EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2002/87/EG

Extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (konglomeratdirektiv)

(senast ändrat genom direktiv (EU) 2023/2864)

? av ?

Till direktiv 2002/87/EG hör

Kommissionens delegerade förordningar:

  • (EU) 2015/2303 tekniska tillsynsstandarder som specificerar definitioner och samordnar den extra tillsynen av riskkoncentration och transaktioner inom det finansiella konglomeratet

  • (EU) 2014/342 tekniska standarder för tillsyn av användningen av beräkningsmetoder för kapitaltäckningskraven för finansiella konglomerat

Kommissionens genomförandeförordning:

  • (EU) 2022/2454 tekniska genomförandestandarder vad gäller tillsynsrapportering av riskkoncentrationer och transaktioner inom det finansiella konglomeratet

Europaparlamentet och Europeiska unionens råd har antagit detta direktiv

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 47.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

av följande skäl:

  1. Den nuvarande gemenskapslagstiftningen innehåller ett omfattande regelverk om tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag på enskild nivå samt över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag som utgör en del av en bank- eller investeringsgrupp respektive en försäkringsgrupp, det vill säga grupper med en homogen finansiell verksamhet.

  2. Den senaste utvecklingen på finansmarknaderna har lett till skapandet av finansiella grupper som tillhandahåller tjänster och produkter inom olika sektorer av finansmarknaderna – så kallade finansiella konglomerat. Hittills har det inte förekommit någon form av tillsyn på gruppnivå över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag som ingår i ett sådant konglomerat, särskilt vad gäller solvensställning och riskkoncentration på konglomeratnivå, transaktioner inom det finansiella konglomeratet, processer för intern riskhantering på konglomeratnivå och ledningens lämplighet. Några av dessa konglomerat är bland de största finansiella grupper som verkar på finansmarknaderna, och de tillhandahåller tjänster i en global omfattning. Om sådana konglomerat, och särskilt kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag som ingår i ett sådana konglomerat, skulle stöta på finansiella problem kan de allvarligt destabilisera det finansiella systemet och påverka enskilda insättare, försäkringstagare och investerare.

  3. I kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster utpekas en rad åtgärder som krävs för att fullborda den inre marknaden för finansiella tjänster, och det aviseras att det skall utarbetas lagstiftning om extra tillsyn för finansiella konglomerat i syfte att eliminera kryphål i den nuvarande särlagstiftningen och hantera ytterligare stabilitetsrisker för att på så sätt säkra sunda arrangemang för tillsyn över finansiella grupper med sektorsöverskridande finansiell verksamhet. Ett så ambitiöst mål kan bara uppnås stegvis. Införandet av extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat utgör ett sådant steg.

  4. Även inom andra internationella forum har behovet av att utveckla lämpliga tillsynsformer för finansiella konglomerat slagits fast.

  5. För att den extra tillsynen över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat skall bli effektiv bör den tillämpas på alla sådana konglomerat, vars sektorsöverskridande finansiella verksamhet är betydande, vilket är fallet när vissa trösklar har uppnåtts oavsett hur de är strukturerade. Denna extra tillsyn bör täcka all finansiell verksamhet som anges i den finansiella särlagstiftningen och alla enheter som huvudsakligen ägnar sig åt sådan verksamhet bör omfattas av den extra tillsynen, inklusive kapitalförvaltningsbolagen.

  6. Beslut att inte låta en viss enhet omfattas av räckvidden för den extra tillsynen bör fattas med beaktande bl.a. av om en sådan enhet omfattas av tillsynen på gruppnivå enligt särreglerna.

  7. De behöriga myndigheterna bör kunna bedöma den finansiella ställningen på gruppnivå för kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag som ingår i ett finansiellt konglomerat, särskilt vad gäller solvens (inbegripet att eliminera dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen), riskkoncentration och transaktioner inom det finansiella konglomeratet.

  8. Finansiella konglomerat leds ofta utifrån affärsområden som inte helt motsvarar konglomeratets juridiska strukturer. För att beakta denna tendens bör kraven på ledningen utvidgas ytterligare, särskilt när det gäller ledningen av blandade finansiella holdingföretag.

  9. Samtliga finansiella konglomerat som omfattas av den extra tillsynen bör ha en samordnare som utses bland berörda behöriga myndigheter.

  10. Samordnarens uppgifter bör inte påverka de behöriga myndigheternas uppgifter och ansvar enligt särreglerna.

  11. De berörda behöriga myndigheterna och särskilt samordnaren bör ha de erforderliga medlen för att från enheterna i ett finansiellt konglomerat eller från andra behöriga myndigheter kunna erhålla de upplysningar som krävs för att utöva sin extra tillsyn.

  12. Det finns ett trängande behov av ett ökat samarbete mellan de myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag, inbegripet att utveckla särskilda arrangemang för samarbete mellan de myndigheter som är delaktiga i tillsynen över enheter som ingår i samma finansiella konglomerat.

  13. Kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag som har sitt huvudkontor i gemenskapen kan ingå i ett finansiellt konglomerat vars ledande enhet ligger utanför gemenskapen. Dessa reglerade enheter bör också vara föremål för sådana likvärdiga och lämpliga ordningar för extra tillsyn som medför att liknande mål och resultat som de som anges i bestämmelserna i detta direktiv uppnås. Insyn i bestämmelserna och informationsutbyte med myndigheter i tredje land om alla viktiga omständigheter är här av stor vikt.

  14. Det kan antas att det finns en likvärdig och lämplig ordning för extra tillsyn endast om tillsynsmyndigheterna i tredje land har samtyckt till att samarbeta med de berörda behöriga myndigheterna om metoderna och målen för att utöva extra tillsyn över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat.

  15. Av detta direktiv följer inte att de behöriga myndigheterna till Kommittén för finansiella konglomerat skall lämna ut information som är belagd med sekretess enligt detta direktiv eller andra sektorsdirektiv.

  16. Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att fastställa regler för extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Eftersom det i direktivet anges minimistandarder, kan medlemsstaterna införa strängare regler.

  17. I detta direktiv iakttas de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter.

  18. De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.

  19. Teknisk vägledning och genomförandeåtgärder för de bestämmelser som fastställs i detta direktiv kan ibland vara nödvändiga med hänsyn till ny utveckling på finansmarknaderna. Kommissionen bör följaktligen bemyndigas att anta genomförandeåtgärder, förutsatt att dessa inte ändrar det väsentliga innehållet i detta direktiv.

