RÅDETS DIREKTIV 2006/112/EG

Gemensamt system för mervärdesskatt

(senast ändrat genom direktiv (EU) 2022/890)

? av ?

Europeiska unionens råd har antagit detta direktiv

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och

av följande skäl:

  1. Rådets direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. I samband med de nya ändringarna av detta direktiv bör därför direktivet av tydlighetsskäl och effektivitetsskäl omarbetas.

  2. Inom ramen för denna omarbetning bör de bestämmelser i rådets direktiv 67/722/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter som fortfarande gäller inarbetas i det nya direktivet. Det förstnämnda direktivet bör alltså upphöra att gälla.

  3. För att se till att bestämmelserna presenteras på ett tydligt och rationellt sätt i enlighet med principen om bättre lagstiftning är det lämpligt att omarbeta direktivets struktur och lydelse även om detta i princip inte kommer att leda till några materiella ändringar i den befintliga lagstiftningen. Omarbetningen för emellertid med sig ett fåtal materiella ändringar som trots allt bör göras. När sådana ändringar införs anges de på ett uttömmande sätt i de bestämmelser som rör direktivets införlivande och ikraftträdande.

  4. Förverkligandet av målet att skapa en inre marknad förutsätter att det i medlemsstaterna tillämpas en sådan lagstiftning om omsättningsskatter som inte snedvrider konkurrensvillkoren eller hindrar den fria rörligheten av varor och tjänster. Det är därför nödvändigt att genom ett mervärdesskattesystem åstadkomma en sådan harmonisering av lagstiftningen om omsättningsskatter som i möjligaste mån undanröjer faktorer som kan snedvrida konkurrensvillkoren, på nationell nivå såväl som på gemenskapsnivå.

  5. Ett mervärdesskattesystem blir enklast och mest neutralt när skatten tas ut på ett så allmänt sätt som möjligt och när dess tillämpningsområde omfattar alla led av produktion och distribution samt tillhandahållande av tjänster. Det ligger därför i den inre marknadens och medlemsstaternas intresse att det införs ett gemensamt system som tillämpas också på detaljhandeln.

  6. Det är nödvändigt att gå fram i etapper, eftersom harmoniseringen av omsättningsskatter leder till förändringar i medlemsstaternas skattestruktur och får betydande konsekvenser på budgetområdet och det ekonomiska och sociala området.

  7. Det gemensamma systemet för mervärdesskatt bör, även om skattesatserna och undantagen inte är helt harmoniserade, vara konkurrensneutralt genom att liknande varor och tjänster belastas med lika stort skatteuttag inom varje medlemsstats territorium, oavsett hur lång produktions- och distributionskedjan är.

  8. Enligt rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel ska Europeiska gemenskapernas budget, oberoende av övriga inkomster, finansieras helt med gemenskapernas egna medel. Dessa medel ska omfatta inkomster som härrör från mervärdesskatt och som erhålls genom tillämpning av en gemensam skattesats baserad på en beräkningsgrund som bestäms på ett enhetligt sätt och i enlighet med gemenskapens regler.

  9. Det är ytterst viktigt att en övergångsperiod fastställs som medger att den nationella lagstiftningen på de berörda områdena gradvis kan anpassas.

  10. Under denna övergångsperiod bör gemenskapsinterna transaktioner som utförs av beskattningsbara personer som inte är undantagna från skatteplikt beskattas i destinationsmedlemsstaten, enligt denna medlemsstats skattesatser och villkor.

  11. Det är också lämpligt att gemenskapsinterna förvärv av varor till ett visst värde som görs av beskattningsbara personer som är undantagna från skatteplikt eller av icke beskattningsbara juridiska personer samt även vissa gemenskapsinterna transaktioner som gäller distansförsäljning eller leverans av nya transportmedel till enskilda personer eller till organ som är undantagna från skatteplikt eller inte är beskattningsbara under övergångsperioden också bör beskattas i destinationsmedlemsstaten, enligt den medlemsstatens skattesatser och villkor, i den mån sådana transaktioner, i avsaknad av särskilda bestämmelser, skulle kunna befaras vålla en betydande snedvridning av konkurrensen mellan medlemsstater.

  12. Med hänsyn till deras geografiska läge och ekonomiska och sociala förhållanden bör vissa territorier uteslutas från detta direktivs tillämpningsområde.

  13. Begreppet ”beskattningsbar person” bör definieras så, att medlemsstaterna för att skatten ska vara så neutral som möjligt kan låta beteckningen omfatta personer som vid enstaka tillfällen utför vissa transaktioner.

  14. Begreppet ”beskattningsbar transaktion” kan leda till svårigheter, särskilt vad beträffar transaktioner som likställs med beskattningsbara transaktioner. Dessa begrepp måste därför klarläggas.

  15. För att underlätta gemenskapsintern handel som avser arbete på materiell lös egendom bör det fastställas närmare regler för beskattning av sådana transaktioner när de utförs för en köpare som är registrerad till mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den där transaktionerna faktiskt utförs.

  16. Sådan transport av varor inom en medlemsstats territorium som är direkt förbunden med en transport mellan medlemsstaterna bör likställas med en gemenskapsintern transport, i syfte att förenkla inte bara principerna och reglerna för beskattningen av sådana transporttjänster inom en medlemsstat utan också de regler som är tillämpliga på tjänster som har samband med sådan transport och på tjänster som utförs av förmedlare som deltar i tillhandahållandet av de olika tjänsterna.

  17. Fastställandet av platsen för beskattningsbara transaktioner kan ge upphov till behörighetskonflikter mellan medlemsstaterna, särskilt vad beträffar leverans av varor för montering samt tillhandahållanden av tjänster. Även om platsen för tillhandahållande av tjänster i princip bör fastställas som den plats där den person som tillhandahåller tjänsterna har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet, bör den emellertid anses vara belägen i köparens medlemsstat, särskilt vid vissa tjänster som tillhandahålls mellan beskattningsbara personer i fall då kostnaden för tjänsterna ingår i varornas pris.

  18. Det är nödvändigt att klargöra definitionen av platsen för beskattning av vissa transaktioner som utförs ombord på fartyg, flygplan eller tåg som transporterar passagerare inom gemenskapen.

  19. El och gas anses som varor ur mervärdesskattesynpunkt. Det är emellertid särskilt svårt att fastställa platsen för leverans. För att undvika dubbelbeskattning eller utebliven beskattning och för att åstadkomma en verklig inre marknad för gas och el utan hinder för mervärdesskattessystemet bör det fastställas att platsen för leverans av gas genom distributionssystemet för naturgas eller av el, före det slutliga förbrukningsledet, därför ska vara den plats där förvärvaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Leveranser av el och gas i det slutliga ledet, dvs. från leverantörer och distributörer till slutkonsumenten, bör beskattas på den plats där förvärvarens egentliga användning och förbrukning av varan äger rum.

  20. I det fall den allmänna regeln om beskattning av tillhandahållanden av tjänster i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad tillämpas på uthyrning av materiell lös egendom kan det leda till betydande snedvridning av konkurrensen när uthyraren och köparen är etablerade i olika medlemsstater och skattesatserna i dessa stater skiljer sig åt. Det bör därför fastställas att platsen för sådant tillhandahållande av tjänster är den plats där köparen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket tjänsten har tillhandahållits eller, i avsaknad därav, den plats där han är bosatt eller stadigvarande vistas.

  21. Dock bör av kontrollskäl den allmänna regeln tillämpas strikt på uthyrning av transportmedel och således bör platsen för sådant tillhandahållande av tjänster anses vara den plats där tillhandahållaren är etablerad.

  22. Samtliga telekommunikationstjänster som konsumeras inom gemenskapen bör beskattas för att förhindra en snedvridning av konkurrensen på detta område. I detta syfte bör telekommunikationstjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen eller köpare som är etablerade i tredjeland i princip beskattas på den plats där köparen är etablerad. För att säkerställa en enhetlig beskattning av telekommunikationstjänster som av beskattningsbara personer etablerade i ett tredje territorium eller ett tredjeland tillhandahålls icke beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen och vars egentliga användning eller egentliga utnyttjande äger rum i gemenskapen, bör emellertid medlemsstaterna föreskriva att platsen för tillhandahållandet av tjänsterna ska vara belägen i gemenskapen.

  23. För att förhindra snedvridning av konkurrensen bör även radio- och televisionssändningar och på elektronisk väg tillhandahållna tjänster som från ett tredje territorium eller ett tredjeland tillhandahålls personer som är etablerade i gemenskapen, eller från gemenskapen tillhandahålls köpare som är etablerade i ett tredje territorium eller ett tredjeland, beskattas på den plats där köparen av tjänsterna är etablerad.

  24. Begreppen ”beskattningsgrundande händelse” och ”mervärdesskattens utkrävbarhet” bör harmoniseras för att införandet av det gemensamma mervärdesskattesystemet och eventuella senare ändringar av detta system ska kunna få verkan samtidigt i alla medlemsstater.

  25. Beskattningsunderlaget bör harmoniseras, så att tillämpningen av mervärdesskatt på beskattningsbara transaktioner leder till jämförbara resultat i alla medlemsstater.

  26. För att förhindra skattebortfall genom att förbundna parter utnyttjas för att uppnå skattefördelar bör det under vissa klart angivna omständigheter vara möjligt för medlemsstaterna att ingripa när det gäller beskattningsunderlaget för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster samt gemenskapsinterna förvärv av varor.

  27. För att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt bör medlemsstaterna ha möjlighet att i beskattningsunderlaget för en transaktion som innebär arbete utfört på investeringsguld som tillhandahållits av en köpare inbegripa värdet av detta investeringsguld, om guldet bearbetats på ett sådant sätt att det upphör att vara investeringsguld. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser bör medlemsstaterna ges ett visst handlingsutrymme.

  28. För att snedvridningar av konkurrensen ska undvikas förutsätter avskaffandet av skattekontrollerna vid gränserna inte endast en enhetlig beräkningsgrund för mervärdesskatten utan även att ett antal skattesatser och skattenivåer anpassas tillräckligt medlemsstaterna emellan.

  29. Med de normalskattesatser för mervärdesskatt som för närvarande gäller i medlemsstaterna, i kombination med övergångsordningens bestämmelser, fungerar denna ordning på ett godtagbart sätt. För att förhindra att skillnader i fråga om de normalskattesatser för mervärdesskatt som medlemsstaterna tillämpar leder till strukturella obalanser inom gemenskapen eller snedvridning av konkurrensen inom vissa branscher, bör det fastställas en lägsta normalskattesats på 15 %, vilken kan bli föremål för en översyn.

  30. För att mervärdesskatten ska förbli neutral bör de skattesatser som medlemsstaterna tillämpar vara sådana att de medger normalt avdrag av den mervärdesskatt som tagits ut i det föregående ledet.

  31. Under övergångsperioden bör vissa avvikelser beträffande skattesatsernas antal och nivå vara möjliga.

  32. För att klarlägga effekterna av reducerade skattesatser är det nödvändigt att kommissionen lägger fram en utvärderingsrapport om effekterna av reducerade skattesatser som tillämpas på tjänster som tillhandahålls lokalt, särskilt när det gäller nya arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och en väl fungerande inre marknad.

  33. I syfte att bekämpa arbetslösheten bör de medlemsstater som så önskar få göra ett försök med en reducerad mervärdesskattesats för arbetsintensiva tjänster för att se hur en sådan nedsättning skulle fungera och vilka effekter den skulle få för skapandet av sysselsättning. En nedsättning av mervärdesskattesatsen skulle sannolikt också göra de berörda företagen mindre benägna att ansluta sig till eller stanna kvar i den svarta ekonomin.

  34. En sådan nedsättning av skattesatsen är emellertid inte riskfri för en väl fungerande inre marknad och för skatteneutraliteten. Det är därför nödvändigt att införa ett förfarande för beviljande av tillstånd för en fastställd period som är tillräckligt lång för att det ska vara möjligt att bedöma effekterna av de reducerade skattesatser som tillämpas på tjänster som tillhandahålls lokalt. För att säkerställa att denna åtgärd förblir kontrollerbar och begränsad bör dess tillämpningsområde noga definieras.

  35. En gemensam förteckning över undantagen från skatteplikt bör upprättas så att gemenskapernas egna medel kan uppbäras på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater.

  36. Till fördel för både dem som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt och de behöriga administrativa myndigheterna bör reglerna för mervärdesbeskattningen av vissa leveranser och gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor anpassas till de förfaranden och skyldigheter rörande deklarationsplikt i fall då sådana varor sänds till en annan medlemsstat som fastställs i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattebelagda varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor.

  37. Leverans av gas genom distributionssystemet för naturgas och av el beskattas på den plats där förvärvaren finns. I syfte att undvika dubbelbeskattning bör import av sådana varor därför undantas från mervärdesskatt.

  38. För sådana beskattningsbara transaktioner på hemmamarknaden med anknytning till gemenskapsintern handel med varor som under övergångsperioden utförs av beskattningsbara personer som inte är etablerade på den medlemsstats territorium i vilken det gemenskapsinterna förvärvet av varor görs, inklusive kedjetransaktioner, är det nödvändigt att vidta förenklande åtgärder som säkerställer likvärdig behandling i alla medlemsstater. Bestämmelserna om beskattningsordning och om vem som är betalningsskyldig för den mervärdesskatt som ska betalas för dessa transaktioner bör i detta syfte harmoniseras. Det är dock nödvändigt att från sådana förfaranden i princip utesluta varor som är avsedda för leverans i detaljhandelsledet.

  39. Avdragsreglerna bör harmoniseras i den mån de påverkar de faktiska belopp som uppbärs. Den avdragsgilla andelen bör beräknas på liknande sätt i alla medlemsstater.

  40. Den ordning som medger justering av avdrag för investeringsvaror, under tillgångens hela livslängd och på grundval av dess faktiska användning, bör också kunna tillämpas på vissa tjänster som har karaktären av investeringsvaror.

  41. Det bör anges vilka personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatten, särskilt när det gäller tillhandahållanden av tjänster där tillhandahållaren inte är etablerad i den medlemsstat där skatten ska betalas.

  42. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att i vissa bestämda fall fastställa att mottagaren av varor eller tjänster ska vara betalningsskyldig för mervärdesskatt. Detta bör underlätta för medlemsstaterna att förenkla reglerna och förhindra skatteundandragande och skatteflykt inom vissa sektorer och för vissa typer av transaktioner.

  43. Medlemsstaterna bör ha full valfrihet när det gäller att fastställa vem som ska vara betalningsskyldig för mervärdesskatten vid import.

  44. Medlemsstaterna bör få föreskriva att någon annan än den som är betalningsskyldig ska vara solidariskt ansvarig för betalningen av skatten.

  45. Beskattningsbara personers skyldigheter bör i möjligaste mån harmoniseras för att säkerställa att skatteuppbörden sker på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater.

  46. Användningen av elektronisk fakturering måste utformas så att skattemyndigheterna kan utöva sin kontrollverksamhet. För att se till att den inre marknaden fungerar väl är det därför lämpligt att upprätta en på gemenskapsnivå harmoniserad förteckning över vilka uppgifter som fakturorna måste innehålla och fastställa ett antal gemensamma bestämmelser för användning av elektronisk fakturering, för elektronisk lagring av fakturor och för självfakturering och utläggning av fakturering.

  47. Medlemsstaterna bör, på av dem fastställda villkor, tillåta och får kräva att vissa sammanställningar och deklarationer lämnas på elektronisk väg.

  48. Den nödvändiga strävan att minska de administrativa och statistiska formaliteterna för företag, i synnerhet små och medelstora företag, bör förenas med genomförandet av verksamma kontrollåtgärder och med upprätthållandet av kvaliteten på gemenskapens statistiska instrument, vilket är nödvändigt av såväl ekonomiska som skattemässiga skäl.

  49. Medlemsstaterna bör få fortsätta att tillämpa sina särskilda regler för små företag, i enlighet med gemensamma bestämmelser och med sikte på en närmare harmonisering.

  50. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att tillämpa en särskild ordning som innebär att jordbrukare som inte omfattas av de vanliga mervärdesskattereglerna tillgodoräknas en schablonberäknad kompensation för ingående skatt. De grundläggande principerna för denna ordning bör fastställas och, med avseende på uppbörden av egna medel, en gemensam metod antas för att beräkna det mervärde som dessa jordbrukare bidrar med.

  51. En gemenskapsordning för beskattning av begagnade varor, konstverk, antikviteter och samlarföremål bör antas i syfte att undvika dubbelbeskattning och en snedvridning av konkurrensen mellan beskattningsbara personer.

  52. Tillämpningen av de normala mervärdesskattereglerna på guld utgör ett stort hinder för användningen av guld som en finansiell investering och motiverar därför att det tillämpas en särskild beskattningsordning, som också syftar till att öka den internationella konkurrenskraften hos gemenskapens guldmarknad.

  53. Leverans av guld för investeringsändamål liknar till sin natur andra finansiella investeringar som är undantagna från mervärdesskatt. Undantag förefaller därför vara den lämpligaste skattemässiga behandlingen för leveranser av investeringsguld.

  54. Definitionen av investeringsguld bör inbegripa guldmynt vilkas värde huvudsakligen speglar priset på deras halt av guld. För öppenhetens och rättssäkerhetens skull bör det upprättas en årlig förteckning över mynt som får omfattas av ordningen för investeringsguld så att det skapas säkerhet för de aktörer som handlar med sådana mynt. En sådan förteckning påverkar inte möjligheten att bevilja undantag från skatteplikt för mynt som inte omfattas av förteckningen men som uppfyller kriterierna i detta direktiv.

  55. För att förhindra skatteundandragande och samtidigt lindra de finansiella kostnaderna för leveranser av guld över en viss renhetsgrad är det berättigat att tillåta medlemsstaterna att utse köparen som betalningsskyldig för mervärdesskatten.

  56. För att göra det lättare för aktörer, som tillhandahåller tjänster på elektronisk väg och som varken är etablerade eller tvungna att registreras till mervärdesskatt i gemenskapen, att fullgöra sina skattemässiga skyldigheter bör en särskild ordning inrättas. Enligt denna ordning bör alla aktörer som tillhandahåller icke beskattningsbara personer i gemenskapen sådana tjänster på elektronisk väg kunna välja att låta registrera sig i en enda medlemsstat, om de inte på annat sätt har registrerats till mervärdesskatt i gemenskapen.

  57. Det är önskvärt att bestämmelserna om radio- och televisionssändningar och om vissa tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg endast införs på tillfällig basis och att de ses över mot bakgrund av erfarenheterna inom en kort tidsperiod.

  58. En enhetlig tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv bör främjas; för detta ändamål bör en rådgivande kommitté för mervärdesskatt inrättas som gör det möjligt att organisera ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område.

  59. Medlemsstaterna bör, inom vissa begränsningar och på vissa villkor, kunna vidta eller vidmakthålla särskilda åtgärder som avviker från detta direktiv, i syfte att förenkla skatteuppbörden eller förhindra vissa former av skatteundandragande eller skatteflykt.

  60. I syfte att undvika att en medlemsstat hamnar i ovisshet om hur kommissionen avser att ställa sig till medlemsstatens ansökan om avvikelse bör en tidsfrist införas inom vilken kommissionen för rådet ska lägga fram antingen ett förslag om bemyndigande eller ett meddelande där eventuella invändningar redovisas.

  61. Det är väsentligt att säkerställa att det gällande mervärdesskattesystemet tillämpas enhetligt. Tillämpningsföreskrifter är lämpliga för att uppnå detta mål.

  62. Dessa bestämmelser bör i synnerhet lösa problemet med den dubbelbeskattning av gränsöverskridande transaktioner som kan inträffa till följd av att medlemsstaterna tillämpar bestämmelserna om platsen för beskattningsbara transaktioner på olika sätt.

  63. Även om tillämpningsområdet för tillämpningsföreskrifterna kommer att vara begränsat, kommer dessa bestämmelser att ha budgetkonsekvenser som för en eller flera medlemsstater kan vara betydande. Följaktligen är det motiverat att rådet förbehåller sig rätten att utöva genomförandebefogenheterna.

  64. Med hänsyn till det begränsade tillämpningsområdet bör dessa tillämpningsföreskrifter antas av rådet genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen.

  65. Eftersom, av de skäl som angivits ovan, målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

  66. Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en ändring i sak i förhållande till tidigare direktiv. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av tidigare direktiv.

  67. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter beträffande de tidsfrister som i del B i bilaga XI anges för direktivens införlivande med nationell lagstiftning.

Avdelning I Syfte och tillämpningsområde

Artikel 1

1.Genom detta direktiv fastställs det gemensamma systemet för mervärdesskatt.

2.Principen om det gemensamma systemet för mervärdesskatt innebär tillämpning på varor och tjänster av en allmän skatt på konsumtion som är exakt proportionell mot priset på varorna och tjänsterna, oavsett antalet transaktioner som äger rum under produktions- och distributionsprocessen före det led där skatt tas ut.

På varje transaktion ska mervärdesskatt, beräknad på varornas eller tjänsternas pris enligt den skattesats som är tillämplig på sådana varor eller tjänster, vara utkrävbar efter avdrag av det mervärdesskattebelopp som burits direkt av de olika kostnadskomponenter som utgör priset.

Det gemensamma systemet för mervärdesskatt ska tillämpas till och med detaljhandelsledet.

Artikel 2

1.Följande transaktioner ska vara föremål för mervärdesskatt:

  1. Leverans av varor mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap.

  2. Gemenskapsinterna förvärv av varor mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium

    1. av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap eller av en icke beskattningsbar juridisk person, om säljaren är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte har rätt till den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292 och som inte omfattas av bestämmelserna i artikel 33 eller 36,

    2. av en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars övriga förvärv inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller av varje annan icke beskattningsbar person, om det är fråga om nya transportmedel,

    3. av en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars övriga förvärv inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1, om det är fråga om punktskattepliktiga varor för vilka skatten är utkrävbar inom medlemsstatens territorium i enlighet med direktiv 92/12/EEG.

  3. Tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap.

  4. Import av varor.

1.1Följande transaktioner ska vara föremål för mervärdesskatt:

  1. Leverans av varor mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap.

  2. Gemenskapsinterna förvärv av varor mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium

    1. av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap eller av en icke beskattningsbar juridisk person, om säljaren är en beskattningsbar person som agerar i denna egenskap och som inte har rätt till det undantag från skatteplikt för små företag som föreskrivs i artikel 284 och som inte omfattas av artikel 33 eller 36,

    2. av en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars övriga förvärv inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller av varje annan icke beskattningsbar person, om det är fråga om nya transportmedel,

    3. av en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars övriga förvärv inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1, om det är fråga om punktskattepliktiga varor för vilka skatten är utkrävbar inom medlemsstatens territorium i enlighet med direktiv 92/12/EEG.

  3. Tillhandahållande av tjänster mot ersättning som görs inom en medlemsstats territorium av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap.

  4. Import av varor.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

  1. I punkt 1 b ii avses med transportmedel följande transportmedel avsedda för transport av personer eller varor:

    1. Motordrivna landfordon med en motor vars cylindervolym överstiger 48 kubikcentimeter eller vars effekt är större än 7,2 kilowatt.

    2. Fartyg som är längre än 7,5 meter, med undantag av fartyg som används på öppna havet och fraktar passagerare mot betalning eller används för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet, fartyg som används för sjöräddning eller assistans och fartyg som används för kustfiske.

    3. Luftfartyg vars startvikt överstiger 1 550 kg, med undantag av luftfartyg som används av företag som bedriver flygtrafik mot betalning, huvudsakligen på internationella linjer.

  2. Dessa transportmedel ska anses vara ”nya” i följande fall:

    1. Motordrivna landfordon: om leveransen utförs inom sex månader efter det att fordonet först togs i bruk eller om det har gått högst 6.000 km.

    2. Fartyg: om leveransen utförs inom tre månader efter det att fartyget först togs i bruk eller om det har seglat högst 100 timmar.

    3. Luftfartyg: om leveransen utförs inom tre månader efter det att luftfartyget först togs i bruk eller om det har flugit högst 40 timmar.

  3. Medlemsstaterna ska fastställa de betingelser under vilka de omständigheter som avses i led b kan anses vara uppfyllda.

3.Med punktskattepliktiga varor avses energiprodukter, alkohol, alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror enligt deras definition i gällande gemenskapslagstiftning, men inte gas som levereras genom ett naturgassystem beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system.

Direktiv (2009/162/EU)

Artikel 3

1.Med avvikelse från artikel 2.1 b i ska följande transaktioner inte vara föremål för mervärdesskatt:

  1. Gemenskapsinterna förvärv av varor som görs av en beskattningsbar person eller av en icke beskattningsbar juridisk person, om leverans av varorna skulle vara undantagen från skatteplikt i medlemsstaten i enlighet med artiklarna 148 och 151.

  2. Andra gemenskapsinterna förvärv av varor än dels de förvärv som avses i led a och artikel 4 dels förvärv av nya transportmedel och punktskattepliktiga varor, som görs av en beskattningsbar person för hans jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriföretag som omfattas av den gemensamma ordningen för schablonbeskattning av jordbrukare, av en beskattningsbar person som enbart utför sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som inte medför rätt till avdrag för mervärdesskatten, eller av en icke beskattningsbar juridisk person.

2.Punkt 1 b gäller endast om följande villkor är uppfyllda:

  1. Det sammanlagda beloppet för de gemenskapsinterna förvärven av varor under det löpande kalenderåret överstiger inte ett tröskelvärde som medlemsstaterna ska fastställa, men som inte får vara lägre än 10.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

  2. Det sammanlagda beloppet för de gemenskapsinterna förvärven av varor under det närmast föregående kalenderåret inte översteg det tröskelvärde som avses i led a.

Det tröskelvärde som ska tjäna som referens ska utgöras av det sammanlagda beloppet för gemenskapsinterna förvärv av varor enligt punkt 1 b, exklusive mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av varorna avgick.

3.Medlemsstaterna ska ge beskattningsbara personer och icke beskattningsbara juridiska personer som kan omfattas av bestämmelserna i punkt 1 b rätt att välja att omfattas av de generella bestämmelserna i artikel 2.1 b i.

Medlemsstaterna ska fastställa de närmare reglerna för utnyttjande av den valmöjlighet som avses i första stycket, vilken i vart fall ska gälla under två kalenderår.

Artikel 4

Förutom de transaktioner som avses i artikel 3 ska följande transaktioner inte vara föremål för mervärdesskatt:

  1. Gemenskapsinterna förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, såsom dessa definieras i leden 1–4 i artikel 311.1, om försäljaren är en beskattningsbar återförsäljare som agerar i denna egenskap och om den förvärvade varan har varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal i artiklarna 312–325.

  2. Gemenskapsinterna förvärv av begagnade transportmedel enligt definitionen i artikel 327.3, om säljaren är en beskattningsbar återförsäljare som agerar i denna egenskap och det begagnade transportmedlet har varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick i enlighet med övergångsordningen för begagnade transportmedel.

  3. Gemenskapsinterna förvärv av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter såsom dessa definieras i leden 1–4 i artikel 311.1, när säljaren är auktionsförrättare som agerar i denna egenskap och de förvärvade varorna har varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten avgick i enlighet med den särskilda ordningen för offentliga auktioner.

Avdelning II Territoriellt tillämpningsområde

Artikel 5

Vid tillämpningen av detta direktiv avses med

  1. gemenskapen och gemenskapens territorium: medlemsstaternas samtliga territorier enligt definitionen i punkt 2,

  2. medlemsstat och en medlemsstats territorium: varje medlemsstats territorium där fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen ska tillämpas i enlighet med artikel 299 i fördraget med undantag av det eller de territorier som anges i artikel 6 i detta direktiv,

  3. tredje territorier: de territorier som anges i artikel 6,

  4. tredjeland: varje stat eller territorium där fördraget inte ska tillämpas.

Artikel 6

1.Detta direktiv ska inte tillämpas på följande territorier vilka utgör en del av gemenskapens tullområde:

  1. Berget Athos.

  2. Kanarieöarna.

  3. De franska territorier som avses i artiklarna 349 och 355.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

  4. Åland.

  5. Kanalöarna.

  6. Campione d’Italia.

  7. De italienska delarna av Luganosjön.

Direktiv (EU) 2019/475

2.Detta direktiv ska inte tillämpas på följande territorier, vilka inte utgör en del av gemenskapens tullområde:

  1. Ön Helgoland.

  2. Territoriet Büsingen.

  3. Ceuta.

  4. Melilla.

  5. Livigno.

Direktiv (EU) 2019/475

Artikel 7

1.Vid tillämpningen av detta direktiv ska Furstendömet Monaco, Isle of Man och Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia, med hänsyn till de konventioner och avtal som de har ingått med Frankrike, Förenade kungariket respektive Cypern, inte anses som tredjeländer.

2.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Furstendömet Monaco behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Frankrike, att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Isle of Man behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Förenade kungariket, samt att transaktioner med ursprung i eller avsedda för Förenade kungarikets suveräna basområden Akrotiri och Dhekelia behandlas som transaktioner med ursprung i eller avsedda för Cypern.

Artikel 8

Om kommissionen finner att bestämmelserna i artiklarna 6 och 7 inte längre har något berättigande, särskilt med avseende på konkurrensneutralitet eller egna medel, ska den lägga fram lämpliga förslag för rådet.

Avdelning III Beskattningsbara personer

Artikel 9

1.Med beskattningsbar person avses den som, oavsett på vilken plats, självständigt bedriver en ekonomisk verksamhet, oberoende av dess syfte eller resultat.

Med ekonomisk verksamhet avses varje verksamhet som bedrivs av en producent, en handlare eller en tjänsteleverantör, inbegripet gruvdrift och jordbruksverksamhet samt verksamheter inom fria och därmed likställda yrken. Utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar i syfte att fortlöpande vinna intäkter därav ska särskilt betraktas som ekonomisk verksamhet.

2.Förutom de personer som avses i punkt 1 ska var och en som tillfälligtvis utför en leverans av ett nytt transportmedel, som försänds eller transporteras till förvärvaren av säljaren eller av förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning ut ur en medlemsstats territorium men inom gemenskapens territorium, anses som en beskattningsbar person.

Artikel 10

Genom villkoret i artikel 9.1 att den ekonomiska verksamheten ska bedrivas självständigt utesluts anställda och andra personer från beskattning i den mån de är bundna till en arbetsgivare av ett anställningsavtal eller av andra rättsliga band som skapar ett anställningsförhållande vad beträffar arbetsvillkor, lön och arbetsgivaransvar.

Artikel 11

Efter samråd med den rådgivande kommittén för mervärdesskatt (nedan kallad ”mervärdesskattekommittén”) får varje medlemsstat anse som en enda beskattningsbar person sådana personer som är etablerade i medlemsstaten och som, trots att de är rättsligt oberoende, är nära förbundna med varandra genom finansiella, ekonomiska och organisatoriska band.

En medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som fastställs i första stycket får anta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt genom användning av denna bestämmelse.

Artikel 12

1.Medlemsstaterna får anse som beskattningsbar person var och en som tillfälligtvis utför en transaktion som hänför sig till sådana verksamheter som avses i artikel 9.1 andra stycket, särskilt någon av följande transaktioner:

  1. Leverans före första besittningstagandet av en byggnad eller delar av en byggnad och den mark byggnaden står på.

  2. Leverans av mark för bebyggelse.

2.I punkt 1 a avses med byggnad varje anläggning som anbragts på eller i marken.

Medlemsstaterna får fastställa närmare regler för tillämpning av kriteriet i punkt 1 a på ombyggnation av byggnader och innebörden av begreppet ”den mark byggnaden står på”.

Medlemsstaterna får tillämpa andra kriterier än första besittningstagandet, såsom den tid som förflyter mellan den dag då byggnaden färdigställs och dagen för första leverans eller den tid som förflyter mellan dagen för första besittningstagandet och dagen för senare leverans, såvida dessa perioder inte överstiger fem respektive två år.

3.I punkt 1 b avses med mark för bebyggelse råmark eller iordningställd mark som av medlemsstaterna definierats som sådan mark.

Artikel 13

1.Stater, regionala och lokala myndigheter och övriga offentligrättsliga organ ska inte anses som beskattningsbara personer när det gäller verksamheter som de bedriver eller transaktioner som de utför i sin egenskap av offentliga myndigheter, även om de i samband härmed uppbär avgifter, arvoden, bidrag eller betalningar.

När de bedriver sådana verksamheter eller genomför sådana transaktioner ska de dock ändå anses som beskattningsbara personer med avseende på dessa verksamheter eller transaktioner om det skulle leda till en betydande snedvridning av konkurrensen ifall de behandlades som icke beskattningsbara personer.

Offentligrättsliga organ ska i vart fall anses som beskattningsbara personer när det gäller de verksamheter som anges i bilaga I, såvida dessa inte bedrivs i försumbart liten skala.

2.Medlemsstaterna får betrakta verksamheter som bedrivs av offentligrättsliga organ och som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135, 136, 371, 374–377, 378.2, 379.2 eller 380–390 c som verksamheter som dessa organ bedriver i egenskap av offentliga myndigheter.

Rådets beslut (2011-12-05)

Avdelning IV Beskattningsbara transaktioner

Kapitel 1 Leverans av varor

Artikel 14

1.Med leverans av varor avses överföring av rätten att såsom ägare förfoga över materiella tillgångar.

2.Förutom den transaktion som avses i punkt 1 ska följande transaktioner anses som leverans av varor:

  1. Överföring, på order av en offentlig myndighet eller i dess namn eller i enlighet med lagstiftning, av äganderätten till en vara mot ersättning.

  2. Faktiskt överlämnande av en vara, i överensstämmelse med ett avtal om uthyrning av varor under en viss tid eller om avbetalningsköp enligt vilket äganderätten normalt ska övergå senast när den sista avbetalningen har erlagts.

  3. Överföring av en vara i enlighet med ett kommissionsavtal om köp eller försäljning.

3.Medlemsstaterna får betrakta överlämnandet av vissa byggnadsarbeten som leverans av varor.

4.I detta direktiv gäller följande definitioner:

  1. gemenskapsintern distansförsäljning av varor: leverans av varor som försänds eller transporteras av leverantören eller för dennes räkning, inbegripet då leverantören medverkar indirekt i varans transport eller försändelse, från en annan medlemsstat än den i vilken försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas, om följande villkor är uppfyllda:

    1. Leveransen görs till en beskattningsbar person, eller en icke beskattningsbar juridisk person, vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller till någon annan icke beskattningsbar person.

    2. De levererade varorna är varken nya transportmedel eller varor som levereras efter montering eller installation, med eller utan provning, av leverantören eller för dennes räkning.

  2. distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland: leverans av varor som försänds eller transporteras av leverantören eller för dennes räkning, inbegripet då leverantören medverkar indirekt i varans transport eller försändelse, från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland till en förvärvare i en medlemsstat, om följande villkor är uppfyllda:

    1. Leveransen görs till en beskattningsbar person, eller en icke beskattningsbar juridisk person, vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller till någon annan icke beskattningsbar person.

    2. De levererade varorna är varken nya transportmedel eller varor som levereras efter montering eller installation, med eller utan provning, av leverantören eller för hans räkning.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 14a

1.Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller liknande, möjliggör distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland i försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR, ska den beskattningsbara personen själv anses ha tagit emot och levererat dessa varor.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller liknande, möjliggör leverans av varor inom gemenskapen från en beskattningsbar person som inte är etablerad inom gemenskapen till en icke beskattningsbar person, ska den beskattningsbara person som möjliggör leveransen själv anses ha tagit emot och levererat dessa varor.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 15

1.El, gas, värme eller kyla och liknande ska likställas med materiella tillgångar.

2.Medlemsstaterna får betrakta följande som materiella tillgångar:

  1. Vissa rättigheter i fast egendom.

  2. Sakrätter som ger innehavaren nyttjanderätt till fast egendom.

  3. Aktier eller motsvarande som ger innehavaren rättsliga eller faktiska rättigheter såsom ägare eller innehavare av fast egendom eller del därav.

Direktiv (2009/162/EU)

Artikel 16

Med leverans av varor mot ersättning ska likställas uttag som en beskattningsbar person gör av en vara ur sin rörelse för sitt eget eller personalens privata bruk, för överlåtelse därav utan ersättning eller mer generellt för användning för andra ändamål än den egna rörelsen, om mervärdesskatten på varan i fråga eller dess beståndsdelar helt eller delvis har medfört avdragsrätt.

Emellertid ska uttag som görs inom ramen för den beskattningsbara personens rörelse i syfte att skänka bort gåvor av ringa värde eller ge bort varuprov inte likställas med en leverans av varor mot ersättning.

Artikel 17

1.Med leverans av varor mot ersättning ska likställas en beskattningsbar persons överföring av varor från sin rörelse till en annan medlemsstat.

Med överföring av varor till en annan medlemsstat avses varje försändelse eller transport av materiell lös egendom som utförs av en beskattningsbar person eller för hans räkning inom ramen för den beskattningsbara personens rörelse, till en bestämmelseort utanför den medlemsstats territorium där tillgångarna befinner sig men inom gemenskapen.

2.En försändelse eller transport av en vara som avser någon av följande transaktioner ska inte anses som överföring till en annan medlemsstat:

  1. Leverans av varan som utförs av den beskattningsbara personen inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten avslutas, på de villkor som anges i artikel 33.

  2. Leverans av varan, för installation eller montering av leverantören eller för hans räkning, som utförs av den beskattningsbara personen inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten avslutas, på de villkor som anges i artikel 36.

  3. Leverans av varan som utförs av den beskattningsbara personen ombord på ett fartyg, ett flygplan eller ett tåg under en persontransport, på de villkor som anges i artikel 37.

  4. Leverans av gas genom ett naturgassystem som är beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system, leverans av el eller av värme eller kyla genom nät för värme eller kyla, på de villkor som anges i artiklarna 38 och 39.

  5. Leverans av varan som utförs av den beskattningsbara personen inom medlemsstatens territorium på de villkor som anges i artiklarna 138, 146–148, 151 och 152.

  6. Tillhandahållande av en tjänst som utförs för den beskattningsbara personen och innebär att värderingar av eller arbete på varan faktiskt utförs inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten av varan avslutas, förutsatt att varan sedan värderingarna eller arbetet utförts återsänds till den beskattningsbara personen i den medlemsstat från vilken försändelsen eller transporten av den ursprungligen avgick.

  7. Tillfälligt bruk av varan inom den medlemsstats territorium där försändelsen eller transporten avslutas, för tillhandahållande av tjänster som görs av den beskattningsbara person som är etablerad i den medlemsstat varifrån försändelsen eller transporten av varan avgick.

  8. Tillfälligt bruk av varan under högst tjugofyra månader inom en annan medlemsstats territorium där samma vara, om den importerats från ett tredjeland för tillfälligt bruk, skulle omfattas av förfarandet för temporär import och vara helt befriad från importtullar.

3.När något av villkoren för att punkt 2 ska vara tillämplig inte längre uppfylls, ska varan anses ha överförts till en annan medlemsstat. Överföringen ska i detta fall anses äga rum vid den tidpunkt då villkoret inte längre uppfylls.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 17a

1.En överföring av varor från en beskattningsbar persons rörelse till en annan medlemsstat genom arrangemang för avropslager ska inte likställas med en leverans av varor mot ersättning.

Direktiv (EU) 2018/1910

2.För tillämpningen av denna artikel ska arrangemang för avropslager anses föreligga när följande villkor är uppfyllda:

  1. Varor försänds eller transporteras av en beskattningsbar person, eller av tredje part för dennes räkning, till en annan medlemsstat för att dessa varor där ska levereras, i ett senare skede och efter ankomsten, till en annan beskattningsbar person som har rätt att få äganderätt till dessa varor i enlighet med ett befintligt avtal mellan de båda beskattningsbara personerna.

  2. Den beskattningsbara person som försänder eller transporterar varorna har inte etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet och har inte heller något fast etableringsställe i den medlemsstat till vilken varorna försänds eller transporteras.

  3. Den beskattningsbara person till vilken varorna är avsedda att levereras ska ha ett registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstat till vilken varorna försänds eller transporteras och både dennes identitet och det registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats denne av den medlemsstaten är kända för den beskattningsbara person som avses i led b vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten avgår.

  4. Den beskattningsbara person som försänder eller transporterar varorna registrerar överföringen av varorna i det register som föreskrivs i artikel 243.3 och inkluderar identiteten på den beskattningsbara person som förvärvar varorna och det registreringsnummer för mervärdesskatt som denne tilldelats av den medlemsstat till vilken varorna försänds eller transporteras i den sammanställning som föreskrivs i artikel 262.2.

Direktiv (EU) 2018/1910

3.Om de villkor som anges i punkt 2 är uppfyllda ska följande regler gälla vid tidpunkten för överföringen av rätten att som ägare förfoga över varorna till den beskattningsbara person som avses i punkt 2 c, förutsatt att överföringen sker inom den tidsfrist som avses i punkt 4:

  1. En leverans av varor i enlighet med artikel 138.1, ska anses vara gjord av den beskattningsbara person som försände eller transporterade varorna antingen själv eller genom en tredje part för dennes räkning i den medlemsstat varifrån varorna försändes eller transporterades.

  2. Ett gemenskapsinternt förvärv av varor ska anses vara gjort av den beskattningsbara person till vilken varorna levereras i den medlemsstat till vilken varorna försändes eller transporterades.

Direktiv (EU) 2018/1910

4.Om varorna, inom 12 månader efter att de ankommit i den medlemsstat dit de har försänts eller transporterats, inte har levererats till den beskattningsbara person som de var avsedda för i enlighet med punkterna 2 c och 6 och ingen av omständigheterna i punkt 7 föreligger, ska en överföring i den mening som avses i artikel 17 anses ske dagen efter 12-månadersperiodens utgång.

Direktiv (EU) 2018/1910

5.Ingen överföring i den mening som avses i artikel 17 ska anses ha skett när följande villkor är uppfyllda:

  1. Rätten att förfoga över varorna har inte överförts, och varorna återsänds till den medlemsstat varifrån de försändes eller transporterades inom den tidsfrist som avses i punkt 4.

  2. Den beskattningsbara person som försände eller transporterade varorna registrerar dessas återsändning i det register som föreskrivs i artikel 243.3.

Direktiv (EU) 2018/1910

6.Om den beskattningsbara person som avses i punkt 2 c inom den period som avses i punkt 4 ersätts av en annan beskattningsbar person ska ingen överföring i den mening som avses i artikel 17 anses ske vid ersättningstillfället, förutsatt att

  1. alla andra tillämpliga villkor i punkt 2 är uppfyllda, och

  2. ersättningen registreras av den beskattningsbara person som avses i punkt 2 b i det register som föreskrivs i artikel 243.3.

Direktiv (EU) 2018/1910

7.Om något av de villkor som fastställs i punkterna 2 och 6 upphör att vara uppfyllt inom den period som avses i punkt 4 ska en överföring av varor i enlighet med artikel 17 anses ske vid den tidpunkt då villkoret i fråga inte längre är uppfyllt.

Om varorna levereras till en annan person än den beskattningsbara person som avses i punkt 2 c eller i punkt 6 ska det anses att de villkor som fastställs i punkterna 2 och 6 upphör att vara uppfyllda omedelbart före sådan leverans.

Om varorna försänds eller transporteras till ett annat land än den medlemsstat från vilken de ursprungligen förflyttades ska det anses att de villkor som fastställs i punkterna 2 och 6 upphör att vara uppfyllda omedelbart innan försändelsen eller transporten inleds.

Om varor förstörts, gått förlorade eller stulits ska det anses att de villkor som fastställs i punkterna 2 och 6 upphör att vara uppfyllda den dag då varorna faktiskt avlägsnades eller förstördes, eller, om det är omöjligt att fastställa vilken dag detta skedde, den dag då varorna befanns vara förstörda eller försvunna.

Direktiv (EU) 2018/1910

Artikel 18

Medlemsstaterna får med leverans av varor mot ersättning likställa följande transaktioner:

  1. När en beskattningsbar person för sin rörelse använder en vara som producerats, konstruerats, utvunnits, bearbetats, inköpts eller importerats inom ramen för denna rörelse, om full avdragsrätt inte skulle ha förelegat för mervärdesskatten på varan om den hade förvärvats från en annan beskattningsbar person.

  2. När en beskattningsbar person använder en vara inom en verksamhetsgren som inte är beskattningsbar, om avdragsrätt helt eller delvis förelåg för mervärdesskatten på varan när den förvärvades eller när den användes enligt led a.

  3. Med undantag för de fall som avses i artikel 19, när en beskattningsbar person eller hans efterföljande rättsinnehavare behåller varor när de upphör att bedriva en beskattningsbar ekonomisk verksamhet, om avdragsrätt helt eller delvis förelåg för mervärdesskatten på varorna när de förvärvades eller när de användes enligt led a.

Artikel 19

Vid en överföring av samtliga tillgångar eller någon del därav, vare sig den sker mot ersättning eller gratis eller som tillskott till ett företag, får medlemsstaterna anse att någon leverans av varor inte har ägt rum och att mottagaren träder i överlåtarens ställe.

Medlemsstaterna får, i fall där mottagaren inte till fullo är beskattningsbar, vidta de åtgärder som är nödvändiga för att hindra snedvridning av konkurrensen. De får också anta de åtgärder som är nödvändiga för att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt genom utnyttjande av denna artikel.

Kapitel 2 Gemenskapsinternt förvärv av varor

Artikel 20

Med gemenskapsinternt förvärv av varor avses förvärv av rätten att såsom ägare förfoga över materiell lös egendom som försänds eller transporteras till förvärvaren av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning i en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten av varorna avgick.

När varor som förvärvats av en icke beskattningsbar juridisk person försänds eller transporteras från ett tredje territorium eller ett tredjeland och av den icke beskattningsbara juridiska personen importeras till en annan medlemsstat än den där försändelsen eller transporten avslutas, ska varorna anses ha försänts eller transporterats från importmedlemsstaten. Denna medlemsstat ska bevilja den importör som utsetts eller erkänts som betalningsskyldig för mervärdesskatten enligt artikel 201 återbetalning av den mervärdesskatt som har betalats i samband med importen, i den mån importören kan visa att hans förvärv varit föremål för mervärdesskatt i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutades.

