslagen (2001:883) och även till skadeståndsskyldighet.

(FAR N 2023:20)