  20. De befintliga särreglerna för kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag bör kompletteras upp till en miniminivå, särskilt för att undvika tillsynsarbitrage mellan särreglerna och reglerna för finansiella konglomerat. Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring, rådets första direktiv 79/267/EEG av den 5 mars 1979 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva direkt livförsäkringsrörelse, rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring), rådets direktiv 92/96/EEG av den 10 november 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser direkt livförsäkring (tredje livförsäkringsdirektivet), rådets direktiv 93/6/EEG av den 15 mars 1993 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut och rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut bör därför ändras på motsvarande sätt. Målet om ytterligare harmonisering kan dock bara uppnås stegvis och måste baseras på en grundlig analys.

  21. För att man skall kunna bedöma behovet av ytterligare harmonisering av behandlingen av kapitalförvaltningsbolag som omfattas av särregler och förbereda denna harmonisering bör kommissionen rapportera om medlemsstaternas praxis på detta område.

Kapitel I Mål och definitioner

Artikel 1 Syfte

I detta direktiv fastställs regler för extra tillsyn över reglerade enheter som har erhållit auktorisation i enlighet med artikel 6 i direktiv 73/239/EEG, artikel 4 i direktiv 2002/83/EG, artikel 5 i direktiv 2004/39/EG, artikel 3 i direktiv 2005/68/EG, artikel 6 i direktiv 2006/48/EG, artikel 5 i direktiv 2009/65/EG, artikel 14 i direktiv 2009/138/EG eller artiklarna 6–11 i direktiv 2011/61/EU, och som ingår i ett finansiellt konglomerat.

Genom det här direktivet ändras också berörda särregler för enheter som regleras av de direktiven.

Artikel 2 Definitioner

I detta direktiv avses med:

1.

kreditinstitut: ett kreditinstitut i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG.

2.

försäkringsföretag: ett försäkringsföretag i den mening som avses i artikel 13.1, 13.2 eller 13.3 i direktiv 2009/138/EG.

3.

värdepappersföretag: ett värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG inbegripet företag som avses i artikel 3.1 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappers­ företag och kreditinstitut, eller ett företag som har sitt säte i ett tredjeland och som enligt direktiv 2004/39/EG skulle behöva auktorisation om det hade sitt säte i unionen.

4.

reglerad enhet: ett kreditinstitut, ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag, ett värdepappersföretag, ett kapitalförvaltnings­ bolag eller en förvaltare av alternativa investeringsfonder.

5.

kapitalförvaltningsbolag: ett förvaltningsbolag i den mening som avses i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG eller ett företag som har sitt säte i ett tredjeland, och som enligt det direktivet skulle behöva auktorisation om det hade sitt säte i unionen.

5a.

förvaltare av alternativa investeringsfonder: en förvaltare av alternativa investeringsfonder i den mening som avses i artikel 4.1 b, l och ab i direktiv 2011/61/EU eller ett företag som har sitt säte i ett tredjeland och som enligt det direktivet skulle behöva auktorisation om det hade sitt säte i unionen.

6.

återförsäkringsföretag: ett återförsäkringsföretag i den mening som avses i artikel 13.4, 13.5 eller 13.6 i direktiv 2009/138/EG eller ett specialföretag i den mening som avses i artikel 13.26 i direktiv 2009/138/EG.

7.

särregler: unionsrättsakter som rör tillsynen över reglerade enheter, särskilt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 575/2013 och (EU) 2019/2033 samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG, 2013/36/EU, 2014/65/EU och (EU) 2019/2034.

8.

finansiell sektor: en sektor som består av en eller flera av följande enheter:

  1. Ett kreditinstitut, ett finansiellt institut eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster i den mening som avses i artikel 4.1, 4.5 eller 4.21 i direktiv 2006/48/EG (nedan gemensamt kallade banksektorn).

  2. Ett försäkringsföretag, ett återförsäkringsföretag eller ett försäkringsholdingföretag i den mening som avses i artiklarna 13.1, 13.2, 13.4 eller 13.5 eller artikel 212.1 f i direktiv 2009/138/EG (nedan gemensamt kallade försäkringssektorn).

  3. Ett värdepappersföretag i den mening som avses i artikel 3.1 b i direktiv 2006/49/EG (nedan gemensamt kallade värdepapperssektorn).

9.

moderföretag: ett moderföretag i den mening som avses i artikel 1 i rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 om sammanställd redovisning eller varje företag som enligt de behöriga myndigheterna i praktiken utövar ett bestämmande inflytande över ett annat företag.

10.

dotterföretag: ett dotterföretag enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller varje företag över vilket ett moderföretag enligt de behöriga myndigheterna i praktiken utövar ett bestämmande inflytande eller varje dotterföretag till ett sådant dotterföretag.

11.

ägarintresse: ett ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa typer av bolag eller direkt eller indirekt ägande av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

12.

grupp: en grupp av företag som består av ett moderföretag, dess dotterföretag och enheter i vilka moderföretaget och dess dotterföretag har ägarintressen eller företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG, inbegripet varje undergrupp därtill.

12a.

kontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag, enligt artikel 1 i direktiv 83/349/EEG, eller ett liknande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

13.

nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade genom kontroll eller ägarintresse eller en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer upprätthåller en varaktig förbindelse till samma person genom ett kontrollförhållande.

14.

finansiellt konglomerat: en grupp eller undergrupp där det finns en reglerad enhet i toppen av gruppen eller undergruppen, eller där minst ett av dotterföretagen i gruppen eller undergruppen är en reglerad enhet, och gruppen uppfyller följande villkor:

  1. Om det finns en reglerad enhet i toppen av gruppen eller undergruppen:

    1. den enheten är ett moderföretag till en enhet i den finansiella sektorn, en enhet med ägarintresse i en enhet i den finansiella sektorn eller en enhet som har ett sådant samband med en enhet i den finansiella sektorn som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG,

    2. minst en av gruppens eller undergruppens enheter ingår i försäkringssektorn och minst en i bank- eller värdepapperssektorn, och

    3. den konsoliderade och/eller aggregerade verksamheten i gruppens eller undergruppens enheter inom både försäkringssektorn och enheterna inom bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt artikel 3.2 eller 3.3 i detta direktiv, eller

  2. om ingen reglerad enhet finns i toppen av gruppen eller undergruppen:

    1. gruppens eller undergruppens verksamhet huvudsakligen bedrivs inom den finansiella sektorn i den mening som avses i artikel 3.1 i detta direktiv,

    2. minst en av gruppens eller undergruppens enheter ingår i försäkringssektorn och minst en i bank- eller värdepapperssektorn, och

    3. den konsoliderade och/eller aggregerade verksamheten i gruppens eller undergruppens enheter inom både försäkringssektorn och enheterna inom bank- och värdepapperssektorn är betydande enligt artikel 3.2 eller 3.3 i detta direktiv.