Artikel 21

En beskattningsbar persons användning, inom ramen för sin rörelse, av varor som av honom eller för hans räkning försänts eller transporterats från en annan medlemsstat inom vilken varorna producerats, utvunnits, bearbetats, inköpts eller förvärvats i den mening som avses i artikel 2.1 b, eller importerats av den beskattningsbara personen inom ramen för hans rörelse till denna andra medlemsstat, ska likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning.

Artikel 22

Om de väpnade styrkorna i en medlemsstat, som deltar i en försvarsinsats (tidigare: försvarsansträngning) som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, för eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som åtföljer dem, använder varor vars anskaffning inte skett enligt de allmänna regler om beskattning som gäller för en medlemsstats hemmamarknad, ska användningen likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning, när import av dessa varor inte skulle omfattas av undantaget från skatteplikt enligt artikel 143.1 ga.

Om de väpnade styrkorna i en stat som är part i Nordatlantiska fördraget, för eget bruk eller för bruk av den civilpersonal som åtföljer dem, använder varor vars anskaffning inte skett enligt de allmänna regler om beskattning som gäller för en medlemsstats hemmamarknad, ska användningen likställas med ett gemenskapsinternt förvärv av varor mot ersättning, när import av dessa varor inte skulle omfattas av undantaget från skatteplikt enligt artikel 143.1 h.

Direktiv (EU) 2019/2235

Artikel 23

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att transaktioner som skulle ha betraktats som leverans av varor om de hade genomförts inom deras territorier av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap, betraktas som gemenskapsinternt förvärv av varor.

Kapitel 3 Tillhandahållande av tjänster

Artikel 24

1.Med tillhandahållande av tjänster avses varje transaktion som inte utgör leverans av varor.

2.Med telekommunikationstjänster avses tjänster för överföring, sändning eller mottagning av signaler, text, bilder och ljud eller information av vilket slag som helst via tråd, radio, optiska eller andra elektromagnetiska medel, inbegripet överlåtelse och upplåtelse i samband härmed av rätten att nyttja kapacitet för sådan överföring, sändning eller mottagning, inbegripet tillhandahållande av tillgång till globala informationsnät.

Artikel 25

Ett tillhandahållande av tjänster kan bl.a. utgöras av någon av följande transaktioner:

  1. Överlåtelse av immateriella tillgångar, vare sig det upprättats någon handling angående äganderätten eller ej.

  2. Åtagande att avstå från ett handlande eller att tolerera ett handlande eller en situation.

  3. Utförande av tjänster på anmodan av en offentlig myndighet eller i dennas namn eller enligt lag.

Artikel 26

1.Följande transaktioner ska likställas med tillhandahållande av tjänster mot ersättning:

  1. Användning av en vara som ingår i en rörelses tillgångar för den beskattningsbara personens eget eller personalens privata bruk, eller mer generellt sådan användning för andra ändamål än den egna rörelsen, om avdragsrätt förelegat helt eller delvis för mervärdesskatten på dessa varor.

  2. Tillhandahållande av tjänster utan ersättning som utförs av den beskattningsbara personen för hans eget eller personalens privata bruk eller, mer generellt, annat rörelsefrämmande ändamål.

2.Medlemsstaterna får avvika från bestämmelserna i punkt 1, förutsatt att avvikelsen inte leder till snedvridning av konkurrensen.

Artikel 27

För att hindra snedvridning av konkurrensen får medlemsstaterna, efter samråd med mervärdesskattekommittén, med tillhandahållande av tjänster mot ersättning likställa en beskattningsbar persons utförande av tjänster för rörelsens behov, om full avdragsrätt för mervärdesskatten på tjänsterna inte skulle ha förelegat om de hade tillhandahållits av en annan beskattningsbar person.

Artikel 28

Om en beskattningsbar person i eget namn men för någon annans räkning deltar i ett tillhandahållande av tjänster, ska han anses själv ha tagit emot och tillhandahållit tjänsterna i fråga.

Artikel 29

Artikel 19 ska tillämpas på motsvarande sätt på tillhandahållande av tjänster.

Kapitel 4 Import av varor

Artikel 30

Med import av varor avses införsel i gemenskapen av varor som inte är i fri omsättning i den mening som avses i artikel 24 i fördraget.

Förutom den transaktion som avses i första stycket ska införsel i gemenskapen av en vara i fri omsättning från ett tredje territorium som ingår i gemenskapens tullområde anses som import av varor.

Kapitel 5 Gemensamma regler för kapitlen 1 och 3

Artikel 30a

I detta direktiv avses med

  1. voucher: ett instrument för vilket det föreligger en skyldighet att godta det som ersättning eller partiell ersättning för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster och där de varor som ska levereras eller de tjänster som ska tillhandahållas eller de potentiella leverantörernas eller tillhandahållarnas identitet anges antingen på själva instrumentet eller i tillhörande dokumentation, inbegripet villkoren för användning av ett sådant instrument,

  2. enfunktionsvoucher: en voucher för vilken platsen för leverans av de varor eller tillhandahållande av de tjänster som vouchern avser, och den mervärdesskatt som ska betalas för dessa varor eller tjänster, är kända vid tidpunkten för utställandet av vouchern,

  3. flerfunktionsvoucher: en annan voucher än en enfunktionsvoucher.

Direktiv (EU) 2016/1065

Artikel 30b

1.Varje överlåtelse av en enfunktionsvoucher som görs av en beskattningsbar person som agerar i eget namn ska betraktas som en leverans av de varor eller tillhandahållande av de tjänster som vouchern avser. Det faktiska överlämnandet av varorna eller det faktiska tillhandahållandet av tjänsterna i utbyte mot en enfunktionsvoucher som godtas som ersättning eller partiell ersättning av leverantören eller tillhandahållaren ska inte betraktas som en självständig transaktion.

Om en överlåtelse av en enfunktionsvoucher görs av en beskattningsbar person som agerar i en annan beskattningsbar persons namn, ska den överlåtelsen betraktas som en leverans av de varor eller ett tillhandahållande av de tjänster som vouchern avser som gjorts av den andra beskattningsbara personen i vars namn den beskattningsbara personen agerar.

Om leverantören av varor eller tillhandahållaren av tjänster inte är den beskattningsbara person som i eget namn ställt ut enfunktionsvouchern ska leverantören eller tillhandahållaren dock anses ha levererat de varor eller tillhandahållit de tjänster som vouchern avser till denna beskattningsbara person.

Direktiv (EU) 2016/1065

2.Den faktiska leveransen av varorna eller det faktiska tillhandahållandet av tjänsterna i utbyte mot en flerfunktionsvoucher som godtas som ersättning eller partiell ersättning av leverantören eller tillhandahållaren ska vara föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2, medan varje föregående överlåtelse av den flerfunktionsvouchern inte ska vara föremål för mervärdesskatt.

När en överlåtelse av en flerfunktionsvoucher görs av en annan beskattningsbar person än den beskattningsbara person som utför den transaktion som är föremål för mervärdesskatt i enlighet med första stycket ska allt tillhandahållande av tjänster som kan identifieras, såsom distributions- eller marknadsföringstjänster, vara föremål för mervärdesskatt.

Direktiv (EU) 2016/1065

Avdelning V Platsen för beskattningsbara transaktioner

Kapitel 1 Platsen för leverans av varor

Avsnitt 1 Leverans av varor utan transport

Artikel 31

Om varan inte försänds eller transporteras, ska platsen för leveransen anses vara den plats där varan befinner sig vid den tidpunkt då leveransen äger rum.

Avsnitt 2 Leverans av varor med transport

Artikel 32

Om varan försänds eller transporteras av leverantören, förvärvaren eller en tredje person, ska platsen för leveransen anses vara den plats där varan befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten till förvärvaren avgår.

När avgångsorten för försändelsen eller transporten av varan är belägen i ett tredje territorium eller ett tredjeland, ska platsen för leveransen av den importör som enligt artikel 201 utsetts eller erkänts som betalningsskyldig, liksom platsen för efterföljande leveranser, dock anses vara belägen inom den medlemsstat till vilken varorna importeras.

Artikel 33

Med avvikelse från artikel 32 ska följande gälla:

  1. Platsen för leverans vid gemenskapsintern distansförsäljning av varor ska anses vara den plats där varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas.

  2. Vid distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland till en annan medlemsstat än den i vilken försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas ska platsen för leverans anses vara den plats där varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten av varorna till förvärvaren avslutas.

  3. Vid distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland till den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna till förvärvaren avslutas ska platsen för leverans anses vara den medlemsstaten, förutsatt att mervärdesskatt för dessa varor ska deklareras enligt den särskilda ordningen i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 4.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 34

har upphävts genom direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 35

Artikel 33 ska inte tillämpas på leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, såsom dessa definieras i leden 1–4 i artikel 311.1, eller på leveranser av begagnade transportmedel, såsom dessa definieras i artikel 327.3, vilka är föremål för mervärdesskatt i enlighet med de relevanta särskilda ordningarna.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 36

Om de varor som försänds eller transporteras av leverantören, av förvärvaren eller av en tredje person ska installeras eller monteras, med eller utan provning, av leverantören eller för hans räkning, ska platsen för leveransen anses vara den plats där varorna installeras eller monteras.

När installationen eller monteringen utförs i en annan medlemsstat än leverantörens, ska den medlemsstat inom vars territorium installationen eller sammansättningen sker vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dubbelbeskattning inte sker i den medlemsstaten.

Artikel 36a

1.Om samma varor levereras med på varandra följande leveranser, och varorna försänds eller transporteras från en medlemsstat till en annan medlemsstat direkt från den första leverantören till den sista kunden i kedjan ska försändelsen eller transporten endast tillskrivas leveransen till den förmedlande verksamhetsutövaren.

Direktiv (EU) 2018/1910

2.Med avvikelse från punkt 1 ska försändelsen eller transporten endast tillskrivas den leverans av varor utförd av den förmedlande verksamhetsutövaren för vilken denne har meddelat leverantören det registreringsnummer för mervärdesskatt som utfärdats till denne av den medlemsstat från vilken varorna försänds eller transporteras.

Direktiv (EU) 2018/1910

3.Vid tillämpningen av denna artikel ska förmedlande verksamhetsutövare betyda en leverantör i kedjan annan än den första leverantören i kedjan, som försänder eller transporterar varorna, antingen själv eller genom en tredje part för dennes räkning.

Direktiv (EU) 2018/1910

4.Denna artikel ska inte tillämpas i de situationer som omfattas av artikel 14a.

Direktiv (EU) 2018/1910

Artikel 36b

Om en beskattningsbar person anses ha tagit emot och levererat varor i enlighet med artikel 14a ska försändelsen eller transporten av varorna hänföras till den leverans som den beskattningsbara personen gör.

Direktiv (EU) 2019/1995

Avsnitt 3 Leverans av varor ombord på fartyg, flygplan eller tåg

Artikel 37

1.Om en leverans av varor äger rum ombord på fartyg, flygplan eller tåg under den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen, ska platsen för leveransen anses vara persontransportens avgångsort.

2.För tillämpningen av punkt 1 avses med del av en persontransport som genomförs i gemenskapen den del av en persontransport som utan uppehåll utanför gemenskapen genomförs mellan avgångsorten och ankomstorten.

Persontransportens avgångsort är den första plats för påstigning av passagerare som är planerad i gemenskapen, i förekommande fall efter ett uppehåll utanför gemenskapen.

Persontransportens ankomstort är den sista plats för avstigning av passagerare som är planerad i gemenskapen i fråga om passagerare som steg på i gemenskapen, i förekommande fall före ett uppehåll utanför gemenskapen.

När det gäller resa tur och retur ska återresan betraktas som en separat transport.

3.Kommissionen ska snarast möjligt till rådet överlämna en rapport, vid behov tillsammans med lämpliga förslag, beträffande platsen för beskattning av leverans av varor avsedda för förbrukning ombord och platsen för beskattning av tillhandahållande av tjänster, inklusive restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg, flygplan eller tåg.

Fram till dess att de förslag som avses i första stycket antas får medlemsstaterna undanta eller fortsätta att undanta, med rätt till avdrag för den mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet, leverans av varor avsedda för förbrukning ombord för vilken platsen för beskattning bestäms i enlighet med punkt 1.

Avsnitt 4 Leverans av gas genom ett naturgassystem, av el eller av värme eller kyla genom nät för värme och kyla

Artikel 38

1.När det gäller leverans av gas genom ett naturgassystem som är beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system, leverans av el eller av värme eller kyla genom nät för värme eller kyla till en beskattningsbar återförsäljare, ska platsen för leveransen anses vara den plats där den beskattningsbara återförsäljaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras eller, om det inte finns något sådant säte eller fast etableringsställe, den plats där denne återförsäljare är bosatt eller stadigvarande vistas.

2.För tillämpningen av punkt 1 avses med beskattningsbar återförsäljare en beskattningsbar person vars huvudsakliga verksamhet i samband med köp av gas, el, värme eller kyla består i att sälja sådana produkter vidare och vars egen konsumtion av dessa produkter är försumbar.

Direktiv (2009/162/EU)

Artikel 39

När det gäller sådana leveranser av gas genom ett naturgassystem som är beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system, leverans av el eller av värme eller kyla genom nät för värme eller kyla, och dessa leveranser inte omfattas av artikel 38, ska platsen för leveransen anses vara den plats där förvärvarens faktiska användning och förbrukning av varan äger rum.

Om all eller en del av gasen, elen eller värmen eller kylan inte faktiskt förbrukas av förvärvaren, ska den icke förbrukade varan anses ha använts och förbrukats på den plats där förvärvaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe för vilket varan levereras. Om det inte finns något sådant säte eller fast etableringsställe, ska förvärvaren anses ha använt och förbrukat varan på den plats där denne är bosatt eller stadigvarande vistas.

Direktiv (2009/162/EU)

Kapitel 2 Platsen för gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 40

Platsen för ett gemenskapsinternt förvärv av varor ska anses vara den plats där varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten till förvärvaren avslutas.

Artikel 41

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 40 ska platsen för sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 2.1 b i anses vara belägen inom det territorium som tillhör den medlemsstat som tilldelat det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket förvärvaren gjorde förvärvet, om denne inte visar att förvärvet har varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 40.

Om förvärvet blir föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 40 i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutas efter att ha varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med första stycket, ska beskattningsunderlaget minskas i motsvarande mån i den medlemsstat som tilldelat det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket förvärvaren gjorde förvärvet.

Artikel 42

Artikel 41 första stycket ska inte tillämpas, och det gemenskapsinterna förvärvet ska anses ha varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 40, när följande villkor är uppfyllda:

  1. Förvärvaren styrker att han har gjort det gemenskapsinterna förvärvet för en efterföljande leverans inom den medlemsstats territorium som fastställs i enlighet med artikel 40 och för vilken mottagaren har utsetts som betalningsskyldig för mervärdesskatten i enlighet med artikel 197.

  2. Förvärvaren har uppfyllt de skyldigheter när det gäller överlämnande av den sammanställning som fastställs i artikel 265.

Kapitel 3 Platsen för tillhandahållande av tjänster

Avsnitt 1 Definitioner

Artikel 43

Vid tillämpning av bestämmelserna om bestämning av platsen för tillhandahållande av tjänster ska

  1. en beskattningsbar person som även bedriver verksamhet eller genomför transaktioner som inte betraktas som beskattningsbara leveranser av varor eller beskattningsbara tillhandahållanden av tjänster i enlighet med artikel 2.1 anses som beskattningsbar person för alla tjänster som han kommer i åtnjutande av,

  2. en icke beskattningsbar juridisk person som har ett registreringsnummer för mervärdesskatt anses som beskattningsbar person.

Direktiv (2008/8/EG)

Avsnitt 2 Allmänna regler

Artikel 44

Platsen för tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person, som agerar i denna egenskap, ska vara den plats där denna person har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om dessa tjänster tillhandahålls den beskattningsbara personens fasta etableringsställe som är beläget på en annan plats än där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet ska dock platsen för tillhandahållande av dessa tjänster vara den plats där det fasta etableringsstället är beläget. I avsaknad av ett sådant säte eller ett sådant fast etableringsställe, ska platsen för tillhandahållande av tjänster vara den plats där den beskattningsbara person som tillhandahålls sådana tjänster är bosatt eller stadigvarande vistas.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 45

Platsen för tillhandahållande av tjänster till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet. Om dessa tjänster tillhandahålls från tillhandahållarens fasta etableringsställe som är beläget på en annan plats än där han har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet ska dock platsen för tillhandahållande av dessa tjänster vara den plats där det fasta etableringsstället är beläget. I avsaknad av ett sådant säte eller ett sådant fast etableringsställe, ska platsen för tillhandahållande av tjänster vara den plats där tillhandahållaren är bosatt eller stadigvarande vistas.

Direktiv (2008/8/EG)

Avsnitt 3 Särskilda bestämmelser

Underavsnitt 1 Tillhandahållande av tjänster genom förmedlare
Artikel 46

Platsen för tillhandahållande av tjänster till en icke beskattningsbar person som utförs av en förmedlare som agerar i annans namn och för annans räkning ska vara den plats där den underliggande transaktionen utförs i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 2 Tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom
Artikel 47

Platsen för tillhandahållande av tjänster med anknytning till fast egendom, däribland experttjänster och fastighetsmäklartjänster, tillhandahållande av logi inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion, såsom semesterbyar eller områden som iordningställts för användning som campingplatser, beviljande av rätten att använda fast egendom samt tjänster för förberedelse och samordning av byggnadsarbeten, såsom tjänster som tillhandahålls av arkitekter och inspektionsföretag, ska vara den plats där den fasta egendomen är belägen.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 3 Tillhandahållande av transporter
Artikel 48

Platsen för tillhandahållande av persontransporttjänster ska vara den plats där transporten äger rum, proportionellt mot de avstånd som tillryggaläggs.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 49

Platsen för tillhandahållande av andra än gemenskapsinterna varutransporttjänster till icke beskattningsbara personer ska vara den plats där transporten äger rum, proportionellt mot de avstånd som tillryggaläggs.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 50

Platsen för tillhandahållande av gemenskapsinterna varutransporttjänster till icke beskattningsbara personer ska vara transportens avgångsort.

Artikel 51

Med gemenskapsintern transport av varor avses varje transport av varor där avgångsorten och ankomstorten är belägna inom två olika medlemsstaters territorier.

Med avgångsort avses den ort där transporten av varorna faktiskt inleds, utan hänsyn till det avstånd som tillryggalagts till den plats där varorna befinner sig. Med ankomstort avses den ort där transporten av varorna faktiskt avslutas.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 52

Medlemsstaterna behöver inte beskatta den del av en gemenskapsintern transport av varor till icke beskattningsbara personer som företas över farvatten som inte utgör en del av gemenskapens territorium.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 4 Tillhandahållande av tjänster som har samband med kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga och liknande verksamheter och evenemang, tjänster med anknytning till transport samt värderingar av och arbete på lös egendom
Artikel 53

Platsen för tillhandahållande av tillträde till kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande arrangemang som till exempel mässor och utställningar, samt tjänster i anknytning till tillträdet, som tillhandahålls en beskattningsbar person, ska vara den plats där evenemangen i fråga faktiskt äger rum.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 532

Platsen för tillhandahållande av tillträde till kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande arrangemang som till exempel mässor och utställningar, samt tjänster i anknytning till tillträdet, som tillhandahålls en beskattningsbar person, ska vara den plats där evenemangen i fråga faktiskt äger rum.

Denna artikel ska inte vara tillämplig på tillträde till de evenemang som avses i första stycket om närvaron är virtuell.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 54

1.Platsen för tillhandahållande av tjänster och underordnade tjänster, i samband med kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande verksamheter, till exempel mässor och utställningar, inklusive tillhandahållande av tjänster av sådana verksamheters organisatörer, som tillhandahålls en icke beskattningsbar person, ska vara den plats där dessa verksamheter faktiskt äger rum.

1.3Platsen för tillhandahållande av tjänster och underordnade tjänster, i samband med kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande verksamheter, till exempel mässor och utställningar, inklusive tillhandahållande av tjänster av sådana verksamheters organisatörer, som tillhandahålls en icke beskattningsbar person, ska vara den plats där dessa verksamheter faktiskt äger rum.

Om tjänsterna och de underordnade tjänsterna hänför sig till verksamheter som strömmas eller på annat sätt görs tillgängliga virtuellt ska emellertid platsen för tillhandahållandet vara den plats där den icke beskattningsbara personen är etablerad, bosatt eller stadigvarande vistas.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

2.Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där tjänsterna fysiskt utförs:

  1. Verksamheter som har anknytning till transport såsom lastning, lossning, godshantering och liknande verksamhet.

  2. Värdering av eller arbeten på materiell lös egendom.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 5 Restaurang- och cateringtjänster
Artikel 55

Platsen för tillhandahållande av restaurang- och cateringtjänster, med undantag för sådana tjänster som fysiskt utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen, ska vara den plats där tjänsterna fysiskt utförs.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 6 Uthyrning av transportmedel
Artikel 56

1.Platsen för tillhandahållande av korttidsuthyrning av transportmedel ska vara den plats där transportmedlet faktiskt ställs till kundens förfogande.

2.Platsen för tillhandahållande av uthyrning, utom korttidsuthyrning, av transportmedel till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där kunden är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

Platsen för uthyrning av fritidsbåtar till icke beskattningsbara personer, utom i fråga om korttidsuthyrning, ska emellertid vara den plats där fritidsbåten faktiskt levereras till mottagaren, när tjänsteleverantören faktiskt tillhandahåller denna tjänst från sätet för sin ekonomiska verksamhet eller från ett fast etableringsställe beläget på denna plats.

3.I punkterna 1 och 2 avses med korttidsuthyrning att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst nittio dagar.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 7 Tillhandahållande av restaurang- och cateringtjänster ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg
Artikel 57

1.Platsen för tillhandahållande av restaurang- eller cateringtjänster som fysiskt utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under den del av en persontransport som genomförs i gemenskapen ska vara persontransportens avgångsort.

2.För tillämpningen av punkt 1 avses med del av en persontransport som genomförs i gemenskapen den del av en persontransport som, utan uppehåll utanför gemenskapen, genomförs mellan avgångsorten och ankomstorten.

Persontransportens avgångsort är den första platsen för påstigning av passagerare i gemenskapen, i förekommande fall efter ett uppehåll utanför gemenskapen.

Persontransportens ankomstort är den sista platsen för avstigning av passagerare inom gemenskapen för passagerare som stigit på inom gemenskapen, i förekommande fall före ett uppehåll utanför gemenskapen.

När det gäller resa tur och retur ska återresan betraktas som en separat transport.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 8 Tillhandahållande av telekommunikationstjänster, radio- och televisionssändningar och elektroniska tjänster till icke beskattningsbara personer
Artikel 58

1.Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där personen är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas:

  1. Telekommunikationstjänster.

  2. Radio- och televisionssändningar.

  3. Tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg, särskilt sådana som avses i bilaga II.

Om tillhandahållaren av en tjänst och förvärvaren kommunicerar via e-post, ska detta inte i sig innebära att den tillhandahållna tjänsten är en tjänst som tillhandahålls på elektronisk väg.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.har upphävts genom direktiv (EU) 2017/2455.

3.har upphävts genom direktiv (EU) 2017/2455.

4.har upphävts genom direktiv (EU) 2017/2455.

5.har upphävts genom direktiv (EU) 2017/2455.

6.har upphävts genom direktiv (EU) 2017/2455.

Underavsnitt 9 Tjänster till icke beskattningsbara personer utanför gemenskapen
Artikel 59

Platsen för tillhandahållande av följande tjänster till en icke beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas utanför gemenskapen ska vara den plats där denna person är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas:

  1. Överlåtelse av upphovsrätter, patent, licenser, varumärken och liknande rättigheter.

  2. Reklamtjänster.

  3. Tjänster av rådgivare, ingenjörer, konsultbyråer, jurister, revisorer och andra liknande tjänster, liksom databehandling och tillhandahållande av information.

  4. Åtaganden att helt eller delvis avstå från att utöva en näringsverksamhet eller en rättighet som avses i denna artikel.

  5. Bank-, finansierings- och försäkringstransaktioner, däribland återförsäkring, med undantag för uthyrning av bankfack.

  6. Tillhandahållande av personal.

  7. Uthyrning av materiell lös egendom, med undantag för alla slags transportmedel.

  8. Tillhandahållande av tillträde till ett naturgassystem som är beläget på gemenskapens territorium eller varje nät som är anslutet till ett sådant system, till system för el eller till nät för värme eller kyla eller överföring eller distribution genom dessa system eller nät och tillhandahållande av andra därtill direkt kopplade tjänster.

Direktiv (2008/8/EG)

Underavsnitt 10 Förhindrande av dubbelbeskattning eller utebliven beskattning
Artikel 59a

För att undvika dubbelbeskattning, utebliven beskattning eller snedvridning av konkurrensen får medlemsstaterna när det gäller tillhandahållande av tjänster för vilka platsen för tillhandahållande bestäms enligt artiklarna 44, 45, 54.1 andra stycket, 56, 58 och 59

  1. betrakta platsen för tillhandahållande av dessa tjänster eller vissa av dem, när den är belägen inom deras territorium, såsom belägen utanför gemenskapen, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum utanför gemenskapen,

  2. betrakta platsen för tillhandahållande av dessa tjänster eller vissa av dem, när den är belägen utanför gemenskapen, såsom belägen inom deras territorium, om den faktiska användningen och det faktiska utnyttjandet av tjänsterna äger rum inom deras territorium.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 59b

har upphävts genom direktiv (2008/8/EG).

Kapitel 3a Tröskelvärde för beskattningsbara personer som gör sådana leveranser av varor som omfattas av artikel 33a och sådana tillhandahållanden av tjänster som omfattas av artikel 58

Artikel 59c

1.Artiklarna 33a och 58 ska inte tillämpas om de följande villkoren är uppfyllda:

  1. Leverantören är etablerad eller, i avsaknad av sådan etablering, är bosatt eller vistas stadigvarande i en enda medlemsstat.

  2. Tjänster tillhandahålls icke beskattningsbara personer som är etablerade, är bosatta eller vistas stadigvarande i en annan medlemsstat än den medlemsstat som avses i led a, eller varor försänds eller transporteras till en annan medlemsstat än den medlemsstat som avses i led a.

  3. Det sammanlagda värdet, exklusive mervärdesskatt, av de tillhandahållanden respektive leveranser som avses i led b överstiger under innevarande kalenderår inte 10.000 EUR, eller motsvarande belopp i nationell valuta, och gjorde det inte heller under föregående kalenderår.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Om det tröskelvärde som avses i punkt 1 c överskrids under ett kalenderår, ska artiklarna 33a och 58 tillämpas från och med den tidpunkten.

Direktiv (EU) 2017/2455

3.Den medlemsstat på vars territorium varorna befinner sig vid den tidpunkt då försändelsen eller transporten avgår eller där de beskattningsbara personer som tillhandahåller telekommunikationstjänster, radio- och televisionstjänster och tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg är etablerade ska ge beskattningsbara personer som utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som omfattas av bestämmelserna i punkt 1 rätt att välja att platsen för leveransen eller tillhandahållandet ska fastställas i enlighet med artiklarna 33a och 58, varvid detta val under alla omständigheter ska omfatta två kalenderår.

Direktiv (EU) 2017/2455

4.Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att övervaka den beskattningsbara personens fullgörande av de villkor som anges i punkterna 1, 2 och 3.

Direktiv (EU) 2017/2455

5.Det belopp i nationell valuta som motsvarar det belopp som anges i punkt 1 c ska beräknas genom tillämpning av den av Europeiska centralbanken offentliggjorda växelkursen på dagen för antagandet av direktiv (EU) 2017/2455.

Direktiv (EU) 2017/2455

Kapitel 4 Platsen för import av varor

Artikel 60

Importen av varor ska anses äga rum i den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig när de förs in i gemenskapen.

Artikel 61

Med avvikelse från artikel 60 ska, när varor som inte är i fri omsättning och som vid ankomsten till gemenskapen hänförts till något av de förfaranden eller situationer som avses i artikel 156, ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtull eller ett förfarande för extern transitering, importen av varorna anses äga rum i den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig när de upphör att omfattas av dessa förfaranden eller situationer.

På samma sätt ska import av varor i fri omsättning och som vid ankomsten till gemenskapen hänförs till något av de förfaranden eller situationer som avses i artiklarna 276 och 277 anses äga rum i den medlemsstat inom vars territorium varorna befinner sig när de upphör att omfattas av dessa förfaranden eller situationer.

Avdelning VI Beskattningsgrundande händelse och mervärdesskattens utkrävbarhet

Kapitel 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 62

I detta direktiv avses med

  1. beskattningsgrundande händelse: den händelse genom vilken de rättsliga villkoren för att mervärdesskatt ska bli utkrävbar är uppfyllda,

  2. mervärdesskattens utkrävbarhet: att staten enligt lag får rätt att vid en given tidpunkt kräva skatt från den person som är betalningsskyldig för skatten; detta hindrar inte att tidpunkten för betalning får skjutas upp.

Kapitel 2 Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster

Artikel 63

Den beskattningsgrundande händelsen inträffar och mervärdesskatt blir utkrävbar vid den tidpunkt då leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna äger rum.

Artikel 64

1.När andra leveranser av varor än sådana som avser uthyrning av en vara under en viss period eller avbetalningsförsäljning av varor i enlighet med artikel 14.2 b och tillhandahållanden av tjänster ger upphov till successiva avräkningar eller successiva betalningar, ska dessa leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster anses äga rum vid utgången av de perioder som dessa avräkningar eller betalningar hänför sig till.

2.Leveranser av varor som pågår kontinuerligt under mer än en kalendermånad och där varorna, på de villkor som anges i artikel 138, försänds eller transporteras till en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten avgick och varorna levereras undantagna från mervärdesskatt eller överförs undantagna från mervärdesskatt till en annan medlemsstat av en beskattningsbar person för dennes rörelses räkning, ska anses äga rum vid utgången av varje kalendermånad till dess att leveransen upphör.

De tillhandahållanden av tjänster för vilka skatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av köparen och som pågår kontinuerligt under en längre period än ett år och inte ger upphov till avräkningar eller betalningar under denna period, ska anses äga rum vid utgången av varje kalenderår till dess att tillhandahållandet upphör.

I vissa fall som inte avses i första och andra styckena får medlemsstaterna föreskriva att leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som pågår kontinuerligt under en viss tidsperiod ska anses äga rum åtminstone med ett års intervall.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 65

Om förskottsbetalningar görs innan leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna äger rum, ska mervärdesskatten på förskottsbetalningen vara utkrävbar vid mottagandet av betalningen och på det mottagna beloppet.

Artikel 66

Med avvikelse från artiklarna 63, 64 och 65 får medlemsstaterna föreskriva att mervärdesskatten för vissa transaktioner eller vissa kategorier av beskattningsbara personer blir utkrävbar vid någon av följande tidpunkter:

  1. Senast när fakturan utfärdas.

  2. Senast vid mottagandet av betalningen.

  3. Om någon faktura inte har utfärdats eller om fakturan utfärdas för sent, inom en angiven tid, dock senast vid utgången av den tidsfrist för utfärdande av fakturor som medlemsstaterna föreskriver i enlighet med artikel 222 andra stycket eller om ingen sådan tidsfrist har föreskrivits av medlemsstaten, inom en angiven period från dagen för den beskattningsgrundande händelsen.

Undantaget i första stycket ska emellertid inte tillämpas på tillhandahållande av tjänster för vilka mervärdesskatten i enlighet med artikel 196 ska betalas av förvärvaren eller på leveranser eller överföring av varor som avses i artikel 67.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 66a

Med avvikelse från artiklarna 63, 64 och 65 ska en beskattningsgrundande leverans av varor av en beskattningsbar person som anses ha tagit emot och levererat varorna i enlighet med artikel 14a och leveransen av varor till den beskattningsbara personen inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar när betalningen har godkänts.

Direktiv (EU) 2019/1995

Artikel 67

När, på de villkor som anges i artikel 138, varor som försänts eller transporterats till en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten avgick levereras undantagna från mervärdesskatt eller varor överförs undantagna från mervärdesskatt till en annan medlemsstat av en beskattningsbar person för hans rörelses räkning, ska skatten bli utkrävbar vid utfärdandet av fakturan, eller vid utgången av den tidsfrist som avses i artikel 222 första stycket om ingen faktura har utfärdats vid den tidpunkten.

Artikel 64.1, artikel 64.2 tredje stycket och artikel 65 ska inte tillämpas på leveranser och överföringar av varor som avses i första stycket.

Direktiv (2010/45/EU)

Kapitel 3 Gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 68

Den beskattningsgrundande händelsen ska anses inträffa vid den tidpunkt då det gemenskapsinterna förvärvet av varor äger rum.

Det gemenskapsinterna förvärvet av varor ska anses äga rum vid den tidpunkt då leverans av liknande varor inom medlemsstatens territorium anses äga rum.

Artikel 69

Mervärdesskatten vid gemenskapsinterna förvärv av varor ska bli utkrävbar vid utfärdandet av fakturan, eller vid utgången av den tidsfrist som avses i artikel 222 första stycket om ingen faktura har utfärdats vid den tidpunkten.

Direktiv (2010/45/EU)

Kapitel 4 Import av varor

Artikel 70

Den beskattningsgrundande händelsen ska anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar vid den tidpunkt då importen av varorna äger rum.

Artikel 71

1.Om varorna vid införseln till gemenskapen hänförts till något av de förfaranden eller situationer som avses i artiklarna 156, 276 och 277, till ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtull eller till ett förfarande för extern transitering ska den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar först när varorna upphör att omfattas av något av dessa förfaranden eller situationer.

Om de importerade varorna är föremål för tullar, jordbruksavgifter eller avgifter med motsvarande verkan vilka har fastställts inom ramen för en gemensam politik, ska emellertid den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa och mervärdesskatten bli utkrävbar när den avgiftsgrundande händelsen för dessa tullar och avgifter inträffar respektive när tullarna eller avgifterna blir utkrävbara.

2.Om de importerade varorna inte är föremål för någon av de tullar eller avgifter som avses i punkt 1 andra stycket, ska medlemsstaterna tillämpa gällande tullbestämmelser vad beträffar den beskattningsgrundande händelsen och den tidpunkt då mervärdesskatten blir utkrävbar.

Avdelning VII Beskattningsunderlag

Kapitel 1 Definition

Artikel 72

Vid tillämpningen av detta direktiv ska med marknadsvärde avses hela det belopp som förvärvaren av en vara eller tjänst, i samma försäljningsled som det där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster äger rum, i fri konkurrens, skulle få betala till en oberoende leverantör eller tjänsteleverantör i den medlemsstat där transaktionen beskattas för att vid den tidpunkten erhålla ifrågavarande varor eller tjänster.

Om ingen jämförbar leverans av varor eller inget jämförbart tillhandahållande av tjänster kan fastställas, ska marknadsvärdet utgöras av följande:

  1. Med avseende på varor, ett belopp som inte understiger inköpspriset för varorna eller för liknande varor eller, om det inte finns något inköpspris, självkostnadspriset, fastställt vid tidpunkten för transaktionen.

  2. Med avseende på tjänster, ett belopp som inte understiger den beskattningsbara personens kostnad för att tillhandahålla tjänsten.

Kapitel 2 Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster

Artikel 73

För andra leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster än som avses i artiklarna 74–77 ska beskattningsunderlaget omfatta allt som utgör den ersättning som leverantören eller tillhandahållaren har erhållit eller ska erhålla från förvärvaren eller en tredje part för dessa transaktioner, inklusive subventioner som är direkt kopplade till priset på transaktionerna.

Artikel 73a

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 73 ska beskattningsunderlaget för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som levereras eller tillhandahålls mot en flerfunktionsvoucher motsvara den ersättning som betalas för vouchern eller, i avsaknad av information om denna ersättning, det monetära värde som anges på själva flerfunktionsvouchern eller i tillhörande dokumentation, minus mervärdesskattebeloppet för de varor som levereras eller de tjänster som tillhandahålls.

Direktiv (EU) 2016/1065

Artikel 74

Om en beskattningsbar person tar ut eller använder varor från sin rörelse eller om en beskattningsbar person eller hans efterföljande rättsinnehavare behåller varor när han upphör att bedriva en beskattningsbar ekonomisk verksamhet, som avses i artiklarna 16 och 18, ska beskattningsunderlaget utgöras av varornas eller liknande varors inköpspris eller, i avsaknad av ett inköpspris, självkostnadspris, bestämda vid den tidpunkt då transaktionerna äger rum.

Artikel 75

För sådana tillhandahållanden av tjänster i form av användning för privat bruk av varor som ingår i en rörelses tillgångar och sådana tillhandahållanden av tjänster utan ersättning som avses i artikel 26 ska beskattningsunderlaget utgöras av den beskattningsbara personens totala kostnad för att tillhandahålla tjänsterna.

Artikel 76

För leveranser av varor i form av överföring till en annan medlemsstat ska beskattningsunderlaget utgöras av varornas eller liknande varors inköpspris eller, i avsaknad av ett inköpspris, självkostnadspris, bestämda vid den tidpunkt då transaktionerna äger rum.

Artikel 77

För sådana tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person utför för sin rörelse och som avses i artikel 27 ska beskattningsunderlaget utgöras av marknadsvärdet för transaktionen i fråga.

Artikel 78

Följande poster ska ingå i beskattningsunderlaget:

  1. Skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor, med undantag för själva mervärdesskatten.

  2. Bikostnader såsom provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader som leverantören debiterar förvärvaren.

För tillämpningen av första stycket b får medlemsstaterna anse kostnader som är föremål för ett separat avtal som bikostnader.

Artikel 79

Följande poster ska inte ingå i beskattningsunderlaget:

  1. Prisnedsättningar som rabatt för förtida betalning.

  2. Prisreduktioner och rabatter som förvärvaren beviljas och som denne förvärvar vid den tidpunkt då transaktionen äger rum.

  3. Belopp som en beskattningsbar person har mottagit av förvärvaren som ersättning för utlägg som gjorts i förvärvarens namn och för förvärvarens räkning och som bokförts på ett interimskonto.

Den beskattningsbara personen ska styrka de faktiska beloppen för de utlägg som avses i första stycket led c, och han ska inte ha rätt att dra av den mervärdesskatt som eventuellt påförts utläggen.

Artikel 80

1.För att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt får medlemsstaterna i följande fall vidta åtgärder för att beskattningsunderlaget för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster där det föreligger familjeband eller andra nära personliga band, organisatoriska band, äganderättsliga band, band på grund av medlemskap, finansiella band eller juridiska band enligt medlemsstatens definition ska motsvara marknadsvärdet:

  1. Om ersättningen är lägre än marknadsvärdet och mottagaren av leveransen eller tillhandahållandet inte har full avdragsrätt enligt artiklarna 167–171 och artiklarna 173–177.

  2. Om ersättningen är lägre än marknadsvärdet, leverantören inte har full avdragsrätt enligt artiklarna 167–171 och 173–177 och leveransen eller tillhandahållandet omfattas av ett undantag från skatteplikt enligt artiklarna 132, 135, 136, 371, 375, 376, 377, 378.2, 379.2 eller 380–390 c.

  3. Om ersättningen är högre än marknadsvärdet och leverantören eller tillhandahållaren inte har full avdragsrätt enligt artiklarna 167–171 och artiklarna 173–177.

Vid tillämpningen av första stycket får även bandet mellan arbetsgivare och arbetstagare eller mellan arbetsgivaren och arbetstagarens familj eller alla andra personer som står arbetstagaren nära betraktas som juridiskt band.

Rådets beslut (2011-12-05)

2.Vid tillämpningen av valfriheten i punkt 1 får medlemsstaterna fastställa för vilka kategorier av leverantörer, tillhandahållare eller förvärvare dessa åtgärder ska tillämpas.

3.Medlemsstaterna ska informera mervärdesskattekommittén om nationella lagstiftningsåtgärder som antagits i enlighet med punkt 1 såvida det inte rör sig om åtgärder som godkänts av rådet före den 13 augusti 2006 i enlighet med artikel 27.1–27.4 i direktiv 77/388/EEG och som fortsätter att gälla enligt punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 81

De medlemsstater som den 1 januari 1993 inte utnyttjade möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats med stöd av artikel 98 får, om de utnyttjar den möjlighet som fastställs i artikel 89, föreskriva att beskattningsunderlaget för sådana leveranser av konstverk som avses i bilaga III punkt 26 ska motsvara en andel av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 73, 74, 76, 78 och 79.

Den andel som avses i första stycket ska fastställas på så sätt att den mervärdesskatt som ska betalas motsvarar minst 5 % av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 73, 74, 76, 78 och 79.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 82

Medlemsstaterna får föreskriva att beskattningsunderlaget för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster ska innefatta värdet av sådant från skatteplikt undantaget investeringsguld som avses i artikel 346, vilket tillhandahållits av förvärvaren för att utnyttjas som bas för bearbetning och därigenom förlorar sin status som investeringsguld som är undantaget från mervärdesskatt vid leverans av sådana varor eller tillhandahållande av sådana tjänster. Det värde som ska användas är marknadsvärdet på investeringsguldet vid den tidpunkt då varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls.

Kapitel 3 Gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 83

För gemenskapsinterna förvärv av varor ska beskattningsunderlaget utgöras av samma poster som dem som i enlighet med kapitel 2 används för att bestämma beskattningsunderlaget för leverans av samma varor inom medlemsstatens territorium. Särskilt ska, för de transaktioner som avses i artiklarna 21 och 22 och som likställs med gemenskapsinterna förvärv av varor, beskattningsunderlaget utgöras av varornas eller liknande varors inköpspris eller, i avsaknad av ett inköpspris, självkostnadspris, bestämda vid den tidpunkt då transaktionerna sker.

Artikel 84

1.Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att punktskatt som ska betalas eller har betalats av den som gör ett gemenskapsinternt förvärv av en punktskattepliktig vara ingår i beskattningsunderlaget i enlighet med artikel 78 första stycket led a.

2.Om den som gör ett gemenskapsinternt förvärv av varor efter förvärvet erhåller återbetalning av punktskatt som betalats i den medlemsstat varifrån varorna försänts eller transporterats, ska beskattningsunderlaget nedsättas i motsvarande mån i den medlemsstat inom vars territorium det gemenskapsinterna förvärvet av varor ägde rum.

Kapitel 4 Import av varor

Artikel 85

För import av varor ska beskattningsunderlaget utgöras av det värde som i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser fastställts som tullvärdet.

Artikel 86

1.Följande poster ska ingå i beskattningsunderlaget, i den mån de inte redan ingår:

  1. Skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor som påförs utanför importmedlemsstaten och sådana som påförs med anledning av importen, med undantag för den mervärdesskatt som ska tas ut.

  2. Bikostnader såsom provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader, som uppkommer fram till varornas första bestämmelseort inom importmedlemsstatens territorium samt bikostnader som härrör från transport till en annan bestämmelseort i gemenskapen, om denna är känd när den beskattningsgrundande händelsen inträffar.

2.I punkt 1 b avses med första bestämmelseort den ort som anges på fraktsedeln eller varje annan handling med vars hjälp varorna införs i importmedlemsstaten. Om ingen sådan angivelse finns, ska platsen för den första omlastningen i importmedlemsstaten anses vara första bestämmelseort.

Artikel 87

Följande poster ska inte ingå i beskattningsunderlaget:

  1. Prisnedsättningar som rabatt för förtida betalning.

  2. Prisreduktioner och rabatter som förvärvaren beviljas och som han erhåller vid den tidpunkt då importen äger rum.

Artikel 88

När varor som tillfälligt exporterats ut ur gemenskapen återimporteras efter att utanför gemenskapen ha genomgått reparation, bearbetning eller anpassning eller ha blivit iståndsatta eller omarbetade, ska medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att de framställda varorna för mervärdesskatteändamål behandlas på samma sätt som om den nämnda behandlingen av dem hade skett inom deras territorium.

Artikel 89

De medlemsstater som den 1 januari 1993 inte utnyttjade möjligheten att tillämpa en reducerad skattesats med stöd av artikel 98 får föreskriva att beskattningsunderlaget för import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, såsom dessa definieras i leden 2, 3 och 4 i artikel 311.1, ska motsvara en andel av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 85, 86 och 87.

Den andel som avses i första stycket ska fastställas på så sätt att den mervärdesskatt som ska betalas för importen motsvarar minst 5 % av det belopp som fastställs i enlighet med artiklarna 85, 86 och 87.

Kapitel 5 Övriga bestämmelser

Artikel 90

1.Vid avbeställning, hävning, icke godkännande, helt eller delvis utebliven betalning eller nedsättning av priset efter det att transaktionen ägt rum, ska beskattningsunderlaget nedsättas i motsvarande omfattning på de villkor som medlemsstaterna bestämmer.

2.Om betalningen helt eller delvis uteblir, får medlemsstaterna avvika från bestämmelsen i punkt 1.

Artikel 91

1.När uppgifter till ledning för bestämning av beskattningsunderlaget vid import uttrycks i en annan valuta än valutan i den medlemsstat i vilken bestämningen sker, ska växelkursen bestämmas i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser för beräkning av tullvärdet.

2.När uppgifter till ledning för bestämning av beskattningsunderlaget för någon annan transaktion än import av varor uttrycks i en annan valuta än valutan i den medlemsstat där bestämningen sker, ska den tillämpliga omräkningskursen vara den senaste säljkurs som vid den tidpunkt då mervärdesskatten blir utkrävbar har registrerats på den eller de mest representativa valutamarknaderna i medlemsstaten i fråga, eller en kurs som bestäms genom hänvisning till denna marknad eller dessa marknader, i enlighet med de regler som fastställts av den medlemsstaten.