15.

blandat finansiellt holdingföretag: ett moderföretag som inte utgör en reglerad enhet men som tillsammans med sina dotterföretag, varav minst ett är en reglerad enhet med säte inom unionen, och andra enheter utgör ett finansiellt konglomerat.

16.

behöriga myndigheter: de nationella myndigheter i medlemsstaterna som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag, kapitalförvaltningsbolag eller förvaltare av alternativa investeringsfonder, såväl enskilt som på gruppnivå.

17.

relevanta behöriga myndigheter:

  1. de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som har ansvar för den sektoriella tillsynen på gruppnivå över de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat, särskilt över det företag som ytterst är moderföretag i en sektor,

  2. samordnaren som utsetts i enlighet med artikel 10, om annan än de myndigheter som anges i led a,

  3. andra berörda behöriga myndigheter, om de myndigheter som anges i leden a och b anser detta vara relevant.

18.

koncerninterna transaktioner: alla transaktioner genom vilka reglerade enheter inom ett finansiellt konglomerat direkt eller indirekt anlitar andra företag inom samma grupp eller en fysisk eller juridisk person som har nära förbindelser med företagen i den gruppen, för att uppfylla en skyldighet, oavsett om den är avtalsenlig eller ej och om den sker mot betalning eller ej.

19.

riskkoncentration: alla exponeringar med förlustpotential som bärs av enheter inom ett finansiellt konglomerat, vilka är tillräckligt stora för att hota dessa reglerade enheters solvens eller deras finansiella ställning i allmänhet, oavsett om sådana exponeringar orsakas av motpartsrisk/kreditrisk, investeringsrisk, försäkringsrisk, marknadsrisk eller andra risker, eller en kombination av eller samverkan mellan dessa risker.

Tills de tekniska standarder för tillsyn som antas i enlighet med artikel 21a.1 b trätt i kraft ska det yttrande som avses i punkt 17 c särskilt beakta den marknadsandel de reglerade enheterna i det finansiella konglomeratet har i andra medlemsstater, i synnerhet om den överstiger 5 %, och den betydelse varje reglerad enhet som är etablerad i en annan medlemsstat har inom det finansiella konglomeratet.

Direktiv (EU) 2019/2034

Artikel 3 Tröskelvärden för identifiering av ett finansiellt konglomerat

1.För att en grupp ska bedömas bedriva verksamhet huvudsakligen inom den finansiella sektorn i den mening som avses i artikel 2.14 b i, bör balansomslutningen inom gruppens reglerade och icke reglerade enheter inom den finansiella sektorn utgöra mer än 40 % av hela gruppens balansomslutning.

2.För att verksamheten inom olika finansiella sektorer ska bedömas som betydande i den mening som avses i artikel 2.14 a iii eller 2.14 b iii, bör för varje finansiell sektor genomsnittet av kvoten mellan denna finansiella sektors balansomslutning och den totala balansomslutningen för gruppens enheter inom finansiella sektorer och kvoten mellan sol­ venskraven för denna finansiella sektor och de totala solvenskraven för gruppens enheter inom finansiella sektorer överstiga 10 %.

I detta direktiv är den minsta finansiella sektorn i ett finansiellt konglomerat den sektor som har det lägsta genomsnittet och den mest betydande finansiella sektorn i ett finansiellt konglomerat den sektor som har det högsta genomsnittet. Vid beräkningen av genomsnittet för den minsta finansiella sektorn och den mest betydande finansiella sek­ torn ska banksektorn och värdepapperssektorn beaktas tillsammans.

Kapitalförvaltningsbolag ska läggas till den sektor som de hör till inom gruppen. Om de inte enbart hör till en sektor inom gruppen, ska de läggas till den minsta finansiella sektorn.

Förvaltare av alternativa investeringsfonder ska läggas till den sektor som de hör till inom gruppen. Om de inte enbart hör till en sektor inom gruppen, ska de läggas till den minsta finansiella sektorn.

3.Sektorsövergripande verksamhet ska också bedömas som betydande i den mening som avses i artikel 2.14 a iii eller 2.14 b iii, om balansomslutningen för den minsta finansiella sektorn i gruppen över­ stiger 6 miljarder EUR.

Om gruppen inte uppnår det tröskelvärde som anges i punkt 2 i denna artikel, får de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd besluta sig för att inte betrakta gruppen som ett finansiellt konglomerat. De kan också besluta sig för att inte tillämpa bestämmelserna i artiklarna 7, 8 eller 9, om de anser att det inte är nödvändigt eller att det vore olämpligt eller vilseledande att låta gruppen omfattas av detta direktivs räckvidd eller att tillämpa sådana bestämmelser med hänsyn till de mål som ska uppnås genom extra tillsyn.

Beslut som fattas i överensstämmelse med denna punkt ska anmälas till övriga berörda behöriga myndigheter och ska, förutom under exceptionella omständigheter, offentliggöras av de behöriga myndigheterna.

3a.Om gruppen uppnår det tröskelvärde som anges i punkt 2 i denna artikel, men den minsta sektorn inte överstiger 6 miljarder EUR, får de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd besluta sig för att inte betrakta gruppen som ett finansiellt konglomerat. De kan också besluta sig för att inte tillämpa bestämmelserna i artiklarna 7, 8 eller 9, om de anser att det inte är nödvändigt eller att det vore olämpligt eller vilse­ ledande att låta gruppen omfattas av detta direktivs räckvidd eller att tillämpa sådana bestämmelser med hänsyn till de mål som ska uppnås genom extra tillsyn.

Beslut som fattas i överensstämmelse med denna punkt ska anmälas till övriga berörda behöriga myndigheter och ska, förutom under exceptionella omständigheter, offentliggöras av de behöriga myndigheterna.

4.För tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 får de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd

  1. undanta en enhet från beräkningen av procentsatserna i de fall som avses i artikel 6.5, såvida inte enheten flyttat från en medlemsstat till tredjelandet och det finns bevis för att detta gjordes för att undvika reglering,

  2. beakta att de trösklar som anges i punkterna 1 och 2 har iakttagits under tre år i följd, så att plötsliga byten av det tillämpliga regel­ verket kan undvikas, och bortse ifrån att så har skett, om väsentliga förändringar i gruppens struktur uppstår,

  3. undanta ett eller flera ägarintressen i den mindre sektorn om dessa ägarintressen är avgörande för en identifiering som finansiellt konglomerat och tillsammans är av försumbart intresse med hänsyn till målen för extra tillsyn.

När ett finansiellt konglomerat har identifierats enligt punkterna 1, 2 och 3 skall de beslut som avses i första stycket och detta stycke fattas på grundval av ett förslag från samordnaren för detta finansiella konglomerat.

5.Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 får de relevanta behöriga myndigheterna, i exceptionella fall och i samförstånd, ersätta balansomslutningen som kriterium med en eller flera av följande parametrar eller lägga till en eller flera av dessa parametrar, om de anser att de är av särskild relevans för syftet med extra tillsyn enligt detta direktiv: intäktsstruktur, poster utanför balansräkningen, totala förvaltade tillgångar.

6.Om de procentsatser som avses i punkterna 1 och 2 hamnar under 40 % respektive 10 % för konglomerat som redan är föremål för extra tillsyn, skall vid tillämpningen av dessa punkter en lägre procentsats på 35 % respektive 8 % tillämpas under de tre följande åren, för att plötsliga byten av tillämpligt regelverk skall undvikas.

Vid tillämpningen av punkt 3 skall, om balansomslutningen för den minsta finansiella sektorn inom gruppen understiger 6 miljarder euro för konglomerat som redan är föremål för extra tillsyn, även ett lägre belopp om 5 miljarder euro tillämpas under de tre följande åren, för att plötsliga byten av tillämpligt regelverk skall kunna undvikas.

Under den period som avses i denna punkt får samordnaren, med medgivande från de övriga relevanta behöriga myndigheterna, besluta att de lägre procentsatser eller det lägre belopp som anges i denna punkt inte längre skall tillämpas.

7.De beräkningar som anges i denna artikel och som rör balansräkningen skall utföras på grundval av den aggregerade balansomslutningen för gruppens enheter enligt deras årsbokslut. Vid denna beräkning skall företag som är föremål för ett ägarintresse ingå till det belopp i deras balansomslutning som motsvarar den aggregerade proportionella andel som gruppen innehar. Om sammanställd redovisning emellertid finns tillgänglig, skall denna användas i stället för aggregerad redovisning.

De solvenskrav som avses i punkterna 2 och 3 skall beräknas enligt bestämmelserna i de relevanta särreglerna.

8.Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (EBA), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (Eiopa) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (Esma) (nedan gemensamt kallade ESA-myndigheterna) ska genom ESAs gemensamma kommité (gemensamma kommitén) utfärda gemensamma riktlinjer för att se till att tillsynsmetoderna stämmer överens med tillämpningen av punkterna 2, 3, 3a, 4 och 5 i den här artikeln.

9.De behöriga myndigheterna ska varje år göra en ny bedömning av undantagen från extra tillsyn och se över de kvantitativa indikatorerna som fastställs i denna artikel och de riskbaserade bedömningar som tillämpas på finansiella grupper.

Artikel 4 Identifiering av ett finansiellt konglomerat

1. De behöriga myndigheter som har auktoriserat reglerade enheter skall på grundval av artiklarna 2, 3 och 5 identifiera varje grupp som omfattas av detta direktivs räckvidd.

För det ändamålet

  • ska de behöriga myndigheter som har auktoriserat reglerade enheter i denna grupp ha ett nära samarbete,

  • ska en behörig myndighet som anser att en av denna myndighet auktoriserad reglerad enhet tillhör en grupp som kan vara ett finansiellt konglomerat och som inte redan har identifierats i enlighet med detta direktiv, underrätta de andra berörda behöriga myndigheterna och den gemensamma kommitén om sin inställning.

2.Den samordnare som utsetts i enlighet med artikel 10 ska informera det moderföretag som finns i toppen av en grupp eller, i avsaknad av moderföretag, den reglerade enhet som har den största balansomslutningen inom den största finansiella sektorn i en grupp, om att gruppen har identifierats som ett finansiellt konglomerat och om utnämningen av samordnare.

Samordnaren ska också informera de behöriga myndigheter som har auktoriserat reglerade enheter i gruppen, de behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor och den gemensamma kommitén.

3.Den gemensamma kommitén ska på sin webbplats offentliggöra och fortlöpande uppdatera den förteckning över finansiella konglomerat som fastställs i enlighet med artikel 2.14. Dessa uppgifter ska vara tillgängliga via länk på var och en av ESA-myndigheternas webbplatser.

Namnet på varje reglerad enhet som avses i artikel 1 och som ingår i ett finansiellt konglomerat ska föras in i en förteckning som den gemensamma kommitén ska offentliggöra på sin webbplats och fortlöpande uppdatera.

Kapitel II Extra tillsyn

Avsnitt I Räckvidd

Artikel 5 Räckvidd för den extra tillsynen över de reglerade enheter som avses i artikel 1

1.Utan att det påverkar särreglernas bestämmelser om tillsyn skall medlemsstaterna ombesörja extra tillsyn över de reglerade enheter som avses i artikel 1, i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i detta direktiv.

2.Följande reglerade enheter skall underkastas extra tillsyn på nivån finansiella konglomerat i enlighet med artiklarna 6–17:

  1. Varje reglerad enhet i toppen av ett finansiellt konglomerat.

  2. Varje reglerad enhet vars moderföretag är ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor inom unionen.

  3. Varje reglerad enhet som har ett sådant samband med en annan enhet i den finansiella sektorn som avses i artikel 12.1 i direktiv 83/349/EEG.