Medlemsstaterna ska i stället godta att den senaste växelkurs som offentliggjorts av Europeiska centralbanken vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar används. Omräkning mellan andra valutor än euro ska göras med användande av växelkursen i euro för varje valuta. Medlemsstaterna får kräva att den beskattningsbara personen underrättar dem om att denna möjlighet utnyttjats.

För vissa av de transaktioner som avses i första stycket eller för vissa kategorier av beskattningsbara personer får medlemsstaterna dock fortsätta att tillämpa den omräkningskurs som fastställs i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser för beräkning av tullvärdet.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 92

Vad beträffar kostnader för returemballage får medlemsstaterna fatta ett av följande beslut:

  1. Att utesluta dem från beskattningsunderlaget och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att detta underlag justeras om emballaget inte återlämnas.

  2. Att låta dem ingå i beskattningsunderlaget och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att beskattningsunderlaget justeras om emballaget faktiskt återlämnas.

Avdelning VIII Skattesatser

Kapitel 1 Tillämpning av skattesatser

Artikel 93

Den skattesats som ska tillämpas på beskattningsbara transaktioner ska vara den som är i kraft vid tidpunkten för den beskattningsgrundande händelsen.

I följande fall ska den tillämpliga skattesatsen dock vara den som är i kraft när skatten blir utkrävbar:

  1. De fall som avses i artiklarna 65 och 66.

  2. De fall som avser gemenskapsinterna förvärv av varor.

  3. De fall av import av varor som avses i artikel 71.1 andra stycket och 71.2.

Artikel 94

1.Den skattesats som ska tillämpas vid gemenskapsinterna förvärv av varor ska vara den som skulle tillämpas inom medlemsstatens territorium på leverans av motsvarande varor.

2.Om inte annat följer av möjligheten i artikel 103.1 att tillämpa en reducerad skattesats vid import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, ska skattesatsen vid import av varor vara den som skulle tillämpas inom medlemsstatens territorium på leverans av samma varor.

2.4Den skattesats som ska tillämpas vid import av varor ska vara den som tillämpas på leverans av motsvarande varor inom medlemsstatens territorium.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

3.5Genom undantag från punkt 2 i denna artikel får de medlemsstater som tillämpar en normalskattesats på leveranser av konstverk, samlarföremål och antikviteter som förtecknas i bilaga IX delarna A, B och C tillämpa en reducerad skattesats i enlighet med artikel 98.1 första stycket för import av dessa varor till medlemsstatens territorium.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 95

Om skattesatserna ändras får medlemsstaterna, i de fall som anges i artiklarna 65 och 66, genomföra justeringar för att ta hänsyn till den skattesats som var tillämplig vid den tidpunkt då leveransen av varorna eller tillhandahållandet av tjänsterna ägde rum.

Medlemsstaterna får även införa lämpliga övergångsåtgärder.

Kapitel 2 Skattesatsernas struktur och nivåer

Avsnitt 1 Normalskattesats

Artikel 96

Medlemsstaterna ska tillämpa en normalskattesats för mervärdesskatt, som ska fastställas av varje medlemsstat som en viss procentsats av beskattningsunderlaget och som ska vara densamma för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster.

Artikel 97

Normalskattesatsen ska inte vara lägre än 15 %.

Direktiv (EU) 2018/912

Avsnitt 2 Reducerade skattesatser

Artikel 98

1.Medlemsstaterna får tillämpa högst två reducerade skattesatser.

De reducerade skattesatserna ska fastställas som en procentsats av beskattningsunderlaget, vilken inte får understiga 5 % och ska endast tillämpas på leveranser av de varor och tillhandahållanden av de tjänster som förtecknas i bilaga III.

Medlemsstaterna får tillämpa de reducerade skattesatserna på leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som omfattas av högst 24 punkter i bilaga III.

Direktiv (EU) 2022/542

2.Medlemsstaterna får, utöver de två reducerade skattesatser som avses i punkt 1 i denna artikel, tillämpa en reducerad skattesats som understiger miniminivån på 5 % och ett undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet på leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som omfattas av högst sju punkter i bilaga III.

Den reducerade skattesats som understiger miniminivån på 5 % och undantaget med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet, får endast tillämpas på leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som omfattas av följande punkter i bilaga III:

  1. Punkterna 1–6 och 10c.

  2. Annan punkt i bilaga III som omfattas av de valmöjligheter som föreskrivs i artikel 105a.1.

Vid tillämpningen av led b i andra stycket i denna punkt ska de transaktioner avseende bostäder som avses i artikel 105a.1 andra stycket anses omfattas av bilaga III punkt 10.

De medlemsstater som den 1 januari 2021 tillämpade reducerade skattesatser som understiger miniminivån på 5 % eller medgav undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet på leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som omfattas av fler än sju punkter i bilaga III, ska begränsa tillämpningen av dessa reducerade skattesatser eller medgivandet av dessa undantag för att uppfylla det första stycket i denna punkt senast den 1 januari 2032 eller när den slutliga ordningen som avses i artikel 402 antas, beroende på vad som inträffar först. Medlemsstaterna ska ha rätt att fritt bestämma vilka leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster de kommer att fortsätta att tillämpa dessa reducerade skattesatser på eller medge undantag för.

Direktiv (EU) 2022/542

3.De reducerade skattesatser och undantag som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska inte tillämpas på tjänster som tillhandahålls elektroniskt utom de som förtecknas i bilaga III punkterna 6, 7, 8 och 13.

Direktiv (EU) 2022/542

4.Vid tillämpningen av de reducerade skattesatser och undantag som föreskrivs i detta direktiv får medlemsstaterna använda den kombinerade nomenklaturen eller den statistiska indelningen av produkter efter näringsgren, eller båda, för att fastställa exakt vad den berörda kategorin omfattar.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 98a6

De reducerade skattesatser och de undantag som avses i artikel 98.1 och 98.2 ska inte tillämpas på leveranser av konstverk, samlarföremål och antikviteter, vilka omfattas av de särskilda ordningarna i avdelning XII kapitel 4.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 99

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 100

Senast den 31 december 2028 och vart femte år därefter ska kommissionen till rådet lämna en rapport om tillämpningsområdet för bilaga III, som vid behov åtföljs av eventuella lämpliga förslag.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 101

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Avsnitt 2a Exceptionella situationer

Artikel 101a

1.En medlemsstat som av kommissionen, i enlighet med artikel 53 första stycket i rådets direktiv 2009/132/EG, har fått tillåtelse att tillämpa ett undantag på varor som importerats till förmån för katastrofoffer, får medge ett undantag med rätt till avdrag för den mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet på samma villkor, för gemenskapsinterna förvärv och leveranser av sådana varor och tillhandahållanden av tjänster som hör samman med sådana varor, inbegripet uthyrningstjänster.

Direktiv (EU) 2022/542

2.En medlemsstat som önskar tillämpa den åtgärd som avses i punkt 1 ska informera mervärdesskattekommittén.

Direktiv (EU) 2022/542

3.När varor eller tjänster som förvärvats av organisationer som omfattas av det undantag som fastställs i punkt 1 i denna artikel används för andra ändamål än de som föreskrivs i avdelning VIII kapitel 4 i direktiv 2009/132/EG ska användningen av sådana varor eller tjänster vara föremål för mervärdesskatt på de villkor som var tillämpliga vid tidpunkten då villkoren för undantaget upphörde att vara uppfyllda.

Direktiv (EU) 2022/542

Avsnitt 3 Särskilda bestämmelser

Artikel 102

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 103

1.7Medlemsstaterna får föreskriva att den reducerade skattesats eller en av de reducerade skattesatser som de tillämpar med stöd av artiklarna 98 och 99 också ska tillämpas vid import av konstverk, samlarföremål och antikviteter, såsom dessa definieras leden 2, 3 och 4 i artikel 311.1.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

2.8När medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 får de även tillämpa den reducerade skattesatsen på följande transaktioner:

  1. Leveranser av konstverk som görs av upphovsmannen eller hans efterföljande rättsinnehavare.

  2. Leveranser av konstverk som tillfälligt utförs av en beskattningsbar person som inte är en beskattningsbar återförsäljare, när konstverken har importerats av den beskattningsbara personen själv eller när de har levererats till honom av upphovsmannen eller hans efterföljande rättsinnehavare eller när de har gett honom rätt till fullt avdrag av mervärdesskatten.

Upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Artikel 104

1.Österrike får för kommunerna Jungholz och Mittelberg (Kleines Walsertal) tillämpa en andra normalskattesats som är lägre än den tillämpliga skattesatsen för Österrike i övrigt, dock lägst 15 %.

Direktiv (EU) 2022/542

2.Grekland får i regionerna Lesbos, Chios, Samos, Dodekaneserna och Cykladerna och på öarna Thasos, Norra Sporaderna, Samothrake och Skiros tillämpa skattesatser som är upp till 30 % lägre än motsvarande skattesatser på det grekiska fastlandet.

Direktiv (EU) 2022/542

3.Portugal får för transaktioner som utförs i de autonoma regionerna Azorerna och Madeira och för direkt import till dessa regioner, tillämpa lägre skattesatser än dem som gäller på fastlandet.

Direktiv (EU) 2022/542

4.Portugal får tillämpa den ena av de två reducerade skattesatser som avses i artikel 98.1 på broavgifter i Lissabonområdet.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 104a

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 105

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 105a

1.Medlemsstater som, i enlighet med unionsrätten, den 1 januari 2021 tillämpade reducerade skattesatser som var lägre än det minimum som anges i artikel 98.1 eller som medgav undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet på leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som förtecknas i andra punkter än bilaga III punkterna 1–6 och 10c får, i enlighet med artikel 98.2, fortsätta att tillämpa dessa reducerade skattesatser eller medge dessa undantag, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln.

Medlemsstater som, i enlighet med unionsrätten, den 1 januari 2021 tillämpade reducerade skattesatser som var lägre än det minimum som anges i artikel 98.1 på transaktioner avseende bostäder som inte utgör ett led i socialpolitiken får, i enlighet med artikel 98.2, fortsätta att tillämpa dessa reducerade skattesatser.

Medlemsstaterna ska senast den 7 juli 2022 underrätta mervärdesskattekommittén om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt och villkoren för tillämpning av de reducerade skattesatser och undantag som hör samman med artikel 98.2 andra stycket b.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln får andra medlemsstater, i enlighet med artikel 98.2 första stycket, tillämpa reducerade skattesatser som är lägre än det minimum som anges i artikel 98.1 eller undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet på samma leveranser av varor eller samma tillhandahållanden av tjänster som de som avses i första och andra styckena i den här punkten och på samma villkor som de som tillämpades den 1 januari 2021 i de medlemsstater som avses i första och andra styckena i den här punkten.

Direktiv (EU) 2022/542

2.Medlemsstater som, i enlighet med unionsrätten, den 1 januari 2021 tillämpade reducerade skattesatser som var lägre än 12 %, inbegripet reducerade skattesatser som var lägre än det minimum som anges i artikel 98.1 eller som medgav undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet på leverans av andra varor eller tillhandahållande av andra tjänster än de som förtecknas i bilaga III får, i enlighet med artikel 98.1 och 98.2, fortsätta att tillämpa dessa reducerade skattesatser eller medge dessa undantag till och med den 1 januari 2032 eller fram till antagandet av den slutliga ordning som avses i artikel 402, beroende på vad som inträffar först, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln.

Direktiv (EU) 2022/542

3.Medlemsstater som, i enlighet med unionsrätten, den 1 januari 2021 tillämpade reducerade skattesatser som inte var lägre än 12 % på leverans av andra varor eller tillhandahållande av andra tjänster än de som förtecknas i bilaga III får, i enlighet med artikel 98.1 första stycket, fortsätta att tillämpa dessa reducerade skattesatser, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln.

Medlemsstaterna ska senast den 7 juli 2022 underrätta mervärdesskattekommittén om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt och villkoren för tillämpning av de reducerade skattesatser som avses i första stycket i denna punkt.

Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln får andra medlemsstater, i enlighet med artikel 98.1 första stycket, tillämpa reducerade skattesatser som inte är lägre än 12 % på samma leveranser av varor eller samma tillhandahållanden av tjänster som de som avses i första stycket i den här punkten och på samma villkor som de som tillämpades den 1 januari 2021 i de medlemsstater som avses i första stycket i den här punkten.

Direktiv (EU) 2022/542

4.Genom undantag från punkterna 1, 2 och 3 ska reducerade skattesatser eller undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet avseende fossila bränslen, andra varor med liknande inverkan när det gäller växthusgasutsläpp, som t.ex. torv, och ved, upphöra att gälla senast den 1 januari 2030. De reducerade skattesatserna eller undantagen med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet avseende kemiska pesticider och kemiska gödselmedel ska upphöra att gälla senast den 1 januari 2032.

Direktiv (EU) 2022/542

5.Medlemsstater som i enlighet med fjärde stycket i punkt 1 i den här artikeln, tredje stycket i punkt 3 i den här artikeln och artikel 105b önskar tillämpa reducerade skattesatser som inte är lägre än 12 %, reducerade skattesatser som är lägre än det minimum som anges i artikel 98.1 eller undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet ska senast den 7 oktober 2023 anta de närmare reglerna för utövande av denna rätt. De ska underrätta mervärdesskattekommittén om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de har antagit.

Direktiv (EU) 2022/542

6.Senast den 1 juli 2025 ska kommissionen, på grundval av den information som medlemsstaterna tillhandahållit, överlämna en rapport till rådet med en uttömmande förteckning över de varor och tjänster som avses i punkterna 1 och 3 i denna artikel och i artikel 105b på vilka reducerade skattesatser, inbegripet reducerade skattesatser som är lägre än det minimum som anges i artikel 98.1 eller undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som betalats i det tidigare ledet, tillämpas i medlemsstaterna.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 105b

Medlemsstater som, i enlighet med unionsrätten, den 1 januari 2021 tillämpade reducerade skattesatser som inte understiger miniminivån på 5 % på transaktioner avseende bostäder som inte utgör ett led i socialpolitiken får, i enlighet med artikel 98.1 första stycket, fortsätta att tillämpa dessa reducerade skattesatser. De reducerade skattesatser som tillämpas på sådana transaktioner får i det fallet från och med den 1 januari 2042 inte vara lägre än 12 %.

Medlemsstaterna ska senast den 7 juli 2022 underrätta mervärdesskattekommittén om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt och villkoren för tillämpning av de reducerade skattesatser som avses i första stycket.

Andra medlemsstater får, i enlighet med artikel 98.1 första stycket, tillämpa en reducerad skattesats som inte är lägre än 12 % på de transaktioner som avses i första stycket i den här artikeln på samma villkor som de som tillämpades den 1 januari 2021 i de medlemsstater som avses i första stycket i den här artikeln.

Vid tillämpning av artikel 98.1 tredje stycket ska de transaktioner som avses i den här artikeln anses omfattas av punkt 10 i bilaga III.

Direktiv (EU) 2022/542

Kapitel 3 har upphävts genom direktiv (2009/47/EG).

Kapitel 4 har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Kapitel 5 Tillfälliga bestämmelser

Artikel 123

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 124

har upphävts genom direktiv (2007/75/EG).

Artikel 125

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 126

har upphävts genom direktiv (2007/75/EG).

Artikel 127

har upphävts genom direktiv (2009/47/EG).

Artikel 128

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 129

har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 129a

1.Medlemsstaterna får vidta en av följande åtgärder:

  1. Tillämpa en reducerad skattesats på leverans av medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik av covid-19 och på tillhandahållande av tjänster som nära sammanhänger med dessa produkter.

  2. Bevilja undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet på leverans av medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik av covid-19 och på tillhandahållande av tjänster som nära sammanhänger med dessa produkter.

Endast medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik av covid-19 som överensstämmer med tillämpliga krav i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG eller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/746 och annan tillämplig unionslagstiftning ska kunna omfattas av de åtgärder som föreskrivs i första stycket.

Direktiv (EU) 2020/2020

2.Medlemsstaterna får bevilja undantag från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet på leverans av covid-19-vacciner och på tillhandahållande av tjänster som nära sammanhänger med dessa vacciner.

Endast covid-19-vacciner som godkänts av kommissionen eller medlemsstater ska omfattas av det undantag som föreskrivs i första stycket.

Direktiv (EU) 2020/2020

3.Denna artikel ska vara tillämplig till och med den 31 december 2022.

Direktiv (EU) 2020/2020

Artikel 130

har upphävts genom direktiv (2007/75/EG).

Avdelning IX Undantag från skatteplikt

Kapitel 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 131

Undantagen från skatteplikt i kapitlen 2–9 ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av övriga gemenskapsbestämmelser och i enlighet med de villkor som medlemsstaterna fastställer för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning av dessa undantag och förhindra skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk.

Kapitel 2 Undantag för vissa verksamheter av hänsyn till allmänintresset

Artikel 132

1.Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Tjänster och därmed förenade varuleveranser som tillhandahålls av det offentliga postväsendet, med undantag för persontransporter och telekommunikationstjänster.

  2. Sjukhusvård och sjukvård samt transaktioner nära knutna till dessa, som utförs av offentligrättsliga organ eller under jämförbara sociala betingelser av sjukhus, centrum för medicinsk behandling eller diagnos och andra i vederbörlig ordning erkända inrättningar av liknande art.

  3. Sjukvårdande behandling som ges av medicinska eller paramedicinska yrkesutövare såsom dessa definieras av medlemsstaten i fråga.

  4. Leveranser av organ, blod och mjölk från människor.

  5. Tillhandahållande av tjänster av tandtekniker inom ramen för deras yrkesutövning samt leveranser av tandproteser av tandläkare och tandtekniker.

  6. Tillhandahållande av tjänster av fristående grupper av personer vilka bedriver en verksamhet som är undantagen från mervärdesskatt eller för vilken de inte är en beskattningsbar person, i syfte att tillhandahålla medlemmarna av dessa grupper tjänster som är direkt nödvändiga för att bedriva denna verksamhet, om grupperna endast begär ersättning av sina medlemmar för deras andel av gemensamma utgifter, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen.

  7. Tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, däribland sådana som görs av ålderdomshem, av offentligrättsliga organ eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.

  8. Tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till skydd av barn och ungdomar vilka görs av offentligrättsliga organ eller andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ av social karaktär.

  9. Undervisning och fostran av barn och ungdomar, skolundervisning, universitetsutbildning, yrkesutbildning och fortbildning samt tillhandahållande av tjänster och leverans av varor med nära anknytning därtill, som utförs av offentligrättsliga organ med detta syfte eller av andra organ som av medlemsstaten i fråga är erkända som organ med liknande syften.

  10. Undervisning som ges privat av lärare och som avser skolundervisning eller universitetsutbildning.

  11. Tillhandahållande av personal av religiösa eller filosofiska institutioner för de verksamheter som avses i b, g, h och i, i syfte att ge själavård.

  12. Tillhandahållanden av tjänster och leveranser av varor med nära anknytning därtill som görs till medlemmarna i deras gemensamma intresse av organisationer som utan vinstsyfte verkar i politiskt, fackligt, religiöst, patriotiskt, filosofiskt, filantropiskt eller medborgerligt syfte, mot en medlemsavgift som bestäms i enlighet med organets stadgar, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen.

  13. Vissa tillhandahållanden av tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning vilka görs av organisationer utan vinstsyfte till personer som ägnar sig åt idrott eller fysisk träning.

  14. Vissa tillhandahållanden av kulturella tjänster och leveranser av varor med nära anknytning därtill vilka görs av offentligrättsliga organ eller av andra kulturella organ som är erkända av medlemsstaten i fråga.

  15. Tillhandahållande av tjänster och leverans av varor vilka görs av organisationer vars transaktioner är undantagna från skatteplikt i enlighet med b, g, h, i, l, m och n, i samband med penninginsamlingsevenemang som anordnas uteslutande till förmån för organisationen själv, förutsatt att undantaget inte kan befaras vålla snedvridning av konkurrensen.

  16. Transport av sjuka eller skadade personer i för ändamålet särskilt utformade fordon vilken utförs av organ med vederbörligt tillstånd.

  17. Icke-kommersiell verksamhet som utförs av offentliga radio- och televisionsorgan.

2.Medlemsstaterna får för tillämpningen av punkt 1 o införa nödvändiga restriktioner, särskilt vad beträffar antalet evenemang eller de intäktsbelopp som kan undantas.

Artikel 133

Medlemsstaterna får, när det gäller andra organ än offentligrättsliga organ, i varje enskilt fall göra undantagen i artikel 132.1 b, g, h, i, l, m och n beroende av att ett eller flera av följande villkor är uppfyllda:

  1. Organen i fråga får inte ha som mål att systematiskt sträva efter att uppnå vinst, och vinster som ändå uppstår får inte delas ut utan ska avsättas för bibehållande eller förbättring av de tjänster som tillhandahålls.

  2. Organen i fråga ska ledas och förvaltas på huvudsakligen frivillig basis av personer som inte har något direkt eller indirekt intresse, vare sig själva eller genom en mellanman, av verksamhetens resultat.

  3. De priser som organen sätter ska vara godkända av de offentliga myndigheterna eller inte överstiga sådana priser eller, när det gäller transaktioner vars pris inte är föremål för godkännande, vara lägre än de priser som debiteras för liknande tjänster av kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.

  4. Undantagen får inte befaras vålla snedvridning av konkurrensen till skada för kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.

De medlemsstater som i enlighet med bilaga E i direktiv 77/388/EEG den 1 januari 1989 tog ut mervärdesskatt på de transaktioner som avses i artikel 132.1 m och n kan även tillämpa de villkor som anges i första stycket led d i den här artikeln när undantag medges för den leverans av varor eller de tillhandahållanden av tjänster som utförs av offentligrättsliga organ.

Artikel 134

Tillhandahållande av tjänster eller leverans av varor ska i följande fall inte omfattas av undantaget från skatteplikt som avses i artikel 132.1 b, g, h, i, l, m och n:

  1. När transaktionerna inte är absolut nödvändiga för att de undantagna transaktionerna ska kunna utföras.

  2. När det grundläggande syftet med transaktionerna är att vinna ytterligare intäkter åt organet genom transaktioner som utförs i direkt konkurrens med kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt.

Kapitel 3 Undantag för andra verksamheter

Artikel 135

1.Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, inbegripet tjänster med anknytning till sådana transaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter.

  2. Beviljande av och förmedling av krediter samt förvaltning av krediter av den som beviljat krediten.

  3. Förmedling av och annan befattning med kreditgarantier eller andra säkerheter samt förvaltning av kreditgarantier av den som beviljat kredit.

  4. Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande spar- och transaktionskonton, betalningar, överföringar, fordringar, checkar och andra överlåtbara skuldebrev, med undantag av indrivning av fordringar.

  5. Transaktioner, inbegripet förmedling, rörande valuta, sedlar och mynt använda som lagligt betalningsmedel, med undantag av mynt och sedlar som är samlarobjekt, dvs. guld-, silver- eller andra metallmynt eller sedlar som normalt inte används som lagligt betalningsmedel eller som är av numismatiskt intresse.

  6. Transaktioner, inbegripet förmedling men med undantag av förvaltning och förvar, rörande aktier, andelar i bolag eller andra sammanslutningar, obligationer och andra värdepapper, dock med uteslutande av handlingar som representerar äganderätt till varor och sådana rättigheter eller värdepapper som avses i artikel 15.2.

  7. Förvaltning av särskilda investeringsfonder såsom dessa definieras av medlemsstaterna.

  8. Leverans till nominella värdet av frimärken giltiga för posttjänster inom respektive medlemsstats territorium, skattemärken och andra liknande märken.

  9. Vadslagning, lotterier och andra former av hasardspel, om inte annat följer av de villkor och begränsningar som fastställs av varje medlemsstat.

  10. Leverans av andra byggnader eller delar därav och den mark de står utom sådana leveranser som avses i artikel 12.1 a.

  11. Leverans av annan obebyggd mark än sådan mark för bebyggelse som avses i artikel 12.1 b.

  12. Utarrendering och uthyrning av fast egendom.

2.Följande transaktioner ska inte omfattas av undantaget från skatteplikt i punkt 1 l:

  1. Tillhandahållande av logi, såsom detta definieras i medlemsstaternas lagstiftning, inom hotellbranschen eller branscher med liknande funktion, däribland tillhandahållande av logi i semesterbyar eller på områden som iordningställts för användning som campingplatser.

  2. Uthyrning av lokaler och platser för parkering av fordon.

  3. Uthyrning av varaktigt installerad utrustning och maskiner.

  4. Uthyrning av boxar.

Medlemsstaterna får besluta om ytterligare begränsningar av tillämpningsområdet för undantaget i punkt 1 l.

Artikel 136

Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Leverans av varor som enbart används i en verksamhet som är undantagen från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135, 371, 375, 376, 377, 378.2, 379.2 och 380–390 c, förutsatt att varorna inte har gett upphov till avdragsrätt.

  2. Leverans av varor vars anskaffning eller användning inte varit berättigad till avdrag för mervärdesskatt i enlighet med artikel 176.

Rådets beslut (2011-12-05)

Artikel 136a

Om en beskattningsbar person anses ha tagit emot och levererat varor i enlighet med artikel 14a.2 ska medlemsstaterna undanta varuleveransen till den beskattningsbara personen från skatteplikt.

Direktiv (EU) 2019/1995

Artikel 137

1.Medlemsstaterna får medge beskattningsbara personer rätt till valfrihet för beskattning av följande transaktioner:

  1. Sådana finansiella transaktioner som avses i artikel 135.1 b–g.

  2. Leveranser av byggnader eller delar därav och den mark de står på utom sådana leveranser som avses i artikel 12.1 a.

  3. Leveranser av annan obebyggd mark än sådan mark för bebyggelse som avses i artikel 12.1 b.

  4. Utarrendering och uthyrning av fast egendom.

2.Medlemsstaterna ska fastställa de närmare villkoren för utövande av den rätt till valfrihet som avses i punkt 1.

Medlemsstaterna får inskränka räckvidden av den rätten.

Kapitel 4 Undantag i samband med gemenskapsinterna transaktioner

Avsnitt 1 Undantag för leverans av varor

Artikel 138

1.Medlemsstaterna ska tillämpa undantag från skatteplikt för leverans av varor som av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning försänds eller transporteras ut ur respektive medlemsstats territorium men inom gemenskapen, om följande villkor är uppfyllda:

  1. Varorna levereras till en annan beskattningsbar person eller till en icke beskattningsbar juridisk person som agerar i denna egenskap i en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten av varorna avgår.

  2. Den beskattningsbara person eller icke beskattningsbara juridiska person till vilken leveransen görs har ett registreringsnummer för mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den från vilken försändelsen eller transporten av varorna avgår och har meddelat leverantören detta registreringsnummer för mervärdesskatt.

Direktiv (EU) 2018/1910

1a.Det undantag som föreskrivs i punkt 1 ska inte tillämpas om leverantören inte har fullgjort den skyldighet som föreskrivs i artiklarna 262 och 263 att lämna in en sammanställning, eller om den inlämnade sammanställningen inte innehåller korrekta uppgifter om denna leverans enligt bestämmelserna i artikel 264, såvida inte leverantören vederbörligen kan motivera sina brister på ett sätt som är tillfredsställande för de behöriga myndigheterna.

Direktiv (EU) 2018/1910

2.Förutom de leveranser som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Leverans av nya transportmedel som av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning försänds eller transporteras ut ur respektive medlemsstats territorium men inom gemenskapen till förvärvaren, om leveransen görs till en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 eller till någon annan icke beskattningsbar person.

  2. Leverans av punktskattepliktiga varor som av säljaren eller förvärvaren eller för säljarens eller förvärvarens räkning försänds eller transporteras ut ur respektive medlemsstats territorium men inom gemenskapen till förvärvaren, om leveransen görs till en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av andra varor än punktskattepliktiga varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 och försändelsen eller transporten av varorna utförs i enlighet med artikel 7.4 och 7.5 eller artikel 16 i direktiv 92/12/EEG.

  3. Varuleverans i form av överföring till en annan medlemsstat vilken skulle omfattas av undantagen från skatteplikt i punkt 1 och punkt 2 a och b om den hade gjorts till en annan beskattningsbar person.

Artikel 139

1.Undantaget i artikel 138.1 ska inte tillämpas på leverans av varor av beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292.

Undantaget ska inte heller tillämpas på leverans av varor till en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1.

1.9Undantaget i artikel 138.1 ska inte tillämpas på leverans av varor av beskattningsbara personer som, i den medlemsstat där leveransen utförs, omfattas av det undantag från skatteplikt för små företag som föreskrivs i artikel 284.

Undantaget ska inte heller tillämpas på leverans av varor till en sådan beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.Undantaget i artikel 138.2 b ska inte tillämpas på leverans av punktskattepliktiga varor av beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292.

2.10Undantaget i artikel 138.2 b ska inte tillämpas på leverans av punktskattepliktiga varor av beskattningsbara personer som, i den medlemsstat där leveransen utförs, omfattas av det undantag från skatteplikt för små företag som föreskrivs i artikel 284.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

3.Undantaget i artikel 138.1 och 138.2 b och c ska inte tillämpas på sådan leverans av varor som är föremål för mervärdesskatt i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal i artiklarna 312–325 eller ordningen för försäljning på offentlig auktion.

Undantaget i artikel 138.1 och 138.2 c ska inte tillämpas på sådan leverans av begagnade transportmedel enligt definitionen i artikel 327.3 som är föremål för mervärdesskatt i enlighet med övergångsordningen för begagnade transportmedel.

Avsnitt 2 Undantag för gemenskapsinterna förvärv av varor

Artikel 140

Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Gemenskapsinterna förvärv av varor när leverans av sådana varor av en beskattningsbar person under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt inom deras respektive territorium.

  2. Gemenskapsinterna förvärv av varor vilkas import under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 143.1 a, b och c samt e–l.

  3. Gemenskapsinterna förvärv av varor när förvärvaren under alla förhållanden, i enlighet med artiklarna 170 och 171, skulle ha rätt till full återbetalning av den mervärdesskatt som skulle betalas i enlighet med artikel 2.1 b.

Direktiv (2009/69/EG)

Artikel 141

Medlemsstaterna ska vidta särskilda åtgärder för att se till att mervärdesskatt inte tas ut på gemenskapsinterna förvärv av varor inom deras territorium, i enlighet med artikel 40, när följande villkor är uppfyllda:

  1. Förvärvet görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i medlemsstaten, men som har registrerats till mervärdesskatt i en annan medlemsstat.

  2. Förvärvet görs för en efterföljande leverans av varorna inom samma medlemsstat av den beskattningsbara person som avses i a.

  3. De varor som på detta sätt förvärvats av den beskattningsbara person som avses i a försänds eller transporteras direkt från en annan medlemsstat än den där han har registrerats till mervärdesskatt till den person för vilken han gör den efterföljande leveransen.

  4. Mottagaren av den efterföljande leveransen är en annan beskattningsbar person, eller en icke beskattningsbar juridisk person, som har registrerats till mervärdesskatt i samma medlemsstat.

  5. Den mottagare som avses i d har i enlighet med artikel 197 utsetts till betalningsskyldig för mervärdesskatt som ska betalas för den leverans som görs av den beskattningsbara person som inte är etablerad i den medlemsstat där skatten ska betalas.

Avsnitt 3 Undantag för vissa transporttjänster

Artikel 142

Medlemsstaterna ska tillämpa undantag från skatteplikt för tillhandahållande av gemenskapsintern transport av varor till och från de öar som utgör de autonoma regionerna Azorerna och Madeira samt transport av varor mellan dessa öar.

Kapitel 5 Undantag för import

Artikel 143

1.Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a.

Slutlig import av varor vars leverans av en beskattningsbar person under alla förhållanden skulle vara undantagen från skatteplikt inom respektive medlemsstats territorium.

b.

Slutlig import av varor i enlighet med rådets direktiv 69/169/EEG, 83/181/EEG och 2006/79/EG.

c.

Slutlig import av varor i fri omsättning från ett tredje territorium som ingår i gemenskapens tullområde vilka skulle kunna komma i åtnjutande av undantaget i b om de hade importerats i enlighet med artikel 30 första stycket.

ca.

Import av varor där mervärdesskatten ska deklareras enligt den särskilda ordningen i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 4 och där det individuella registreringsnummer för mervärdesskatt som leverantören eller den förmedlare som agerar för dennes räkning har tilldelats enligt artikel 369 q för tillämpningen av den särskilda ordningen senast vid inlämnandet av importdeklarationen har tillhandahållits den behöriga tullmyndigheten i den importerande medlemsstaten.

d.

Import av varor som försänts eller transporterats från ett tredje territorium eller ett tredjeland till en annan medlemsstat än den där försändelsen eller transporten avslutas, om leveransen av varorna, som görs av en importör som har utsetts till eller godtagits som betalningsskyldig i enlighet med artikel 201, är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 138.

e.

Återimport av varor, i samma skick som det i vilket de exporterades, som görs av den person som exporterat dem, när varorna åtnjuter tullbefrielse.

f.

Import av varor inom ramen för diplomatiska eller konsulära förbindelser vilka åtnjuter tullbefrielse.

fa.

Import av varor som görs av Europeiska gemenskapen, Europeiska atomenergigemenskapen, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken eller organ som har inrättats av gemenskaperna och för vilka protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier gäller, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom protokollet och avtalen om dess genomförande eller avtalen om deras säte och i den mån detta inte leder till snedvridning av konkurrensen.

fb.

Import av varor som görs av kommissionen eller av en byrå eller ett organ som har inrättats enligt unionsrätten, om kommissionen, en sådan byrå eller ett sådant organ importerar dessa varor vid utförandet av uppgifter som den eller det tilldelats enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin, såvida inte de importerade varorna, antingen direkt eller vid en senare tidpunkt, används av kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ för vidare leveranser mot ersättning.

g.

Import av varor som görs av andra internationella organ än dem som avses i led fa, vilka är erkända som sådana av de offentliga myndigheterna i värdmedlemsstaten, eller import som görs av medlemmar i sådana organ, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom de internationella konventionerna om inrättande av dessa organ eller genom avtalen om deras säte.

ga.

Import av varor till en medlemsstat som görs av väpnade styrkor tillhörande andra medlemsstater för användning av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

h.

Import av varor till en medlemsstat som är part i Nordatlantiska fördraget, om den görs av väpnade styrkor tillhörande andra stater som är parter i detta fördrag och varorna är avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna.

i.

Import av varor som görs av Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade på ön Cypern i enlighet med fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, som är avsedd att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier.

j.

Havsfiskeföretags import till hamnar av fiskeriprodukter, antingen obehandlade eller efter att de genomgått konservering för saluföring, men innan de levereras.

k.

Centralbankers import av guld.

l.

Import av gas som transporteras genom ett naturgassystem eller varje nät som är anslutet till ett sådant system eller införs från ett fartyg som transporterar gas i ett naturgassystem eller ett rörledningsnät uppströms, av el eller av värme eller kyla genom nät för värme och kyla.

Direktiv (EU) 2021/1159

2.Det undantag som avses i punkt 1 d ska gälla i de fall då importen av varor följs av en varuleverans som undantagits från skatteplikt enligt artikel 138.1 och 138.2 c endast om importören vid importtillfället har lämnat minst följande uppgifter till importmedlemsstatens behöriga myndigheter:

  1. Sitt registreringsnummer för mervärdesskatt utfärdat i importmedlemsstaten eller det i importmedlemsstaten utfärdade registreringsnumret för mervärdesskatt för sin skatterepresentant som är ansvarig för betalningen av mervärdesskatt.

  2. Registreringsnumret för mervärdesskatt för den kund till vilken varorna levereras enligt artikel 138.1, vilket har utfärdats i en annan medlemsstat, eller importörens eget registreringsnummer för mervärdesskatt utfärdat i den medlemsstat där försändelsen eller transporten avslutas, när varorna överförs enligt artikel 138.2 c.

  3. Bevisning för att de importerade varorna är avsedda att transporteras eller försändas från importmedlemsstaten till en annan medlemsstat.

Medlemsstaterna får dock föreskriva att den bevisning som avses i led c ska lämnas till de behöriga myndigheterna endast på begäran.

Direktiv (2009/162/EU)

3.När villkoren för undantaget enligt punkt 1 fb upphör att vara tillämpliga ska kommissionen eller den byrå eller det organ som berörs underrätta den medlemsstat i vilken undantaget tillämpades, och importen av dessa varor ska vara föremål för mervärdesskatt på de villkor som gällde vid den tidpunkten.

Direktiv (EU) 2021/1159

Artikel 144

Medlemsstaterna ska tillämpa undantag från skatteplikt för tillhandahållande av tjänster i samband med import av varor om värdet av dessa tjänster ingår i beskattningsunderlaget i enlighet med artikel 86.1 b.

Artikel 145

1.Kommissionen ska vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artiklarna 143 och 144 och anta närmare regler för deras genomförande.

2.Till dess att de bestämmelser som avses i punkt 1 träder i kraft får medlemsstaterna behålla gällande nationella bestämmelser.

Medlemsstaterna får anpassa sina nationella bestämmelser för att minimera snedvridning av konkurrensen och särskilt för att förhindra utebliven beskattning eller dubbelbeskattning i gemenskapen.

Medlemsstaterna får använda de administrativa förfaranden som de anser mest lämpliga för att åstadkomma undantag från skatteplikt.

3.Medlemsstaterna ska anmäla gällande nationella bestämmelser, om anmälan av dessa bestämmelser inte redan har gjorts, och de bestämmelser som de antar i enlighet med punkt 2 till kommissionen, som i sin tur ska underrätta övriga medlemsstater.

Kapitel 6 Undantag för export

Artikel 146

1.Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Leverans av varor som av säljaren eller för hans räkning försänds eller transporteras ut ur gemenskapen.

  2. Leverans av varor som av en förvärvare som inte är etablerad inom deras respektive territorium eller för hans räkning försänds eller transporteras ut ur gemenskapen, med undantag av varor som transporteras av förvärvaren själv för utrustning, bunkring eller proviantering av fritidsbåtar och privatflygplan eller andra transportmedel för privat bruk.

  3. Leverans av varor till godkända organ som exporterar dessa varor ut ur gemenskapen som ett led i sina humanitära eller undervisande verksamheter eller välgörenhetsverksamheter utanför gemenskapen.

  4. Tillhandahållande av tjänster bestående av arbete på lös egendom som förvärvats eller importerats för att bli föremål för sådant arbete i gemenskapen och som försänds eller transporteras ut ur gemenskapen av den som tillhandahåller tjänsterna eller av köparen, om denne inte är etablerad inom respektive medlemsstats territorium, eller för tillhandahållarens eller köparens räkning.

  5. Tillhandahållande av tjänster, inbegripet transporter och transaktioner som har samband med dessa, med undantag av sådana tillhandahållanden av tjänster som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132 och 135, om tillhandahållandet av tjänster är direkt förbundet med export eller import av varor för vilka bestämmelserna i artikel 61 eller artikel 157.1 a tillämpas.

2.Undantaget i punkt 1 c får beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten.

Artikel 147

1.Om den leverans som avses i artikel 146.1 b gäller varor som medförs i resandes personliga bagage, ska undantaget endast gälla om följande villkor är uppfyllda:

  1. Den resande är inte etablerad i gemenskapen.

  2. Varorna transporteras ut ur gemenskapen före utgången av den tredje månaden efter den månad då leveransen äger rum.

  3. Leveransens sammanlagda värde, inklusive mervärdesskatt, överstiger 175 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta, vilket ska fastställas en gång årligen på grundval av omräkningskursen den första arbetsdagen i oktober månad och gälla från och med den 1 januari påföljande år.

Medlemsstaterna får dock undanta en leverans vars sammanlagda värde är lägre än beloppet i första stycket c.

2.I punkt 1 avses med en resande som inte är etablerad i gemenskapen en resande vars hemvist eller stadigvarande vistelseort inte är belägen i gemenskapen. Med hemvist eller stadigvarande vistelseort avses i detta fall den plats som anges som sådan i pass, identitetskort eller någon annan identitetshandling som den medlemsstat inom vilken leveransen äger rum godtar som identitetshandling.

Bevis om exporten ska finnas i form av fakturan, eller motsvarande handling, som ska vara påtecknad av det tullkontor där varorna lämnade gemenskapen.

Varje medlemsstat ska till kommissionen översända prov på de stämplar som den använder för det påtecknande som avses i andra stycket. Kommissionen ska vidarebefordra denna information till skattemyndigheterna i de andra medlemsstaterna.

Kapitel 7 Undantag i samband med internationella transporter

Artikel 148

Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Leverans av varor för bunkring, tankning och proviantering av fartyg som används på öppna havet och fraktar passagerare mot betalning eller används för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet samt fartyg som används för sjöräddning eller assistans eller för kustfiske, i det senare fallet med undantag för fartygsproviant.

  2. Leverans av varor för bunkring, tankning och proviantering av krigsfartyg enligt KN-nummer (kombinerade nomenklaturen) 8906 10 00 som lämnar medlemsstatens territorium och är destinerade till hamnar eller ankarplatser utanför den medlemsstaten.

  3. Leverans, ombyggnad, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av fartyg som avses i led a samt leverans, uthyrning, reparation och underhåll av utrustning, däribland fiskeriutrustning, som utgör en del av dessa fartyg eller används i dem.

  4. Tillhandahållanden av andra tjänster än de som avses i led c, för att täcka direkta behov för de fartyg som avses i led a och deras laster.

  5. Leverans av varor för bunkring, tankning och proviantering av luftfartyg som används av flygbolag som huvudsakligen bedriver internationell flygtrafik mot betalning.

  6. Leverans, ombyggnad, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av sådana luftfartyg som avses i led e, samt leverans, uthyrning, reparation och underhåll av utrustning som utgör en del av dessa luftfartyg eller används i dem.

  7. Tillhandahållanden av andra tjänster än de som avses i led f, för att täcka direkta behov för sådana luftfartyg som avses i led e och deras laster.

Artikel 149

Portugal får behandla sjö- och lufttransporter mellan de öar som utgör de autonoma regionerna Azorerna och Madeira och mellan dessa regioner och fastlandet på samma sätt som internationell transport.

Artikel 150

1.Kommissionen ska vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet i syfte att precisera tillämpningsområdet för undantagen i artikel 148 och anta närmare regler för deras genomförande.

2.Till dess att de bestämmelser som avses i punkt 1 träder i kraft får medlemsstaterna begränsa räckvidden för undantagen i artikel 148 a och b.

Kapitel 8 Undantag för vissa med export likställda transaktioner

Artikel 151

1.Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt:

a.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs inom ramen för diplomatiska och konsulära förbindelser.

aa.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till Europeiska gemenskapen, Europeiska atomenergigemenskapen, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken eller till organ som har inrättats av gemenskaperna och för vilka protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier gäller, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom protokollet och avtalen om dess genomförande eller avtalen om deras säte och i den mån detta inte leder till snedvridning av konkurrensen.

ab.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till kommissionen eller en byrå eller ett organ som har inrättats enligt unionsrätten, om kommissionen, en sådan byrå eller ett sådant organ köper in dessa varor eller tjänster vid utförandet av uppgifter som den eller det tilldelats enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin, såvida inte de inköpta varorna och tjänsterna antingen direkt eller vid en senare tidpunkt används av kommissionen eller en sådan byrå eller ett sådant organ för vidare leveranser eller vidare tillhandahållanden mot ersättning.

b.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till andra internationella organ än dem som avses i led aa, vilka är erkända som sådana av de offentliga myndigheterna i värdmedlemsstaten, och till medlemmar av sådana organ, inom de gränser och på de villkor som fastställs genom de internationella konventionerna om upprättandet av dessa organ eller genom avtalen om deras säte.

ba.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster inom en medlemsstat, avsedda antingen för väpnade styrkor tillhörande andra medlemsstater samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

bb.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till en annan medlemsstat, avsedda för väpnade styrkor tillhörande någon annan medlemsstat än destinationsmedlemsstaten samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

c.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster vilka utförs i en medlemsstat som är part i Nordatlantiska fördraget och är avsedda för väpnade styrkor tillhörande andra stater som är parter i det fördraget samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna.

d.

Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster vilka utförs med en annan medlemsstat som bestämmelseort och är ämnade för väpnade styrkor tillhörande varje annan stat som är part i Nordatlantiska fördraget än destinationsmedlemsstaten samt avsedda att användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier när dessa styrkor deltar i de gemensamma försvarsansträngningarna.

e.

Leveranser av varor och tjänster till Förenade kungarikets väpnade styrkor stationerade på ön Cypern i enlighet med fördraget om upprättandet av Republiken Cypern av den 16 augusti 1960, som är avsedda att användas av dessa styrkor eller den civilpersonal som åtföljer dem eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier.

Undantagen i första stycket, utom det undantag som anges i led ab, ska, inom de gränser som fastställs av värdmedlemsstaten, gälla till dess att gemensamma skatteregler är införda.

Direktiv (EU) 2021/1159

2.När det gäller varor som inte försänds eller transporteras ut ur den medlemsstat där leveransen äger rum och när det gäller tillhandahållande av tjänster får undantaget beviljas i form av rätt till återbetalning av mervärdesskatten.

Direktiv (2009/162/EU)

3.När villkoren för undantaget enligt punkt 1 första stycket ab upphör att vara tillämpliga ska kommissionen eller den byrå eller det organ som berörs och som tog emot den undantagna leveransen eller det undantagna tillhandahållandet underrätta den medlemsstat i vilken undantaget tillämpades, och leveransen av dessa varor eller tillhandahållandet av dessa tjänster ska vara föremål för mervärdesskatt på de villkor som gällde vid den tidpunkten.

Direktiv (EU) 2021/1159

Artikel 152

Medlemsstaterna ska undanta leverans av guld till centralbanker från skatteplikt.

Kapitel 9 Undantag för tillhandahållande av tjänster som utförs av förmedlare

Artikel 153

Medlemsstaterna ska tillämpa undantag från skatteplikt för tillhandahållande av tjänster av förmedlare som agerar i annans namn och för annans räkning, när tjänsterna utgör en del av sådana transaktioner som avses i kapitlen 6, 7 och 8 eller av transaktioner som utförs utanför gemenskapen.

Undantaget i första stycket ska inte gälla för resebyråer som i den resandes namn och för hans räkning tillhandahåller tjänster som utförs i andra medlemsstater.

Kapitel 10 Undantag för transaktioner i samband med internationella varutransporter

Avsnitt 1 Tullager, andra lager än tullager och liknande ordningar

Artikel 154

I detta avsnitt avses med andra lager än tullager, när det gäller punktskattepliktiga varor, de platser som definieras som skatteupplag i artikel 4 b i rådets direktiv 92/12/EEG och, när det gäller icke punktskattepliktiga varor, de platser som av medlemsstaterna definieras som andra lager än tullager.

Artikel 155

Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapens övriga skattebestämmelser får medlemsstaterna, efter samråd med mervärdesskattekommittén, vidta särskilda åtgärder i syfte att tillämpa undantag från skatteplikt för de transaktioner som avses i detta avsnitt, eller några av dessa, förutsatt att transaktionerna inte syftar till slutlig användning eller konsumtion och att beloppet för den mervärdesskatt som ska betalas när varorna upphör att omfattas av de förfaranden eller situationer som avses i detta avsnitt motsvarar den mervärdesskatt som skulle ha betalats om var och en av transaktionerna skulle ha beskattats inom medlemsstaternas territorium.

Artikel 156

1.Medlemsstaterna får undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Leverans av varor avsedda att uppvisas för tullen och, i tillämpliga fall, placeras i tillfällig förvaring.

  2. Leverans av varor avsedda att placeras i en frizon eller ett frilager.

  3. Leverans av varor avsedda att hänföras till ett tullagerförfarande eller ett förfarande för aktiv förädling.

  4. Leverans av varor avsedda att införas i territorialvatten för att införlivas i borrnings- eller produktionsplattformar i avsikt att konstruera, reparera, underhålla, ändra eller utrusta sådana plattformar, eller för att förbinda sådana plattformar med fastlandet.

  5. Leverans av varor avsedda att införas i territorialvatten för bunkring, tankning eller proviantering för borrnings- eller produktionsplattformar.

2.Platsen för tillhandahållande av uthyrning, utom korttidsuthyrning, av transportmedel till en icke beskattningsbar person ska vara den plats där kunden är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas.

Platsen för uthyrning av fritidsbåtar till icke beskattningsbara personer, utom i fråga om korttidsuthyrning, ska emellertid vara den plats där fritidsbåten faktiskt levereras till mottagaren, när tjänsteleverantören faktiskt tillhandahåller denna tjänst från sätet för sin ekonomiska verksamhet eller från ett fast etableringsställe beläget på denna plats.

3.I punkterna 1 och 2 avses med korttidsuthyrning att transportmedlet får innehas eller användas under en sammanhängande period om högst 30 dagar och, när det gäller fartyg, högst nittio dagar.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 157

1.Medlemsstaterna får undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Import av varor som är avsedda att hänföras till ett annat lagerförfarande än tullagerförfarandet.

  2. Leverans av varor som är avsedda att inom deras territorium hänföras till ett annat lagerförfarande än tullagerförfarandet.

2.Medlemsstaterna får inte föreskriva något annat lagerförfarande än tullagerförfarandet för icke punktskattepliktiga varor när dessa varor är avsedda att levereras till detaljhandelsledet.

Artikel 158

1.Med avvikelse från artikel 157.2 får medlemsstaterna föreskriva ett annat lagerförfarande än tullagerförfarandet i följande fall:

  1. När varor är avsedda för skattefria butiker, för leveranser av varor avsedda att medföras i den resandes personliga bagage när det gäller resande vilka med flyg eller sjövägen beger sig till ett tredje territorium eller ett tredjeland och som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 146.1 b.

  2. När varor är avsedda för beskattningsbara personer, för leveranser som dessa gör till resande ombord på flygplan eller fartyg under en flygning eller överfart till en ankomstort som är belägen utanför gemenskapen.

  3. När varor är avsedda för beskattningsbara personer, för leveranser som dessa utför och som är undantagna från mervärdesskatt i enlighet med artikel 151.

2.När medlemsstaterna utnyttjar möjligheten till undantag från skatteplikt enligt punkt 1 a ska de vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa en korrekt och enkel tillämpning av detta undantag och förhindra eventuellt skatteundandragande, skatteflykt eller missbruk.

3.I punkt 1 a avses med skattefria butiker varje inrättning inom en flygplats eller hamn som uppfyller de villkor som fastställts av de behöriga myndigheterna.

Artikel 159

Medlemsstaterna får från skatteplikt undanta tillhandahållande av tjänster som hänför sig till sådana leveranser av varor som avses i artiklarna 156, 157.1 b och 158.

Artikel 160

1.Medlemsstaterna får undanta följande transaktioner från skatteplikt:

  1. Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs på de platser som avses i artikel 156.1, om någon av de situationer som avses i den punkten fortsätter att gälla.

  2. Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs på de platser som anges i artikel 157.1 b och artikel 158, om, inom deras territorium, någon av de situationer som avses i artikel 157.1 b eller i artikel 158.1 fortsätter att gälla.

2.Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som fastställs i punkt 1 a för transaktioner som utförs i tullager, ska de vidta nödvändiga åtgärder för att föreskriva andra lagerförfaranden än tullagerförfarandet så att det är möjligt att tillämpa punkt 1 b på dessa transaktioner när dessa avser de varor som anges i bilaga V och när de utförs i dessa andra lager än tullager.

Artikel 161

Medlemsstaterna får tillämpa undantag från skatteplikt för följande leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster med anknytning till sådana leveranser:

  1. Leverans av sådana varor som avses i artikel 30 första stycket, med bibehållande av förfarandena för temporär import med fullständig befrielse från importtull eller för extern transitering.

  2. Leverans av sådana varor som avses i artikel 30 andra stycket, med bibehållande av det förfarande för intern gemenskapstransitering som avses i artikel 276.

Artikel 162

Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som fastställs i detta avsnitt, ska de vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det på gemenskapsinterna förvärv av varor som är avsedda att hänföras till något av de förfaranden eller någon av de situationer som avses i artiklarna 156, 157.1 b och 158 tillämpas samma bestämmelser som på leveranser av varor som utförs inom deras territorium under motsvarande villkor.

Artikel 163

När varor upphör att omfattas av de förfaranden eller situationer som avses i detta avsnitt och det medför att import enligt artikel 61 föreligger, ska importmedlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att undvika dubbelbeskattning.

Avsnitt 2 Transaktioner som är undantagna från skatteplikt med avseende på export och inom ramen för handeln mellan medlemsstaterna

Artikel 164

1.Efter samråd med mervärdesskattekommittén får medlemsstaterna tillämpa undantag från skatteplikt för följande transaktioner som utförs av en beskattningsbar person eller med en beskattningsbar person som mottagare, dock högst intill ett belopp som är lika med beloppet för hans export under de närmast föregående tolv månaderna:

  1. Gemenskapsinterna förvärv av varor som görs av en beskattningsbar person samt import och leverans av varor till en beskattningsbar person som har för avsikt att, i oförändrat skick eller efter bearbetning, exportera dem utanför gemenskapen.

  2. Tillhandahållande av tjänster med anknytning till den beskattningsbara personens exportrörelse.

2.När medlemsstaterna utnyttjar möjligheten till undantag från skatteplikt enligt punkt 1 ska de, efter samråd med mervärdesskattekommittén, även låta detta undantag omfatta sådana transaktioner med anknytning till de leveranser som görs av den beskattningsbara personen på de villkor som anges i artikel 138, dock högst intill ett belopp som är lika med beloppet för de leveranser som den beskattningsbara personen utfört på samma villkor under de närmast föregående tolv månaderna.

Artikel 165

Medlemsstaterna får fastställa ett gemensamt högsta belopp för de undantag de beviljar med stöd av artikel 164.

Avsnitt 3 Gemensamma regler för avsnitten 1 och 2

Artikel 166

Kommissionen ska vid behov och så snart som möjligt lämna förslag till rådet om gemensamma regler för tillämpning av mervärdesskatt på de transaktioner som avses i avsnitten 1 och 2.

Avdelning X Avdrag

Kapitel 1 Avdragsrättens inträde och räckvidd

Artikel 167

Avdragsrätten ska inträda vid den tidpunkt då den avdragsgilla skatten blir utkrävbar.

Artikel 167a

Medlemsstaterna får inom ramen för ett frivilligt system föreskriva att avdragsrätten för en beskattningsbar person vars mervärdesskatt endast blir utkrävbar i enlighet med artikel 66 b ska skjutas upp till dess att mervärdesskatten på de varor som levererats eller de tjänster som tillhandahållits till denne har betalats till dennes leverantör eller tillhandahållare.

Medlemsstater som tillämpar det frivilliga system som avses i första stycket ska fastställa ett tröskelvärde för beskattningsbara personer som använder systemet på deras territorium, baserat på den beskattningsbara personens årsomsättning beräknad enligt artikel 288. Det tröskelvärdet får uppgå till högst 500.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta. Medlemsstater får höja detta tröskelvärde till högst 2.000.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta efter att ha samrått med mervärdesskattekommittén. Sådant samråd med mervärdesskattekommittén ska emellertid inte krävas för medlemsstater som den 31 december 2012 tillämpade ett tröskelvärde som överstiger 500.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

Medlemsstaterna ska informera mervärdesskattekommittén om den nationella lagstiftning som antas enligt första stycket.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 167a11

Medlemsstaterna får inom ramen för ett frivilligt system föreskriva att avdragsrätten för en beskattningsbar person vars mervärdesskatt endast blir utkrävbar i enlighet med artikel 66 b ska skjutas upp till dess att mervärdesskatten på de varor som levererats eller de tjänster som tillhandahållits till denne har betalats till dennes leverantör eller tillhandahållare.

Medlemsstater som tillämpar det frivilliga system som avses i första stycket ska fastställa ett tröskelvärde för beskattningsbara personer som använder systemet på deras territorium, baserat på den beskattningsbara personens årsomsättning beräknad enligt artikel 288. Det tröskelvärdet får uppgå till högst 2.000.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 168

I den mån varorna och tjänsterna används för den beskattningsbara personens beskattade transaktioner ska han ha rätt att, i den medlemsstat där han utför dessa transaktioner, från den mervärdesskatt som han är skyldig att betala dra av följande belopp:

  1. Mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats i medlemsstaten för varor som har levererats, eller kommer att levereras, till honom eller för tjänster som har tillhandahållits, eller kommer att tillhandahållas till honom av en annan beskattningsbar person.

  2. Mervärdesskatt som ska betalas för transaktioner som enligt artikel 18 a och artikel 27 likställs med leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster.

  3. Mervärdesskatt som i enlighet med artikel 2.1 b i ska betalas för gemenskapsinterna förvärv av varor.

  4. Mervärdesskatt som ska betalas för de transaktioner som avses i artiklarna 21 och 22 och som likställs med gemenskapsinterna förvärv.

  5. Mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för varor som importerats till medlemsstaten.

Artikel 168a

1.När fast egendom som ingår i en beskattningsbar persons rörelsetillgångar och av den beskattningsbara personen används för rörelsens verksamhet och för eget bruk eller för personalens bruk eller, mer allmänt, för rörelsefrämmande ändamål, ska mervärdesskatten på utgifter i samband med denna egendom vara avdragsgill i enlighet med principerna i artiklarna 167, 168, 169 och 173 endast i proportion till den beskattningsbara personens användning för rörelsens verksamhet.

Genom undantag från artikel 26 ska ändringar av den proportion i vilken fast egendom används enligt första stycket beaktas i enlighet med principerna i artiklarna 184–192 såsom de tillämpas i respektive medlemsstat.

2.Medlemsstaterna får även tillämpa punkt 1 när det gäller mervärdesskatt på utgifter i samband med andra varor som ingår i en rörelses tillgångar enligt egna angivelser.

Direktiv (2009/162/EU)

Artikel 169

Förutom det avdrag som avses i artikel 168 ska den beskattningsbara personen ha rätt till avdrag för eller återbetalning av den mervärdesskatt som avses i den artikeln i den mån varorna eller tjänsterna används för följande transaktioner:

  1. Transaktioner som avser de i artikel 9.1 andra stycket angivna verksamheterna, som utförs utanför den medlemsstat där skatten skall betalas eller har betalats och som skulle ha medfört rätt till avdrag för mervärdesskatt om de hade genomförts i medlemsstaten.

  2. Transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 136a, 138, 142 eller 144, artiklarna 146–149, artiklarna 151, 152, 153 eller 156, artikel 157.1 b, artiklarna 158–161 eller artikel 164.

  3. Transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 135.1 a–f, om köparen är etablerad utanför gemenskapen eller om transaktionerna är direkt kopplade till varor som ska exporteras ut ur gemenskapen.

Direktiv (EU) 2019/1995

Artikel 16912

Förutom det avdrag som avses i artikel 168 ska den beskattningsbara personen ha rätt till avdrag för eller återbetalning av den mervärdesskatt som avses i den artikeln i den mån varorna eller tjänsterna används för följande transaktioner:

  1. Transaktioner, förutom sådana som är undantagna från skatteplikt enligt artikel 284, som avser de i artikel 9.1 andra stycket angivna verksamheterna, som utförs utanför den medlemsstat där skatten ska betalas eller har betalats och som skulle ha medfört rätt till avdrag för mervärdesskatt om de hade utförts i medlemsstaten.

  2. Transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 136a, 138, 142 eller 144, artiklarna 146–149, artiklarna 151, 152, 153 eller 156, artikel 157.1 b, artiklarna 158–161 eller artikel 164.

  3. Transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 135.1 a–f, om köparen är etablerad utanför gemenskapen eller om transaktionerna är direkt kopplade till varor som ska exporteras ut ur gemenskapen.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 170

De beskattningsbara personer som i enlighet med artikel 1 i direktiv 86/560/EEG, artikel 2.1 och artikel 3 i direktiv 2008/9/EG och artikel 171 i detta direktiv inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor eller tjänster eller importerar varor som belastats med mervärdesskatt har rätt till återbetalning av den erlagda mervärdesskatten i den mån varorna och tjänsterna används för

  1. de transaktioner som avses i artikel 169,

  2. transaktioner för vilka mervärdesskatten endast ska betalas av förvärvaren i enlighet med artiklarna 194–197 och 199.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 171

1.Återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som inte är etablerade i den medlemsstat där de köper varor och tjänster som belastats med mervärdesskatt eller importerar varor som är belagda med mervärdesskatt, men som är etablerade i en annan medlemsstat, ska ske i enlighet med genomförandereglerna i direktiv 2008/9/EG.

2.Återbetalning till beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapens territorium ska ske i enlighet med genomförandereglerna i direktiv 86/560/EEG.

De beskattningsbara personer som avses i artikel 1 i direktiv 86/560/EEG ska även vid tillämpningen av det direktivet anses vara beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen när de i en medlemsstat köper varor och tjänster som är belagda med mervärdesskatt eller importerar varor som är belagda med mervärdesskatt och de i den medlemsstaten endast har utfört leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster för vilka mottagaren är betalningsskyldig, i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 199.

3.Direktiv 86/560/EEG gäller inte för

  1. enligt den återbetalande medlemsstatens lagstiftning felaktigt fakturerad mervärdesskatt,

  2. mervärdesskatt som fakturerats för leverans av varor som enligt artikel 138 eller artikel 146.1 b är undantagna eller kan undantas från skatteplikt.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 171a

Medlemsstaterna får i stället för att bevilja återbetalning av mervärdesskatt enligt direktiven 86/560/EEG eller 2008/9/EG avseende leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster till en beskattningsbar person, för vilka denna person är skyldig att betala skatt enligt artiklarna 194–197 eller artikel 199, medge avdrag för denna skatt enligt förfarandet i artikel 168. Inskränkningarna i artikel 2.2 och artikel 4.2 i direktiv 86/560/EEG får bibehållas.

I detta syfte får medlemsstaterna helt undanta den beskattningsbara person som är skyldig att betala denna skatt från återbetalningsförfarandet enligt direktiven 86/560/EEG eller 2008/9/EG.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 172

1.Varje person som anses som en beskattningsbar person på grund av att han tillfälligtvis utför en leverans av ett nytt transportmedel på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 a ska ha rätt att i den medlemsstat i vilken leveransen äger rum dra av den mervärdesskatt som ingår i inköpspriset eller som har betalats för importen eller det gemenskapsinterna förvärvet av transportmedlet, dock högst det skattebelopp han skulle vara skyldig att betala om leveransen inte skulle vara undantagen från skatteplikt.

Avdragsrätten ska inträda och får inte utövas förrän vid tidpunkten för leveransen av det nya transportmedlet.

2.Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för tillämpningen av punkt 1.

Kapitel 2 Proportionellt avdrag

Artikel 173

1.När varor och tjänster används av en beskattningsbar person såväl för transaktioner som avses i artiklarna 168, 169 och 170, vilka medför rätt till avdrag för mervärdesskatt, som för transaktioner som inte medför rätt till avdrag, ska bara den andel av mervärdesskatten vara avdragsgill som kan hänföras till de förstnämnda transaktionerna.

Den avdragsgilla andelen ska bestämmas i enlighet med artiklarna 174 och 175 för alla transaktioner som utförs av den beskattningsbara personen.

2.Medlemsstaterna får vidta följande åtgärder:

  1. tillåta den beskattningsbara personen att bestämma en andel för varje gren av sin verksamhet, om han för separata räkenskaper för varje verksamhetsgren,

  2. ålägga den beskattningsbara personen att bestämma en andel för varje verksamhetsgren och att föra separata räkenskaper för varje verksamhetsgren,

  3. tillåta eller ålägga den beskattningsbara personen att göra avdraget på grundval av användningen av alla eller en del av varorna och tjänsterna,

  4. tillåta eller ålägga den beskattningsbara personen att göra avdraget, i enlighet med bestämmelsen i punkt 1 första stycket, med avseende på alla varor och tjänster som används för alla transaktioner som avses där,

  5. föreskriva att mervärdesskatt som inte medför avdragsrätt hos den beskattningsbara personen och som är ringa inte ska beaktas vid beräkningen.

Artikel 174

1.Den avdragsgilla andelen ska vara resultatet av ett bråk bestående av följande belopp:

  1. I täljaren, det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, av den omsättning per år som kan hänföras till transaktioner som medför rätt till avdrag enligt artiklarna 168 och 169.

  2. I nämnaren, det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, av den omsättning per år som kan hänföras till transaktioner som ingår i täljaren och till transaktioner som inte medför rätt till avdrag.

Medlemsstaterna får i nämnaren inräkna beloppet av andra subventioner än sådana som är direkt knutna till priset på leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster som avses i artikel 73.

2.Med avvikelse från punkt 1 ska vid beräkningen av den avdragsgilla andelen bortses från följande belopp:

  1. den omsättning som kan hänföras till leverans av investeringsvaror som används av den beskattningsbara personen i hans rörelse,

  2. den omsättning som kan hänföras till transaktioner som har karaktären av bitransaktioner till fastighets- och finansiella transaktioner,

  3. den omsättning som kan hänföras till de transaktioner som avses i artikel 135.1 b–g i de fall de har karaktären av bitransaktioner.

3.När medlemsstaterna utnyttjar möjligheten i artikel 191 att inte kräva justering med avseende på investeringsvaror, får de låta köpeskillingen vid avyttring av dessa varor ingå i den avdragsgilla andelen.

Artikel 175

1.Den avdragsgilla andelen ska bestämmas varje år och omräknas till ett procenttal, avrundat uppåt till nästa heltal.

2.Den andel som ska gälla preliminärt för ett år ska vara den som beräknas på grundval av föregående års transaktioner. I avsaknad av sådana transaktioner att jämföra med, eller om transaktionerna uppgick till obetydliga belopp, ska den beskattningsbara personen under skattemyndighetens överinseende uppskatta den avdragsgilla andelen med utgångspunkt i sina prognoser.

Medlemsstaterna får dock behålla de regler som gällde hos dem den 1 januari 1979 eller, för de medlemsstater som anslutit sig till gemenskapen efter den dagen, de regler som gällde hos dem på dagen för deras anslutning.

3.Avdrag som görs på grundval av en sådan preliminär andel ska justeras när den slutliga andelen för året bestämts under det påföljande året.

Kapitel 3 Begränsning av avdragsrätten

Artikel 176

Rådet ska enhälligt på kommissionens förslag besluta vilka utgifter som inte ska medföra rätt till avdrag av mervärdesskatt. Mervärdesskatt ska inte under några omständigheter vara avdragsgill för utgifter som inte strikt är av yrkesmässig karaktär, såsom utgifter för lyx, nöjen eller representation.

Till dess att de bestämmelser som avses i första stycket träder i kraft får medlemsstaterna behålla alla de avvikelser som föreskrivs i deras nationella lagstiftning den 1 januari 1979 eller, för de medlemsstater som anslutit sig till gemenskapen efter den dagen, dagen för deras anslutning.

Artikel 177

Efter samråd med mervärdesskattekommittén får varje medlemsstat av konjunkturskäl helt eller delvis undanta alla eller vissa investeringsvaror eller andra varor från avdragssystemet.

För att bibehålla identiska konkurrensvillkor får medlemsstaterna, i stället för att vägra avdrag, beskatta varor som är tillverkade av den beskattningsbara personen själv eller som han har inköpt inom gemenskapen eller importerat, på ett sådant sätt att skatten inte överstiger den mervärdesskatt som skulle ha tagits ut på förvärv av liknande varor.

Kapitel 4 Regler om utövande av avdragsrätten

Artikel 178

För att få utöva sin rätt till avdrag ska en beskattningsbar person uppfylla följande villkor:

  1. För avdrag enligt artikel 168 a, avseende leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, ska denne inneha en faktura som utfärdats i enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten 3–6.

  2. För avdrag enligt artikel 168 b, avseende transaktioner som likställs med leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, ska han iaktta de regler som har fastställts av varje medlemsstat.

  3. För avdrag enligt artikel 168 c, avseende gemenskapsinterna förvärv av varor, ska denne i den mervärdesskattedeklaration som föreskrivs i artikel 250 ange alla de uppgifter som behövs för att beräkna den mervärdesskatt som ska betalas på hans gemenskapsinterna förvärv av varor samt inneha en faktura som utfärdats i enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten 3–5.

  4. För avdrag enligt artikel 168 d, avseende transaktioner som likställs med gemenskapsinterna förvärv av varor, ska han iaktta de regler som har fastställts av varje medlemsstat.

  5. För avdrag enligt artikel 168 e, avseende import av varor, ska han inneha ett importdokument som uppger honom som mottagare eller importör och anger, eller medger beräkning av, den mervärdesskatt som ska betalas.

  6. När han ska betala mervärdesskatt såsom förvärvare, vid tillämpning av artiklarna 194–197 och artikel 199, ska han iaktta de regler som har fastställts av varje medlemsstat.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 179

Den beskattningsbara personen ska göra avdraget genom att från det totala mervärdesskattebelopp som ska betalas för en given beskattningsperiod subtrahera det totala skattebelopp för vilket avdragsrätt har inträtt under samma period och utövas i enlighet med bestämmelserna i artikel 178.

Medlemsstaterna får dock, vad beträffar beskattningsbara personer som utför sådana tillfälliga transaktioner som avses i artikel 12, kräva att avdragsrätten endast utövas vid tidpunkten för leveransen.

Artikel 180

Medlemsstaterna får tillåta en beskattningsbar person att göra avdrag som inte gjorts i enlighet med artiklarna 178 och 179.

Artikel 181

Medlemsstaterna får tillåta en beskattningsbar person som inte innehar en faktura som utfärdats i enlighet med avdelning XI kapitel 3 avsnitten 3–5 att göra det avdrag som avses i artikel 168 c för sina gemenskapsinterna förvärv av varor.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 182

Medlemsstaterna ska bestämma villkoren och reglerna för tillämpning av artiklarna 180 och 181.

Artikel 183

Om avdragen för en viss beskattningsperiod överstiger den mervärdesskatt som ska betalas får medlemsstaterna föra över det överskjutande beloppet till nästa period eller göra en återbetalning enligt de villkor som de ska fastställa.

Om det överskjutande beloppet är ringa, får medlemsstaterna dock vägra att föra över det till nästa period eller att återbetala det.

Kapitel 5 Justering av avdrag

Artikel 184

Det ursprungliga avdraget ska justeras när det är högre eller lägre än det avdrag som den beskattningsbara personen hade rätt att göra.

Artikel 185

1.Justering ska särskilt göras när det efter det att mervärdesskattedeklarationen har lämnats inträffar någon förändring i de faktorer som beaktats vid bestämningen av avdragsbeloppet, däribland att köp hävs eller prisnedsättningar erhålls.

2.Med avvikelse från punkt 1 ska någon justering inte ske i fall då transaktioner förblir helt eller delvis obetalda eller då det har visats eller bekräftats att varor förstörts, gått förlorade eller stulits, och inte heller vid sådana uttag i syfte att skänka bort gåvor av ringa värde eller ge bort varuprov som avses i artikel 16.

I de fall då transaktioner förblir helt eller delvis obetalda och vid stöld får medlemsstaterna dock kräva justering.

Artikel 186

Medlemsstaterna ska fastställa närmare bestämmelser för tillämpningen av artiklarna 184 och 185.

Artikel 187

1.När det gäller investeringsvaror ska justeringen fördelas över fem år, inklusive det år då varorna förvärvades eller tillverkades.

Medlemsstaterna får dock grunda justeringen på en period av fem hela år med början från den tidpunkt då varorna först användes.

När det gäller investeringsvaror som utgör fast egendom får den period som läggs till grund för beräkningen av justeringen förlängas till högst 20 år.

2.Den årliga justeringen ska endast ske med avseende på en femtedel eller, om justeringsperioden har förlängts, motsvarande andel av den mervärdesskatt som har belastat investeringsvarorna.

Justeringen enligt första stycket ska göras på grundval av ändringarna i avdragsrätt under de följande åren jämfört med den avdragsrätt som gällde det år då varorna förvärvades, tillverkades eller, i förekommande fall, användes för första gången.

Artikel 188

1.Vid leverans under justeringsperioden ska investeringsvaror betraktas som om de fortfarande användes i den beskattningsbara personens ekonomiska verksamhet fram till och med utgången av justeringsperioden.

Den ekonomiska verksamheten ska antas vara helt skattepliktig om leveransen av de investeringsvarorna är skattepliktig.

Den ekonomiska verksamheten ska antas vara helt undantagen om leveransen av investeringsvarorna är undantagen.

2.Justeringen enligt punkt 1 görs en enda gång för hela den tid av justeringsperioden som återstår. Om leveransen av investeringsvarorna är undantagen får medlemsstaterna emellertid avstå från kravet på justering i den mån förvärvaren är en beskattningsbar person som använder investeringsvarorna i fråga uteslutande för transaktioner som medför rätt till avdrag.

Artikel 189

För tillämpningen av artiklarna 187 och 188 får medlemsstaterna vidta följande åtgärder:

  1. Definiera begreppet investeringsvaror.

  2. Närmare ange det belopp av skatten som ska beaktas vid justeringen.

  3. Vidta lämpliga åtgärder för att se till att justeringen inte medför några omotiverade fördelar.

  4. Tillåta administrativa förenklingar.

Artikel 190

Vid tillämpningen av artiklarna 187, 188, 189 och 191 får medlemsstaterna som investeringsvaror betrakta tjänster med egenskaper liknande dem som normalt tillskrivs investeringsvaror.

Artikel 191

Om tillämpningen av artiklarna 187 och 188 i någon medlemsstat ger en försumbar effekt, får den medlemsstaten efter samråd med mervärdesskattekommittén avstå från att tillämpa artiklarna med hänsyn till den samlade effekten av mervärdesskatten i medlemsstaten i fråga och till behovet av administrativa förenklingar, förutsatt att detta inte leder till snedvridning av konkurrensen.

Artikel 192

Om den beskattningsbara personen övergår från att beskattas på normalt sätt till att beskattas enligt en särskild ordning eller omvänt, får medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att den beskattningsbara personen inte ska otillbörligen gynnas eller otillbörligen missgynnas.

Avdelning XI Skyldigheter för beskattningsbara personer och för vissa icke beskattningsbara personer

Kapitel 1 Skyldigheter avseende betalning

Avsnitt 1 Personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt till staten

Artikel 192a

Vid tillämpningen av detta avsnitt ska en beskattningsbar person som har ett fast etableringsställe inom den medlemsstats territorium där skatten ska betalas, anses vara en beskattningsbar person som inte är etablerad inom den medlemsstaten om följande villkor är uppfyllda:

  1. Personen utför en beskattningsbar leverans av varor eller ett beskattningsbart tillhandahållande av tjänster i den medlemsstaten.

  2. Leverans av dessa varor eller tillhandahållande av dessa tjänster sker utan medverkan av leverantörens eller tillhandahållarens etableringsställe inom den medlemsstatens territorium.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 193

Mervärdesskatt ska betalas av den beskattningsbara person som utför en beskattningsbar leverans av varor eller ett beskattningsbart tillhandahållande av tjänster, utom i de fall då skatten ska betalas av en annan person i enlighet med artiklarna 194–199b och artikel 202.

Direktiv (2013/43/EU)

Artikel 194

1.När den beskattningsbara leveransen av varor eller det beskattningsbara tillhandahållandet av tjänster utförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där skatten ska betalas, får medlemsstaterna föreskriva att mottagaren av leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster ska vara betalningsskyldig.

2.Medlemsstaterna ska fastställa villkoren för tillämpningen av punkt 1.

Artikel 195

Mervärdesskatten ska betalas av de personer som är registrerade till mervärdesskatt i den medlemsstat där skatten ska betalas och till vilka varor levereras enligt villkoren i artiklarna 38 och 39, om leveransen genomförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad inom landets territorium.

Artikel 196

Mervärdesskatt ska betalas av beskattningsbara personer eller icke beskattningsbara juridiska personer registrerade till mervärdesskatt som köper sådana tjänster som avses i artikel 44, om tjänsterna tillhandahålls av en beskattningsbar person som inte är etablerad i medlemsstaten.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 197

1.Mervärdesskatt ska betalas av mottagaren av en leverans av varor när följande villkor är uppfyllda:

  1. Den beskattningsbara transaktionen utgörs av en leverans av varor som görs på de villkor som anges i artikel 141.

  2. Mottagaren av denna leverans av varor är en annan beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person, som är registrerad till mervärdesskatt i den medlemsstat där leveransen görs.

  3. Den faktura som har utfärdats av den beskattningsbara person som inte är etablerad i varumottagarens medlemsstat har upprättats i enlighet med kapitel 3 avsnitten 3–5.

2.Om en skatterepresentant utsetts till betalningsskyldig, i enlighet med artikel 204, får medlemsstaterna fastställa en avvikelse från punkt 1 i den här artikeln.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 198

1.Vid beskattning enligt artikel 352 av särskilda transaktioner avseende investeringsguld mellan en beskattningsbar person som är verksam på en reglerad guldmarknad och en annan beskattningsbar person som inte är verksam på denna marknad ska medlemsstaterna utse förvärvaren till betalningsskyldig för mervärdesskatten.

När en förvärvare som inte är verksam på en reglerad guldmarknad är en beskattningsbar person som ska registrera sig till mervärdesskatt i den medlemsstat där skatten ska betalas endast för de transaktioner som avses i artikel 352, ska säljaren fullgöra de skattemässiga skyldigheterna på förvärvarens vägnar i enlighet med bestämmelserna i denna medlemsstat.

2.När en leverans av guld i råvaruform eller i form av halvfärdiga produkter med en renhet av minst 325/1.000 eller en leverans av investeringsguld enligt definitionen i artikel 344.1 görs av en beskattningsbar person som utnyttjat någon av valmöjligheterna i artiklarna 348, 349 och 350, får medlemsstaterna utse förvärvaren till betalningsskyldig.

3.Medlemsstaterna ska fastställa förfaranden och villkor för tillämpning av punkterna 1 och 2.

Artikel 199

1.Medlemsstaterna får för följande leveranser eller tillhandahållanden föreskriva att den betalningsskyldiga personen är den beskattningsbara person åt vilken leveranserna eller tillhandahållandena görs.

  1. Tillhandahållande av byggtjänster, inbegripet reparations-, rengörings-, underhålls-, ombyggnads- och rivningstjänster avseende fast egendom, samt överlämnande av byggnadsarbeten som betraktas som leverans av varor enligt artikel 14.3.

  2. Tillhandahållande av personal för verksamhet enligt a.

  3. Leverans av fast egendom enligt artikel 135.1 j och k, om leverantören har valt beskattning av leveransen enligt artikel 137.

  4. Leverans av använt material, använt material som inte kan återanvändas i befintligt tillstånd, skrot, industriavfall och annat avfall, avfall för återvinning och delvis bearbetat avfall samt leverans av vissa varor och tillhandahållande av vissa tjänster, enligt förteckningen i bilaga VI.

  5. Leverans av varor som av en beskattningsbar person ställts som säkerhet till en annan beskattningsbar person, när denna säkerhet tas i anspråk.

  6. Leverans av varor efter det att egendomsförbehåll överlåtits till en rättsinnehavare som utövar denna rätt.

  7. Leverans av fast egendom som av gäldenären sålts inom ramen för ett tvångsauktionsförfarande.

2.Vid tillämpningen av den möjlighet som anges i punkt 1 får medlemsstaterna fastställa de leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster och de kategorier av leverantörer, tillhandahållare eller förvärvare på vilka dessa åtgärder får tillämpas.

3.Vid tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna vidta följande åtgärder:

  1. Föreskriva att en beskattningsbar person som även bedriver verksamhet eller utför transaktioner som inte anses vara beskattningsbar leverans av varor eller beskattningsbart tillhandahållande av tjänster i enlighet med artikel 2 ska betraktas som beskattningsbar person med avseende på leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster som denne erhållit i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.

  2. Föreskriva att ett icke beskattningsbart offentligrättsligt organ med avseende på leverans av varor och tillhandahållande av tjänster enligt e, f och g i punkt 1 ska betraktas som en beskattningsbar person.

4.Medlemsstaterna ska informera mervärdesskattekommittén om nationella lagstiftningsåtgärder som antagits i enlighet med punkt 1 såvida det inte rör sig om åtgärder som godkänts av rådet före den 13 augusti 2006 i enlighet med artikel 27.1–27.4 i direktiv 77/388/EEG och som fortsätter att gälla punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 199a

1.Till och med den 31 december 2026 får medlemsstaterna för följande leveranser eller tillhandahållanden föreskriva att den betalningsskyldiga personen är den beskattningsbara person till vilken leveranserna eller tillhandahållandena görs:

  1. Överlåtelse av utsläppsrätter för växthusgaser enligt definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, vilka kan överlåtas enligt artikel 12 i det direktivet.

  2. Överlåtelse av andra enheter som verksamhetsutövare kan använda för att följa det direktivet.

  3. Leveranser av mobiltelefoner, i meningen apparater som har tillverkats eller anpassats för användning i förening med ett auktoriserat nät och som drivs på särskilt angivna frekvenser, oberoende av om de har någon annan användning eller inte.

  4. Leveranser av integrerade kretsanordningar, exempelvis mikroprocessorer och centralenheter i stadiet före integrering i slutanvändningsprodukter.

  5. Leveranser av gas och elektricitet till en beskattningsbar återförsäljare enligt definitionen i artikel 38.2.

  6. Tillhandahållanden av certifikat för gas och elektricitet.

  7. Tillhandahållanden av telekommunikationstjänster enligt definitionen i artikel 24.2.

  8. Leveranser av spelkonsoler, pekdatorer och bärbara datorer.

  9. Leveranser av spannmål och industrigrödor, inklusive oljeväxtfrön och sockerbetor, som i oförändrat skick vanligtvis inte är avsedda för slutkonsumtion.

  10. Leveranser av råmetaller och metallhalvfabrikat, inklusive ädelmetaller, som annars inte omfattas av artikel 199.1 d, de särskilda ordningarna för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter enligt artiklarna 311–343 eller den särskilda ordningen för investeringsguld enligt artiklarna 344–356.

Direktiv (EU) 2022/890

1 a.Medlemsstaterna får fastställa villkoren för tillämpningen av det förfarande som fastställs i punkt 1.

1 b.Tillämpningen av det förfarande som fastställs i punkt 1 på leverans av de varor eller tillhandahållandet av de tjänster förtecknade i punkt 1 c–j är beroende av införandet av lämpliga och effektiva rapporteringsskyldigheter för de beskattningsbara personer som levererar de varor eller tillhandahåller de tjänster för vilka det förfarande som fastställs i punkt 1 är tillämpligt.

2.Medlemsstaterna ska informera mervärdesskattekommittén om tillämpningen av det förfarande som anges i punkt 1 innan förfarandet införs och lämna mervärdesskattekommittén information om följande:

  1. Tillämpningsområdet för den åtgärd varigenom förfarandet tillämpas, tillsammans med bedrägeriets typ och särdrag, och en ingående beskrivning av kompletterande åtgärder, inklusive rapporteringskrav för beskattningsbara personer och kontrollåtgärder.

  2. Vilka återgärder som har vidtagits för att informera de berörda beskattningsbara personerna om införandet av tillämpningen av förfarandet.

  3. Utvärderingskriterier för att göra det möjligt att jämföra bedrägerier när det gäller varor och tjänster förtecknade i punkt 1 före och efter tillämpningen av förfarandet, bedrägerier när det gäller andra varor och tjänster före och efter tillämpningen av förfarandet och eventuella ökningar av andra typer av bedrägerier före och efter tillämpningen av förfarandet.

  4. Vilket datum åtgärden för tillämpning av förfarandet inleds och vilken period som ska omfattas.

3.har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/890

4.har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/890

5.har upphävts.

Direktiv (EU) 2022/890

Artikel 199b

1.En medlemsstat får, i tvingande, brådskande fall och i enlighet med punkterna 2 och 3, utse mottagaren som betalningsskyldig för mervärdesskatt på specifika leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster genom avvikelse från artikel 193 som en särskild åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser för att bekämpa plötsligt och omfattande bedrägeri som kan leda till betydande och oersättliga ekonomiska förluster.

Den särskilda åtgärden enligt en mekanism för snabba insatser ska underkastas lämpliga kontrollåtgärder av medlemsstaten med avseende på beskattningsbara personer som levererar de varor eller tjänster för vilka åtgärden gäller och ska gälla för en period om högst nio månader.

Direktiv (EU) 2018/1695

2.En medlemsstat som önskar införa en särskild åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser enligt punkt 1 ska skicka en underrättelse till kommissionen med användande av det standardformulär som fastställts i enlighet med punkt 4 och samtidigt sända den till de övriga medlemsstaterna. Medlemsstaten ska förse kommissionen med uppgifter om den berörda sektorn, typ av bedrägeri och dess särdrag, förekomsten av tvingande skäl till skyndsamhet, bedrägeriets plötsliga och omfattande art och dess konsekvenser i form av betydande och oersättliga ekonomiska förluster. Om kommissionen anser att den inte har alla nödvändiga uppgifter ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två veckor efter att underrättelsen mottagits och ange vilka ytterligare uppgifter den behöver. Eventuella kompletterande uppgifter som den berörda medlemsstaten inkommer med till kommissionen ska samtidigt skickas till de övriga medlemsstaterna. Om de kompletterande uppgifterna som tillhandahålls inte är tillräckliga ska kommissionen underrätta den berörda medlemsstaten om detta inom en vecka.

En medlemsstat som önskar införa en särskild åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser enligt punkt 1 i denna artikel ska samtidigt inkomma med en ansökan till kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 395.2 och 395.3.

I tvingande, brådskande fall enligt vad som avses punkt 1 i denna artikel ska det förfarande som anges i artikel 395.2 och 395.3 avslutas inom sex månader efter det att kommissionen mottagit ansökan.

Direktiv (EU) 2018/1695

3.Så snart kommissionen har erhållit alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av den underrättelse som avses i punkt 2 första stycket ska den underrätta medlemsstaterna om detta. Om den motsätter sig den särskilda åtgärden enligt en mekanism för snabba insatser ska den lämna ett negativt yttrande inom en månad efter den underrättelsen och informera den berörda medlemsstaten och mervärdesskattekommittén om detta. Om kommissionen inte har några invändningar ska den bekräfta detta skriftligen till den berörda medlemsstaten och mervärdesskattekommittén inom samma tidsperiod. Medlemsstaten får anta den särskilda åtgärden enligt en mekanism för snabba insatser från och med dagen för mottagandet av denna bekräftelse. Vid bedömningen av underrättelsen ska kommissionen ta hänsyn till skriftliga synpunkter från andra medlemsstater, som den mottagit.

Direktiv (EU) 2018/1695

4.Kommissionen ska anta en genomförandeakt som fastställer ett standardformulär för inlämnande av den underrättelse om den särskilda åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser som avses i punkt 2 och av de uppgifter som avses i punkt 2 första stycket. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i punkt 5.

Direktiv (EU) 2018/1695

5.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 gälla och med kommitté ska för detta ändamål avses den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 58 i rådets förordning (EU) nr 904/2010.

Direktiv (EU) 2018/1695

6.Den särskilda åtgärd enligt en mekanism för snabba insatser som föreskrivs i punkt 1 ska gälla till och med den 31 december 2026.

Direktiv (EU) 2022/890

Artikel 199c

har upphävts.

Direktiv (EU) 2018/2057

Artikel 200

Mervärdesskatt ska betalas av varje person som gör ett beskattningsbart gemenskapsinternt förvärv av varor.

Artikel 201

Mervärdesskatt ska vid import betalas av den eller de personer som har utsetts till eller godtagits som betalningsskyldiga av den medlemsstat till vilken varorna importeras.

Artikel 202

Mervärdesskatt ska betalas av den person som är ansvarig för att varorna upphör att omfattas av de förfaranden eller situationer som avses i artiklarna 156, 157, 158, 160 och 161.

Artikel 203

Mervärdesskatt ska betalas av varje person som anger mervärdesskatten på en faktura.

Artikel 204

1.Om, vid tillämpning av artiklarna 193–197 och artiklarna 199–200, den som är betalningsskyldig är en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas, får medlemsstaterna tillåta honom att utse en skatterepresentant till betalningsskyldig.

När den beskattningsbara transaktionen utförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat i vilken skatten ska betalas och det med det land i vilket den beskattningsbara personen har sitt säte eller är etablerad inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd som är likartad den som föreskrivs i rådets direktiv 76/308/EEG och i rådets förordning (EG) nr 1798/2003, får medlemsstaterna dessutom införa bestämmelser om att en skatterepresentant som utsetts av den icke-etablerade beskattningsbara personen ska vara betalningsskyldig.

Medlemsstaterna får emellertid inte tillämpa den valmöjlighet som avses i andra stycket på en enligt definitionen i artikel 358a.1 beskattningsbar person som har valt att omfattas av den särskilda ordningen för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen.

Direktiv (EU) 2019/1995

2.Den valmöjlighet som avses i punkt 1 första stycket ska omfattas av de villkor och närmare regler som varje medlemsstat fastställer.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 205

I de fall som avses i artiklarna 193–200 och artiklarna 202, 203 och 204 får medlemsstaterna föreskriva att en annan person än den som är betalningsskyldig ska vara solidariskt ansvarig för betalning av mervärdesskatten.

Avsnitt 2 Bestämmelser om betalning

Artikel 206

Varje beskattningsbar person som är betalningsskyldig för mervärdesskatt ska betala nettobeloppet av denna skatt när den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250 lämnas. Medlemsstaterna får dock fastställa en annan förfallodag för betalning av detta belopp eller begära preliminär betalning.

Artikel 207

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att de personer som i enlighet med artiklarna 194–197 och artiklarna 199 och 204 anses som betalningsskyldiga i stället för en beskattningsbar person som inte är etablerad inom deras respektive territorium ska fullgöra de betalningsskyldigheter som avses i detta avsnitt.

Medlemsstaterna ska därutöver vidta nödvändiga åtgärder för att de personer som i enlighet med artikel 205 anses som solidariskt ansvariga för betalning av skatten ska fullgöra dessa betalningsskyldigheter.

Artikel 208

Om medlemsstaterna utser en förvärvare av investeringsguld till betalningsskyldig för mervärdesskatten enligt artikel 198.1 eller om de utnyttjar möjligheten enligt artikel 198.2 att till betalningsskyldig för mervärdesskatten utse en förvärvare av guld i råvaruform eller i form av halvfärdiga produkter eller av investeringsguld enligt artikel 344.1, ska de vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna person fullgör de betalningsskyldigheter som avses i detta avsnitt.

Artikel 209

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att icke beskattningsbara juridiska personer som är betalningsskyldiga för skatt som ska betalas för sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 2.1 b i fullgör de betalningsskyldigheter som avses i detta avsnitt.

Artikel 210

Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för betalning av mervärdesskatt vid sådana gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii samt vid sådana gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor som avses i artikel 2.1 b iii.

Artikel 211

Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för betalning av mervärdesskatt vid import av varor.

Medlemsstaterna får bl.a. föreskriva att mervärdesskatt som ska betalas på import av varor vilken företas av beskattningsbara personer, av betalningsskyldiga eller av vissa kategorier av dessa båda inte behöver betalas vid tidpunkten för importen, under förutsättning att skatten anges som sådan i den mervärdesskattedeklaration som ska lämnas enligt artikel 250.

Artikel 212

Medlemsstaterna får, om beloppet är ringa, befria beskattningsbara personer från betalning av den mervärdesskatt som ska betalas.

Kapitel 2 Registrering

Artikel 213

1.Varje beskattningsbar person ska uppge när hans ekonomiska verksamhet som beskattningsbar person inleds, förändras eller upphör.

Medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva, att denna anmälan lämnas på elektronisk väg, i enlighet med de villkor som de själva fastställer.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 första stycket ska varje beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person som gör gemenskapsinterna förvärv av varor vilka inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1 uppge att han gör sådana förvärv, om villkoren i den artikeln för att sådana transaktioner inte ska vara föremål för mervärdesskatt inte längre är uppfyllda.