Om ett finansiellt konglomerat är en undergrupp till ett annat finansiellt konglomerat som uppfyller kraven i första stycket, får medlemsstaterna tillämpa artiklarna 6–17 enbart på reglerade enheter i den senare gruppen, och alla hänvisningar i direktivet till begreppen grupp och finansiellt konglomerat skall då anses syfta på denna.

3.Varje reglerad enhet som inte är föremål för extra tillsyn enligt punkt 2 och vars moderföretag är en reglerad enhet eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i ett tredjeland ska vara föremål för extra tillsyn på det finansiella konglomeratets nivå i den omfattning och på det sätt som föreskrivs i artikel 18.

4.Om personer har ägarintresse i eller kapitalförbindelser med en eller flera reglerade enheter eller utövar ett betydande inflytande över sådana enheter utan att ha ägarintresse eller kapitalförbindelser utöver de fall som avses i punkterna 2 och 3, skall de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd och i enlighet med den nationella lagstiftningen avgöra huruvida och i vilken omfattning extra tillsyn skall utövas över dessa reglerade enheter som om de utgjorde ett finansiellt konglomerat.

För att sådan extra tillsyn ska kunna utövas, ska minst en av enheterna vara en reglerad enhet enligt artikel 1 och de villkor som anges i artikel 2.14 a ii eller 2.14 b ii och artikel 2.14 a iii eller 2.14 b iii ska vara uppfyllda. De relevanta behöriga myndigheterna ska fatta sitt beslut med beaktande av målen för extra tillsyn som anges i detta direktiv.

Vid tillämpning av det första stycket på ”kooperativa grupper” skall de behöriga myndigheterna beakta de offentliga finansieringsåtaganden som dessa grupper har gentemot andra finansiella enheter.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 skall utövandet av extra tillsyn på nivån finansiellt konglomerat inte på något sätt anses innebära att de behöriga myndigheterna är skyldiga att utöva tillsyn över blandade finansiella holdingföretag, över reglerade enheter i tredje land som tillhör ett finansiellt konglomerat eller över enskilda icke reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat.

Avsnitt 2 Finansiell ställning

Artikel 6 Kapitaltäckning

1.Utan att särreglerna åsidosätts skall extra tillsyn över kapitaltäckningen i de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat utövas enligt de regler som anges i punkterna 2–5, i artikel 9, i avsnitt 3 i detta kapitel och i bilaga I.

2. Medlemsstaterna skall kräva att reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat säkerställer att det finns en tillgänglig kapitalbas på nivån finansiellt konglomerat som alltid minst motsvarar de kapitaltäckningskrav som beräknas enligt bilaga I.

Medlemsstaterna skall också kräva att reglerade enheter följer en adekvat kapitaltäckningsstrategi på nivån finansiellt konglomerat.

De krav som avses i första och andra stycket skall vara föremål för samordnarens tillsyn enligt avsnitt 3.

Samordnaren skall se till att den beräkning som avses i första stycket utförs minst en gång per år, antingen av de reglerade enheterna eller av det blandade finansiella holdingföretaget.

Resultatet av beräkningen och relevanta uppgifter för beräkningen skall överlämnas till samordnaren av den reglerade enhet i den mening som avses i artikel 1 som finns i toppen av det finansiella konglomeratet eller, när det finansiella konglomeratet inte har en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 1 i toppen, av det blandade finansiella holdingföretaget eller av den reglerade enhet i det finansiella konglomeratet som identifierats av samordnaren efter samråd med de övriga relevanta behöriga myndigheterna och med det finansiella konglomeratet.

3.För den beräkning av kapitaltäckningskraven som avses i punkt 2 första stycket ska följande enheter omfattas av extra tillsyn i enlighet med bilaga I:

  1. Kreditinstitut, finansiella institut eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster.

  2. Försäkringsföretag, återförsäkringsföretag eller försäkringsholding­ företag.

  3. Värdepappersföretag.

  4. Blandade finansiella holdingföretag.

4.Vid beräkning av de extra kapitaltäckningskraven avseende ett finansiellt konglomerat genom tillämpning av metod 1 (metod baserad på sammanställd redovisning) som avses i bilaga I till detta direktiv ska kapitalbas och solvenskrav för enheterna i gruppen beräknas genom tillämpning av de motsvarande särregler för sammanställningens form och omfattning som fastställs framför allt i artiklarna 133 och 134 i direktiv 2006/48/EG och i artikel 221 i direktiv 2009/138/EG.

Vid tillämpning av metod 2 (avräknings- och totalmetoden) som avses i bilaga I ska hänsyn tas till den del av det tecknade kapitalet som direkt eller indirekt innehas av moderföretaget eller företaget med ägarintresse i en annan enhet i gruppen.

5.Samordnaren kan besluta att inte inbegripa en viss enhet vid beräkningen av den extra kapitaltäckningskraven i följande fall:

  1. Om enheten finns i ett tredje land där det finns rättsliga hinder för att överföra erforderliga upplysningar, utan att detta påverkar tillämpningen av särreglernas bestämmelser om de behöriga myndigheternas skyldighet att vägra auktorisation när de är förhindrade att effektivt utöva sin tillsyn.

  2. Om enheten är av försumbar betydelse i förhållande till målen för den extra tillsynen över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat.

  3. Om det skulle vara olämpligt eller missvisande att inbegripa enheten med hänsyn till målen för den extra tillsynen.

Om flera enheter utesluts till följd av b i första stycket, måste de dock inkluderas om de tillsammans inte är av försumbar betydelse.

I det fall som nämns i c i första stycket skall samordnaren, utom i brådskande fall, samråda med de andra relevanta behöriga myndigheterna innan beslut fattas.

Om samordnaren inte inkluderar en reglerad enhet i tillämpningsområdet med stöd av ett av de fall som anges i b och c i första stycket, får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där denna enhet är belägen begära att den enhet som finns i toppen av det finansiella konglomeratet lämnar upplysningar som underlättar tillsynen över den reglerade enheten.

Artikel 7 Riskkoncentration

1.Utan att särreglerna åsidosätts skall extra tillsyn över riskkoncentrationen i de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat utövas enligt reglerna i artikel 9.2–9.4 i avsnitt 3 i detta kapitel och i bilaga II.