Artikel 214

1.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att med hjälp av ett individuellt registreringsnummer identifiera följande personer:

  1. Varje beskattningsbar person, med undantag av dem som avses i artikel 9.2, som inom medlemsstaternas respektive territorium utför sådana andra leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som medför rätt till avdrag, än leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster för vilka mervärdesskatt ska betalas uteslutande av köparen eller mottagaren i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 199.

  2. Varje beskattningsbar person eller icke beskattningsbar juridisk person som gör gemenskapsinterna förvärv av varor vilka är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2.1 b, eller som har utnyttjat möjligheten i artikel 3.3 att välja att låta sina gemenskapsinterna förvärv bli föremål för mervärdesskatt.

  3. Varje beskattningsbar person som inom medlemsstaternas respektive territorium gör gemenskapsinterna förvärv av varor avsedda för transaktioner som han genomför utanför deras territorium och som har samband med sådana verksamheter som avses i artikel 9.1 andra stycket.

  4. Varje beskattningsbar person som inom medlemsstaternas respektive territorium mottar tjänster för vilka personen är skyldig att betala mervärdesskatt i enlighet med artikel 196.

  5. Varje beskattningsbar person som är etablerad inom medlemsstaternas respektive territorium och tillhandahåller tjänster på en annan medlemsstats territorium, för vilka mervärdesskatt ska betalas uteslutande av mottagaren i enlighet med artikel 196.

2.Medlemsstaterna får dock underlåta att registrera vissa beskattningsbara personer som tillfälligtvis utför sådana transaktioner som avses i artikel 12.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 215

Varje individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt ska ha ett prefix i enlighet med ISO-kod 3166 alfa 2 genom vilket den medlemsstat som tilldelat numret kan identifieras.

Grekland ska dock ha rätt att använda prefixet ”EL”.

Prefixet "XI" ska användas för Nordirland.

Direktiv (EU) 2020/1756

Artikel 216

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att deras registreringssystem ska göra det möjligt att särskilja de beskattningsbara personer som avses i artikel 214 och för att övergångsordningen i artikel 402 för beskattning av gemenskapsinterna transaktioner ska tillämpas korrekt.

Kapitel 3 Fakturering

Avsnitt 1 Definitioner

Artikel 217

I detta direktiv avses med elektronisk faktura en faktura som innehåller den information som krävs enligt detta direktiv och som har utfärdats och mottagits i ett elektroniskt format.

Direktiv (2010/45/EU)

Avsnitt 2 Begreppet faktura

Artikel 218

Vid tillämpningen av detta direktiv ska medlemsstaterna godta som fakturor alla dokument eller meddelanden i pappersform eller i elektronisk form som uppfyller villkoren i detta kapitel.

Artikel 219

Varje handling eller meddelande med ändring av den ursprungliga fakturan och med en särskild och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan ska likställas med en faktura.

Avsnitt 3 Utfärdande av fakturor

Artikel 219a

1.Fakturering ska omfattas av de tillämpliga reglerna i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster anses ha gjorts i enlighet med bestämmelserna i avdelning V.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Med avvikelse från punkt 1 ska fakturering omfattas av följande regler:

  1. De tillämpliga reglerna i den medlemsstat där leverantören eller tillhandahållaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket leveransen eller tillhandahållandet görs eller, i avsaknad av ett sådant säte eller fast etableringsställe, den medlemsstat där leverantören eller tillhandahållaren är bosatt eller stadigvarande vistas, om

    1. leverantören eller tillhandahållaren inte är etablerad i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster anses ha gjorts i enlighet med bestämmelserna i avdelning V eller dennes etableringsställe i denna medlemsstat inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192 a b och den person som ska betala mervärdesskatten är den till vilken varorna levereras eller tjänsterna tillhandahålls, om inte förvärvaren utfärdar fakturan (självfakturering),

    2. leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster inte anses ha gjorts i gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i avdelning V.

  2. De tillämpliga reglerna i den medlemsstat där den leverantör eller tillhandahållare som använder sig av en av de särskilda ordningar som avses i avdelning XII kapitel 6 är registrerad.

Direktiv (EU) 2017/2455

3.Punkterna 1 och 2 i denna artikel ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 244–248.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 220

1.Varje beskattningsbar person ska se till att en faktura i följande fall utfärdas antingen av honom själv eller av förvärvaren eller, i hans namn och för hans räkning, av en tredje person:

  1. För leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som han gjort till en annan beskattningsbar person eller till en icke beskattningsbar juridisk person.

  2. För sådana leveranser av varor som avses i artikel 33 a, utom när en beskattningsbar person utnyttjar den särskilda ordningen i avdelning XII kapitel 6 avsnitt 3.

  3. För sådana leveranser av varor som utförs i enlighet med villkoren i artikel 138.

  4. För förskottsbetalningar som har gjorts till honom innan en av de leveranser av varor som avses i leden 1 och 2 utförts.

  5. För förskottsbetalningar som har gjorts till honom av en annan beskattningsbar person eller av en icke beskattningsbar juridisk person innan tillhandahållandet av tjänsten har slutförts.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Med avvikelse från punkt 1 och utan att artikel 221.2 påverkas ska utfärdande av faktura inte krävas med avseende på tillhandahållanden av tjänster som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 135.1 a–g.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 220a

1.Medlemsstaterna ska tillåta att beskattningsbara personer utfärdar en förenklad faktura i något av följande fall:

  1. När fakturabeloppet inte överstiger 100 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

  2. När den utfärdade fakturan är en handling eller ett meddelande som betraktas som en faktura enligt artikel 219.

1.13Medlemsstaterna ska tillåta att beskattningsbara personer utfärdar en förenklad faktura i något av följande fall:

  1. När fakturabeloppet inte överstiger 100 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

  2. När den utfärdade fakturan är en handling eller ett meddelande som betraktas som en faktura enligt artikel 219.

  3. När den beskattningsbara personen omfattas av det undantag från skatteplikt för små företag som föreskrivs i artikel 284.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Dirketiv (EU) 2020/285

2.Medlemsstaterna ska inte tillåta beskattningsbara personer att utfärda en förenklad faktura om det krävs att fakturor ska utfärdas enligt punkterna 2 och 3 i artikel 220.1 eller om den beskattningsbara leveransen av varor eller det beskattningsbara tillhandahållandet av tjänster görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192 a och mottagaren av varorna eller tjänsterna är betalningsskyldig för mervärdesskatten.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 221

1.Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer skyldigheten att utfärda en faktura med de uppgifter som föreskrivs enligt artiklarna 226 eller 226 b för sådana leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som inte avses i artikel 220.1.

2.Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer som etablerat sin verksamhet på deras territorium eller som har ett fast etableringsställe på deras territorium från vilket leveransen eller tillhandahållandet görs en skyldighet att utfärda en faktura med de uppgifter som föreskrivs i artikel 226 eller 226 b för sådana tillhandahållanden av tjänster som undantas enligt artikel 135.1 a–g som dessa beskattningsbara personer utför på medlemsstaternas territorium eller utanför gemenskapen.

3.Medlemsstaterna får befria beskattningsbara personer från skyldigheten i artikel 220.1 eller artikel 220a att utfärda en faktura för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som dessa utför på sitt territorium och som är undantagna från skatteplikt med eller utan rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet i enlighet med artiklarna 98.2, 105a, 132, 135.1 h–l, 136, 371, 375, 376, 377, 378.2, 379.2 och 380–390c.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 222

För leveranser av varor som utförs i enlighet med villkoren i artikel 138 eller tillhandahållande av tjänster för vilka förvärvaren ska betala mervärdesskatt enligt artikel 196 ska en faktura utfärdas senast den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen inträffade.

För andra leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster får medlemsstaterna fastställa tidsfrister för beskattningsbara personers utfärdande av fakturor.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 223

Medlemsstaterna ska tillåta beskattningsbara personer att utfärda samlingsfakturor med uppgifter om flera separata leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster, förutsatt att mervärdesskatten på de leveranser eller tillhandahållanden som nämns i samlingsfakturan blir utkrävbar under samma kalendermånad.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 222 får medlemsstaterna tillåta att samlingsfakturor omfattar leveranser eller tillhandahållanden för vilka mervärdesskatt har blivit utkrävbar under längre tid än en kalendermånad.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 224

Fakturor får utfärdas av förvärvaren för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som en beskattningsbar person har utfört åt honom, när det finns ett i förväg träffat avtal mellan parterna och på villkor att varje faktura blir föremål för ett förfarande för godkännande av den beskattningsbara person som utför leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster. Medlemsstaterna får kräva att sådana fakturor ska utfärdas i den beskattningsbara personens namn och för hans räkning.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 225

Medlemsstaterna får uppställa specifika krav för beskattningsbara personer om den tredje person eller förvärvare som utfärdar fakturan är etablerad i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU och förordning (EG) nr 1798/2003.

Direktiv (2010/45/EU)

Avsnitt 4 Uppgifter i fakturan

Artikel 226

Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda bestämmelserna i detta direktiv ska endast följande uppgifter vara obligatoriska för mervärdesskatteändamål på fakturor som utfärdas i enlighet med artiklarna 220 och 221:

1.

Datum för utfärdandet av fakturan.

2.

Ett löpnummer baserat på en eller flera serier, som unikt identifierar fakturan.

3.

Det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 214 under vilket den beskattningsbara personen har utfört leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster.

4.

Det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 214 under vilket förvärvaren har erhållit en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster för vilken eller vilket han är betalningsskyldig för mervärdesskatt eller en sådan leverans av varor som avses i artikel 138.

5.

Den beskattningsbara personens och förvärvarens fullständiga namn och adress.

6.

De levererade varornas mängd och art eller de tillhandahållna tjänsternas omfattning och art.

7.

Det datum då leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster utförs eller slutförs eller det datum då den förskottsbetalning som avses i artikel 220.4 och 220.5 erläggs, om ett sådant datum kan fastställas och skiljer sig från datumet för fakturans utfärdande.

7 a.

Om mervärdesskatten blir utkrävbar vid tidpunkten för betalningens mottagande i enlighet med artikel 66 b och rätten till avdrag uppkommer när den avdragsgilla skatten blir utkrävbar, uppgiften kontantmetod.

8.

Beskattningsunderlaget för varje skattesats eller undantag från skatteplikt, priset per enhet, exklusive mervärdesskatt, samt eventuell prisnedsättning eller rabatt om dessa inte är inkluderade i priset per enhet.

9.

Tillämpad mervärdesskattesats.

10.

Den mervärdesskatt som ska betalas, såvida inte en särskild ordning tillämpas för vilken detta direktiv utesluter en sådan uppgift.

10 a.

När den förvärvare som mottagit varor eller tjänster utfärdar fakturan i stället för leverantören eller tillhandahållaren, uppgiften självfakturering.

11.

Vid undantag från skatteplikt, en hänvisning till den tillämpliga bestämmelsen i detta direktiv eller till den motsvarande nationella bestämmelsen eller annan uppgift som anger att leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster är undantagna från skatteplikt.

11 a.

När förvärvaren är betalningsskyldig för mervärdesskatten, uppgiften omvänd betalningsskyldighet.

12.

Vid leverans av ett nytt transportmedel som görs på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 a, de uppgifter som avses i artikel 2.2 b.

13.

Vid tillämpning av ordningen för beskattning av vinstmarginal för resebyråer, uppgiften vinstmarginalbeskattning för resebyråer.

14.

Vid tillämpning av någon av de särskilda ordningarna för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, uppgiften vinstmarginalbeskattning för begagnade varor, vinstmarginalbeskattning för konstverk respektive vinstmarginalbeskattning för samlarföremål och antikviteter.

15.

Om den som är betalningsskyldig är en skatterepresentant i den mening som avses i artikel 204, skatterepresentantens registreringsnummer för mervärdesskatt enligt artikel 214 och dennes fullständiga namn och adress.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 226a

I de fall där fakturan utfärdas av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där skatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192 a och som gör en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster till en förvärvare som är betalningsskyldig för mervärdesskatten, får den beskattningsbara personen utelämna de uppgifter som avses i 8, 9 och 10 i artikel 226 och i stället med hänvisning till de levererade varornas eller tillhandahållna tjänsternas mängd eller omfattning, samt deras art, ange de beskattningsbara belopp som de motsvarar.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 226b

Vad gäller förenklade fakturor som utfärdas enligt artiklarna 220 a, 221.1 och 221.2, ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande uppgifter anges:

  1. Datum för utfärdandet av fakturan.

  2. Uppgifter för identifiering av den beskattningsbara person som levererat varor eller tillhandahållit tjänster.

  3. Uppgifter för identifiering av vilken typ av varor som levererats eller tjänster som har tillhandahållits.

  4. Det mervärdesskattebelopp som ska betalas eller uppgifter som gör det möjligt att beräkna detta.

  5. När den utfärdade fakturan är en handling eller ett meddelande som betraktas som en faktura enligt artikel 219, en specifik och otvetydig hänvisning till den ursprungliga fakturan samt de specifika uppgifter som ändras.

De får inte kräva andra uppgifter på fakturor än dem som avses i artiklarna 226, 227 och 230.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 227

Medlemsstaterna får kräva att beskattningsbara personer som är etablerade inom deras territorium och som där utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster anger förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt enligt artikel 214 i andra fall än de som anges i artikel 226.4.

Artikel 228

har upphävts genom direktiv (2010/45/EU).

Artikel 229

Medlemsstaterna får inte föreskriva att fakturorna ska undertecknas.

Artikel 230

Beloppen i fakturorna får uttryckas i vilken valuta som helst, under förutsättning att det mervärdesskattebelopp som ska betalas eller justeras anges i den nationella valutan i medlemsstaten, med användning av den omräkningsmekanism som anges i artikel 91.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 231

har upphävts genom direktiv (2010/45/EU).

Avsnitt 5 Pappersfakturor och elektroniska fakturor

Artikel 232

Användning av elektronisk faktura måste godkännas av mottagaren.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 233

1.Ursprungets äkthet, innehållets integritet och läsbarheten vad gäller en faktura ska, oavsett om det gäller en pappersfaktura eller en elektronisk faktura, säkerställas från tidpunkten för utfärdandet till dess att lagringsperioden löper ut.

Varje beskattningsbar person ska fastställa hur ursprungets äkthet, innehållets integritet och läsbarheten vad gäller fakturan ska säkerställas. Detta kan uppnås med hjälp av administrativa kontroller som skapar en tillförlitlig verifieringskedja mellan en faktura och en leverans eller ett tillhandahållande.

Ursprungets äkthet avser säkerställande av leverantörens eller tillhandahållarens eller fakturautfärdarens identitet.

Innehållets integritet avser att det innehåll som krävs enligt detta direktiv inte har ändrats.

2.Förutom den typ av administrativa kontroller som beskrivs i punkt 1 är följande exempel på teknik som säkerställer ursprungets äkthet och innehållets integritet i fråga om en elektronisk faktura:

  1. en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer baserat på ett kvalificerat certifikat och skapat av en säker anordning för skapande av signaturer enligt artikel 2.6 och 2.10 i direktiv 1999/93/EG,

  2. ett elektroniskt datautbyte (EDI) enligt definitionen i artikel 2 i bilaga 1 till kommissionens rekommendation 1994/820/EG av den 19 oktober 1994 om juridiska aspekter på elektroniskt datautbyte, när det i avtalet om sådant datautbyte föreskrivs användning av förfaranden som säkerställer ursprungets äkthet och uppgifternas integritet.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 234

har upphävts genom direktiv (2010/45/EU).

Artikel 235

Medlemsstaterna får fastställa särskilda villkor för elektroniska fakturor som utfärdats för varor som levererats eller tjänster som tillhandhållits på deras territorium från ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU och förordning (EG) nr 1798/2003.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 236

I de fall då flera elektroniska fakturor översänds samlat till samma mottagare eller ställs till hans förfogande, behöver de uppgifter som är gemensamma för de olika fakturorna endast anges en gång, när all information är åtkomlig för varje faktura.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 237

Senast den 31 december 2016 ska kommissionen på grundval av en oberoende ekonomisk undersökning förelägga Europaparlamentet och rådet en allmän utvärderingsrapport om effekterna av de regler om fakturering som gäller från och med den 1 ja­nua­ri 2013 och särskilt om i vilken utsträckning dessa regler har lett till en faktisk minskning av företagens administrativa bördor, åtföljd om nödvändigt av ett lämpligt förslag om ändring av de berörda reglerna.

Direktiv (2010/45/EU)

Avsnitt 6 Förenklingsåtgärder

Artikel 238

1.Efter samråd med mervärdesskattekommittén och på villkor som de själva fastställer får medlemsstaterna, när det gäller fakturor för leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster, föreskriva att enbart de uppgifter som föreskrivs i artikel 226 b ska anges på fakturorna i följande fall:

  1. När fakturan är på ett belopp som överstiger 100 EUR, men inte 400 EUR, eller motsvarande värde i nationell valuta.

  2. När handelsbruket eller administrativ praxis inom den berörda verksamhetsgrenen eller de tekniska förutsättningarna för utfärdande av dessa fakturor gör det svårt att iaktta alla de krav som anges i artikel 226 eller 230.

2.har upphävts.

3.Förenklingsåtgärden i punkt 1 får inte tillämpas när det krävs att fakturor utfärdas enligt leden 2 och 3 i artikel 220.1 eller när den beskattningsbara leveransen av varor eller det beskattningsbara tillhandahållandet av tjänster görs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatten ska betalas eller vars etableringsställe i den medlemsstaten inte medverkar i leveransen eller tillhandahållandet i den mening som avses i artikel 192 a och mottagaren av varorna eller tjänsterna är betalningsskyldig för mervärdesskatten.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 239

Om medlemsstaterna utnyttjar möjligheten i artikel 272.1 b att inte tilldela beskattningsbara personer, som inte utför någon av de transaktioner som avses i artiklarna 20, 21, 22, 33, 36, 138 och 141, något registreringsnummer för mervärdesskatt, ska leverantören och förvärvaren i stället identifieras på fakturan genom ett annat nummer kallat skatteregistreringsnummer, som de berörda medlemsstaterna fastställer.

Artikel 240

De medlemsstater som utnyttjar möjligheten i artikel 272.1 b får, om ett registreringsnummer för mervärdesskatt har tilldelats den beskattningsbara personen, vidare kräva att följande uppgifter ska finnas med på fakturan:

  1. Leverantörens registreringsnummer för mervärdesskatt och skatteregistreringsnummer, när det gäller sådana tillhandahållanden av tjänster som avses i artiklarna 44, 47, 50, 53, 54 och 55 och sådana leveranser av varor som avses i artiklarna 138 och 141.

  2. Endast leverantörens skatteregistreringsnummer eller endast registreringsnumret för mervärdesskatt, när det gäller andra leveranser av varor eller andra tillhandahållanden av tjänster.

Kapitel 4 Räkenskaper

Avsnitt 1 Definitioner

Artikel 241

I detta kapitel avses med lagring av en faktura på elektronisk väg att data lagras med användning av utrustning för elektronisk behandling (inbegripet digital signalkomprimering) och lagring, med användning av kabel, radio, optisk teknik eller andra elektromagnetiska hjälpmedel.

Avsnitt 2 Allmänna skyldigheter

Artikel 242

Varje beskattningsbar person ska föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att mervärdesskatt ska kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.

Artikel 242a

1.Om en beskattningsbar person genom användning av ett elektroniskt gränssnitt, såsom en marknadsplats, en plattform, en portal eller liknande, möjliggör leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster till en icke beskattningsbar person inom gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i avdelning V ska den beskattningsbara person som möjliggör leveransen eller tillhandahållandet vara skyldig att föra räkenskaper över dessa leveranser eller tillhandahållanden. Dessa räkenskaper ska vara så detaljerade att skattemyndigheterna i de medlemsstater där dessa leveranser eller tillhandahållanden är beskattningsbara kan avgöra om mervärdesskatten har redovisats korrekt.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.De räkenskaper som avses i punkt 1 ska på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för de berörda medlemsstaterna.

Räkenskaperna ska bevaras i tio år efter utgången av det år då transaktionen genomfördes.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 243

1.Varje beskattningsbar person ska föra ett register över varor som han har försänt eller transporterat, eller som för hans räkning har försänts eller transporterats, till en bestämmelseort utanför avgångsmedlemsstatens territorium men inom gemenskapen för transaktioner i form av värderingar av eller arbeten på eller tillfälligt bruk av dessa varor enligt artikel 17.2 f, g och h.

2.Varje beskattningsbar person ska föra tillräckligt detaljerade räkenskaper för att göra det möjligt att identifiera varor som försänts till honom från en annan medlemsstat av en beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt i den andra medlemsstaten eller på denna persons vägnar, i samband med tillhandahållande av tjänster i form av värdering av eller arbeten på dessa varor.

Direktiv (2010/45/EU)

3.Varje beskattningsbar person som överför varor genom arrangemang för avropslager som avses i artikel 17 a ska föra register så att skattemyndigheterna kan kontrollera att den artikeln tillämpas korrekt.

Varje beskattningsbar person till vilken varor levereras genom arrangemang för avropslager som avses i artikel 17 a ska föra register över dessa varor.

Direktiv (EU) 2018/1910

Avsnitt 2a Allmänna skyldigheter för betaltjänstleverantörer

Artikel 243a

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

  1. betaltjänstleverantör: kategorier av betaltjänstleverantörer som förtecknas i artikel 1.1 a–d i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366, eller en fysisk eller juridisk person som omfattas av ett undantag i enlighet med artikel 32 i det direktivet.

  2. betaltjänst: affärsverksamhet som anges i punkterna 3–6 i bilaga I till direktiv (EU) 2015/2366.

  3. betalning: om inte annat följer av de undantag som anges i artikel 3 i direktiv (EU) 2015/2366, en betalningstransaktion enligt definitionen i artikel 4.5 i det direktivet eller en penningöverföring enligt definitionen i artikel 4.22 i det direktivet.

  4. betalare: en betalare enligt definitionen i artikel 4.8 i direktiv (EU) 2015/2366.

  5. betalningsmottagare: en betalningsmottagare enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv (EU) 2015/2366.

  6. hemmedlemsstat: en hemmedlemsstat enligt definitionen i artikel 4.1 i direktiv (EU) 2015/2366.

  7. värdmedlemsstat: en värdmedlemsstat enligt definitionen i artikel 4.2 i direktiv (EU) 2015/2366.

  8. betalkonto: ett betalkonto enligt definitionen i artikel 4.12 i direktiv (EU) 2015/2366.

  9. Iban-nummer: ett Iban-nummer enligt definitionen i artikel 2.15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012.

  10. BIC-kod: en BIC-kod enligt definitionen i artikel 2.16 i förordning (EU) nr 260/2012.

Direktiv (EU) 2020/284

Artikel 243b

1.Medlemsstaterna ska kräva att betaltjänstleverantörer håller tillräckligt detaljerade register över betalningsmottagare och betalningar i samband med de betaltjänster de tillhandahåller för varje kalenderkvartal, för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att utföra kontroller av de leveranser av varor och tjänster som i enlighet med bestämmelserna i avdelning V ska anses äga rum i en medlemsstat, för att uppnå målet att bekämpa medvärdesskattebedrägeri.

Det krav som avses i första stycket ska endast gälla betaltjänster som tillhandahållits vid gränsöverskridande betalningar. En betalning ska anses vara en gränsöverskridande betalning när betalaren befinner sig i en medlemsstat och betalningsmottagaren befinner sig i en annan medlemsstat, i ett tredje territorium eller ett tredjeland.

Direktiv (EU) 2020/284

2.Det krav som gäller betaltjänstleverantörer enligt punkt 1 ska gälla när en betaltjänstleverantör under ett kalenderkvartal tillhandahåller betaltjänster motsvarande mer än 25 gränsöverskridande betalningar till samma betalningsmottagare.

Det antal gränsöverskridande betalningar som avses i första stycket i denna punkt ska beräknas med hänvisning till de betaltjänster som betaltjänstleverantören tillhandahållit per medlemsstat och per identifierare, enligt vad som avses i artikel 243c.2. När betaltjänstleverantören har uppgifter om att betalningsmottagaren har flera identifierare ska beräkningen göras per betalningsmottagare.

Direktiv (EU) 2020/284

3.Det krav som fastställs i punkt 1 ska inte gälla betaltjänster som tillhandahålls av betalarens betaltjänstleverantörer för varje betalning om minst en av betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer, enligt betaltjänstleverantörens BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar en betaltjänstleverantör och dennes plats, är lokaliserad till en medlemsstat. Betalarens betaltjänstleverantör ska emellertid inkludera dessa betaltjänster i den beräkning som avses i punkt 2.

Direktiv (EU) 2020/284

4.Om det krav på betaltjänstleverantörer som fastställs i punkt 1 är tillämpligt ska registren

  1. bevaras av betaltjänstleverantören i elektronisk form under en period av tre kalenderår efter utgången av det kalenderår då betalningen genomfördes,

  2. göras tillgängliga för betaltjänstleverantörens hemmedlemsstat eller för värdmedlemsstaterna om betaltjänstleverantören tillhandahåller betaltjänster i andra medlemsstater än hemmedlemsstaten, i enlighet med artikel 24b i förordning (EU) nr 904/2010.

Direktiv (EU) 2020/284

Artikel 243c

1.Vid tillämpningen av artikel 243b.1 andra stycket och utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning V, ska den plats där betalaren befinner sig anses vara i en medlemsstat som motsvarar

  1. Iban-numret för betalarens betalkonto eller varje annan identifierare som otvetydigt identifierar betalaren och anger dennes plats, eller om sådana identifierare saknas,

  2. den BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar, och anger platsen för, den betaltjänstleverantör som agerar på uppdrag av betalaren.

Direktiv (EU) 2020/284

2.Vid tillämpningen av artikel 243b.1 andra stycket ska den plats där betalningsmottagaren befinner sig anses vara i en medlemsstat, ett tredje territorium eller tredjeland som motsvarar

  1. Iban-numret för betalningsmottagarens betalkonto eller varje annan identifierare som otvetydigt identifierar betalningsmottagaren och anger dennes plats, eller om sådana identifierare saknas,

  2. BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar, och anger platsen för, den betaltjänstleverantör som agerar på uppdrag av betalningsmottagaren.

Direktiv (EU) 2020/284

Artikel 243d

1.De register som ska föras av betaltjänstleverantörer ska, i enlighet med artikel 243b, innehålla följande information:

  1. BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar betaltjänstleverantören.

  2. Betalningsmottagarens namn eller företagsnamn såsom det framgår av betaltjänstleverantörens register.

  3. Betalningsmottagarens registreringsnummer för mervärdesskatt eller annat nationellt skatteregistreringsnummer, om sådant är tillgängligt.

  4. Iban-numret eller, om Iban-numret inte är tillgängligt, varje annan identifierare som otvetydigt identifierar betalningsmottagaren och anger dennes plats.

  5. BIC-kod eller annan företagsidentifieringskod som otvetydigt identifierar den betaltjänstleverantör som agerar på uppdrag av betalningsmottagaren och anger dennes plats om betalningsmottagaren mottar medel utan att inneha ett betalkonto.

  6. Betalningsmottagarens adress om sådan är tillgänglig och såsom den framgår av betaltjänstleverantörens register.

  7. Uppgifter om betalningar som avses i artikel 243b.1.

  8. Uppgifter om alla återbetalningar som identifierats som relaterade till de gränsöverskridande betalningar som avses i led g.

Direktiv (EU) 2020/284

2.Den information som avses i punkt 1 g och h ska innehålla följande uppgifter:

  1. Datum och tidpunkt för betalningen eller återbetalningen.

  2. Belopp och valuta för betalningen eller återbetalningen.

  3. Den ursprungsmedlemsstat där betalning erhållits av betalningsmottagaren eller för dennes räkning, den medlemsstat där återbetalning sker, när detta är lämpligt, och de uppgifter som används för att fastställa ursprung eller destination för betalningen eller återbetalningen i enlighet med artikel 243c.

  4. Varje hänvisning som otvetydigt identifierar betalningen.

  5. I förekommande fall, uppgifter om att betalningen har initierats i näringsidkarens fysiska lokaler.

Direktiv (EU) 2020/284

Avsnitt 3 Särskilda skyldigheter avseende lagring av fakturor

Artikel 244

Varje beskattningsbar person ska se till att kopior lagras av de fakturor som har utfärdats av honom själv, av hans förvärvare eller i hans namn och för hans räkning av en tredje person, liksom alla fakturor som han har mottagit.

Artikel 245

1.Vid tillämpningen av detta direktiv får den beskattningsbara personen bestämma platsen för lagring av alla fakturor, förutsatt att han utan otillbörligt dröjsmål kan ställa alla fakturor eller uppgifter som lagras i enlighet med artikel 244 till de behöriga myndigheternas förfogande på deras begäran.

2.Medlemsstaterna får ålägga beskattningsbara personer som är etablerade inom deras territorium att meddela dem lagringsplatsen, när denna är belägen utanför deras territorium.

Medlemsstaterna får dessutom ålägga en beskattningsbar person som är etablerad inom deras territorium att inom detta territorium lagra de fakturor som utfärdats av honom själv, av förvärvaren eller, i hans namn eller för hans räkning, av en tredje person, samt alla fakturor som han har mottagit, när lagringen inte sker på sådan elektronisk väg som säkerställer en fullständig åtkomst online av de berörda uppgifterna.

Artikel 246

har upphävts genom direktiv (2010/45/EU).

Artikel 247

1.Varje medlemsstat ska fastställa den tidsperiod under vilken beskattningsbara personer ska lagra fakturor som avser leveranser av varor eller tillhandahållande av tjänster på dess territorium och den tidsperiod under vilken fakturor som mottas av beskattningsbara personer som är etablerade på dess territorium ska lagras.

2.För att se till att kraven i artikel 233 uppfylls får den medlemsstat som avses i punkt 1 kräva att fakturorna lagras i den form som de ursprungligen översändes eller ställdes till förfogande i, oavsett om detta skedde i pappersform eller elektroniskt. Om fakturorna lagras elektroniskt får medlemsstaten dessutom kräva att de uppgifter som säkerställer ursprungets äkthet och innehållets integritet hos fakturan, i enlighet med artikel 233, också ska lagras elektroniskt.

3.Den medlemsstat som avses i punkt 1 får uppställa särskilda villkor som förbjuder eller begränsar lagring av fakturorna i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd med en räckvidd liknande den som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU och i förordning (EG) nr 1798/2003 eller om den rätt till åtkomst på elektronisk väg, nedladdning och användning som avses i artikel 249.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 248

Medlemsstaterna får, på villkor som de själva fastställer, föreskriva en skyldighet att lagra fakturor som mottas av icke beskattningsbara personer.

Avsnitt 4 Rätt till åtkomst av elektroniskt lagrade fakturor i en annan medlemsstat

Artikel 248a

För kontrolländamål och vad gäller fakturor som avser leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster på deras territorium och fakturor som mottas av beskattningsbara personer som är etablerade på deras territorium, får medlemsstaterna, i fråga om vissa beskattningsbara personer eller i vissa fall kräva översättning till deras officiella språk. Medlemsstaterna får emellertid inte införa något allmänt krav på att fakturorna ska översättas.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 249

När en beskattningsbar person lagrar fakturor som denne utfärdar eller mottar på sådan elektronisk väg som säkerställer åtkomst online till uppgifterna, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad samt, när mervärdesskatten ska betalas i en annan medlemsstat, de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten, ha rätt att för kontrolländamål få åtkomst till, ladda ned och använda dessa fakturor.

Direktiv (2010/45/EU)

Kapitel 5 Deklarationer

Artikel 250

1.Varje beskattningsbar person ska inge en mervärdesskattedeklaration som innehåller alla uppgifter som behövs för att beräkna den skatt som är utkrävbar och de avdrag som ska göras, däribland och i den mån det är nödvändigt för att fastställa beräkningsgrunden, det sammanlagda beloppet för de transaktioner som hänför sig till skatten och avdragen i fråga samt beloppet för de transaktioner som är undantagna från skatteplikt.

2.Medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva, att den mervärdesskattedeklaration som avses i punkt 1 lämnas på elektronisk väg, i enlighet med villkor som de själva fastställer.

Artikel 251

Utöver de uppgifter som avses i artikel 250 ska mervärdesskattedeklarationen för en viss beskattningsperiod också innehålla följande uppgifter:

  1. Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor som avses i artikel 138 för vilka skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden.

  2. Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor som avses i artiklarna 33 och 36 vilka ägt rum inom en annan medlemsstats territorium och för vilka skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden, om avgångsorten för försändelsen eller transporten av varorna är belägen inom den medlemsstat där deklarationen ska lämnas.

  3. Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för gemenskapsinterna förvärv samt sådana med gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner i enlighet med artiklarna 21 eller 22, vilka har gjorts i den medlemsstat där deklarationen ska lämnas och för vilka skatt har blivit utkrävbar under beskattningsperioden.

  4. Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor som avses i artiklarna 33 och 36 vilka har ägt rum i den medlemsstat där deklarationen ska lämnas och för vilka skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden, om avgångsorten för försändelsen eller transporten av varorna är belägen inom en annan medlemsstats territorium.

  5. Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser av varor som ägt rum i den medlemsstat där deklarationen ska lämnas och för vilka den beskattningsbara personen har utsetts till betalningsskyldig i enlighet med artikel 197 och skatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden.

Artikel 252

1.Mervärdesskattedeklarationen ska lämnas inom en av medlemsstaterna fastställd tidsperiod. Denna får inte vara längre än två månader efter utgången av varje beskattningsperiod.

2.Beskattningsperiodens längd ska av medlemsstaterna bestämmas till en, två eller tre månader.

Medlemsstaterna får dock fastställa andra tidsperioder, så länge dessa inte överstiger ett år.

Artikel 253

Sverige får tillämpa ett förenklat förfarande för små och medelstora företag enligt vilket mervärdesskattedeklarationen för beskattningsbara personer med enbart inhemska beskattningsbara transaktioner får lämnas inom tre månader efter utgången av beskattningsåret för direkt beskattning.

Artikel 254

För leveranser av nya transportmedel som görs på de villkor som anges i artikel 138.2 a av en beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt till en förvärvare som inte är registrerad till mervärdesskatt eller av en sådan beskattningsbar person som avses i artikel 9.2 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att säljaren meddelar alla uppgifter som behövs för att mervärdesskatt ska kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.

Artikel 255

Om medlemsstaterna utser en förvärvare av investeringsguld till betalningsskyldig för mervärdesskatten enligt artikel 198.1 eller om de utnyttjar möjligheten enligt artikel 198.2 att till betalningsskyldig för mervärdesskatten utse en förvärvare av guld i råvaruform eller i form av halvfärdiga produkter eller av investeringsguld enligt artikel 344.1, ska de vidta nödvändiga åtgärder för att se till att denna person fullgör de betalningsskyldigheter som avses i detta kapitel.

Artikel 256

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de personer, som i enlighet med artiklarna 194–197 och artikel 204 anses som betalningsskyldiga i stället för en beskattningsbar person som inte är etablerad inom deras territorium, fullgör de deklarationsskyldigheter som fastställs i detta kapitel.

Artikel 257

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att icke beskattningsbara juridiska personer som är betalningsskyldiga för mervärdesskatt som ska betalas för sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 2.1 b i fullgör de deklarationsskyldigheter som fastställs i detta kapitel.

Artikel 258

Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för deklarationen när det gäller sådana gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii och sådana gemenskapsinterna förvärv av punktskattepliktiga varor som avses i artikel 2.1 b iii.

Artikel 259

Medlemsstaterna får kräva att personer som gör sådana gemenskapsinterna förvärv av nya transportmedel som avses i artikel 2.1 b ii i sin mervärdesskattedeklaration lämnar alla uppgifter som behövs för att mervärdesskatt ska kunna tillämpas och kunna kontrolleras av skattemyndigheten.

Artikel 260

Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för deklarationen när det gäller import av varor.

Artikel 261

1.Medlemsstaterna får kräva att en beskattningsbar person lämnar en deklaration som för samtliga transaktioner som har utförts under det föregående året innehåller alla de uppgifter som avses i artiklarna 250 och 251. Denna deklaration ska även innehålla alla uppgifter som behövs för eventuella justeringar.

2.Medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva, att den deklaration som avses punkt 1 lämnas på elektronisk väg, i enlighet med villkor som de själva fastställer.

Kapitel 6 Sammanställningar

Artikel 262

1.Varje beskattningsbar person som är registrerad till mervärdesskatt ska lämna in en sammanställning, där följande ska anges:

  1. De mervärdesskatteregistrerade förvärvare till vilka han har levererat varor i enlighet med de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 c.

  2. De mervärdesskatteregistrerade förvärvare till vilka han har levererat varor som har levererats till honom genom sådana gemenskapsinterna förvärv som avses i artikel 42.

  3. De beskattningsbara personer och de icke beskattningsbara juridiska personer som är registrerade för mervärdesskatt till vilka han har tillhandahållit andra tjänster än tjänster som är undantagna från mervärdesskatt i den medlemsstat där transaktionen är beskattningsbar och för vilka mottagaren är skyldig att betala skatt i enlighet med artikel 196.

Direktiv (EU) 2018/1910

2.Utöver den information som avses i punkt 1 ska varje beskattningsbar person lämna in uppgifter om registreringsnummer för mervärdesskatt för de beskattningsbara personer för vilka varorna är avsedda och till vilka varor avsänds eller transporteras enligt arrangemang för avropslager i enlighet med de villkor som anges i artikel 17 a och om eventuella ändringar av de inlämnade uppgifterna.

Direktiv (EU) 2018/1910

Artikel 263

1.En sammanställning ska upprättas för varje kalendermånad inom en tidsfrist på högst en månad och i enlighet med de förfaranden som medlemsstaterna fastställer.

1a.Medlemsstaterna kan emellertid tillåta de beskattningsbara personerna, på villkor och inom gränser som medlemsstaterna får fastställa, att lämna in sammanställningen för varje kalenderkvartal inom en tidsfrist på högst en månad från och med kvartalets utgång, när beloppet för kvartalet, före mervärdesskatt, för de varuleveranser som avses i artiklarna 264.1 d och 265.1 c inte överstiger beloppet 50.000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta vare sig för det aktuella kvartalet eller för något av de fyra föregående kvartalen.

Den möjlighet som ges i första stycket ska upphöra att vara tillämplig från och med utgången av den månad under vilken det totala beloppet, före mervärdesskatt, för de varuleveranser som avses i artiklarna 264.1 d och 265.1 c för det pågående kvartalet överstiger beloppet 50.000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta. I sådana fall ska det inom en tidsfrist på högst en månad upprättas en sammanställning för den eller de månader som förflutit sedan kvartalets början.

1b.Till och med den 31 december 2011 kan medlemsstaterna fastställa beloppet som avses i första stycket till 100.000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

1c.Medlemsstaterna kan, på villkor och inom gränser som de själva får fastställa, tillåta de beskattningsbara personerna när det gäller de tillhandahållanden av tjänster som avses i artikel 264.1 d att lämna in sammanställningen för varje kalenderkvartal inom en tidsfrist på högst en månad från och med utgången av kvartalet.

Medlemsstaterna kan i synnerhet kräva att de beskattningsbara personerna som tillhandahåller både varor och tjänster som avses i artikel 264.1 d lämnar in sammanställningen inom den tidsfrist som följer av tillämpningen av punkterna 1–1 b.

2.Medlemsstaterna ska tillåta, och får kräva, att den sammanställning som avses i punkt 1 lämnas in genom elektronisk filöverföring, i enlighet med villkor som de själva fastställer.

Direktiv (2008/117/EG)

Artikel 264

1.Sammanställningen ska innehålla följande uppgifter:

  1. Den beskattningsbara personens registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstat där sammanställningen ska lämnas och under vilket han har utfört leveranser av varor på villkoren i artikel 138.1 eller tillhandahållit beskattningsbara tjänster på villkoren i artikel 44.

  2. Förvärvarens registreringsnummer för mervärdesskatt i en annan medlemsstat än den där sammanställningen ska lämnas och under vilket varorna eller tjänsterna levererats till honom eller tillhandahållits honom.

  3. Den beskattningsbara personens registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstat där sammanställningen ska lämnas och under vilket han har utfört en sådan överföring till en annan medlemsstat som avses i artikel 138.2 c, samt det nummer under vilket han är registrerad i den medlemsstat där försändelsen eller transporten avslutades.

  4. För varje förvärvare av varor eller tjänster, det sammanlagda beloppet för de leveranser av varor och tjänster som utförts av den beskattningsbara personen.

  5. För sådana leveranser av varor i form av överföring till en annan medlemsstat som avses i artikel 138.2 c, det sammanlagda beloppet för dessa leveranser, fastställt i enlighet med artikel 76.

  6. Beloppen för de justeringar som gjorts i enlighet med artikel 90.

2.Det belopp som avses i punkt 1 d ska deklareras för den inlämningsperiod som fastställs i enlighet med artikel 263.1–1 c under vilken skatten blivit utkrävbar.

Det belopp som avses i punkt 1 f ska deklareras för den inlämningsperiod som fastställs i enlighet med artikel 263.1–1 c under vilken justeringen anmäls till förvärvaren.

Direktiv (2008/117/EG)

Artikel 265

1.För sådana gemenskapsinterna förvärv av varor som avses i artikel 42 ska den beskattningsbara person som är registrerad till mervärdesskatt i den medlemsstat som har tilldelat honom det registreringsnummer för mervärdesskatt under vilket han har gjort dessa förvärv på ett tydligt sätt ange följande uppgifter i sammanställningen:

  1. Det registreringsnummer för mervärdesskatt i den medlemsstaten under vilket han gjort förvärvet och utfört den efterföljande leveransen av varor.

  2. Registreringsnumret för mervärdesskatt för mottagaren av den beskattningsbara personens efterföljande leverans i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutades.

  3. För varje sådan mottagare det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för de leveranser som gjorts av den beskattningsbara personen i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna avslutades.

2.Det belopp som avses i punkt 1 c ska deklareras för den inlämningsperiod som fastställs i enlighet med artikel 263.1–1 b under vilken skatten blivit utkrävbar.

Direktiv (2008/117/EG)

Artikel 266

Med avvikelse från artiklarna 264 och 265 får medlemsstaterna kräva att sammanställningen innehåller ytterligare uppgifter.

Artikel 267

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de personer som i enlighet med artiklarna 194 och 204 anses som betalningsskyldiga i stället för en beskattningsbar person som inte är etablerad inom deras territorium fullgör den skyldighet som fastställs i detta kapitel när det gäller inlämnande av sammanställningar.

Artikel 268

Medlemsstaterna får kräva att beskattningsbara personer som inom deras territorium gör gemenskapsinterna förvärv av varor samt sådana med gemenskapsinterna förvärv likställda transaktioner i enlighet med artikel 21 eller 22 lämnar sammanställningar med detaljerade uppgifter om dessa förvärv; sådana sammanställningar får dock inte krävas för en kortare period än en månad.

Artikel 269

Rådet får enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att införa sådana särskilda åtgärder som avses i artiklarna 270 och 271 för att förenkla de skyldigheter när det gäller inlämnande av sammanställningar som fastställs i detta kapitel. Sådana åtgärder får inte äventyra den behöriga övervakningen av gemenskapsinterna transaktioner.

Artikel 270

Med stöd av det bemyndigande som avses i artikel 269 får medlemsstaterna tillåta beskattningsbara personer att lämna en årlig sammanställning med uppgift om registreringsnumret för mervärdesskatt i en annan medlemsstat för varje förvärvare till vilken de har levererat varor på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 c, om de beskattningsbara personerna uppfyller följande tre villkor:

  1. Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för deras leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, får inte med mer än 35.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta överstiga den årsomsättning som används som referensnivå för tillämpning av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292.

  2. Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 får inte överstiga 15.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

  3. De leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 avser andra varor än nya transportmedel.

Artikel 27014

Med stöd av det bemyndigande som avses i artikel 269 får medlemsstaterna tillåta beskattningsbara personer att lämna en årlig sammanställning med uppgift om registreringsnumret för mervärdesskatt i en annan medlemsstat för varje förvärvare till vilken de har levererat varor på de villkor som anges i artikel 138.1 och 138.2 c, om de beskattningsbara personerna uppfyller följande tre villkor:

  1. Det totala årliga värdet, exklusive mervärdesskatt, av deras leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, får inte med mer än 35.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta överstiga den årsomsättning som används som referensnivå för beskattningsbara personer som omfattas av det undantag från skatteplikt för små företag som föreskrivs i artikel 284.

  2. Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 får inte överstiga 15.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

  3. De leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 avser andra varor än nya transportmedel.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 271

Medlemsstater som med stöd av artikel 269 fastställer den beskattningsperiod för vilken beskattningsbara personer ska lämna den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250 till längre tid än tre månader får tillåta dessa personer att lämna sammanställningen för samma period, om de uppfyller följande tre villkor:

  1. Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för deras leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, får inte överstiga 200.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

  2. Det sammanlagda årsbeloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 får inte överstiga 15.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

  3. De leveranser av varor som de utfört på de villkor som anges i artikel 138 avser andra varor än nya transportmedel.

Kapitel 7 Övriga bestämmelser

Artikel 272

1.Medlemsstaterna får befria följande beskattningsbara personer från vissa eller alla skyldigheter som avses i kapitel 2–6:

  1. Beskattningsbara personer vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1.

  2. Beskattningsbara personer som inte utför någon av de transaktioner som avses i artiklarna 20, 21, 22, 33, 36, 136a, 138 och 141.

  3. Beskattningsbara personer som endast utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som enligt artiklarna 132, 135 och 136, artiklarna 146–149 och artiklarna 151, 152 och 153 är undantagna från skatteplikt.

  4. Beskattningsbara personer som omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292.

  5. Beskattningsbara personer som omfattas av den gemensamma ordningen för schablonbeskattning av jordbrukare.

Medlemsstaterna får inte befria de beskattningsbara personer som avses i led b i första stycket från faktureringsskyldigheterna enligt kapitel 3 avsnitten 3–6 och kapitel 4 avsnitt 3.

Direktiv (EU) 2019/1995

1.15Medlemsstaterna får befria följande beskattningsbara personer från vissa eller alla skyldigheter som avses i kapitel 2–6:

  1. Beskattningsbara personer vars gemenskapsinterna förvärv av varor inte är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 3.1.

  2. Beskattningsbara personer som inte utför någon av de transaktioner som avses i artiklarna 20, 21, 22, 33, 36, 136a, 138 och 141.

  3. Beskattningsbara personer som endast utför leveranser av varor eller tillhandahållanden av tjänster som enligt artiklarna 132, 135 och 136, artiklarna 146–149 och artiklarna 151, 152 och 153 är undantagna från skatteplikt.

  4. [utgått]

  5. Beskattningsbara personer som omfattas av den gemensamma ordningen för schablonbeskattning av jordbrukare.

Medlemsstaterna får inte befria de beskattningsbara personer som avses i led b i första stycket från faktureringsskyldigheterna enligt kapitel 3 avsnitten 3–6 och kapitel 4 avsnitt 3.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.Om medlemsstaterna utnyttjar den möjlighet som anges i punkt 1 e första stycket ska de vidta de åtgärder som är nödvändiga för att övergångsordningen för beskattning av gemenskapsinterna transaktioner ska tillämpas korrekt.

3.Medlemsstaterna får befria andra beskattningsbara personer än sådana som avses i punkt 1 från vissa av de redovisningsskyldigheter som avses i artikel 242.

Direktiv (2010/45/EU)

Artikel 273

Medlemsstaterna får införa andra skyldigheter som de finner nödvändiga för en riktig uppbörd av mervärdesskatten och för förebyggande av bedrägeri med förbehåll för kravet på likabehandling av inhemska transaktioner och transaktioner som utförs mellan medlemsstater av beskattningsbara personer och på villkor att dessa skyldigheter inte i handeln mellan medlemsstaterna leder till formaliteter i samband med en gränspassage.

Möjligheten i första stycket får inte användas för att införa ytterligare krav avseende fakturering utöver dem som anges i kapitel 3.

Kapitel 8 Skyldigheter beträffande vissa import- och exporttransaktioner

Avsnitt 1 Importtransaktioner

Artikel 274

Artiklarna 275, 276 och 277 ska tillämpas på importtransaktioner som avser varor i fri omsättning vilka införs i gemenskapen från ett tredje territorium som utgör en del av gemenskapens tullområde.

Artikel 275

Formaliteterna vid import av de varor som avses i artikel 274 ska vara desamma som de som enligt gemenskapens tullbestämmelser gäller för import av varor till gemenskapens tullområde.

Artikel 276

Om försändelsen eller transporten av de varor som avses i artikel 274 avslutas på en plats som är belägen utanför den medlemsstat där varorna förs in i gemenskapen, ska varorna förflyttas i gemenskapen under det förfarande för intern gemenskapstransitering som föreskrivs i gemenskapens gällande tullbestämmelser, om de genom en deklaration hänförts till detta förfarande när de fördes in i gemenskapen.

Artikel 277

Om sådana varor som avses i artikel 274 vid den tidpunkt då de förs in i gemenskapen befinner sig i någon av de situationer som, om varorna hade importerats i den mening som avses i artikel 30 första stycket, skulle ha inneburit att de kunde omfattas av något av de förfaranden eller situationer som avses i artikel 156 eller vara hänförliga till ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtullar, ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att varorna kan vara kvar i gemenskapen på samma villkor som dem som fastställts för tillämpningen av dessa förfaranden eller situationer.

Avsnitt 2 Exporttransaktioner

Artikel 278

Artiklarna 279 och 280 ska tillämpas på exporttransaktioner som avser varor i fri omsättning vilka försänts eller transporterats från en medlemsstat till ett tredje territorium som utgör en del av gemenskapens tullområde.

Artikel 279

Formaliteterna vid export ut ur gemenskapens territorium av de varor som avses i artikel 278 ska vara desamma som gemenskapens gällande tullbestämmelser för export av varor ut ur gemenskapens tullområde.

Artikel 280

För varor som temporärt exporteras ut ur gemenskapen för att återimporteras ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att sådana varor vid återimporten till gemenskapen kan åtnjuta samma villkor som om de temporärt hade exporterats ut ur gemenskapens tullområde.

Avdelning XII Särskilda ordningar

Kapitel 1 Särskild ordning för små företag

Avsnitt –1 Definitioner

Artikel 280a16

I detta kapitel gäller följande definitioner:

  1. årsomsättning i medlemsstat: det totala årliga värdet av leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, exklusive mervärdesskatt, som en beskattningsbar person gör i den medlemsstaten under ett kalenderår.

  2. årsomsättning i unionen: det totala årliga värdet av leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, exklusive mervärdesskatt, som en beskattningsbar person gör inom gemenskapens territorium under ett kalenderår.

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Dirketiv (EU) 2020/285

Avsnitt 1 Förenklade regler om påförande och uppbörd av skatt

Artikel 281

Medlemsstater som kan tänkas stöta på svårigheter vid tillämpningen av de normala mervärdesskattereglerna på små företag, på grund av dessas verksamhet eller struktur, får, på de villkor och inom de gränser som de fastställer och efter samråd med mervärdesskattekommittén, tillämpa förenklade regler, såsom schablonregler, för påförande och uppbörd av skatten, förutsatt att dessa regler inte leder till någon minskning av skatten.

Avsnitt 2 Skattebefrielse eller graderade skattelättnader

Artikel 282

Den skattebefrielse och de skattelättnader som fastställs i detta avsnitt ska vara tillämpliga på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av små företag.

Avsnitt 2 Undantag från skatteplikt

Artikel 28217

De undantag från skatteplikt som fastställs i detta avsnitt ska vara tillämpliga på leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av små företag.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 283

1.Den ordning som fastställs i detta avsnitt ska inte vara tillämplig på följande transaktioner:

  1. Sådana tillfälligtvis utförda transaktioner som avses i artikel 12.

  2. Leveranser av nya transportmedel som görs på de villkor som anges i artikel 138.1 och artikel 138.2 a.

  3. Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som utförs av en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat där mervärdesskatt ska betalas.

1.18Den ordning som fastställs i detta avsnitt ska inte vara tillämplig på följande transaktioner:

  1. Sådana tillfälligtvis utförda transaktioner som avses i artikel 12.

  2. Leveranser av nya transportmedel som görs på de villkor som anges i artikel 138.1 och artikel 138.2 a.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.Medlemsstaterna får utesluta andra transaktioner än de som avses i punkt 1 från den ordning som fastställs i detta avsnitt.

Artikel 284

1.Medlemsstater som har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 14 i rådets direktiv 67/228/EEG av den 11 april 1967 om harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter – struktur och tillämpningsföreskrifter för det gemensamma systemet för mervärdesskatt för att införa skattebefrielse eller graderade skattelättnader får behålla dessa liksom reglerna för deras tillämpning, om de är förenliga med mervärdesskattesystemet.

1.19Medlemsstaterna får tillämpa undantag från skatteplikt för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs inom deras territorier av beskattningsbara personer som är etablerade på det territoriet och vars årsomsättning i medlemsstaten, som kan hänföras till sådana leveranser och tillhandahållanden, inte överskrider det tröskelvärde som fastställts av dessa medlemsstater för tillämpningen av detta undantag från skatteplikt. Tröskelvärdet får uppgå till högst 85.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

Medlemsstaterna får fastställa olika tröskelvärden för olika sektorer på grundval av objektiva kriterier. Inget av dessa tröskelvärden får dock överskrida tröskelvärdet på 85.000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta.

Medlemsstaterna ska säkerställa att en beskattningsbar person som omfattas av mer än ett sektoriellt tröskelvärde endast kan använda sig av ett av dessa tröskelvärden.

Tröskelvärden som fastställs av en medlemsstat får inte vara olika för sådana beskattningsbara personer som är etablerade i den medlemsstaten och sådana som inte är det.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.De medlemsstater som den 17 maj 1977 tillämpade skattebefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning var lägre än motsvarigheten i nationell valuta till 5.000 europeiska beräkningsenheter enligt den omräkningskurs som gällde den dagen får höja denna gräns till 5.000 EUR.

De medlemsstater som tillämpade graderade skattelättnader får varken höja den övre gränsen för skattelättnaden eller göra villkoren för beviljande av den gynnsammare.

2.20Medlemsstater som har infört undantaget från skatteplikt enligt punkt 1 ska också bevilja detta undantag från skatteplikt för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster på sitt eget territorium som görs av beskattningsbara personer som är etablerade i en annan medlemsstat, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

  1. Årsomsättningen i unionen för den beskattningsbara personen överstiger inte 100.000 EUR.

  2. Värdet av leveranserna och tillhandahållandena i den medlemsstat där den beskattningsbara personen inte är etablerad överstiger inte det tröskelvärde som tillämpas i den medlemsstaten för beviljande av undantaget från skatteplikt för beskattningsbara personer som är etablerade i den medlemsstaten.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

3.21Trots artikel 292b ska en beskattningsbar person, för att kunna utnyttja undantaget från skatteplikt i en medlemsstat där den beskattningsbara personen inte är etablerad,

  1. lämna en förhandsanmälan till etableringsmedlemsstaten, och

  2. identifieras för tillämpningen av undantaget från skatteplikt med hjälp av ett individuellt registreringsnummer endast i etableringsmedlemsstaten.

Medlemsstaterna får använda det individuella registreringsnummer för mervärdesskatt som redan tilldelats den beskattningsbara personen med avseende på personens skyldigheter enligt det nationella systemet eller tillämpa strukturen för ett registreringsnummer för mervärdesskatt eller något annat nummer för den identifiering som avses i första stycket b.

Det individuella registreringsnummer som avses i första stycket b ska ha suffixet ”EX”, eller så ska suffixet ”EX” läggas till efter det numret.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

4.22Den beskattningsbara personen ska – genom en uppdatering av en förhandsanmälan – i förväg informera etableringsmedlemsstaten om eventuella ändringar i den information som tidigare tillhandahållits i enlighet med punkt 3 första stycket, inbegripet om sin avsikt att utnyttja undantaget från skatteplikt i en eller flera andra medlemsstater än de som angetts i förhandsanmälan samt om beslutet att upphöra att tillämpa ordningen för undantag från skatteplikt i en eller flera medlemsstater där den beskattningsbara personen inte är etablerad.

Upphörandet ska få verkan från och med den första dagen i det kalenderkvartal som följer på mottagandet av informationen från den beskattningsbara personen eller, om informationen mottas under ett kalenderkvartals sista månad, från och med den första dagen i det påföljande kalenderkvartalets andra månad.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

5.23Undantaget från skatteplikt ska vara tillämpligt, för den medlemsstat där den beskattningsbara personen inte är etablerad och där den beskattningsbara personen har för avsikt att utnyttja undantaget från skatteplikt i enlighet med

  1. en förhandsanmälan, från och med det datum då etableringsmedlemsstaten informerar den beskattningsbara personen om det individuella registreringsnumret, eller

  2. en uppdatering av en förhandsanmälan, från och med det datum då etableringsmedlemsstaten ger den beskattningsbara personen en bekräftelse av registreringsnumret till följd av den beskattningsbara personens uppdatering.

Det datum som avses i första stycket ska infalla högst 35 arbetsdagar efter mottagandet av den förhandsanmälan eller den uppdatering av förhandsanmälan som avses i punkt 3 första stycket respektive i punkt 4 första stycket, utom i särskilda fall då medlemsstaterna för att undvika skatteundandragande eller skatteflykt får begära ytterligare tid för att genomföra nödvändiga kontroller.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

6.24Det belopp i nationell valuta som motsvarar det belopp som anges i denna artikel ska beräknas genom tillämpning av den växelkurs som offentliggjordes av Europeiska centralbanken den 18 januari 2018.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 284a25

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

1.26Den förhandsanmälan som avses i artikel 284.3 första stycket a ska innehålla åtminstone följande information:

  1. Den beskattningsbara personens namn, verksamhet, rättsliga form och adress.

  2. Uppgift om den eller de medlemsstater där den beskattningsbara personen avser att utnyttja undantaget från skatteplikt.

  3. Det totala värdet av de varor som levererats och/eller de tjänster som tillhandahållits i den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad och i var och en av de andra medlemsstaterna under det föregående kalenderåret.

  4. Det totala värdet av de varor som levererats och/eller de tjänster som tillhandahållits i den medlemsstat där den beskattningsbara personen är etablerad och i var och en av de andra medlemsstaterna under innevarande kalenderår före anmälan.

Den information som avses i första stycket c i den här punkten ska tillhandahållas för varje föregående kalenderår som omfattas av den period som avses i artikel 288a.1 första stycket med avseende på varje medlemsstat som tillämpar den möjlighet som anges där.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.27Om den beskattningsbara personen i enlighet med artikel 284.4 informerar etableringsmedlemsstaten om att den har för avsikt att utnyttja undantaget från skatteplikt i en eller flera andra medlemsstater än de som angetts i förhandsanmälan är den personen inte skyldig att tillhandahålla den information som avses i punkt 1 i den här artikeln i den utsträckning som informationen redan har angetts i rapporter som tidigare ingetts enligt artikel 284b.

Den uppdatering av en förhandsanmälan som avses i första stycket ska innehålla det individuella registreringsnummer som avses i artikel 284.3 b.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 284b28

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

1.29En beskattningsbar person som, i en medlemsstat där den personen inte är etablerad, utnyttjar det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284.1 i enlighet med förfarandet i artikel 284.3 och 284.4 ska för varje kalenderkvartal rapportera följande information till etableringsmedlemsstaten, inklusive det individuella registreringsnummer som avses i artikel 284.3 b:

  1. Det totala värdet av de leveranser och tillhandahållanden som utförts under kalenderkvartalet i etableringsmedlemsstaten, eller ”0” om inga leveranser eller tillhandahållanden har utförts.

  2. Det totala värdet av de leveranser och tillhandahållanden som utförts under kalenderkvartalet i var och en av de andra medlemsstaterna utom etableringsmedlemsstaten, eller ”0” om inga leveranser eller tillhandahållanden har utförts.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.30Den beskattningsbara personen ska lämna den information som avses i punkt 1 inom en månad efter kalenderkvartalets utgång.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

3.31Om det tröskelvärde för årsomsättning i unionen som avses i artikel 284.2 a överskrids ska den beskattningsbara personen informera etableringsmedlemsstaten inom 15 arbetsdagar. Samtidigt ska den beskattningsbara personen vara skyldig att rapportera värdet av de leveranser och tillhandahållanden som avses i punkt 1 och som har utförts från och med början av det innevarande kalenderkvartalet fram till den dag då tröskelvärdet för årsomsättning i unionen överskreds.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 284c32

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

1.33Vid tillämpning av artiklarna 284a.1 c och d och 284b.1 ska följande gälla:

  1. Värdena ska utgöras av de belopp som anges i artikel 288.

  2. Värdena ska anges i euro.

  3. Om den medlemsstat som beviljar undantag från skatteplikt tillämpar olika tröskelvärden enligt artikel 284.1 andra stycket, ska den beskattningsbara personen vara skyldig att till den medlemsstaten separat rapportera det totala värdet av varor som levererats och/eller de tjänster som tillhandahållits med avseende på varje tröskelvärde som kan vara tillämpligt.

Vid tillämpning av första stycket led b får de medlemsstater som inte har infört euron kräva att värdena uttrycks i deras nationella valutor. Om leveranserna och tillhandahållandena har skett i andra valutor ska den beskattningsbara personen använda den växelkurs som gällde på kalenderårets första dag. Omräkningen ska göras på grundval av den växelkurs som Europeiska centralbanken offentliggjort för den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurserna offentliggörs.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.34Etableringsmedlemsstaten får kräva att den information som avses i artiklarna 284.3, 284.4, 284b.1 och 284b.3 ska lämnas elektroniskt, i enlighet med villkor som fastställts av den medlemsstaten.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 284d35

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

1.36En beskattningsbar person som utnyttjar undantaget från skatteplikt i en medlemsstat där den personen inte är etablerad ska, med avseende på de leveranser och tillhandahållanden som omfattas av undantaget från skatteplikt i den medlemsstaten, inte behöva

  1. registrera sig till mervärdesskatt enligt artiklarna 213 och 214,

  2. inge en mervärdesskattedeklaration enligt artikel 250.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.37En beskattningsbar person som utnyttjar undantaget från skatteplikt i etableringsmedlemsstaten och i någon annan medlemsstat där den beskattningsbara personen inte är etablerad ska, med avseende på leveranser och tillhandahållanden som omfattas av undantaget från skatteplikt i etableringsmedlemsstaten, inte behöva inge en mervärdesskattedeklaration enligt artikel 250.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

3.38Med avvikelse från punkterna 1 och 2 i den här artikeln får medlemsstaterna, om en beskattningsbar person inte följer reglerna i artikel 284b, kräva att en sådan beskattningsbar person ska fullgöra sådana mervärdesskatteskyldigheter som dem som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 284e39

Etableringsmedlemsstaten ska utan dröjsmål antingen avaktivera det registreringsnummer som avses i artikel 284.3 b eller, om den beskattningsbara personen fortsätter att utnyttja undantaget från skatteplikt i en eller flera andra medlemsstater, anpassa den information som mottagits enligt artikel 284.3 och 284.4 med avseende på den eller de berörda medlemsstaterna om

  1. det totala värdet av de leveranser och tillhandahållanden som den beskattningsbara personen rapporterat överstiger det belopp som avses i artikel 284.2 a,

  2. den medlemsstat som beviljar undantaget från skatteplikt har meddelat att den beskattningsbara personen inte har rätt till undantag från skatteplikt eller att undantaget från skatteplikt har upphört att vara tillämpligt i den medlemsstaten,

  3. den beskattningsbara personen har meddelat sitt beslut att upphöra att tillämpa undantaget från skatteplikt, eller

  4. den beskattningsbara personen har meddelat, eller det på annat sätt kan antas, att den beskattningsbara personens verksamhet har upphört.

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 28540

De medlemsstater som inte har utnyttjat den möjlighet som fastställs i artikel 14 i rådets direktiv 67/228/EEG får tillämpa skattebefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning är högst 5.000 EUR eller motsvarande belopp i nationell valuta.

De medlemsstater som avses i första stycket får medge en graderad skattelättnad till beskattningsbara personer vars årsomsättning överstiger den övre gräns som dessa medlemsstater fastställt för tillämpning av skattebefrielsen.

Denna artikel upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Artikel 28641

De medlemsstater som den 17 maj 1977 tillämpade skattebefrielse för beskattningsbara personer vars årsomsättning var lika med eller högre än motvärdet i nationell valuta av 5.000 europeiska beräkningsenheter enligt den omräkningskurs som gällde den dagen får höja denna gräns för att bibehålla dess reala värde.

Denna artikel upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Artikel 28742

De medlemsstater som anslutit sig efter den 1 januari 1978 får tillämpa skattebefrielse från skatteplikt för beskattningsbara personer vars årsomsättning högst är lika med motvärdet i nationell valuta av följande belopp enligt den omräkningskurs som gällde på dagen för deras anslutning:

  1. Grekland: 10.000 europeiska beräkningsenheter.

  2. Spanien: 10.000 ecu.

  3. Portugal: 10.000 ecu.

  4. Österrike: 35.000 ecu.

  5. Finland: 10.000 ecu.

  6. Sverige: 10.000 ecu.

  7. Tjeckien: 35.000 EUR.

  8. Estland: 16.000 EUR.

  9. Cypern: 15.600 EUR.

  10. Lettland: 17.200 EUR.

  11. Litauen: 29.000 EUR.

  12. Ungern: 35.000 EUR.

  13. Malta: 37.000 EUR om den ekonomiska verksamheten huvudsakligen består i leverans av varor, 24.300 EUR om den ekonomiska verksamheten huvudsakligen består i tillhandahållande av tjänster med lågt mervärde (hög ingående skatt) och 14.600 EUR i övriga fall, nämligen tjänstetillhandahållanden med högt mervärde (låg ingående skatt).

  14. Polen: 10.000 EUR.

  15. Slovenien: 25.000 EUR.

  16. Slovakien: 35.000 EUR.

  17. Bulgarien: 25.600 EUR.

  18. Rumänien: 35.000 EUR.

  19. Kroatien: 35.000 EUR.

Denna artikel upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Rådets beslut (2011-12-05)

Artikel 288

Den omsättning som ska tjäna som referensnivå vid tillämpningen av ordningen i detta avsnitt ska utgöras av följande belopp, exklusive mervärdesskatt:

  1. Beloppet för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster, i den mån som de beskattas.

  2. Beloppet för transaktioner som med stöd av artikel 98.2 eller 105a är undantagna från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.

  3. Beloppet för de transaktioner som är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 146–149 och artiklarna 151, 152 och 153.

  4. Beloppet för fastighetstransaktioner, de finansiella transaktioner som avses i artikel 135.1 b–g och försäkringstjänster, såvida dessa transaktioner inte har karaktär av bitransaktioner.

Köpeskillingen vid avyttring av ett företags materiella eller immateriella anläggningstillgångar ska dock inte räknas med vid beräkning av omsättningen.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 288

1.43Den årsomsättning som ska tjäna som referensnivå vid tillämpningen av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284 ska utgöras av följande belopp, exklusive mervärdesskatt:

  1. Värdet av leveranser av varor och tillhandahållande av tjänster, i den mån som de skulle beskattas om de levererades eller tillhandahölls av en beskattningsbar person som inte är undantagen från skatteplikt.

  2. Värdet av transaktioner som med stöd av artikel 98.2 eller 105a är undantagna från skatteplikt med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.

  3. Värdet av transaktioner som är undantagna från skatteplikt enligt artiklarna 146–149 och artiklarna 151, 152 och 153.

  4. Värdet av transaktioner som är undantagna från skatteplikt enligt artikel 138 om det undantag som föreskrivs i den artikeln är tillämpligt.

  5. Värdet av fastighetstransaktioner, finansiella transaktioner som avses i artikel 135.1 b–g och försäkrings- och återförsäkringstjänster, och försäkrings- och återförsäkringstjänster, såvida inte dessa transaktioner har karaktär av bitransaktioner.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

2.44Köpeskillingen vid avyttring av en beskattningsbar persons materiella eller immateriella anläggningstillgångar ska inte räknas med vid beräkning av den omsättning som avses i punkt 1.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 288a45

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

1.46Oavsett huruvida en beskattningsbar person är etablerad i den medlemsstat som beviljar det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284.1 ska den personen inte kunna omfattas av det undantaget från skatteplikt under en period om ett kalenderår om det tröskelvärde som fastställts i enlighet med den punkten har överskridits under det föregående kalenderåret. Den medlemsstat som beviljar undantaget från skatteplikt får förlänga denna period till två kalenderår.

Om det tröskelvärde som avses i artikel 284.1 under ett kalenderår överskrids med

  1. högst 10 % ska en beskattningsbar person kunna fortsätta att omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284.1 under det kalenderåret,

  2. mer än 10 % ska det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284.1 upphöra att vara tillämplig från och med den tidpunkten.

Trots andra stycket a och b får medlemsstaterna fastställa ett tak på 25 % eller tillåta den beskattningsbara personen att fortsätta att omfattas av det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284.1 utan något tak under det kalenderår då tröskelvärdet överskrids. Tillämpningen av ett sådant tak, eller av alternativet, får dock inte medföra undantag från skatteplikt för en beskattningsbar person vars omsättning i den medlemsstat som beviljar undantaget från skatteplikt överstiger 100.000 EUR.

Med avvikelse från andra och tredje styckena får medlemsstaterna fastställa att det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284.1 ska upphöra att vara tillämpligt från och med den tidpunkt då det tröskelvärde som fastställts i enlighet med den punkten överskrids.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

2.47En beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat som beviljar undantag från skatteplikt enligt artikel 284.1 ska inte kunna omfattas av det undantaget från skatteplikt om det tröskelvärde för årsomsättning i unionen som avses i artikel 284.2 a har överskridits under det föregående kalenderåret.

Om det tröskelvärde för årsomsättning i unionen som avses i artikel 284.2 a överskrids under ett kalenderår ska det undantag från skatteplikt som föreskrivs i artikel 284.1 och som beviljats en beskattningsbar person som inte är etablerad i den medlemsstat som beviljar det undantaget från skatteplikt upphöra att vara tillämpligt från och med den tidpunkten.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

3.48Det belopp i nationell valuta som motsvarar det belopp som avses i punkt 1 ska beräknas genom tillämpning av den växelkurs som offentliggjordes av Europeiska centralbanken den 18 januari 2018.

Denna punkt ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 289

Beskattningsbara personer som är skattebefriade ska inte ha rätt att dra av mervärdesskatt i enlighet med artiklarna 167–171 och artiklarna 173–177 och inte heller att ange mervärdesskatten på sina fakturor.

Artikel 290

Beskattningsbara personer som kan skattebefrias får välja antingen de normala mervärdesskattereglerna eller de förenklade regler som avses i artikel 281. I detta fall ska de ha rätt till graderade skattelättnader som eventuellt har fastställts i den nationella lagstiftningen.

Artikel 29049

Beskattningsbara personer som kan skattebefrias får välja antingen de normala mervärdesskattereglerna eller de förenklade regler som avses i artikel 281. Medlemsstaterna får fastställa närmare regler och villkor för tillämpningen av det valet.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 29150

Beskattningsbara personer för vilka en graderad skattelättnad tillämpas ska anses som beskattningsbara personer underkastade de normala mervärdesskattereglerna, om inte annat följer av tillämpningen av artikel 281.

Denna artikel upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Artikel 29251

Ordningen i detta avsnitt ska tillämpas fram till och med den dag som rådet fastställer i enlighet med artikel 93 i fördraget, dock senast till och med den dag då den slutliga ordning som avses i artikel 402 träder i kraft.

Denna artikel upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Avsnitt 2a Förenkling av skyldigheterna för små företag som är undantagna från skatteplikt

Artikel 292a52

I detta avsnitt avses med små företag som är undantagna från skatteplikt alla beskattningsbara personer som omfattas av undantaget från skatteplikt i den medlemsstat där mervärdesskatt ska betalas i enlighet med artikel 284.1 och 284.2.

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 292b53

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 284.3 får medlemsstaterna befria små företag som är undantagna från skatteplikt och som är etablerade på deras territorium och som utnyttjar undantaget från skatteplikt endast på det territoriet, från skyldigheten att uppge när deras verksamhet inleddes enligt artikel 213 och att identifieras med hjälp av ett individuellt registreringsnummer enligt artikel 214, utom om dessa företag utför transaktioner som omfattas av artikel 214 b, d eller e.

Om den möjlighet som avses i första stycket inte utnyttjas ska medlemsstaterna införa ett förfarande för identifiering av sådana små företag som är undantagna från skatteplikt med hjälp av ett individuellt registreringsnummer. Identifieringsförfarandet får inte ta längre tid än 15 arbetsdagar, utom i särskilda fall då medlemsstaterna i syfte att undvika skatteundandragande eller skatteflykt får begära ytterligare tid för att genomföra nödvändiga kontroller.

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 292c54

Medlemsstaterna får befria små företag som är undantagna från skatteplikt, som är etablerade på deras territorium och som utnyttjar undantaget från skatteplikt endast på det territoriet från den skyldighet att inge en mervärdesskattedeklaration som föreskrivs i artikel 250.

Om den möjlighet som avses i första stycket inte utnyttjas ska medlemsstaterna tillåta att sådana små företag som är undantagna från skatteplikt inger en förenklad mervärdesskattedeklaration för en period som ska motsvara ett kalenderår. Små företag som är undantagna från skatteplikt kan dock välja att den beskattningsperiod som fastställts i enlighet med artikel 252 ska tillämpas.

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikle 292d55

Medlemsstaterna får befria små företag som är undantagna från skatteplikt från vissa eller alla skyldigheter som avses i artiklarna 217–271.

Denna artikel ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Avsnitt 3 Rapport och omprövning

Artikel 29356

Vart fjärde år från och med antagandet av detta direktiv ska kommissionen på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna lämna en rapport till rådet om tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel, när det är lämpligt och med beaktande av nödvändigheten av att på sikt uppnå överensstämmelse mellan de nationella lagstiftningarna, tillsammans med förslag rörande

  1. förbättringar som bör göras av den särskilda ordningen för små företag,

  2. anpassning av de nationella regelsystemen för skattebefrielse och graderad skattelättnad,

  3. anpassning av tröskelvärdena i avsnitt 2.

Denna artikel upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Artikel 29457

Rådet ska i enlighet med artikel 93 i fördraget besluta huruvida det krävs en särskild ordning för små företag inom ramen för den slutliga ordningen och vid behov fastställa de gemensamma gränserna och de gemensamma genomförandevillkoren för en sådan särskild ordning.

Denna artikel upphör att gälla den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Kapitel 2 Gemensam ordning för schablonbeskattning av jordbrukare

Artikel 295

1.I detta kapitel gäller följande definitioner:

  1. jordbrukare: beskattningsbar person som bedriver sin verksamhet i företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske.

  2. företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske: företag som betraktas som sådant av varje medlemsstat inom ramen för de produktionsverksamheter som anges i bilaga VII.

  3. schablonbeskattad jordbrukare: jordbrukare som omfattas av ordningen för schablonbeskattning i detta kapitel.

  4. jordbruksprodukter: varor producerade av ett företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske i varje medlemsstat inom ramen för de verksamheter som anges i bilaga VII.

  5. jordbrukstjänster: tjänster, särskilt sådana som anges i bilaga VIII, som tillhandahålls av en jordbrukare med hjälp av arbetskraft eller med hjälp av sådan utrustning som normalt är tillgänglig i det företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske som bedrivs av honom och som normalt används i genomförandet av jordbruksproduktionen.

  6. ingående mervärdesskatt: beloppet av den sammanlagda mervärdesskatt som har belastat de varor och tjänster som inköps av alla företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske i varje medlemsstat som tillämpar schablonbeskattning, i den mån skatten skulle vara avdragsgill i enlighet med artiklarna 167, 168 och 169 och artiklarna 173–177 för en jordbrukare som omfattas av de normala mervärdesskattereglerna.

  7. schablonberäknat procentuellt kompensationstal: det procenttal som bestäms av medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 297, 298 och 299 och som tillämpas av dem i de fall som anges i artikel 300 för att göra det möjligt för schablonbeskattade jordbrukare att få schablonberäknad kompensation för ingående mervärdesskatt.

  8. schablonberäknad kompensation: belopp som erhålls genom att tillämpa det schablonberäknade procentuella kompensationstalet på den schablonbeskattade jordbrukarens omsättning i de fall som avses i artikel 300.

2.Om en jordbrukare med de tillgångar som normalt används i ett företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske bearbetar produkter som väsentligen härrör från hans jordbruksproduktion, ska denna bearbetning likställas med sådana produktionsverksamheter inom jordbruket som anges i bilaga VII.

Artikel 296

1.Om tillämpningen på jordbrukare av de normala mervärdesskattereglerna eller, i förekommande fall, den särskilda ordningen i kapitel 1 skulle leda till svårigheter, får medlemsstaterna tillämpa en ordning med schablonbeskattning i enlighet med detta kapitel för att kompensera schablonbeskattade jordbrukare för den mervärdesskatt de betalar på inköp av varor och tjänster.

2.Varje medlemsstat får från ordningen för schablonbeskattning utesluta vissa kategorier av jordbrukare samt jordbrukare för vilka tillämpningen av de normala mervärdesskattereglerna eller, i förekommande fall, de förenklade reglerna i artikel 281, inte skulle vålla administrativa svårigheter.

3.Varje schablonbeskattad jordbrukare ska i enlighet med de regler och villkor som varje medlemsstat fastställt ha rätt att välja att de normala mervärdesskattereglerna eller, i förekommande fall, de förenklade reglerna i artikel 281, ska tillämpas på honom.

Artikel 297

Medlemsstaterna ska vid behov bestämma schablonberäknade procentuella kompensationstal. De får bestämma olika schablonberäknade procentuella kompensationstal för skogsbruk, för de olika underavdelningarna av jordbruk och för fiske.

Medlemsstaterna ska anmäla de schablonberäknade procentuella kompensationstal som fastställs med stöd av första stycket till kommissionen innan de tillämpar dem.

Artikel 298

De schablonberäknade procentuella kompensationstalen ska bygga på makroekonomiska statistiska uppgifter enbart för schablonbeskattade jordbrukare under de föregående tre åren.

Procenttalen får avrundas uppåt eller nedåt till närmaste halva procentenhet. Medlemsstaterna får även välja att minska dessa procenttal ned till noll.

Artikel 299

De schablonberäknade procentuella kompensationstalen får inte leda till att de schablonbeskattade jordbrukarna sammantaget ges återbetalningar som är större än den ingående mervärdesskatten.

Artikel 300

De schablonberäknade procentuella kompensationstalen ska tillämpas på priset, exklusive mervärdesskatt, på följande varor och tjänster:

  1. Jordbruksprodukter som av schablonbeskattade jordbrukare levereras till andra beskattningsbara personer än sådana som i den medlemsstat där dessa leveranser utförs omfattas av denna ordning för schablonbeskattning.

  2. Jordbruksprodukter som av schablonbeskattade jordbrukare levereras på de villkor som anges i artikel 138 till icke beskattningsbara juridiska personer vars gemenskapsinterna förvärv av varor är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2.1 b, i den medlemsstat där försändelsen eller transporten av de levererade jordbruksprodukterna avslutas.

  3. Jordbrukstjänster som av schablonbeskattade jordbrukare tillhandahållits andra beskattningsbara personer än sådana som i den medlemsstat där dessa tjänster tillhandahålls omfattas av denna ordning för schablonbeskattning.

Artikel 301

1.När det gäller sådana leveranser av jordbruksprodukter och tillhandahållanden av tjänster som avses i artikel 300 ska medlemsstaterna föreskriva att den schablonberäknade kompensationen ska betalas antingen av förvärvaren eller av myndigheterna.

2.När det gäller andra leveranser av jordbruksprodukter och andra tillhandahållanden av jordbrukstjänster än de som avses i artikel 300 ska förvärvaren anses betala den schablonberäknade kompensationen.

Artikel 302

En schablonbeskattad jordbrukare med schablonberäknad kompensation ska inte ha rätt till avdrag för verksamheter för vilka denna ordning för schablonbeskattning tillämpas.

Artikel 303

1.När den beskattningsbara förvärvaren betalar en schablonberäknad kompensation enligt artikel 301.1 har han rätt att, på de villkor som anges i artiklarna 167, 168 och 169 och artiklarna 173–177 och enligt de regler som fastställs av medlemsstaterna, från den mervärdesskatt för vilken han är betalningsskyldig i den medlemsstat där han utför sina beskattade transaktioner dra av beloppet för den nämnda kompensationen.

2.Medlemsstaterna ska till förvärvaren återbetala den schablonberäknade kompensation som han har betalat för någon av följande transaktioner:

  1. Leverans av jordbruksprodukter som görs på de villkor som anges i artikel 138, när förvärvaren är en beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar juridisk person, som agerar i denna egenskap i en annan medlemsstat inom vars territorium hans gemenskapsinterna förvärv av varor är föremål för mervärdesskatt i enlighet med artikel 2.1 b.

  2. Leverans av jordbruksprodukter som görs på de villkor som anges i artiklarna 146, 147, 148 och 156, artikel 157.1 b och artiklarna 158, 160 och 161 till en beskattningsbar förvärvare som är etablerad utanför gemenskapen, om jordbruksprodukterna används av förvärvaren för sådana transaktioner som avses i artikel 169 a och b eller för tjänster som anses tillhandahållas inom den medlemsstats territorium där köparen är etablerad och för vilka skatt ska betalas uteslutande av köparen enligt artikel 196.

  3. Tillhandahållande av jordbrukstjänster till en beskattningsbar köpare som är etablerad i gemenskapen men i en annan medlemsstat eller till en beskattningsbar köpare som är etablerad utanför gemenskapen, om tjänsterna används av köparen för sådana transaktioner som avses i artikel 169 a och b eller för tjänster som anses tillhandahållas inom den medlemsstats territorium där köparen är etablerad och för vilka skatt ska betalas uteslutande av köparen enligt artikel 196.

3.Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för hur de återbetalningar som föreskrivs i punkt 2 ska göras. De får därvid tillämpa direktiven 79/1072/EEG och 86/560/EEG.

Artikel 304

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivt kunna kontrollera betalningen av den schablonberäknade kompensationen till schablonbeskattade jordbrukare.

Artikel 305

Om medlemsstaterna tillämpar denna ordning för schablonbeskattning, ska de vidta alla nödvändiga åtgärder för att samma metod för beskattning ska tillämpas på leveranser av jordbruksprodukter mellan medlemsstater vilka gjorts på de villkor som anges i artikel 33, oberoende av om leveransen utförs av en schablonbeskattad jordbrukare eller av någon annan beskattningsbar person.

Kapitel 3 Särskild ordning för resebyråer

Artikel 306

1.Medlemsstaterna ska tillämpa en särskild ordning för mervärdesskatt på resebyråers transaktioner i enlighet med detta kapitel, om resebyråerna handlar i eget namn gentemot kunder och använder andra beskattningsbara personers leveranser och tjänster för att tillhandahålla reseprestationer.

Denna särskilda ordning ska inte tillämpas på resebyråer som enbart fungerar som förmedlare och på vilka artikel 79 första stycket led c ska tillämpas för beräkning av beskattningsunderlaget.

2.Vid tillämpningen av detta kapitel ska även researrangörer betraktas som resebyråer.

Artikel 307

Transaktioner som genomförs av en resebyrå på de villkor som anges i artikel 306 i samband med en resa ska anses som ett enda tillhandahållande av tjänster av resebyrån till den resande.

Detta enda tillhandahållande ska beskattas i den medlemsstat där resebyrån har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har ett fast etableringsställe från vilket tillhandahållandet av tjänsten görs.

Artikel 308

Med avseende på det enda tillhandahållande av tjänster som resebyrån utför ska som beskattningsunderlag och som pris, exklusive mervärdesskatt, i den mening som avses i artikel 226.8, anses resebyråns marginal, dvs. skillnaden mellan det totala belopp som ska betalas av den resande, exklusive mervärdesskatt, och resebyråns faktiska kostnad för leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som görs av andra beskattningsbara personer och som är till direkt nytta för den resande.

Artikel 309

Om transaktioner som av resebyrån har anförtrotts åt andra beskattningsbara personer utförs av sådana personer utanför gemenskapen, ska resebyråns tillhandahållande av tjänster likställas med en förmedlingsverksamhet som är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 153.

Om de transaktioner som avses i första stycket utförs både inom och utanför gemenskapen, får endast den del av resebyråns tillhandahållande av tjänster som avser transaktioner utanför gemenskapen undantas från skatteplikt.

Artikel 310

Mervärdesskatt som debiteras resebyrån av andra beskattningsbara personer för sådana transaktioner som avses i artikel 307 och som är till direkt nytta för den resande ska inte berättiga till avdrag eller återbetalning i någon medlemsstat.

Kapitel 4 Särskilda ordningar för begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter

Avsnitt 1 Definitioner

Artikel 311

1.Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser avses i detta kapitel med

  1. begagnade varor: materiell lös egendom som är lämplig för vidare användning i befintligt skick eller efter reparation, med undantag av konstverk, samlarföremål eller antikviteter och med undantag för ädla metaller eller ädelstenar enligt medlemsstaternas definition,

  2. konstverk: de föremål som anges i del A i bilaga IX,

  3. samlarföremål: de föremål som anges i del B i bilaga IX,

  4. antikviteter: de föremål som anges i del C i bilaga IX,

  5. beskattningsbar återförsäljare: en beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet i syfte att sälja vidare köper, för sin rörelse använder eller importerar begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter, oberoende av om denna beskattningsbara person handlar för egen räkning eller för en annan persons räkning inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid köp eller försäljning,

  6. auktionsförrättare: varje beskattningsbar person som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet erbjuder varor till försäljning vid en offentlig auktion i syfte att överlåta dem till högstbjudande,

  7. uppdragsgivare åt en auktionsförrättare: varje person som överlämnar varor till en auktionsförrättare som ett led i ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid försäljning.

2.Medlemsstaterna får välja att inte anse de föremål som anges i del A punkterna 5, 6 och 7 i bilaga IX som ”konstverk”.

3.I det provisionsavtal som avses i punkt 1 led 7 ska föreskrivas att auktionsförrättaren erbjuder varorna till försäljning på offentlig auktion i eget namn men för uppdragsgivarens räkning och att han överlåter varorna i eget namn men för uppdragsgivarens räkning till den högstbjudande vid den offentliga auktionen.

Avsnitt 2 Särskild ordning för beskattningsbara återförsäljare

Underavsnitt 1 Ordning för beskattning av vinstmarginal
Artikel 312

I detta underavsnitt avses med

  1. försäljningspris: hela den ersättning som den beskattningsbara återförsäljaren har erhållit eller ska erhålla av förvärvaren eller tredje man, inbegripet subventioner direkt kopplade till transaktionen, skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor samt bikostnader såsom provisions-, emballage-, frakt- och försäkringskostnader som den beskattningsbara återförsäljaren debiterar förvärvaren för, men med uteslutande av de belopp som avses i artikel 79,

  2. inköpspris: hela den ersättning som avses i punkt 1 vilken leverantören har erhållit eller ska erhålla av den beskattningsbara återförsäljaren.

Artikel 313

1.Medlemsstaterna ska för leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter som görs av beskattningsbara återförsäljare tillämpa en särskild ordning för beskattning av den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal i enlighet med bestämmelserna i detta underavsnitt.

2.Fram till införandet av den slutliga ordning som avses i artikel 402 ska ordningen enligt punkt 1 i den här artikeln inte tillämpas på leveranser av nya transportmedel som utförs på villkoren i artikel 138.1 och 138.2 a.

Artikel 314

Ordningen för beskattning av vinstmarginal ska tillämpas på beskattningsbara återförsäljares leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, om varorna levererats till dem i gemenskapen av någon av följande personer:

  1. En icke beskattningsbar person.

  2. En annan beskattningsbar person, om den personens leverans av varan är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 136.

  3. En annan beskattningsbar person, om den personens leverans av varan omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292 och det rör sig om en investeringsvara.

  4. En annan beskattningsbar återförsäljare, om den personens leverans av varan varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med denna särskilda ordning.

Artikel 31458

Ordningen för beskattning av vinstmarginal ska tillämpas på beskattningsbara återförsäljares leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål och antikviteter, om varorna levererats till dem i gemenskapen av någon av följande personer:

  1. En icke beskattningsbar person.

  2. En annan beskattningsbar person, om den personens leverans av varan är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 136.

  3. En annan beskattningsbar person, om den personens leverans av varorna omfattas av det undantag från skatteplikt för små företag som föreskrivs i artikel 284 och det rör sig om en investeringsvara.

  4. En annan beskattningsbar återförsäljare, om den personens leverans av varan varit föremål för mervärdesskatt i enlighet med denna särskilda ordning.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 315

Beskattningsunderlaget för de leveranser av varor som avses i artikel 314 ska utgöras av den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal efter avdrag av den mervärdesskatt som belöper på själva vinstmarginalen.

Den beskattningsbara återförsäljarens vinstmarginal ska motsvara skillnaden mellan det försäljningspris som återförsäljaren tar ut för varorna och inköpspriset.

Artikel 316

1.Medlemsstaterna ska ge beskattningsbara återförsäljare rätt att välja att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal för leveranser av följande varor:

  1. Konstverk, samlarföremål eller antikviteter som de själva importerat.

  2. Konstverk som levererats till dem av upphovsmännen till dessa eller av upphovsmännens efterföljande rättsinnehavare.

  3. Konstverk som levererats till dem av en annan beskattningsbar person än den beskattningsbara återförsäljaren, i fall där en reducerad skattesats tillämpats på leveransen med stöd av artikel 103.

1.59Förutsatt att inga reducerade skattesatser tillämpats på berörda konstverk, samlarföremål och antikviteter som levererats till eller importerats av en beskattningsbar återförsäljare ska medlemsstaterna ge beskattningsbara återförsäljare rätt att välja att tillämpa ordningen för beskattning av vinstmarginal för följande transaktioner:

  1. Leverans av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som den beskattningsbara återförsäljaren själv har importerat.

  2. Leverans av konstverk som levererats till den beskattningsbara återförsäljaren av upphovsmännen till dessa eller av upphovsmännens efterföljande rättsinnehavare.

  3. Leverans av konstverk som levererats till den beskattningsbara återförsäljaren av en annan beskattningsbar person än en beskattningsbar återförsäljare.

Tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2022/542 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2022/542

2.Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för utnyttjandet av valmöjligheten i punkt 1 vilken under alla omständigheter ska gälla under minst två kalenderår.

Artikel 317

När en beskattningsbar återförsäljare utnyttjar valmöjligheten i artikel 316 ska beskattningsunderlaget fastställas i enlighet med artikel 315.

För leveranser av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som den beskattningsbara återförsäljaren själv har importerat ska det inköpspris som ska beaktas för beräkning av vinstmarginalen motsvara beskattningsunderlaget vid importen, fastställt i enlighet med artiklarna 85–89, med tillägg av den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för importen.

Artikel 318

1.För att förenkla uttaget av skatt får medlemsstaterna, efter samråd med mervärdesskattekommittén, för vissa transaktioner eller vissa kategorier av beskattningsbara återförsäljare föreskriva att beskattningsunderlaget för leveranser av varor som omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal ska fastställas för varje beskattningsperiod för vilken den beskattningsbara återförsäljaren ska lämna den mervärdesskattedeklaration som avses i artikel 250.

I de fall som avses i första stycket ska beskattningsunderlaget för leveranser av varor för vilka en och samma mervärdesskattesats tillämpas vara den beskattningsbara återförsäljarens sammanlagda vinstmarginal efter avdrag av den mervärdesskatt som belöper på denna vinstmarginal.