2.Medlemsstaterna skall kräva att reglerade enheter eller blandade finansiella holdingföretag regelbundet och minst en gång per år till samordnaren rapporterar varje betydande riskkoncentration på nivån fi­ nansiellt konglomerat enligt reglerna i denna artikel och i bilaga II. Den nödvändiga informationen skall överlämnas till samordnaren av den reglerade enhet i den mening som avses i artikel 1 som finns i toppen av det finansiella konglomeratet eller, när det finansiella konglomeratet inte leds av en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 1, av det blandade finansiella holdingföretaget eller av den reglerade enhet i det finansiella konglomeratet som identifierats av samordnaren efter samråd med de övriga relevanta behöriga myndigheterna och med det finansiella konglomeratet.

Samordnaren skall övervaka dessa riskkoncentrationer i enlighet med avsnitt 3.

3.Till dess att unionslagstiftningen har samordnats ytterligare får medlemsstaterna fastställa kvantitativa gränser, låta sina behöriga myndigheter fastställa kvantitativa gränser, eller vidta andra tillsynsåtgärder som skulle kunna uppfylla målen för extra tillsyn när det gäller riskkoncentration på nivån finansiellt konglomerat.

4.När ett finansiellt konglomerat leds av ett blandat finansiellt holdingföretag, skall eventuella särregler om riskkoncentration i den största finansiella sektorn i det finansiella konglomeratet gälla för hela den sektorn, inklusive det blandade finansiella holdingföretaget.

5.ESA-myndigheterna ska genom den gemensamma kommitén utfärda gemensamma riktlinjer för att se till att tillsynsmetoderna är anpassade till tillämpningen av den extra tillsyn över riskkoncentrationen i enlighet med punkterna 1–4 i denna artikel. För att undvika dubbelarbete ska riktlinjerna säkerställa att tillämpningen av tillsynsverktyg enligt denna artikel är anpassad till tillämpningen av artiklarna 106–118 i direktiv 2006/48/EG och artikel 244 i direktiv 2009/138/EG. De ska utfärda särskilda gemensamma riktlinjer om tillämpningen av punkterna 1–4 i den här artikeln på ägarintressen i det finansiella konglomeratet i de fall där nationell bolagsrätt hindrar att artikel 14.2 i det här direktivet tillämpas.

Artikel 8 Transaktioner inom det finansiella konglomeratet

1.Utan att särreglerna åsidosätts skall extra tillsyn över reglerade enheters transaktioner inom det finansiella konglomeratet, utövas enligt reglerna i artikel 9.2–9.4 i avsnitt 3 i detta kapitel och bilaga II.

2.Medlemsstaterna skall kräva att reglerade enheter eller blandade finansiella holdingföretag regelbundet och minst en gång per år till samordnaren rapporterar samtliga transaktioner inom det finansiella konglomeratet enligt reglerna i denna artikel och i bilaga II. I den mån de tröskelvärden som anges i sista meningen i första stycket i bilaga II inte har fastställts, skall en transaktion inom det finansiella konglomeratet åtminstone anses som betydande, om beloppet överstiger 5 % av det totala belopp som kapitaltäckningskraven uppgår till på nivån finansiellt konglomerat.

Den nödvändiga informationen skall överlämnas till samordnaren av den reglerade enhet i den mening som avses i artikel 1 som finns i toppen av det finansiella konglomeratet eller, när det finansiella konglomeratet inte leds av en reglerad enhet i den mening som avses i artikel 1, av det blandade finansiella holdingföretaget eller av den reglerade enhet i det finansiella konglomeratet som identifierats av samordnaren efter samråd med de övriga relevanta behöriga myndigheterna och med det finansiella konglomeratet.

Samordnaren skall övervaka dessa transaktioner inom det finansiella konglomeratet.

3.Till dess att unionslagstiftningen har samordnats ytterligare får medlemsstaterna fastställa kvantitativa gränser, låta sina behöriga myndigheter fastställa kvantitativa gränser eller kvalitativa krav eller vidta andra tillsynsåtgärder som skulle kunna uppfylla målen för extra tillsyn när det gäller koncerninterna transaktioner som vidtas av reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat.

4.När ett finansiellt konglomerat leds av ett blandat finansiellt holdingföretag, skall särregler om transaktioner inom det finansiella konglomeratet i den största finansiella sektorn i det finansiella konglomeratet tillämpas för hela den sektorn, inklusive det blandade finansiella holdingföretaget.

5.ESA-myndigheterna ska genom den gemensamma kommitén utfärda gemensamma riktlinjer för att se till att tillsynsmetoderna är anpassade till tillämpningen av den extra tillsyn över koncerninterna trans­ aktioner i enlighet med punkterna 1–4 i denna artikel. För att undvika dubbelarbete ska riktlinjerna säkerställa att tillämpningen av tillsyns­ verktyg enligt denna artikel är anpassad till tillämpningen av artikel 245 i direktiv 2009/138/EG. De ska utfärda särskilda riktlinjer om tillämpningen av punkterna 1–4 i den här artikeln på ägarintressen i det finansiella konglomeratet i de fall där nationell bolagsrätt hindrar att artikel 14.2 i det här direktivet tillämpas.

Artikel 9 Rutiner för intern kontroll och metoder för riskhantering

1.Medlemsstaterna skall kräva att det hos reglerade enheter på nivån finansiellt konglomerat finns erforderliga metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden.

2.Metoderna för riskhantering skall inbegripa följande:

  1. Ett sunt styre och en sundförvaltning, varvid lämpliga ledande organ på nivån finansiellt konglomerat skall godkänna och regelbundet övervaka strategier och inriktningar med beaktande av alla risker de tar.

  2. En adekvat kapitaltäckningsstrategi för att kunna förutse den inverkan som deras affärsstrategi har på riskprofilen och kapitalkraven, så som de fastställts i enlighet med artikel 6 och bilaga I.

  3. Lämpliga förfaranden för att säkerställa att systemen för övervakning av risker är väl integrerade i organisationen och att alla åtgärder har vidtagits för att se till att de system som genomförts i alla de företag som omfattas av extra tillsyn är samstämmiga, så att riskerna kan mätas, övervakas och kontrolleras på nivån finansiellt konglomerat.

  4. Arrangemang som införts för att vid behov bidra till och utveckla lämpliga arrangemang och planer för rekonstruktion och avveckling. Sådana arrangemang ska uppdateras regelbundet.