2.Den sammanlagda vinstmarginalen ska utgöras av skillnaden mellan följande två belopp:

  1. Det totala beloppet för sådana leveranser av varor som omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal och som den beskattningsbara återförsäljaren har utfört under den beskattningsperiod som deklarationen avser, dvs. summan av försäljningspriserna.

  2. Det totala beloppet för sådana inköp av varor som avses i artikel 314 och som den beskattningsbara återförsäljaren gjort under den beskattningsperiod som deklarationen avser, dvs. summan av inköpspriserna.

3.Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de beskattningsbara personer som avses i punkt 1 inte uppnår fördelar som de inte är berättigade till eller lider oberättigad skada.

Artikel 319

Den beskattningsbara återförsäljaren får tillämpa de normala mervärdesskattereglerna för varje leverans som omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Artikel 320

1.Om den beskattningsbara återförsäljaren tillämpar de normala mervärdesskattereglerna för leverans av konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerat, ska han ha rätt att från den skatt som han är skyldig att betala dra av den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för importen av dessa varor.

Om den beskattningsbara återförsäljaren tillämpar de normala mervärdesskattereglerna för leverans av ett konstverk som levererats till honom av upphovsmannen eller dennes efterföljande rättsinnehavare eller av en annan beskattningsbar person än en beskattningsbar återförsäljare, ska han ha rätt att från den skatt som han är skyldig att betala dra av den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för det konstverk som har levererats till honom.

2.Avdragsrätten ska inträda när skatten för den leverans för vilken den beskattningsbara återförsäljaren väljer att tillämpa de normala mervärdesskattereglerna blir utkrävbar.

Artikel 321

Leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter vilka omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal ska vara undantagna från skatteplikt när de görs på de villkor som anges i artiklarna 146, 147, 148 och 151.

Artikel 322

Om den beskattningsbara återförsäljaren använder varorna för leveranser vilka omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal, ska han inte ha rätt att från den skatt som han är skyldig att betala dra av följande belopp:

  1. Den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för konstverk, samlarföremål eller antikviteter som han själv importerat.

  2. Den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för konstverk som har levererats eller ska levereras till honom av upphovsmännen eller av deras efterföljande rättsinnehavare.

  3. Den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för konstverk som har levererats eller ska levereras till honom av en annan beskattningsbar person än en beskattningsbar återförsäljare.

Artikel 323

Beskattningsbara personer ska inte ha rätt att från den skatt som de är skyldiga att betala dra av den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för varor som har levererats eller kommer att levereras till dem av en beskattningsbar återförsäljare, om den beskattningsbara återförsäljarens leverans av dessa varor omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Artikel 324

Beskattningsbara återförsäljare som tillämpar både de normala mervärdesskattereglerna och ordningen för beskattning av vinstmarginal ska, i enlighet med de regler som fastställs av medlemsstaterna, separat i sina räkenskaper redovisa de transaktioner som omfattas av vart och ett av dessa system.

Artikel 325

Beskattningsbara återförsäljare får inte på de fakturor de utfärdar särskilt ange mervärdesskatten på de leveranser av varor som de låter omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Underavsnitt 2 Övergångsordning för begagnade transportmedel
Artikel 326

De medlemsstater som den 31 december 1992 för leveranser av begagnade transportmedel som utförs av beskattningsbara återförsäljare tillämpade en annan särskild beskattningsordning än ordningen för beskattning av vinstmarginal, får fortsätta att tillämpa den beskattningsordningen fram till dess att den slutliga ordning som avses i artikel 402 införs, om den motsvarar, eller anpassas för att motsvara, villkoren i detta underavsnitt.

Danmark ska ha rätt att införa den ordning som avses i första stycket.

Artikel 327

1.Denna övergångsordning ska tillämpas på leveranser av begagnade transportmedel som utförs av beskattningsbara återförsäljare och omfattas av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

2.Denna övergångsordning ska inte tillämpas på leveranser av nya transportmedel som utförs på de villkor som föreskrivs i artikel 138.1 och 138.2 a.

3.Med begagnade transportmedel avses enligt punkt 1 sådana landfordon, fartyg och luftfartyg som avses i artikel 2.2 a, om de är begagnade varor som inte uppfyller villkoren för att anses som nya transportmedel.

Artikel 328

Den mervärdesskatt som ska betalas för varje leverans som avses i artikel 327 ska motsvara den skatt som skulle ha betalats om leveransen hade omfattats av de normala mervärdesskattereglerna, med avdrag för den mervärdesskatt som anses ingå i den beskattningsbara återförsäljarens inköpspris för transportmedlet.

Artikel 329

Den mervärdesskatt som anses ingå i den beskattningsbara återförsäljarens inköpspris för transportmedlet ska beräknas på följande sätt:

  1. Det inköpspris som ska användas ska vara det inköpspris som avses i artikel 312.2.

  2. Det inköpspris som betalas av den beskattningsbara återförsäljaren ska anses omfatta den mervärdesskatt som skulle ha betalats om den beskattningsbara återförsäljarens leverantör hade låtit leveransen omfattas av de normala mervärdesskattereglerna.

  3. Den skattesats som ska användas ska vara den som i enlighet med artikel 93 är tillämplig i den medlemsstat inom vars territorium platsen för leveransen till den beskattningsbara återförsäljaren ska anses vara belägen enligt artiklarna 31 och 32.

Artikel 330

Den mervärdesskatt, beräknad i enlighet med artikel 328, som ska betalas för varje sådan leverans av transportmedel som avses i artikel 327.1 får inte vara lägre än den mervärdesskatt som skulle ha betalats om leveransen hade omfattats av ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Medlemsstaterna får föreskriva att om leveransen hade omfattats av ordningen för beskattning av vinstmarginal får vinstmarginalen inte vara lägre än 10 % av försäljningspriset i den mening som avses i artikel 312.1.

Artikel 331

Beskattningsbara personer får inte från den skatt som de är skyldiga att betala dra av den mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats för begagnade transportmedel som levererats till dem av en beskattningsbar återförsäljare, om den beskattningsbara återförsäljarens leverans av dessa varor är föremål för mervärdesskatt i enlighet med denna övergångsordning.

Artikel 332

Beskattningsbara återförsäljare får inte på de fakturor de utfärdar särskilt ange mervärdesskatten på de leveranser som de låter omfattas av denna övergångsordning.

Avsnitt 3 Särskild ordning för försäljning på offentlig auktion

Artikel 333

1.Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt tillämpa en särskild ordning för beskattning av den vinstmarginal som en auktionsförrättare uppnår när det gäller leveranser av begagnade varor, konstverk, samlarföremål eller antikviteter som görs av auktionsförrättaren i eget namn för de personers räkning som avses i artikel 334, inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas för försäljning av dessa varor på offentlig auktion.

2.Ordningen i punkt 1 ska inte tillämpas på leveranser av nya transportmedel som utförs på villkoren i artikel 138.1 och 138.2 a.

Artikel 334

Denna särskilda ordning ska tillämpas på leveranser som utförs av en auktionsförrättare som handlar i eget namn, för någon av följande personers räkning:

  1. En icke beskattningsbar person.

  2. En annan beskattningsbar person, om denna beskattningsbara persons leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid försäljning är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 136.

  3. En annan beskattningsbar person, om denna beskattningsbara persons leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid försäljning omfattas av den skattebefrielse för små företag som avses i artiklarna 282–292 och gäller en investeringsvara.

  4. En beskattningsbar återförsäljare, om denna beskattningsbara återförsäljares leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid försäljning är föremål för mervärdesskatt i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Artikel 33460

Denna särskilda ordning ska tillämpas på leveranser som utförs av en auktionsförrättare som handlar i eget namn, för någon av följande personers räkning:

  1. En icke beskattningsbar person.

  2. En annan beskattningsbar person, om denna beskattningsbara persons leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid försäljning är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 136.

  3. En annan beskattningsbar person, om denna beskattningsbara persons leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid försäljning omfattas av det undantag från skatteplikt för små företag som föreskrivs i artikel 284 och det rör sig om en investeringsvara.

  4. En beskattningsbar återförsäljare, om denna beskattningsbara återförsäljares leverans av varorna inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas vid försäljning är föremål för mervärdesskatt i enlighet med ordningen för beskattning av vinstmarginal.

Denna lydelse ska tillämpas från och med den 1 januari 2025 enligt direktiv (EU) 2020/285 [red.anm.].

Direktiv (EU) 2020/285

Artikel 335

En leverans av varor till en beskattningsbar auktionsförrättare ska anses vara utförd när själva försäljningen av dessa varor på offentlig auktion är genomförd.

Artikel 336

Beskattningsunderlaget för de leveranser av varor som avses i detta avsnitt ska vara det sammanlagda belopp som auktionsförrättaren fakturerar förvärvaren i enlighet med artikel 339, med avdrag för följande belopp:

  1. Det nettobelopp, fastställt i enlighet med artikel 337, som har betalats eller ska betalas av auktionsförrättaren till hans uppdragsgivare.

  2. Den mervärdesskatt som auktionsförrättaren ska betala för sin leverans.

Artikel 337

Det nettobelopp som har betalats eller ska betalas av auktionsförrättaren till hans uppdragsgivare ska utgöras av skillnaden mellan varornas auktionspris och det provisionsbelopp som auktionsförrättaren erhållit eller ska erhålla från sin uppdragsgivare enligt det avtal som föreskriver att provision ska betalas vid försäljning.

Artikel 338

En auktionsförrättare som levererar varor på de villkor som anges i artiklarna 333 och 334 ska i sina räkenskaper på ett interimskonto ange följande belopp:

  1. Belopp som erhållits eller ska erhållas från förvärvaren av varorna.

  2. Belopp som återbetalats eller ska återbetalas till säljaren av varorna.

De belopp som avses i första stycket ska vederbörligen kunna styrkas.

Artikel 339

Auktionsförrättaren ska utfärda en faktura till förvärvaren som tydligt anger följande uppgifter:

  1. Varornas auktionspris.

  2. Skatter, tullar, avgifter och övriga pålagor.

  3. Bikostnader, t.ex. provisions-, emballage-, frakt- och försäkringskostnader som auktionsförrättaren debiterar förvärvaren för.

I den faktura som auktionsförrättaren utfärdar får mervärdesskatten inte specificeras.

Artikel 340

1.En auktionsförrättare till vilken varor överlämnats inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas för försäljning på offentlig auktion, ska lämna en avräkning till sin uppdragsgivare.

I auktionsförrättarens avräkning ska beloppet för transaktionen anges på ett tydligt sätt, dvs. varornas auktionspris med avdrag för det provisionsbelopp som har erhållits eller ska erhållas från uppdragsgivaren.

2.En avräkning som upprättats på de villkor som anges i punkt 1 ska tjäna som den faktura vilken uppdragsgivaren, om han är en beskattningsbar person, ska utfärda till auktionsförrättaren i enlighet med artikel 220.

Artikel 341

De medlemsstater som tillämpar ordningen i detta avsnitt ska även tillämpa den på leveranser av begagnade transportmedel enligt artikel 327.3, som utförs av en auktionsförrättare som handlar i eget namn, inom ramen för ett avtal enligt vilket provision ska betalas för försäljning av dessa varor på offentlig auktion, för en beskattningsbar återförsäljares räkning, om samma leveranser skulle vara föremål för mervärdesskatt i enlighet med övergångsordningen för begagnade transportmedel om de skulle utföras av den beskattningsbara återförsäljaren.

Avsnitt 4 Åtgärder för att förhindra en snedvridning av konkurrensen och skatteundandragande

Artikel 342

Medlemsstaterna får vidta åtgärder beträffande rätten att dra av mervärdesskatt, för att undvika att beskattningsbara återförsäljare som omfattas av någon av ordningarna i avsnitt 2 uppnår fördelar som de inte är berättigade till eller lider oberättigad skada.

Artikel 343

Rådet får enhälligt på förslag av kommissionen bemyndiga varje medlemsstat att i syfte att bekämpa skatteundandragande införa särskilda åtgärder genom vilka det föreskrivs att den mervärdesskatt som ska betalas vid tillämpningen av ordningen för beskattning av vinstmarginal inte får vara lägre än det skattebelopp som skulle betalas om vinstmarginalen motsvarade en viss procentuell andel av försäljningspriset.

Den procentuella andelen av försäljningspriset ska fastställas med beaktande av de vinstmarginaler som normalt uppnås av de ekonomiska aktörerna i den berörda sektorn.

Kapitel 5 Särskild ordning för investeringsguld

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 344

1.Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser avses i detta direktiv med investeringsguld

  1. guld i form av en tacka eller en ”wafer” med en av guldmarknaderna godtagen vikt, med en renhet av minst 995/1.000, oavsett om det representeras av värdepapper eller inte,

  2. guldmynt som har en renhet av minst 900/1.000, är präglade efter år 1800, är eller har varit lagligt betalningsmedel i ursprungslandet och normalt säljs till ett pris som inte överstiger marknadsvärdet för guldinnehållet i mynten med mer än 80 %.

2.Medlemsstaterna får utesluta små tackor eller ”wafers” med en vikt på högst 1 g från denna särskilda ordning.

3.Sådana mynt som avses i punkt 1.2 ska vid tillämpningen av detta direktiv inte anses försålda på grund av sitt numismatiska värde.

Artikel 345

Varje medlemsstat ska före den 1 juli varje år, med början år 1999, meddela kommissionen vilka mynt som uppfyller kriterierna i artikel 344.1.2 och som är föremål för handel i den medlemsstaten. Kommissionen ska före den 1 december varje år i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en fullständig förteckning över dessa mynt. De mynt som anges i den offentliggjorda förteckningen ska anses uppfylla dessa kriterier under hela det år med avseende på vilket förteckningen offentliggörs.

Avsnitt 2 Undantag från mervärdesskatt

Artikel 346

Medlemsstaterna ska tillämpa undantag från mervärdesskatt för leverans, gemenskapsinternt förvärv och import av investeringsguld, inbegripet investeringsguld som representeras av certifikat för specificerat eller ospecificerat guld eller som är föremål för handel på guldkonton, och inbegripet särskilt guldlån och swapaffärer som innefattar en äganderätt till eller fordran på investeringsguld samt transaktioner med investeringsguld som omfattar future- eller forwardkontrakt vilka medför överlåtelse av äganderätt till eller fordran på investeringsguld.

Artikel 347

Medlemsstaterna ska undanta tjänster utförda av ombud som handlar i en annan persons namn och på dennes vägnar när ombuden för en uppdragsgivares räkning deltar i en leverans av investeringsguld.

Avsnitt 3 Valmöjlighet i fråga om beskattning

Artikel 348

Medlemsstaterna ska ge beskattningsbara personer som framställer investeringsguld eller omvandlar guld till investeringsguld rätt att besluta om beskattning av leveranser av investeringsguld till en annan beskattningsbar person som annars skulle vara undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 346.

Artikel 349

1.Medlemsstaterna får ge beskattningsbara personer som inom ramen för sin ekonomiska verksamhet normalt levererar guld för industriella syften rätt att välja att sådana leveranser av tackor eller ”wafers” av guld som avses i artikel 344.1.1 till en annan beskattningsbar person och som annars skulle vara undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 346 ska beskattas.

2.Medlemsstaterna får begränsa räckvidden av valmöjligheten i punkt 1.

Artikel 350

Om leverantören av guldet har utövat den beskattningsrätt som anges i artiklarna 348 och 349, ska medlemsstaterna ge ombudet rätt att besluta om beskattning av de tjänster som avses i artikel 347.

Artikel 351

Medlemsstaterna ska fastställa närmare regler för utövandet av den rätt att besluta om beskattning som fastställs i detta avsnitt och underrätta kommissionen om dessa.

Avsnitt 4 Transaktioner på en reglerad guldmarknad

Artikel 352

Varje medlemsstat får, efter samråd med mervärdesskattekommittén, beskatta särskilda transaktioner med investeringsguld som äger rum i den medlemsstaten mellan beskattningsbara personer som är verksamma på en av medlemsstaten reglerad guldmarknad, eller mellan en sådan aktör och en annan beskattningsbar person som inte är verksam på denna marknad. Medlemsstaten får emellertid inte beskatta leveranser som görs på de villkor som anges i artikel 138 eller export av investeringsguld.

Artikel 353

De medlemsstater som med stöd av artikel 352 beskattar transaktioner mellan beskattningsbara personer som är verksamma på en reglerad guldmarknad ska av förenklingsskäl tillåta att skatteuppbörden suspenderas och ge de beskattningsbara personerna dispens från redovisningsskyldigheterna såvitt avser mervärdesskatt.

Avsnitt 5 Särskilda rättigheter och skyldigheter för dem som handlar med investeringsguld

Artikel 354

Om en efterföljande leverans av investeringsguld som utförs av en beskattningsbar person är undantagen från skatteplikt i enlighet med detta kapitel ska han ha rätt att göra avdrag för följande belopp:

  1. Mervärdesskatt som ska betalas eller som har betalats för leveranser till honom av investeringsguld av en person som har utnyttjat rätten att besluta om beskattning enligt artiklarna 348 och 349 eller för leveranser till honom i enlighet med avsnitt 4.

  2. Mervärdesskatt som ska betalas eller som har betalats för leveranser till honom, eller för gemenskapsinternt förvärv eller import som görs av honom, av annat guld än investeringsguld som därefter av honom eller för hans räkning har omvandlats till investeringsguld.

  3. Mervärdesskatt som ska betalas eller som har betalats för tjänster som tillhandahållits honom och som innebär en förändring av guldets form, vikt eller renhet, också när det gäller investeringsguld.

Artikel 355

En beskattningsbar person som framställer investeringsguld eller omvandlar guld till investeringsguld ska ha rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som ska betalas eller som har betalats av honom för leverans, gemenskapsinternt förvärv eller import av varor eller tillhandahållande av tjänster som är knutna till framställningen eller omvandlingen av guldet, som om hans efterföljande leverans av guldet, som i enlighet med artikel 346 är undantagen från skatteplikt, hade beskattats.

Artikel 356

1.Medlemsstaterna ska se till att de som handlar med investeringsguld åtminstone bokför alla betydande transaktioner med investeringsguld och bevarar handlingarna så att kunderna i dessa transaktioner ska kunna identifieras.

Handlarna ska bevara den information som avses i första stycket under minst fem år.

2.Medlemsstaterna får godta likvärdiga skyldigheter enligt bestämmelser som antagits i enlighet med annan gemenskapslagstiftning, exempelvis Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, för att uppfylla kraven i punkt 1.

3.Medlemsstaterna får meddela strängare föreskrifter, särskilt när det gäller förande av särskilda register och speciella redovisningsskyldigheter.

Kapitel 6 Särskilda ordningar för beskattningsbara personer som tillhandahåller tjänster till icke beskattningsbara personer, bedriver distansförsäljning av varor eller tillhandahåller vissa inhemska leveranser av varor

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 357

har upphävts genom direktiv 2008/8/EG.

Artikel 358

Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser avses i detta kapitel med:

  1. [har upphävts]

  2. [har upphävts]

  3. [har upphävts]

  4. mervärdesskattedeklaration: en deklaration som innehåller den information som behövs för att fastställa vilket mervärdesskattebelopp som ska betalas i de enskilda medlemsstaterna.

Direktiv (EU) 2017/2455

Avsnitt 2 Särskild ordning för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen

Artikel 358a

I detta avsnitt gäller följande definitioner, utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser:

  1. beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen: en beskattningsbar person som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe inom gemenskapens territorium.

  2. identifieringsmedlemsstat: den medlemsstat till vilken den beskattningsbara personen som inte är etablerad i gemenskapen väljer att anmäla vilken dag han inleder sin verksamhet som beskattningsbar person inom gemenskapens territorium i enlighet med bestämmelserna i detta avsnitt.

  3. konsumtionsmedlemsstat: den medlemsstat där tillhandahållandet av tjänster anses äga rum i enlighet med avdelning V kapitel 3.

Direktiv (EU) 2017/2445

Artikel 359

Medlemsstaterna ska tillåta att en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen och som tillhandahåller tjänster till en icke beskattningsbar person som är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas i en medlemsstat utnyttjar denna särskilda ordning. Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana tjänster när dessa tillhandahålls inom gemenskapen.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 360

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i gemenskapen ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om tidpunkten när hans verksamhet som beskattningsbar person inleds, upphör eller förändras på ett sådant sätt att han inte längre uppfyller villkoren för att kunna utnyttja denna särskilda ordning. Denna underrättelse ska lämnas på elektronisk väg.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 361

1.Den information som en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen ska lämna till identifieringsmedlemsstaten när han inleder sin beskattningsbara verksamhet ska innehålla följande uppgifter:

  1. Namn.

  2. Postadress.

  3. Elektroniska adresser, inbegripet webbplatser.

  4. Nationellt skattenummer, om ett sådant finns.

  5. En anmälan om att personen varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe inom gemenskapens territorium.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen ska till identifieringsmedlemsstaten anmäla eventuella ändringar av den information som har lämnats.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 362

Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela en beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen ett individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt för tillämpningen av denna särskilda ordning och underrätta honom på elektronisk väg om det registreringsnummer han tilldelats. På grundval av den information som används för denna registrering får konsumtionsmedlemsstaterna använda sina egna registreringssystem.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 363

Identifieringsmedlemsstaten ska stryka den beskattningsbara personen som inte är etablerad i gemenskapen ur registreringsregistret om

  1. han underrättar den medlemsstaten om att han inte längre tillhandahåller tjänster som omfattas av denna särskilda ordning,

  2. det på annat sätt kan antas att hans beskattningsbara verksamheter har avslutats,

  3. han inte längre uppfyller villkoren för att få utnyttja denna särskilda ordning, eller om

  4. han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 364

Den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen och som utnyttjar denna särskilda ordning ska på elektronisk väg till identifieringsmedlemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje kalenderkvartal, oberoende av om tjänster som omfattas av denna särskilda ordning har tillhandahållits eller ej. Mervärdesskattedeklarationen ska översändas senast i slutet av månaden efter utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 365

Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla det individuella registreringsnumret för tillämpningen av denna särskilda ordning och, för varje konsumtionsmedlemsstat där mervärdesskatt ska betalas, det totala värdet, exklusive mervärdesskatt, av tillhandahållanden av tjänster som omfattas av denna särskilda ordning och som ägt rum under beskattningsperioden samt det totala beloppet för motsvarande mervärdesskatt, fördelat på skattesatser. Tillämpliga mervärdesskattesatser och den totala mervärdesskatt som ska betalas ska också anges i deklarationen.

Om det krävs ändringar av mervärdesskattedeklarationen efter inlämnandet, ska dessa ändringar tas med i en senare deklaration inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle lämnas in i enlighet med artikel 364. Denna senare mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om relevant konsumtionsmedlemsstat, beskattningsperiod och det mervärdesskattebelopp för vilket ändringar krävs.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 366

1.Mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i euro.

De medlemsstater som inte har infört euron får begära att mervärdesskattedeklarationen upprättas i deras nationella valuta. Om tillhandahållande av tjänster har skett i andra valutor, ska den skattskyldiga personen som inte är etablerad i gemenskapen använda den aktuella växelkurs som gällde den sista dagen av den beskattningsperiod för vilken mervärdesskattedeklarationen upprättas.

2.Omräkningen ska göras på grundval av de växelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken för den dagen, eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurserna offentliggörs.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 367

Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i gemenskapen ska betala mervärdesskatten med hänvisning till den mervärdesskattedeklaration som utgör grund för betalningen samtidigt som deklarationen inges, dock senast vid utgången av tidsfristen för inlämnande av deklaration.

Betalningen ska göras i euro till ett bankkonto som har angetts av identifieringsmedlemsstaten. De medlemsstater som inte har antagit euron får begära att betalningen görs till ett bankkonto i deras egen valuta.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 368

Den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen och som utnyttjar denna särskilda ordning får inte dra av mervärdesskatt i enlighet med artikel 168 i detta direktiv. Utan hinder av vad som sägs i artikel 1.1 i direktiv 86/560/EEG ska den beskattningsbara personen beviljas återbetalning i enlighet med det direktivet. Artiklarna 2.2, 2.3 och 4.2 i direktiv 86/560/EEG ska inte tillämpas på återbetalning avseende tjänster som omfattas av denna särskilda ordning.

Om det krävs att den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning är registrerad för mervärdesskatt i en medlemsstat för verksamhet som inte omfattas av denna särskilda ordning, ska denne göra avdrag för ingående mervärdesskatt i den medlemsstaten för den beskattningsbara verksamhet som omfattas av denna särskilda ordning i den mervärdesskattedeklaration som ska inges i enlighet med artikel 250 i detta direktiv.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369

1.Den beskattningsbara personen som inte är etablerad i gemenskapen ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning. Dessa räkenskaper ska vara så detaljerade att konsumtionsmedlemsstatens skattemyndighet kan avgöra om mervärdesskattedeklarationen är korrekt.

2.De räkenskaper som avses i punkt 1 ska på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för identifieringsmedlemsstaten och för konsumtionsmedlemsstaten.

Räkenskaperna ska bevaras i tio år efter utgången av det år då transaktionen genomfördes.

Direktiv (2008/8/EG)

Avsnitt 3 Särskild ordning för gemenskapsintern distansförsäljning av varor, för leveranser av varor inom en medlemsstat som görs av elektroniska gränssnitt som möjliggör sådana leveranser och för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen men inte i konsumtionsmedlemsstaten

Artikel 369a

I detta avsnitt gäller följande definitioner, utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser:

  1. beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten: en beskattningsbar person som har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i gemenskapen eller har ett fast etableringsställe inom gemenskapens territorium men som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe inom konsumtionsmedlemsstatens territorium.

  2. identifieringsmedlemsstat: den medlemsstat i vilken den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller, om sätet för den ekonomiska verksamheten inte är etablerat i gemenskapen, där personen har ett fast etableringsställe.

    Om en beskattningsbar person inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i gemenskapen men har mer än ett fast etableringsställe där ska identifieringsmedlemsstaten vara den medlemsstat med fast etableringsställe i vilken den beskattningsbara personen anmäler att denna särskilda ordning kommer att utnyttjas. Den beskattningsbara personen ska vara bunden av detta beslut under det berörda kalenderåret och under de två därpå följande kalenderåren.

    Om en beskattningsbar person inte har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe i gemenskapen ska identifieringsmedlemsstaten vara den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna påbörjas. Om varor försänds eller transporteras från fler än en medlemsstat ska den beskattningsbara personen ange vilken av de berörda medlemsstaterna som ska vara identifieringsmedlemsstaten. Den beskattningsbara personen ska vara bunden av detta beslut under det berörda kalenderåret och under de två därpå följande kalenderåren.

  3. konsumtionsmedlemsstat: ett av följande:

    1. för tillhandahållande av tjänster, den medlemsstat där tillhandahållandet av tjänster anses äga rum i enlighet med avdelning V kapitel 3,

    2. för gemenskapsintern distansförsäljning av varor, den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna till förvärvaren avslutas,

    3. för leverans av varor av en beskattningsbar person som möjliggör sådana leveranser i enlighet med artikel 14a.2 där försändelsen eller transporten av varor påbörjas och avslutas i samma medlemsstat, den medlemsstaten.

Direktiv (EU) 2019/1995

Artikel 369b

Medlemsstaterna ska tillåta att följande beskattningsbara personer utnyttjar denna särskilda ordning:

  1. En beskattningsbar person som bedriver gemenskapsintern distansförsäljning av varor.

  2. En beskattningsbar person som möjliggör leverans av varor i enlighet med artikel 14a.2 där försändelsen eller transporten av varorna påbörjas och avslutas i samma medlemsstat.

  3. En beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och som tillhandahåller tjänster till en icke beskattningsbar person.

Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana varor eller tjänster som levereras eller tillhandahålls inom gemenskapen av den berörda beskattningsbara personen.

Direktiv (EU) 2019/1995

Artikel 369c

En beskattningsbar person ska underrätta identifieringsmedlemsstaten när hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning inleds, upphör eller förändras på ett sådant sätt att han inte längre uppfyller villkoren för att kunna utnyttja denna särskilda ordning. Denna underrättelse ska lämnas på elektronisk väg.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369d

En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ska registreras för beskattningsbara transaktioner enligt denna ordning endast i identifieringsmedlemsstaten. För detta ändamål ska medlemsstaten använda det individuella registreringsnumret för mervärdesskatt som redan tilldelats den beskattningsbara personen med avseende på hans skyldigheter enligt det nationella systemet.

På grundval av de uppgifter som används för denna registrering får konsumtionsmedlemsstaterna upprätta sina egna registreringssystem.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 369e

Identifieringsmedlemsstaten ska utesluta en beskattningsbar person från denna särskilda ordning, om

  1. han lämnar underrättelse om att han inte längre tillhandahåller varor eller tjänster som omfattas av denna särskilda ordning,

  2. det på annat sätt kan antas att hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning har avslutats,

  3. han inte längre uppfyller villkoren för att få utnyttja denna särskilda ordning, eller om

  4. han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

Direktiv (EU) 2019/1995

Artikel 369f

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning ska på elektronisk väg till identifieringsmedlemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje kalenderkvartal, oberoende av om denne har eller inte har levererat varor eller tillhandahållit tjänster som omfattas av denna särskilda ordning. Mervärdesskattedeklarationen ska inges senast vid utgången av månaden efter utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser.

Direktiv (EU) 2019/1995

Artikel 369g

1.Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 369d och, för varje konsumtionsmedlemsstat där mervärdesskatt ska betalas, det totala värdet exklusive mervärdesskatt, gällande mervärdesskattesatser, det totala mervärdesskattebeloppet per skattesats och total mervärdesskatt som ska erläggas för följande leveranser och tillhandahållanden som omfattas av denna särskilda ordning och som ägt rum under beskattningsperioden:

  1. Gemenskapsintern distansförsäljning av varor.

  2. Leverans av varor i enlighet med artikel 14a.2 där försändelsen eller transporten av varorna påbörjas och avslutas i samma medlemsstat.

  3. Tillhandahållande av tjänster.

Mervärdesskattedeklarationen ska även innehålla ändringar avseende tidigare beskattningsperioder i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

Direktiv (EU) 2019/1995

2.Om varor försänds eller transporteras från andra medlemsstater än identifieringsmedlemsstaten, ska mervärdesskattedeklarationen också innehålla uppgift om det totala värdet exklusive mervärdesskatt, gällande mervärdesskattesatser, det totala mervärdesskattebeloppet per skattesats och total mervärdesskatt för följande leveranser som omfattas av denna särskilda ordning, för varje medlemsstat från vilken sådana varor försänds eller transporteras:

  1. Annan gemenskapsintern distansförsäljning av varor än från en beskattningsbar person i enlighet med artikel 14a.2.

  2. Gemenskapsintern distansförsäljning av varor och leverans av varor där försändelsen eller transporten av varorna påbörjas och avslutas i samma medlemsstat, som utförs av en beskattningsbar person i enlighet med artikel 14a.2.

Beträffande de leveranser som avses i led a ska mervärdesskattedeklarationen också innehålla det individuella mervärdesskatteregistreringsnummer eller det skatteregistreringsnummer som tilldelats av varje medlemsstat från vilken sådana varor försänds eller transporteras.

Beträffande de leveranser som avses i led b ska mervärdesskattedeklarationen också innehålla det individuella mervärdesskatteregistreringsnummer eller det skatteregistreringsnummer som tilldelats av varje medlemsstat från vilken sådana varor försänds eller transporteras, om uppgiften är tillgänglig.

Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla den information som anges i denna punkt, uppdelad per konsumtionsmedlemsstat.

Direktiv (EU) 2019/1995

3.När en beskattningsbar person som tillhandahåller tjänster som omfattas av denna särskilda ordning har ett eller flera andra fasta etableringsställen än det i identifieringsmedlemsstaten, varifrån tjänsterna tillhandahålls, ska mervärdesskattedeklarationen också innehålla uppgift om det totala värdet exklusive mervärdesskatt, gällande mervärdesskattesatser, totalt belopp per mervärdesskattesats och total mervärdesskatt för dessa tillhandahållanden, för varje medlemsstat där personen har ett etableringsställe, tillsammans med detta etableringsställes individuella momsregistreringsnummer eller skatteregistreringsnummer, och uppdelat på respektive konsumtionsmedlemsstat.

Direktiv (EU) 2019/1995

4.Om det efter inlämning av en mervärdesskattedeklaration krävs ändringar av denna deklaration, ska dessa ändringar tas med i en senare deklaration inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle lämnas in i enlighet med artikel 369 f. Denna senare mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om relevant konsumtionsmedlemsstat, beskattningsperiod och det mervärdesskattebelopp för vilket ändringar krävs.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369h

1.Mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i euro.

De medlemsstater som inte har infört euron får begära att mervärdesskattedeklarationen upprättas i deras nationella valuta. Om leveranserna respektive tillhandahållandena har skett i andra valutor, ska den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning, i mervärdesskattedeklarationen använda den växelkurs som gällde den sista dagen av beskattningsperioden.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Omräkningen ska göras på grundval av de växelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken för den dagen, eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurserna offentliggörs.

Direktiv (2008/8/EG)

Artikel 369i

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning ska betala mervärdesskatten, med hänvisning till den relevanta mervärdesskattedeklarationen, senast vid utgången av den tidsfrist inom vilken deklarationen ska inges.

Betalningen ska göras i euro till ett bankkonto som identifieringsmedlemsstaten har angivit. De medlemsstater som inte har infört euron får begära att betalningen görs till ett bankkonto i deras egen valuta.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369j

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning får inte, med avseende på hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning, göra avdrag enligt artikel 168 i detta direktiv för mervärdesskatt i konsumtionsmedlemsstaten. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 2.1, 3 och 8.1 e i direktiv 2008/9/EG ska den beskattningsbara personen i fråga beviljas återbetalning i enlighet med det direktivet.

Om det krävs att den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning är registrerad för mervärdesskatt i en medlemsstat för verksamhet som inte omfattas av denna särskilda ordning, ska denne göra avdrag för ingående mervärdesskatt i den medlemsstaten med avseende på den beskattningsbara verksamhet som omfattas av denna särskilda ordning i den mervärdesskattedeklaration som ska inges enligt artikel 250 i detta direktiv.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369k

1.En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning. Dessa räkenskaper ska vara så detaljerade att konsumtionsmedlemsstatens skattemyndigheter kan avgöra om mervärdesskattedeklarationen är korrekt.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.De räkenskaper som avses i punkt 1 ska på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för identifieringsmedlemsstaten och för konsumtionsmedlemsstaten.

Räkenskaperna ska bevaras i tio år efter den 31 december det år då transaktionen genomfördes.

Direktiv (2008/8/EG)

Avsnitt 4 Särskild ordning för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland

Artikel 369l

Vid tillämpning av detta avsnitt ska distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland endast omfatta varor, med undantag av punktskattepliktiga varor, i försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR.

Vid tillämpning av detta avsnitt och utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser gäller följande definitioner:

  1. beskattningsbar person som inte är etablerad i gemenskapen: en beskattningsbar person som varken har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet eller har något fast etableringsställe inom gemenskapens territorium.

  2. förmedlare: en person som är etablerad i gemenskapen och som av den beskattningsbara person som ägnar sig åt distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland utsetts till betalningsskyldig för mervärdesskatten och till att fullgöra skyldigheterna enligt denna särskilda ordning, i den beskattningsbara personens namn och för dennes räkning.

  3. identifieringsmedlemsstat:

    1. om den beskattningsbara personen inte är etablerad inom gemenskapen, den medlemsstat där den beskattningsbara personen väljer att registrera sig,

    2. om den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utanför gemenskapen men har fler än ett eller flera fasta etableringsställen i gemenskapen, den medlemsstat med ett fast etableringsställe i vilken den beskattningsbara personen anmäler att han kommer att utnyttja denna särskilda ordning,

    3. om den beskattningsbara personen har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i en medlemsstat, den medlemsstaten,

    4. om förmedlaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet i en medlemsstat, den medlemsstaten,

    5. om förmedlaren har etablerat sätet för sin ekonomiska verksamhet utanför gemenskapen men har ett eller flera fasta etableringsställen i gemenskapen, den medlemsstat med ett fast etableringsställe i vilken förmedlaren anmäler att han kommer att utnyttja denna särskilda ordning.

    Vid tillämpning av leden b och e ska den beskattningsbara person eller förmedlare som har fler än ett fast etableringsställe i gemenskapen vara bunden av beslutet att ange etableringsmedlemsstat för det aktuella kalenderåret och de två därpå följande kalenderåren.

  4. konsumtionsmedlemsstat: den medlemsstat där försändelsen eller transporten av varorna till förvärvaren avslutas.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369m

1.Medlemsstaterna ska tillåta följande beskattningsbara personer som bedriver distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland att utnyttja denna särskilda ordning:

  1. Varje beskattningsbar person som är etablerad i gemenskapen och som bedriver distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland.

  2. Varje beskattningsbar person, oberoende av om personen är etablerad i gemenskapen eller inte, som bedriver distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland och som företräds av en förmedlare som är etablerad i gemenskapen.

  3. Varje beskattningsbar person som är etablerad i ett tredjeland med vilket unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd som har ett liknande tillämpningsområde som rådets direktiv 2010/24/EU och förordning (EU) nr 904/2010 och som bedriver distansförsäljning av varor från det tredjelandet.

Dessa beskattningsbara personer ska tillämpa denna särskilda ordning på all sin distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Vid tillämpning av punkt 1 b gäller att varje beskattningsbar person kan utse högst en förmedlare i taget.

Direktiv (EU) 2017/2455

3.Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa förteckningen över de tredjeländer som avses i punkt 1 c i denna artikel. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 och kommittén ska för detta ändamål vara den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 58 i förordning (EU) nr 904/2010.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369n

Vid distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland för vilken mervärdesskatt ska deklareras enligt denna särskilda ordning ska den beskattningsgrundande händelsen anses inträffa vid tidpunkten för leverans, då mervärdesskatten också blir utkrävbar. Varorna ska anses ha levererats vid den tidpunkt då betalningen har godkänts.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369o

En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning eller en förmedlare som agerar för dennes räkning ska underrätta identifieringsmedlemsstaten om tidpunkten när hans verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning inleds, upphör eller förändras på ett sådant sätt att han inte längre uppfyller villkoren för att kunna utnyttja denna särskilda ordning. Denna information ska lämnas på elektronisk väg.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369p

1.Den information som en beskattningsbar person som inte använder sig av en förmedlare måste lämna till identifieringsmedlemsstaten innan han börjar utnyttja denna särskilda ordning, ska innehålla följande uppgifter:

  1. Namn.

  2. Postadress.

  3. Elektronisk adress och webbplatser.

  4. Registreringsnummer för mervärdesskatt eller nationellt skattenummer.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Den information som förmedlaren måste lämna till identifieringsmedlemsstaten innan han börjar utnyttja denna särskilda ordning för en beskattningsbar persons räkning ska innehålla följande uppgifter:

  1. Namn.

  2. Postadress.

  3. Elektronisk adress.

  4. Registreringsnummer för mervärdesskatt.

Direktiv (EU) 2017/2455

3.Den information som förmedlaren måste lämna till identifieringsmedlemsstaten avseende varje beskattningsbar person som han företräder innan denna beskattningsbara person börjar utnyttja denna särskilda ordning ska innehålla följande uppgifter:

  1. Namn.

  2. Postadress.

  3. Elektronisk adress och webbplatser.

  4. Registreringsnummer för mervärdesskatt eller nationellt skattenummer.

  5. Individuellt registreringsnummer som tilldelats i enlighet med artikel 369 q. 3.

Direktiv (EU) 2017/2455

4.Varje beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning eller i förekommande fall dennes förmedlare ska till identifieringsmedlemsstaten anmäla eventuella ändringar av den information som har lämnats.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369q

1.Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela en beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ett individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt för tillämpningen av denna särskilda ordning och underrätta honom på elektronisk väg om det registreringsnummer han tilldelats.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela en förmedlare ett individuellt registreringsnummer och underrätta honom på elektronisk väg om det registreringsnummer han tilldelats.

Direktiv (EU) 2017/2455

3.Identifieringsmedlemsstaten ska tilldela förmedlaren ett individuellt registreringsnummer för mervärdesskatt för tillämpningen av denna särskilda ordning avseende varje beskattningsbar person för vilken han är utsedd.

Direktiv (EU) 2017/2455

4.Det registreringsnummer för mervärdesskatt som tilldelats enligt punkterna 1, 2 och 3 ska endast användas för de ändamål som avses i denna särskilda ordning.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369r

1.Identifieringsmedlemsstaten ska stryka en beskattningsbar person som inte använder sig av en förmedlare ur registreringsregistret i följande fall:

  1. Om han underrättar identifieringsmedlemsstaten om att han inte längre bedriver distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland.

  2. Om det på annat sätt kan antas att dennes beskattningsbara verksamhet för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland har upphört.

  3. Om han inte längre uppfyller villkoren för att få utnyttja denna särskilda ordning.

  4. Om han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Identifieringsmedlemsstaten ska stryka en förmedlare ur registreringsregistret i följande fall:

  1. Om han under två på varandra följande kalenderkvartal inte har agerat som förmedlare för en beskattningsbar persons räkning som utnyttjar denna särskilda ordning.

  2. Om han inte längre uppfyller de övriga villkor som krävs för att uppträda som förmedlare.

  3. Om han ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

Direktiv (EU) 2017/2455

3.Identifieringsmedlemsstaten ska stryka en beskattningsbar person som företräds av en förmedlare ur registreringsregistret i följande fall:

  1. Om förmedlaren underrättar identifieringsmedlemsstaten om att denna beskattningsbara person inte längre bedriver distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland.

  2. Om det på annat sätt kan antas att denna beskattningsbara persons verksamhet för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland har upphört.

  3. Om denna beskattningsbara person inte längre uppfyller villkoren för att få utnyttja denna särskilda ordning.

  4. Om denna beskattningsbara person ständigt bryter mot reglerna i den särskilda ordningen.

  5. Om förmedlaren underrättar identifieringsmedlemsstaten om att han inte längre företräder denna beskattningsbara person.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369s

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning eller dennes förmedlare ska på elektronisk väg till identifieringsmedlemsstaten inge en mervärdesskattedeklaration för varje månad, oberoende av om distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland har bedrivits eller inte. Mervärdesskattedeklarationen ska inges senast vid utgången av månaden efter utgången av den beskattningsperiod som deklarationen avser.

Om en mervärdesskattedeklaration ska inges i överensstämmelse med första stycket, får medlemsstaterna för mervärdesskatteändamål inte införa någon ytterligare förpliktelse eller annat förfarande vid import.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369t

1.Mervärdesskattedeklarationen ska innehålla det registreringsnummer för mervärdesskatt som avses i artikel 369q och, för varje konsumtionsmedlemsstat där mervärdesskatt ska betalas, det totala värdet, exklusive mervärdesskatt, för distansförsäljning av varor importerade från ett tredjeterritorium eller ett tredjeland för vilka mervärdesskatt blivit utkrävbar under beskattningsperioden samt det totala beloppet för motsvarande mervärdesskatt fördelat på skattesatser. Tillämpliga mervärdesskattesatser och den totala mervärdesskatt som ska betalas ska också anges i deklarationen.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Om ändringar krävs i mervärdesskattedeklarationen efter inlämnandet, ska dessa ändringar tas med i en senare deklaration inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle lämnas in i enlighet med artikel 369s. Denna senare mervärdesskattedeklaration ska innehålla uppgift om relevant konsumtionsmedlemsstat, beskattningsperiod och det mervärdesskattebelopp för vilket ändringar krävs.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369u

1.Mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i euro.

De medlemsstater som inte har euron som valuta får begära att mervärdesskattedeklarationen ska upprättas i deras nationella valuta. Om leveranserna respektive tillhandahållandena har skett i andra valutor, ska den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning eller hans förmedlare vid upprättandet av mervärdesskattedeklarationen använda den växelkurs som gällde den sista dagen av beskattningsperioden.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Omräkningen ska göras på grundval av de växelkurser som offentliggörs av Europeiska centralbanken för den dagen eller, om inget offentliggörande sker den dagen, nästa dag som växelkurser offentliggörs.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369v

Den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning eller dennes förmedlare ska betala mervärdesskatten med hänvisning till den relevanta mervärdesskattedeklarationen senast vid utgången av den tidsfrist inom vilken deklarationen ska inges.

Betalningen ska göras i euro till ett bankkonto som identifieringsmedlemsstaten har angett. De medlemsstater som inte har infört euron får begära att betalningen ska göras till ett bankkonto i deras egen valuta.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369w

En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning får, avseende ingående mervärdesskatt för hans beskattningsbara verksamhet inom ramen för denna särskilda ordning, inte göra avdrag enligt artikel 168 i detta direktiv för mervärdesskatt i konsumtionsmedlemsstaterna. Utan hinder av vad som sägs i artikel 1.1 i direktiv 86/560/EEG och artiklarna 2.1 och 3 i direktiv 2008/9/EG ska den beskattningsbara personen i fråga beviljas återbetalning i enlighet med de direktiven. Artiklarna 2.2, 2.3 och 4.2 i direktiv 86/560/EEG ska inte tillämpas på återbetalning avseende varor som omfattas av denna särskilda ordning.

Om det krävs att den beskattningsbara person som utnyttjar denna särskilda ordning är registrerad för mervärdesskatt i en medlemsstat för verksamheter som inte omfattas av denna särskilda ordning, ska denne göra avdrag för ingående mervärdesskatt i den medlemsstaten för den beskattningsbara verksamhet som omfattas av denna särskilda ordning i den mervärdesskattedeklaration som ska inges i enlighet med artikel 250 i det här direktivet.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369x

1.En beskattningsbar person som utnyttjar denna särskilda ordning ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning. En förmedlare ska föra räkenskaper för varje beskattningsbar person som han företräder. Dessa räkenskaper måste vara så detaljerade att konsumtionsmedlemsstatens skattemyndigheter kan avgöra om mervärdesskattedeklarationen är korrekt.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.De räkenskaper som avses i punkt 1 måste på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för konsumtionsmedlemsstaten och för identifieringsmedlemsstaten.

Räkenskaperna ska bevaras i tio år efter utgången av det år då transaktionen genomfördes.

Direktiv (EU) 2017/2455

Kapitel 7 Särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import

Artikel 369y

Om den särskilda ordningen i kapitel 6 avsnitt 4 inte utnyttjas vid import av varor, med undantag av punktskattepliktiga varor, i försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR ska importmedlemsstaten tillåta den person som anmäler varornas ankomst till tullen åt den person för vilken varorna är avsedda inom gemenskapens territorium att utnyttja särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import avseende varor där försändelsen eller transporten avslutas i denna medlemsstat.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369z

1.Vid tillämpning av denna särskilda ordning ska följande gälla:

  1. Den person för vilken varorna är avsedda ska vara betalningsskyldig för mervärdesskatten.

  2. Den person som anmäler varornas ankomst till tullen inom gemenskapens territorium ska ta ut mervärdesskatt från den person för vilken varorna är avsedda och verkställa betalningen av den mervärdesskatten.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Medlemsstaterna ska föreskriva att den person som anmäler varornas ankomst till tullen inom gemenskapens territorium vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att korrekt skatt betalas av den person för vilken varorna är avsedda.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369za

Med avvikelse från artikel 94.2 får medlemsstaterna föreskriva att den normala mervärdesskattesatsen i importmedlemsstaten ska tillämpas när denna särskilda ordning utnyttjas.

Direktiv (EU) 2017/2455

Artikel 369zb

1.Medlemsstaterna ska tillåta att den mervärdesskatt som uppbärs enligt denna särskilda ordning rapporteras elektroniskt i en månatlig deklaration. Deklarationen ska innehålla uppgifter om den totala uppbörden av mervärdesskatt under den berörda kalendermånaden.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Medlemsstaterna ska kräva att den mervärdesskatt som avses i punkt 1 betalas månatligen inom den tidsfrist för betalning som är tillämplig på betalning av importtull.

Direktiv (EU) 2019/1995

3.De personer som utnyttjar denna särskilda ordning ska föra räkenskaper över de transaktioner som omfattas av denna särskilda ordning under en tidsperiod som ska fastställas av importmedlemsstaten. Dessa räkenskaper måste vara så detaljerade att importmedlemsstatens skatte- eller tullmyndigheter kan avgöra om mervärdesskattedeklarationen är korrekt och ska på begäran göras tillgängliga på elektronisk väg för importmedlemsstaten.

Direktiv (EU) 2017/2455

Kapitel 8 Motvärden

Artikel 369zc

1.Motvärdet i nationell valuta av belopp uttryckta i euro ska när det gäller beloppet i artiklarna 369 l och 369 y fastställas en gång om året. De kurser som ska tillämpas ska vara de som gällde första arbetsdagen i oktober och de ska få verkan från och med den 1 januari följande år.

Direktiv (EU) 2017/2455

2.Medlemsstaterna får avrunda det belopp i nationell valuta som erhålls vid omräkning av beloppen i euro.

Direktiv (EU) 2017/2455

3.Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa det belopp som var i kraft vid tiden för den årliga justering som bestäms i punkt 1, om omräkning av beloppet uttryckt i euro, före den avrundning som anges i punkt 2, leder till en förändring som är mindre än 5 % av beloppet uttryckt i nationell valuta eller till en minskning av det beloppet.

Direktiv (EU) 2017/2455

Avdelning XIII Avvikelser

Kapitel 1 Avvikelser som ska gälla till dess att slutliga ordningar har antagits

Avsnitt 1 Avvikelser för de stater som ingick i gemenskapen den 1 januari 1978

Artikel 370

De medlemsstater som den 1 januari 1978 beskattade de transaktioner som anges i del A i bilaga X får fortsätta att beskatta dem.

Artikel 371

De medlemsstater som den 1 januari 1978 tillämpade undantag från skatteplikt för de transaktioner som anges i del B i bilaga X får fortsätta att göra det, på de villkor som gällde i medlemsstaten i fråga den dagen.

Artikel 372

De medlemsstater som den 1 januari 1978 tillämpade bestämmelser som avviker från den princip om omedelbar avdragsrätt som fastställs i artikel 179 första stycket får fortsätta att tillämpa dem.

Artikel 373

De medlemsstater som den 1 januari 1978 tillämpade bestämmelser som avviker från artikel 28 och artikel 79 första stycket led c får fortsätta att tillämpa dem.

Artikel 374

Med avvikelse från artiklarna 169 och 309 får de medlemsstater som den 1 januari 1978 tillämpade undantag från skatteplikt utan rätt till avdrag för den mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet, för sådana tillhandahållanden av resebyråtjänster som avses i artikel 309 fortsätta att tillämpa detta undantag. Denna avvikelse ska även tillämpas på resebyråer som handlar i den resandes namn och för hans räkning.

Avsnitt 2 Avvikelser för de stater som anslutit sig till gemenskapen efter den 1 januari 1978

Artikel 375

Grekland får fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de transaktioner som anges i del B punkterna 2, 8, 9, 11 och 12 i bilaga X på de villkor som gällde i den medlemsstaten den 1 januari 1987.

Artikel 376

Spanien får fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de tillhandahållanden av tjänster av författare som anges i del B punkt 2 i bilaga X och de transaktioner som anges i del B punkterna 11 och 12 i bilaga X på de villkor som gällde i den medlemsstaten den 1 januari 1993.

Artikel 377

Portugal får fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de transaktioner som anges i del B punkterna 2, 4, 7, 9, 10 och 13 i bilaga X på de villkor som gällde i den medlemsstaten den 1 januari 1989.

Artikel 378

1.Österrike får fortsätta att beskatta de transaktioner som anges i del A punkt 2 i bilaga X.

2.Så länge som samma undantag från skatteplikt tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 1994 får Österrike, på de villkor som gällde i den medlemsstaten på dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för följande transaktioner:

  1. De transaktioner som anges i del B punkterna 5 och 9 i bilaga X.

  2. Alla delsträckor vid internationella persontransporter med luftfartyg, till sjöss eller på inre vattenvägar, i andra fall än då transporten sker på Bodensjön, med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.

Artikel 379

1.Finland får fortsätta att beskatta de transaktioner som anges i del A punkt 2 i bilaga X så länge som samma transaktioner beskattas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 1994.

2.Finland får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten på dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de tillhandahållanden av tjänster av författare, konstnärer och artister som anges i del B punkt 2 i bilaga X och de transaktioner som avses i del B punkterna 5, 9 och 10 i bilaga X, så länge som samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 1994.

Artikel 380

Sverige får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten på dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de tillhandahållanden av tjänster av författare, konstnärer och artister som anges i del B punkt 2 i bilaga X och de transaktioner som anges i del B punkterna 1, 9 och 10 i bilaga X, så länge som samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 1994.

Artikel 381

Tjeckien får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter, som anges i del B punkt 10 i bilaga X, så länge samma undantag tillämpas av någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 382

Estland får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X, så länge samma undantag tillämpas av någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 383

Cypern får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för följande transaktioner:

  1. Leverans av mark för bebyggelse som anges i del B punkt 9 i bilaga X till och med den 31 december 2007.

  2. De internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X, så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 384

Så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004 får Lettland, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för följande transaktioner:

  1. Tjänster som tillhandahålls av författare, konstnärer och artister som anges i del B punkt 2 i bilaga X.

  2. Internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X.

Artikel 385

Litauen får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X, så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 386

Ungern får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 387

Så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004 får Malta på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för följande transaktioner:

  1. Leverans av vatten av offentligrättsliga organ som anges i del B punkt 8 i bilaga X, utan rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i föregående led.

  2. Leverans av byggnader och tomtmark som anges i del B punkt 9 i bilaga X, utan rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i föregående led.

Direktiv (EU) 2022/542

Artikel 388

Polen får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 389

Slovenien får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 390

Slovakien får, på de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 30 april 2004.

Artikel 390a

Bulgarien får, i enlighet med de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som avses i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 2006.

Direktiv (2009/162/EU)

Artikel 390b

Rumänien får, i enlighet med de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de internationella persontransporter som avses i del B punkt 10 i bilaga X så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i gemenskapen den 31 december 2006.

Direktiv (2009/162/EU)

Artikel 390c

Kroatien får, i enlighet med de villkor som gällde i den medlemsstaten vid dagen för dess anslutning, fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för följande transaktioner:

  1. Leverans av mark för bebyggelse, med eller utan byggnader, som avses i artikel 135.1 j och i del B punkt 9 i bilaga X, till och med den 31 december 2014; detta undantag kan inte förnyas.

  2. De internationella persontransporter som anges i del B punkt 10 i bilaga X, så länge samma undantag tillämpas i någon av de medlemsstater som var medlemmar i unionen före Kroatiens anslutning.

Rådets beslut (2011-12-05)

Avsnitt 3 Gemensamma bestämmelser för avsnitten 1 och 2

Artikel 391

De medlemsstater som tillämpar undantag för skatteplikt för de transaktioner som avses i artiklarna 371, 375, 376, 377, 378.2, 379.2 eller 380–390 c får ge beskattningsbara personer rätt att välja att dessa transaktioner ska beskattas.

Rådets beslut (2011-12-05)

Artikel 392

Medlemsstaterna får föreskriva att beskattningsunderlaget för leveranser av byggnader och mark för bebyggelse som inköpts för vidareförsäljning av en beskattningsbar person som inte hade rätt att dra av skatten vid inköpet, ska utgöras av skillnaden mellan försäljningspriset och inköpspriset.

Artikel 393

1.För att underlätta övergången till den slutliga ordning som avses i artikel 402 ska rådet granska situationen med avseende på avvikelserna i avsnitten 1 och 2 på grundval av en rapport från kommissionen och besluta i enlighet med artikel 93 i fördraget, huruvida vissa eller samtliga avvikelser ska upphävas.

2.Inom ramen för den slutliga ordningen ska persontransport beskattas i avgångsmedlemsstaten för den del av resan som äger rum i gemenskapen, enligt närmare bestämmelser som ska fastställas av rådet i enlighet med artikel 93 i fördraget.

Kapitel 2 Avvikelser som är beroende av bemyndigande

Avsnitt 1 Förenklingsåtgärder och åtgärder för att förhindra skatteundandragande eller skatteflykt

Artikel 394

De medlemsstater som den 1 januari 1977 tillämpade särskilda åtgärder för att förenkla uppbörden av skatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt får behålla dem, om de anmälde detta till kommissionen före den 1 januari 1978 och om förenklingsåtgärderna uppfyller kriteriet i artikel 395.1 andra stycket.

Artikel 395

1.Rådet får enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som avviker från bestämmelserna i detta direktiv, för att förenkla uppbörden av skatt eller för att förhindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt.

Åtgärder avsedda att förenkla skatteuppbörden får endast i ringa utsträckning påverka medlemsstaternas totala skatteinkomster i det sista konsumtionsledet.

2.En medlemsstat som önskar genomföra de åtgärder som avses i punkt 1 ska skicka en ansökan till kommissionen och förse den med alla nödvändiga uppgifter. Om kommissionen anser att den inte har alla nödvändiga uppgifter ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter det att ansökan mottagits och ange vilka ytterligare uppgifter den behöver.

Så snart kommissionen har erhållit alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet ska den inom en månad underrätta den ansökande medlemsstaten om detta och överlämna ansökan, på originalspråket, till de andra medlemsstaterna.

3.Kommissionen ska inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.

4.Förfarandet enligt punkterna 2 och 3 ska under alla omständigheter avslutas inom åtta månader efter det att kommissionen mottagit ansökan.

5.har upphävts genom direktiv (EU) 2018/1695.

Avsnitt 2 Internationella avtal

Artikel 396

1.Rådet får enhälligt på kommissionens förslag bemyndiga en medlemsstat att ingå sådana avtal med ett tredjeland eller en internationell organisation som kan innehålla avvikelser från detta direktiv.

2.En medlemsstat som önskar ingå ett avtal enligt punkt 1 ska skicka en ansökan till kommissionen och förse den med alla nödvändiga uppgifter. Om kommissionen anser att den inte har alla nödvändiga uppgifter ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter att ansökan mottagits och ange vilka ytterligare uppgifter den behöver.

Så snart kommissionen har erhållit alla nödvändiga uppgifter för behandlingen av ärendet ska den underrätta den ansökande medlemsstaten om detta inom en månad och överlämna ansökan, på originalspråket, till de andra medlemsstaterna.

3.Kommissionen ska inom tre månader efter översändandet av den underrättelse som avses i punkt 2 andra stycket för rådet lägga fram ett förslag till lämpliga åtgärder eller, om kommissionen har invändningar mot ansökan om avvikelse, ett meddelande där den redovisar sina invändningar.

4.Förfarandet enligt punkterna 2 och 3 ska under alla omständigheter avslutas inom åtta månader efter det att kommissionen mottagit ansökan.

Avdelning XIV Diverse bestämmelser

Kapitel 1 Tillämpningsföreskrifter

Artikel 397

Rådet ska enhälligt på kommissionens förslag besluta om nödvändiga åtgärder för tillämpningen av detta direktiv.

Kapitel 2 Mervärdesskattekommitté

Artikel 398

1.En rådgivande kommitté för mervärdesskatt, kallad ”mervärdesskattekommittén”, inrättas härmed.

2.Mervärdesskattekommittén ska bestå av företrädare för medlemsstaterna och för kommissionen.

En företrädare för kommissionen ska vara ordförande i kommittén.

Sekretariatstjänster för kommittén ska tillhandahållas av kommissionen.

3.Mervärdesskattekommittén ska själv fastställa sin arbetsordning.

4.Förutom sådana angelägenheter som enligt detta direktiv ska bli föremål för samråd, ska mervärdesskattekommittén behandla frågor som dess ordförande tar upp på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för någon medlemsstat och som avser tillämpningen av gemenskapens bestämmelser om mervärdesskatt.

Kapitel 3 Omräkningskurser

Artikel 399

Utan att det påverkar tillämpningen av andra särskilda bestämmelser ska motsvarigheten i nationell valuta till de belopp i euro som anges i det här direktivet fastställas med användande av den omräkningskurs för euron som är tillämplig den 1 januari 1999. De medlemsstater som har anslutit sig till Europeiska unionen efter det datumet och som inte har infört euron som gemensam valuta ska dock använda den omräkningskurs för euron som var tillämplig på dagen för deras anslutning.

Artikel 400

När medlemsstaterna räknar om de belopp som avses i artikel 399 till sina nationella valutor, får de avrunda de belopp som omräkningen leder till antingen uppåt eller nedåt med högst 10 %.

Kapitel 4 Andra skatter och avgifter

Artikel 401

Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser får detta direktiv inte hindra en medlemsstat från att behålla eller införa skatter på försäkringsavtal, skatter på vadslagning och spel, punktskatter, stämpelskatter och, mer generellt, alla skatter eller avgifter som inte kan karakteriseras som omsättningsskatter, under förutsättning att uttaget av dessa skatter eller avgifter inte leder till gränsformaliteter i handeln medlemsstater emellan.

Avdelning XV Slutbestämmelser

Kapitel 1 Övergångsordning för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna

Artikel 402

1.Den ordning för beskattning av handeln mellan medlemsstaterna som fastställs i det här direktivet ska vara en övergångsordning och ersättas av en slutlig ordning som i princip grundar sig på att beskattning ska ske i den medlemsstat där leveransen av varor eller tillhandahållandet av tjänster har sitt ursprung.

2.Efter att ha granskat den rapport som avses i artikel 404 och efter att ha fastställt att villkoren för en övergång till den slutliga ordningen är uppfyllda, ska rådet i enlighet med artikel 93 i fördraget anta de bestämmelser som är nödvändiga för att den slutliga ordningen ska kunna träda i kraft och fungera.

Artikel 403

har upphävts genom direktiv (EU) 2018/1910.

Artikel 404

har upphävts genom direktiv (EU) 2018/1910.

Kapitel 2 Övergångsbestämmelser som gäller i samband med anslutning till Europeiska unionen

Artikel 405

I detta kapitel avses med

  1. gemenskapen: gemenskapens territorium enligt definitionen i artikel 5.1 före nya medlemsstaters anslutning,

  2. nya medlemsstater: territoriet i de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen efter den 1 januari 1995, enligt definitionen för var och en av dessa medlemsstater i artikel 5.2,

  3. den utvidgade gemenskapen: gemenskapens territorium enligt definitionen i artikel 5.1 efter nya medlemsstaters anslutning.

Artikel 406

De bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då varan hänfördes till ett förfarande för temporär import med fullständig befrielse från importtull eller till ett av de förfaranden eller en av de situationer som avses i artikel 156 eller till liknande förfaranden eller situationer i någon av de nya medlemsstaterna ska fortsätta att tillämpas ända tills varan upphör att omfattas av dessa förfaranden eller situationer efter anslutningsdagen när följande villkor föreligger:

  1. Varan infördes före anslutningsdagen i gemenskapen eller i någon av de nya medlemsstaterna.

  2. Varan har sedan den infördes i gemenskapen eller i någon av de nya medlemsstaterna hänförts till dessa förfaranden eller situationer.

  3. Varan har inte upphört att omfattas av dessa förfaranden eller situationer före anslutningsdagen.

Artikel 407

De bestämmelser som gällde vid den tidpunkt då varan hänfördes till ett förfarande för tulltransitering ska fortsätta att tillämpas ända tills varan upphör att omfattas av detta förfarande efter anslutningsdagen när följande villkor föreligger:

  1. Varan hänfördes före anslutningsdagen till ett förfarande för tulltransitering.

  2. Varan har inte upphört att omfattas av detta förfarande före anslutningsdagen.

Artikel 408

1.Följande fall ska likställas med import av en vara för vilken det har bevisats att den befann sig i fri omsättning i någon av de nya medlemsstaterna eller i gemenskapen:

  1. Samtliga fall där en vara upphör att hänföras till i ett förfarande för temporär import till vilket varan har hänförts före anslutningsdagen på de villkor som avses i artikel 406.

  2. Samtliga fall där en vara upphör att hänföras till något av de förfaranden eller någon av de situationer som avses i artikel 156 eller liknande förfaranden eller situationer till vilka varan har hänförts före anslutningsdagen på de villkor som anges i artikel 406.

  3. Slutet på ett av de förfaranden som avses i artikel 407 och som hade påbörjats före anslutningsdagen på någon av de nya medlemsstaternas territorium för en leverans av varor mot ersättning före detta datum på denna medlemsstats territorium utförd av en beskattningsbar person när denne agerar i denna egenskap.

  4. All olaglighet eller brott som begåtts under ett förfarande för tulltransitering som påbörjats på de villkor som avses i led c.

2.Förutom det fall som anges i punkt 1 ska användningen av en vara av en beskattningsbar person eller en icke beskattningsbar person efter anslutningsdagen inom en medlemsstats territorium, i det fall varan har levererats till denna person före anslutningsdagen inom gemenskapens eller någon av de nya medlemsstaternas territorium, likställas med import av varor när följande villkor föreligger:

  1. Leveransen av dessa varor har undantagits från skatt, eller skulle förmodligen ha undantagits från skatt, antingen i enlighet med artikel 146.1 a och 146.1 b, eller i enlighet med en analog bestämmelse i de nya medlemsstaterna.

  2. Varorna har inte importerats till någon av de nya medlemsstaterna eller i gemenskapen före anslutningsdagen.

Artikel 409

I de fall som avses i artikel 408.1 ska importen anses äga rum enligt artikel 61 i den medlemsstat på vars territorium varan upphör att omfattas av de förfaranden eller situationer som den hade hänförts till före anslutningsdagen.

Artikel 410

1.Med avvikelse från artikel 71 har importen av varan i enlighet med artikel 408 utförts utan att det har inträffat någon beskattningsgrundande händelse, när något av följande villkor är uppfyllt:

  1. Den importerade varan har sänts eller transporterats utanför den utvidgade gemenskapen.

  2. Den importerade varan är, i enlighet med artikel 408.1 a, enbart ett transportmedel och återsänds eller transporteras till den medlemsstat från vilken den exporterades eller till den stat som har exporterat den.

  3. Den importerade varan är, i enlighet med artikel 408.1 a, ett transportmedel som har förvärvats eller importerats före anslutningsdagen enligt de vanliga skattereglerna i någon av de nya medlemsstaterna eller i någon av gemenskapens medlemsstater eller som vid exporten inte har åtnjutit undantag från eller återbetalning av mervärdesskatt.

2.Det villkor som anges i punkt 1 c sägs vara uppfyllt i följande fall:

  1. När den tid som förflyter mellan den dag då transportmedlet kördes för första gången och dagen för anslutningen till Europeiska unionen överstiger åtta år.

  2. När det skattebelopp som skulle ha betalats för importen är obetydligt.

Kapitel 2a Övergångsåtgärder för tillämpningen av ny lagstiftning

Artikel 410a

Artiklarna 30a, 30b och 73a ska endast tillämpas på vouchrar utställda efter den 31 december 2018.

Direktiv (EU) 2016/1065

Artikel 410b

Senast den 31 december 2022 ska kommissionen, på grundval av uppgifter som inhämtats från medlemsstaterna, förelägga Europaparlamentet och rådet en utvärderingsrapport om tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv vad gäller behandlingen av vouchrar i mervärdesskattehänseende, med särskild inriktning på definitionen av vouchrar, mervärdesskatteregler rörande beskattning av vouchrar i distributionskedjan och ej inlösta vouchrar, vid behov åtföljd av lämpliga förslag om ändring av de relevanta reglerna.

Direktiv (EU) 2016/1065

Kapitel 3 Införlivande och ikraftträdande

Artikel 411

1.Direktiv 67/227/EEG och direktiv 77/388/EEG ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter beträffande de tidsfrister som anges i del B i bilaga XI för genomförande och tillämpning av dessa direktiv.

2.Hänvisningarna till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga XII.

Artikel 412

1.Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 2.3, artikel 44, artikel 59.1, artikel 399 och punkt 18 i bilaga III med verkan den 1 januari 2008. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen översända texten till de viktigaste bestämmelserna i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 413

Detta direktiv träder i kraft den 1 januari 2007.

Artikel 414

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för ändringsrättsakter

Direktiv 2013/42/EU

Detta direktiv träder i kraft den 15 augusti 2013 och ska tillämpas till och med den 31 december 2018.

Direktiv 2013/43/EU

Detta direktiv träder i kraft den 15 augusti 2013 och ska tillämpas till och med den 31 december 2018.

Direktiv (EU) 2016/1065

Detta direktiv träder i kraft den 2 juli 2016.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2018 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa de bestämmelserna från och med den 1 januari 2019.

Direktiv (EU) 2017/2455

Detta direktiv träder i kraft den 18 januari 2018.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2018 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1 i direktiv (EU) 2017/2455. [Avser ändringarna av artiklarna 58, 219 a, 358 a, 361.1 i detta direktiv; red.anm.]

De ska tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 1 i direktiv (EU) 2017/2455 från och med den 1 januari 2019. [Avser ändringarna av artiklarna 58, 219 a, 358 a, 361.1 i detta direktiv; red.anm.]

Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 2 i direktiv (EU) 2017/2455. [Avser de övriga ändringarna av detta direktiv; red.anm.] Beslut (EU) 2020/1109

De ska tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 2 i direktiv (EU) 2017/2455 från och med den 1 juli 2021. [Avser de övriga ändringarna av detta direktiv; red.anm.] Beslut (EU) 2020/1109

Direktiv (EU) 2018/912

Detta direktiv träder i kraft den 17 juli 2018.

Medlemsstaterna ska senast den 1 september 2018 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Direktiv (EU) 2018/1695

Detta direktiv träder i kraft den 2 december 2018.

Direktiv (EU) 2018/1713

Detta direktiv träder i kraft den 4 december 2018.

Direktiv (EU) 2018/1910

Detta direktiv träder i kraft den 27 december 2018.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2020.

Direktiv (EU) 2018/2057

Detta direktiv träder i kraft den 16 januari 2019.

Det ska tillämpas till och med den 30 juni 2022.

Direktiv (EU) 2019/475

Detta direktiv träder i kraft den 14 april 2019.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa åtgärder från och med den 1 januari 2020.

Direktiv (EU) 2019/1995

Detta direktiv träder i kraft den 22 december 2019.

Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2021 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juli 2021.Beslut (EU) 2020/1109

Direktiv (EU) 2019/2235

Detta direktiv träder i kraft den 19 januari 2020.

Medlemsstaterna ska, senast den 30 juni 2022, anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 juli 2022.

Direktiv (EU) 2020/284

Detta direktiv träder i kraft den 22 mars 2020.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2023 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2024.

Direktiv (EU) 2020/285

Detta direktiv träder i kraft den 22 mars 2020.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2024 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2025.

Beslut (EU) 2020/1109

Detta beslut träder i kraft den 18 augusti 2020.

Direktiv (EU) 2020/1756

Detta direktiv träder i kraft den 26 november 2020.

Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 31 december 2020.

Direktiv (EU) 2020/2020

Detta direktiv träder i kraft den 12 december 2020.

Direktiv (EU) 2021/1159

Detta direktiv träder i kraft den 15 juli 2021.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Direktivet ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.

Direktiv (EU) 2022/542

Detta direktiv träder i kraft den 6 april 2022.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2024 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 53, 54.1, 94.2, 94.3, 98a, 316.1 och 288 samt upphävandet av artikel 103.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2025.

Medlemsstaterna får tillämpa de lagar och andra författningar som rör bilaga III punkterna 7 och 13 vad gäller direktströmning av evenemang eller besök som omfattas av dessa punkter och punkt 26 från och med den 1 januari 2025.

Direktiv (EU) 2022/890

Detta direktiv träder i kraft den 11 juni 2022.

Bilaga I Förteckning över verksamheter som avses i artikel 13.1 tredje stycket

  1. Telekommunikation.

  2. Tillhandahållande av vatten, gas, elektricitet och värmeenergi.

  3. Varutransport.

  4. Tillhandahållande av hamn- och flygplatstjänster.

  5. Persontransport.

  6. Leveranser av nya varor tillverkade för försäljning.

  7. Transaktioner som interventionsorgan för jordbruksprodukter genomför i enlighet med förordningar om en gemensam organisation av marknaden för dessa produkter.

  8. Anordnande av handelsmässor och utställningar av kommersiell art.

  9. Lagringsverksamhet.

  10. Verksamhet i kommersiella reklamföretag.

  11. Resebyråverksamhet.

  12. Drift av personalmatsalar, personalbutiker, kooperativ och liknande inrättningar.

  13. Verksamhet i radio- och televisionsföretag såvida denna inte är undantagen från skatteplikt i enlighet med artikel 132.1 q.

Bilaga II Exempel på tjänster som tillhandahålls på elektronisk väg i enlighet med artikel 58 första stycket c

  1. Tillhandahållande av webbplatser, webbhotell samt distansunderhåll av programvara och utrustning.

  2. Tillhandahållande av programvara och uppdatering av denna.

  3. Tillhandahållande av bilder, texter och upplysningar samt av databasåtkomst.

  4. Tillhandahållande av musik, av filmer och av spel, inbegripet hasardspel och spel om pengar, samt tillhandahållande av politiska, kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga eller underhållningsbetonade sändningar eller tilldragelser.

  5. Tillhandahållande av distansundervisningstjänster.

Direktiv (2008/8/EG)

Bilaga III Förteckning över leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster på vilka de reducerade mervärdesskattesatser och det undantag med rätt att göra avdrag för mervärdesskatt som avses i artikel 98 får tillämpas

1.

De livsmedel (inklusive drycker men exklusive alkoholhaltiga drycker) för människors och djurs konsumtion, de levande djur, fröer, plantor och ingredienser som normalt är avsedda att användas som komplement till eller ersättning för livsmedel. De produkter som normalt används för att komplettera eller ersätta livsmedel.

2.

Vattenförsörjning.

3.

De farmaceutiska produkter som används i medicinskt eller veterinärmedicinskt syfte, inbegripet produkter som används som preventivmedel och för sanitärt skydd för kvinnor samt absorberande hygienprodukter.

4.

Medicinsk utrustning, apparater, anordningar, föremål, hjälpmedel och skyddsutrustning, inbegripet hälsoskyddsmasker, som normalt är avsedda att användas inom hälso- och sjukvården eller av personer med funktionsnedsättning, varor som är nödvändiga för att kompensera för och övervinna funktionsnedsättningar samt anpassning, reparation, uthyrning och leasing av sådana varor.

5.

Persontransport och transport av varor som åtföljer passagerare, exempelvis bagage, cyklar, inbegripet elcyklar, motorfordon eller andra fordon, eller tillhandahållande av tjänster anknytande till persontransport.

6.

Tillhandahållande, inklusive lån från bibliotek, av böcker, tidningar och tidskrifter antingen på fysiska bärare eller på elektronisk väg eller bådadera (inbegripet broschyrer, foldrar och liknande trycksaker, bilder-, tecknings- och målarböcker för barn, noter i tryck eller manuskript, kartor och hydrografiska och liknande kartor), förutom publikationer som helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam och publikationer som helt eller huvudsakligen består av videoinnehåll eller hörbar musik, framställning av publikationer för organisationer utan vinstsyfte och tjänster som har samband med sådan framställning.

7.

Tillträde till föreställningar, teatrar, cirkusar, marknader, nöjesparker, konserter, museer, djurparker, biografer, utställningar och liknande kulturella evenemang och anläggningar eller tillgång till direktströmning av dessa evenemang eller besök eller både och.

8.

Mottagning av radio- och tv-sändningstjänster och webbutsändningar av sådana program som tillhandahålls av en leverantör av medietjänster, internetanslutningstjänster som tillhandahålls som ett led i digitaliseringspolitik som medlemsstaterna fastställt.

9.

Tillhandahållande av tjänster av författare, kompositörer och utövande konstnärer samt royaltyer till dessa.

10.

Leverans och uppförande av bostäder som ett led i socialpolitiken, i enlighet med vad medlemsstaterna fastställt, renovering och ombyggnad, inklusive rivning och återuppbyggnad samt reparation av bostäder och privata bostäder, uthyrning av fast egendom avsedd som bostad.

10a.

Uppförande och renovering av offentliga och andra byggnader som används för verksamheter av allmänintresse.

10b.

Fönsterputsning och städning i privata hushåll.

10c.

Leverans och installation av solpaneler på och invid privata bostäder, bostäder och offentliga och andra byggnader som används för verksamheter av allmänintresse.

11.

Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster som normalt används vid jordbruksproduktion men exklusive kapitalvaror såsom maskiner och byggnader, och fram till och med den 1 januari 2032 tillhandahållande av kemiska pesticider och kemiska gödselmedel.

11a.

Levande hästdjur och tillhandahållande av tjänster som hör samman med levande hästdjur.

12.

Logi som tillhandahålls av hotell och liknande anläggningar, inbegripet tillhandahållandet av semesterlogi och uthyrning av campingplatser och platser för husvagnsparkering.

12a.

Restaurang- och cateringtjänster, varvid tillhandahållande av (alkoholhaltiga och/eller alkoholfria) drycker får undantas.

13.

Tillträde till sportevenemang eller tillgång till direktströmning av dessa evenemang eller både och, utnyttjande av sportanläggningar och tillhandahållande av lektioner inom sport eller fysisk träning, inklusive när lektionerna direktströmmas.

14.

har upphävts.

15.

Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster av organ som är engagerade i hjälparbete eller socialt trygghetsarbete, i enlighet med vad medlemsstaterna fastställt, och är erkända av medlemsstaterna som organ av social karaktär, i den mån dessa transaktioner inte är undantagna från skatteplikt i enlighet med artiklarna 132, 135 och 136.

16.

Tillhandahållande av tjänster av begravningsentreprenörer och krematorietjänster samt leverans av varor med karaktär av bitransaktion till sådant tillhandahållande.

17.

Tillhandahållande av sjukvårds- och tandvårdstjänster liksom värmebehandling, i den mån dessa tjänster inte är undantagna från skatteplikt i enlighet med artikel 132.1 b–e.

18.

Tillhandahållande av tjänster i anslutning till avlopp, gaturenhållning, sophämtning och avfallshantering eller återvinning av avfall, andra än sådana som tillhandahålls av de organ som avses i artikel 13.

19.

Tillhandahållande av reparationstjänster av hushållsapparater, skor och lädervaror, kläder och hushållslinne (inbegripet lagning och ändring).

20.

Hemtjänster såsom hemhjälp och vård av barn, gamla, sjuka eller personer med funktionshinder.

21.

Frisörverksamhet.

22.

Leverans av elektricitet, fjärrvärme och fjärrkyla samt biogas som produceras från de bränsleråvaror som förtecknas i bilaga IX del A till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001, leverans och installation av högeffektiva värmesystem med låga utsläpp som uppfyller de riktmärken för utsläpp (PM) som fastställs i bilaga V till kommissionens förordning (EU) 2015/1189 och i bilaga V till kommissionens förordning (EU) 2015/1185 och som har tilldelats EU:s energimärkning för att visa att det kriterium som avses i artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 är uppfyllt samt, till och med den 1 januari 2030, naturgas och ved.

23.

Levande växter och andra produkter från blomsterodling, inklusive lökar, bomull, rötter och liknande produkter, snittblommor och prydnadsbladväxter.

24.

Barnkläder och barnskor, leverans av bilbarnstolar.

25.

Leverans av cyklar, inbegripet elcyklar, uthyrning och reparation av sådana cyklar.

26.

Leverans av konstverk, samlarföremål och antikviteter som är förtecknade i bilaga IX, delarna A, B och C.

27.

Juridiska tjänster som tillhandahålls personer med anställningskontrakt och arbetslösa i arbetsrättsliga förfaranden vid domstol och juridiska tjänster inom ramen för rättshjälp i enlighet med vad medlemsstaterna fastställt.

28.

Verktyg och annan utrustning som normalt sett är avsedda att användas för räddningsarbete eller förstahjälpeninsatser om de tillhandahålls offentliga organ eller organisationer utan vinstsyfte som är verksamma inom civilskyddet eller samhällsskyddet.

29.

Tillhandahållande av tjänster i samband med drift av fyrfartyg, fyrar eller andra navigationshjälpmedel och livräddningstjänster, inbegripet organisation och underhåll av livbåtstjänster.

Direktiv (EU) 2022/542

Bilaga IV har upphävts genom direktiv (2009/47/EG).

Bilaga V Varukategorier som enligt artikel 160.2 omfattas av andra lagerförfaranden än tullagerförfaranden

KN-nummer

Varuslag

 1)

0701

Potatis

 2)

0711 20

Oliver

 3)

0801

Kokosnötter, paranötter och cashewnötter

 4)

0802

Andra nötter

 5)

0901 11 00
0901 12 00

Kaffe, orostat

 6)

0902

Te

 7)

1001–1005
1007–1008

Spannmål

 8)

1006

Obehandlat ris

 9)

1201–1207

Oljeväxtfrön och oljehaltiga frukter, diverse andra frön (inbegripet sojabönor)

10)

1507–1515

Vegetabiliska fetter och oljor samt fraktioner av sådana fetter och oljor, oraffinerade eller raffinerade men inte kemiskt modifierade

11)

1701 11
1701 12

Råsocker

12)

1801

Kakaobönor, hela eller krossade, även rostade

13)

2709

2710
2711 12
2711 13

Mineraloljor (inklusive propan och butan; också inklusive råolja erhållen ur petroleum)

14)

Kapitel 28 och ­kapitel 29

Kemikalier i lösvikt

15)

4001

4002

Gummi, i obearbetad form eller i form av plattor, duk eller remsor

16)

5101

Ull

17)

7106

Silver

18)

7110 11 00
7110 21 00
7110 31 00

Platina (palladium, rodium)

19)

7402
7403
7405
7408

Koppar

20)

7502

Nickel

21)

7601

Aluminium

22)

7801

Bly

23)

7901

Zink

24)

8001

Tenn

25)

ex 8112 92
ex 8112 99

Indium

Bilaga VI Förteckning över leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster enligt artikel 199.1 d

  1. Leveranser av järnhaltigt och icke-järnhaltigt avfall, skrot och använt material, inbegripet leveranser av halvfabrikat från bearbetning, framställning eller smältning av järnmetaller och icke-järnmetaller samt legeringar av dessa.

  2. Leverans av järnhaltiga och icke-järnhaltiga halvfabrikat samt tillhandahållande av vissa därmed förbundna bearbetningstjänster.

  3. Leverans av avfall och annat material för återvinning bestående av järnmetaller och icke-järnmetaller, legeringar av dessa, slagg, aska, spån och industriavfall som innehåller metaller eller metallegeringar, samt tillhandahållande av tjänster som innebär urval, tillskärning, fragmentering eller pressning av dessa produkter.

  4. Leverans av och vissa bearbetningstjänster förbundna med järnhaltigt och icke-järnhaltigt avfall av järnmetaller och icke-järnmetaller samt avklipp, skrot, avfall, använt material och material för återanvändning bestående av glasavfall, glas, papper, papp och kartong, lump, ben, läder, konstläder, pergament, oberedda hudar och skinn, senor, surrningsgarn, tågvirke, gummi och plast.

  5. Leverans av material som avses i denna bilaga efter bearbetning i form av rengöring, polering, urval, tillskärning, fragmentering, pressning eller gjutning till block.

  6. Leveranser av skrot och avfall från bearbetning av grundmaterial.

Bilaga VII Förteckning över sådana produktionsverksamheter i jordbruket som avses i artikel 295.1 led 4

  1. Växtodling

    1. Jordbruk, inbegripet vinodling

    2. Odling av frukt (inbegripet oliver) och grönsaker, blommor och prydnadsväxter, även i växthus

    3. Produktion av svamp, kryddor, utsäde och plantor

    4. Drift av plantskolor

  2. Djurhållning tillsammans med odling

    1. Allmän djurhållning

    2. Fjäderfäuppfödning

    3. Kaninuppfödning

    4. Bihållning

    5. Silkesmaskodling

    6. Snigelodling

  3. Skogsbruk

  4. Fiske

    1. Sötvattensfiske

    2. Fiskodling

    3. Odling av musslor, ostron och andra blötdjur och kräftdjur

    4. Grododling

Bilaga VIII Vägledande förteckning över sådana tillhandahållanden av jordbrukstjänster som avses i artikel 295.1 led 5

  1. Jordbearbetning, skörd och slåtter, tröskning, pressning, hopsamling och bärgning, inbegripet sådd och plantering.

  2. Emballering och beredning såsom torkning, rengöring, malning, desinfektion och ensilering av jordbruksprodukter.

  3. Lagring av jordbruksprodukter.

  4. Djurtillsyn, uppfödning och gödning.

  5. Uthyrning för jordbruksändamål av utrustning som normalt används i företag inom jordbruk, skogsbruk eller fiske.

  6. Teknisk hjälp.

  7. Ogräs- och skadedjursbekämpning, bearbetning av grödor och mark genom besprutning.

  8. Drift av bevattnings- och dräneringsutrustning.

  9. Trädbeskärning, trädfällning och andra skogsbrukstjänster.

Bilaga IX Konstverk, samlarföremål och antikviteter som avses i punkterna 2, 3 och 4 i artikel 311.1

DEL A Konstverk

  1. Tavlor, collage och liknande dekorativa målningar och teckningar, som är utförda helt för hand av konstnären, med undantag för planritningar, andra ritningar samt teckningar för arkitektoniskt, ingenjörstekniskt, industriellt, kommersiellt, topografiskt eller liknande ändamål, tillverkade föremål dekorerade för hand, teaterkulisser, ateljéfonder o.dyl. målade på textilvävnad (KN-nummer 9701).

  2. Konstgrafiska originalblad, avtryck och originallitografier tryckta i begränsat antal direkt i svartvitt eller färg från en eller flera gravyrplåtar som konstnären framställt helt för hand, oavsett vilken teknik och vilket material som använts, dock med undantag för mekaniska eller fotomekaniska förfaranden (KN-nummer 9702 00 00).

  3. Originalproduktioner av bildhuggarkonst eller skulpturkonst i alla material, under förutsättning att de är helt utförda av konstnären; avgjutningar av skulpturer vars upplaga är begränsad till åtta exemplar och övervakat av konstnären eller hans efterföljande rättsinnehavare (KN-nummer 9703 00 00); i undantagsfall som fastställs av medlemsstaterna får detta antal utökas för skulpturer som utförts före den 1 januari 1989.

  4. Handvävda tapisserier (KN-nummer 5805 00 00) och väggbonader (KN-nummer 6304 00 00) handgjorda efter originalritningar av konstnären, under förutsättning att det finns högst åtta exemplar av varje.

  5. Unika exemplar av föremål i keramik helt utförda av konstnären och signerade av honom.

  6. Emaljer på koppar, utförda helt för hand, begränsade till åtta numrerade exemplar signerade av konstnären eller verkstaden, med undantag för bijouterivaror, guldsmedsarbeten och juvelerararbeten.

  7. Fotografier tagna av konstnären, tryckta av honom eller under hans tillsyn, signerade och numrerade samt begränsade till 30 exemplar, oavsett storlek och underlag.

DEL B Samlarföremål

  1. Frimärken och stämpelmärken, frankeringsstämplar, förstadagsbrev samt postkort o.dyl. med påtryckt valörstämpel, makulerade, eller om de är omakulerade, inte gångbara och inte avsedda som lagligt betalningsmedel (KN-nummer 9704 00 00).

  2. Samlingar och samlarobjekt av zoologiskt, botaniskt, mineralogiskt, anatomiskt, historiskt, arkeologiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse (KN-nummer 9705 00 00).

DEL C Antikviteter

Föremål, andra än konstverk och samlarföremål, med en ålder av över 100 år (KN-nummer 9706 00 00).

Bilaga X Förteckning över transaktioner som omfattas av de avvikelser som avses i artiklarna 370 och 371 och i artiklarna 375–390c

DEL A Transaktioner som medlemsstaterna får fortsätta att beskatta

  1. Tillhandahållande av tjänster av tandtekniker under deras yrkesutövning samt leverans av tandproteser av tandläkare och tandtekniker.

  2. Verksamheter som bedrivs av icke kommersiella offentliga radio- och televisionsorgan.

  3. Andra leveranser av byggnader eller delar av byggnader och den mark de står på än sådana som avses i artikel 12.1 a, när leveransen görs av beskattningsbara personer som har rätt att dra av ingående mervärdesskatt för den berörda byggnaden.

  4. Sådana tillhandahållanden av tjänster av resebyråer som avses i artikel 306 samt tillhandahållande av tjänster av resebyråer som handlar i den resandes namn och för hans räkning, för resor utanför gemenskapen.

DEL B Transaktioner för vilka medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt

  1. Uttagande av inträdesavgifter till sportevenemang.

  2. Tillhandahållande av tjänster av författare, konstnärer, artister, jurister och andra fria yrkesutövare utom inom medicinska och paramedicinska yrken, med undantag av följande tillhandahållanden:

    1. Överlåtelse av patent, varumärken och andra liknande rättigheter, samt licensgivning rörande dessa rättigheter.

    2. Andra arbeten än leverans av beställningsarbete vilka avser materiell lös egendom och utförs för en beskattningsbar person.

    3. Tillhandahållande av tjänster i syfte att förbereda eller att samordna genomförandet av byggnadsarbeten, exempelvis sådana tillhandahållanden som görs av arkitekter och av kontor för övervakning av arbetet.

    4. Tillhandahållande av kommersiella reklamtjänster.

    5. Transport av varor och magasinering av varor samt tjänster som har samband med transport eller magasinering.

    6. Uthyrning av materiell lös egendom till en beskattningsbar person.

    7. Tillhandahållande av personal till en beskattningsbar person.

    8. Tillhandahållande av tjänster av rådgivare, ingenjörer, planläggningskontor samt liknande tillhandahållanden av tjänster på de tekniska, ekonomiska eller vetenskapliga områdena.

    9. Fullgörande av en skyldighet att vare sig helt eller delvis utöva en yrkesmässig verksamhet eller en rättighet som avses i a–h samt j.

    10. Tillhandahållande av tjänster av speditörer, mäklare, handelsagenter och andra fristående förmedlare, i den mån som tillhandahållandet avser leverans eller import av varor eller tillhandahållande av sådana tjänster som avses i a–i.

  3. Tillhandahållande av telekommunikationstjänster och leverans av varor som har karaktären av bitransaktioner, av offentliga postföretag.

  4. Tillhandahållande av tjänster av begravningsentreprenörer och krematorietjänster samt leverans av varor med karaktär av bitransaktion till sådant tillhandahållande.

  5. Transaktioner som utförs av blinda eller av verkstäder för blinda, förutsatt att undantaget från skatteplikt inte ger upphov till en betydande snedvridning av konkurrensen.

  6. Leverans av varor och tillhandahållande av tjänster som görs till organ som har till uppgift att anlägga, bygga och underhålla kyrkogårdar, gravar och monument av minnesplatskaraktär för krigsoffer.

  7. Transaktioner som utförs av sjukhus vilka inte omfattas av artikel 132.1 b.

  8. Tillhandahållande av vatten genom offentligrättsliga organ.

  9. Leverans före första besittningstagande av byggnader eller delar av byggande och den mark de står på samt leverans av mark för bebyggelse som avses i artikel 12.

  10. Persontransport och transport av varor, exempelvis bagage eller motorfordon, som åtföljer passagerare samt tillhandahållande av tjänster anknytande till persontransport, i den mån transporten av passagerarna själva är undantagen.

  11. Leverans, förändring, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av luftfartyg inklusive utrustning som ingår i eller används vid utnyttjandet av dessa, om de används av statliga institutioner.

  12. Leverans, förändring, reparation, underhåll, befraktning och uthyrning av krigsfartyg.

  13. Sådana tillhandahållanden av tjänster av resebyråer som avses i artikel 306 och tillhandahållanden av tjänster av resebyråer som handlar i den resandes namn och för hans räkning, för resor inom gemenskapen.

Rådets beslut (2011-12-05)

[Bilagorna XI och XII är jämförelser med äldre rätt och återges ej här; red.anm.]