3.Rutinerna för intern kontroll skall innehålla följande:

  1. Adekvata mekanismer för kapitaltäckning för att identifiera och mäta samtliga materiella risker och på ett lämpligt sätt ställa kapitalbasen i relation till riskerna.

  2. Sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktionerna inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentrationen.

4.Medlemsstaterna ska se till att det i alla företag som omfattas av extra tillsyn enligt artikel 5 finns erforderliga rutiner för intern kontroll för att ta fram de uppgifter och upplysningar som kan vara av betydelse för den extra tillsynen.

Medlemsstaterna ska kräva att reglerade enheter, på nivån för det finansiella konglomeratet, regelbundet tillhandahåller sina berörda myndigheter uppgifter om sin juridiska struktur samt styr- och organisations­ struktur, inbegripet alla reglerade enheter, icke-reglerade dotterbolag och alla betydande filialer.

Medlemsstaterna ska kräva att reglerade enheter, på nivån för det finansiella konglomeratet, årligen offentliggör, antingen i fullständig form eller genom hänvisning till likvärdiga uppgifter, en beskrivning av sin juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur.

5.De metoder och mekanismer som avses i punkterna 1–4 skall övervakas av samordnaren.

6.Behöriga myndigheter ska anpassa tillämpningen av den extra tillsynen över rutiner för intern kontroll och metoderna för riskhantering enligt denna artikel till den översyn av tillsynsprocessen som anges i artikel 124 i direktiv 2006/48/EG och artikel 248 i direktiv 2009/138/EG. ESA-myndigheterna ska genom den gemensamma kommitén utfärda gemensamma riktlinjer för att anpassa metoderna för den extra tillsynen över rutiner för intern kontroll och metoder för riskhantering enligt den här artikeln, samt om anpassning till den översyn av tillsynsprocessen som anges i artikel 124 i direktiv 2006/48/EG och artikel 248 i direktiv 2009/138/EG. De ska utfärda särskilda gemensamma riktlinjer om tillämpningen av den här artikeln på ägarintressen i det finansiella konglomeratet i de fall där nationell bolagsrätt hindrar att artikel 14.2 i det här direktivet tillämpas.

Avsnitt 3 Åtgärder för att underlätta extra tillsyn och den gemensamma kommiténs befogenheter

Artikel 9a Den gemensamma kommiténs roll

Den gemensamma kommitén ska, i enlighet med artikel 56 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010, säkerställa samstämmig sektorsövergripande och gränsöverskridande tillsyn och överensstämmelse med unionslagstiftningen.

Artikel 9b Stresstest

1.Medlemsstaterna kan begära att samordnaren ska säkerställa att det regelbundet görs lämpliga stresstest av finansiella konglomerat. De ska kräva att de behöriga myndigheterna till fullo samarbetar med samordnaren.

2.För genomförandet av unionsomfattande stresstester kan ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommitén, och i samarbete med Europeiska Systemrisknämnden (ESRB), inrättad genom Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd utarbeta ytterligare parametrar som beaktar de särskilda risker som är förknippade med finansiella konglomerat, i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010. Samordnaren ska underrätta den gemensamma kommitén om resultaten av stresstesterna.

Artikel 10 Behörig myndighet ansvarig för utövandet av extra tillsyn (samordnaren)

1.För att säkerställa tillfredsställande extra tillsyn över de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat ska en enda samordnare med ansvar för samordning och utövande av den extra tillsynen utses bland de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter, inbegripet de som finns i den medlemsstat i vilken det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor. Samordnarens identitet ska offentliggöras på den gemensamma kommiténs webbplats.

2.Utnämningen skall grunda sig på följande kriterier:

  1. Om ett finansiellt konglomerat leds av en reglerad enhet, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat denna reglerade enhet enligt gällande särregler.

  2. Om ett finansiellt konglomerat inte leds av en reglerad enhet, skall den behöriga myndighet som identifieras enligt följande principer fungera som samordnare:

    1. Om moderföretaget till en reglerad enhet är ett blandat finansiellt holdingföretag, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat denna reglerade enhet enligt gällande särregler.

    2. Om minst två reglerade enheter som har sitt säte i unionen har samma blandade finansiella holdingföretag som moderföretag och en av dessa enheter har auktoriserats i den medlemsstat där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, ska samordningen utövas av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över den reglerade enhet som auktoriserats i den medlemsstaten.

      Om två eller flera reglerade enheter som verkar inom olika finansiella sektorer har auktoriserats i den medlemsstat där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över den reglerade enhet som verkar inom den största finansiella sektorn.

      Om det finansiella konglomeratet leds av två eller flera blandade finansiella holdingföretag vilka har huvudkontor i olika medlemsstater och det finns en reglerad enhet i var och en av dessa medlemsstater, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över den reglerade enhet som har den största balansomslutningen, om dessa enheter verkar inom samma finansiella sektor, eller av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över den reglerade enhet som verkar inom den största finansiella sektorn.

    3. Om minst två reglerade enheter som har sitt säte i unionen har samma blandade finansiella holdingföretag som moderföretag och ingen av dessa enheter har auktoriserats i den medlemsstat där det blandade finansiella holdingföretaget har sitt huvudkontor, ska samordningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat den reglerade enhet som har den största balans­ omslutningen inom den största finansiella sektorn.

    4. Om det finansiella konglomeratet utgör en grupp utan något moderföretag i toppen, eller i övriga fall, skall samordningen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat den reglerade enhet som har den största balansomslutningen inom den största finansiella sektorn.

3.I särskilda fall får de relevanta behöriga myndigheterna i samförstånd bevilja undantag från de kriterier som anges i punkt 2, om det skulle vara olämpligt att tillämpa dessa kriterier, med beaktande av konglomeratets struktur och den relativa betydelsen av dess verksamhet i olika länder, och utse en annan behörig myndighet till samordnare. I dessa fall skall de behöriga myndigheterna innan de fattar sitt beslut ge konglomeratet möjlighet att yttra sig om detta beslut.

Artikel 11 Samordnarens uppgifter

1.De uppgifter som samordnaren skall utföra inom ramen för den extra tillsynen skall omfatta följande:

  1. Samordning av insamling och spridning av relevanta eller väsentliga uppgifter, såväl löpande som i krissituationer, inbegripet spridning av uppgifter som är av betydelse för en behörig myndighets tillsyns­ uppgifter enligt särreglerna.

  2. Övervakning av och bedömning av ett finansiellt konglomerats finansiella ställning.

  3. Bedömning av huruvida reglerna om kapitaltäckning, riskkoncentration och transaktioner inom det finansiella konglomeratet enligt artiklarna 6, 7 och 8 följs.

  4. Bedömning av det finansiella konglomeratets struktur, organisation och system för intern kontroll enligt artikel 9.

  5. Planering och samordning av tillsynen, såväl löpande som i krissituationer, i samarbete med de berörda behöriga myndigheterna.

  6. Andra uppgifter, åtgärder och beslut som har tilldelats samordnaren genom detta direktiv eller som följer av detta direktivs tillämpning.

För att den extra tillsynen ska kunna underlättas och få en bred rättslig grund ska samordnaren, de andra relevanta behöriga myndigheterna och vid behov de övriga berörda behöriga myndigheterna införa samordningsarrangemang. Genom dessa samordningsarrangemang kan samordnaren anförtros ytterligare uppgifter och förfaranden specificeras för de relevanta behöriga myndigheternas beslutsprocesser enligt artiklarna 3, 4, 5.4, 6, 12.2, 16 och 18, samt för samarbetet med andra behöriga myndigheter.

I enlighet med artikel 8 och det förfarande som fastställs i artikel 56 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna, genom den gemensamma kommitén, utveckla riktlinjer i syfte att uppnå enhetlighet i tillsynsrutinerna i fråga om samstämmigheten i tillsynssamordningsarrangemangen i enlighet med artikel 131a i direktiv 2006/48/EG och artikel 248.4 i direktiv 2009/138/EG.

2.Samordnaren bör, när den behöver uppgifter som redan överlämnats till en annan behörig myndighet i enlighet med särreglerna, vända sig till denna myndighet närhelst detta är möjligt i syfte att undvika dubblering av rapporteringen till de olika myndigheter som utövar tillsyn.

3.Utan att det påverkar möjligheten att delegera specifika tillsynsbefogenheter och specifikt tillsynsansvar enligt unionens lagstiftningsakter, ska förekomsten av en samordnare som anförtrotts specifika uppgifter i samband med den extra tillsynen över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat inte påverka de behöriga myndigheternas uppgifter och ansvar enligt särreglerna.

4.Det samarbete som krävs enligt detta avsnitt och de uppgifter som anges i punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel samt i artikel 12 ska, med hänsyn till kraven på sekretess och förenlighet med unionslagstiftningen och samordning med relevanta tillsynsmyndigheter i tredjeland när så är lämpligt, fullgöras genom kollegier som bildas enligt artikel 131a i direktiv 2006/48/EG eller artikel 248.2 i direktiv 2009/138/EG.

De samordningsarrangemang som avses i punkt 1 andra stycket ska återspeglas separat i den skriftliga samordningsöverenskommelse som upprättats enligt artikel 131 i direktiv 2006/48/EG eller artikel 248 av direktiv 2009/138/EG. Samordnaren ska, som ordförande för ett kollegium som inrättats enligt artikel 131a i direktiv 2006/48/EG eller artikel 248.2 i direktiv 2009/138/EG, besluta vilka övriga behöriga myndigheter som ska delta i ett möte eller annan aktivitet med kollegiet.

Artikel 12 Samarbete och utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter

1.De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat och den behöriga myndighet som utses till samordnare för detta skall ha ett nära samarbete med varandra. Utan att det påverkar dessa myndigheters respektive ansvar enligt särreglerna skall de, oavsett om de är inrättade i samma medlemsstat, till varandra överlämna alla uppgifter som är väsentliga eller relevanta för de övriga behöriga myndigheternas utövande av tillsynsuppgifter enligt särreglerna och detta direktiv. Härvid skall de behöriga myndigheterna och samordnaren på begäran överlämna alla relevanta uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgifter.

Detta samarbete skall åtminstone omfatta insamling och utbyte av uppgifter avseende följande punkter:

  1. Redovisning av gruppens juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur, inbegripet alla reglerade enheter, icke-reglerade dotterbolag och betydande filialer som tillhör det finansiella konglomeratet, personer med kvalificerade innehav på nivån för det moderföretag som har det yttersta ägarintresset samt redovisning av de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över de reglerade enheterna i gruppen.

  2. Det finansiella konglomeratets strategier.

  3. Det finansiella konglomeratets finansiella ställning, särskilt när det gäller kapitaltäckning, transaktioner inom det finansiella konglomeratet, riskkoncentration och lönsamhet.

  4. Det finansiella konglomeratets största aktieägare och ledning.

  5. Organisation, riskhantering och system för intern kontroll på det finansiella konglomeratets nivå.

  6. Förfaranden för insamling av uppgifter från enheterna i ett finansiellt konglomerat samt kontroll av de uppgifterna.

  7. Negativ utveckling i reglerade enheter eller i andra enheter i det finansiella konglomeratet som skulle kunna påverka de reglerade enheterna allvarligt.

  8. Större sanktioner och exceptionella åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar i enlighet med särreglerna eller detta direktiv.

När det är nödvändigt för utförandet av deras respektive verksamhetsuppgifter, får de behöriga myndigheterna också utbyta uppgifter om reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat med följande myndigheter i enlighet med bestämmelserna i särreglerna: centralbanker, Europeiska centralbankssystemet, Europeiska centralbanken, Europeiska systemrisknämnden i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd.

2.Utan att det påverkar dessa myndigheters respektive ansvar enligt särreglerna skall de berörda behöriga myndigheterna innan de fattar beslut samråda med varandra i följande fall, om deras beslut är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppgifter:

  1. Sådana förändringar av aktieägar-, organisations- eller ledningsstrukturen i reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat som kräver de behöriga myndigheternas godkännande eller auktorisation.

  2. Större sanktioner eller exceptionella åtgärder som de behöriga myndigheterna vidtar.

En behörig myndighet får besluta att inte samråda i brådskande situationer eller när ett sådant samråd kan äventyra effektiviteten i besluten. Den behöriga myndigheten skall i detta fall utan dröjsmål informera de andra behöriga myndigheterna.

3.När de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där ett moderföretag har sitt huvudkontor inte själva utövar den extra tillsynen enligt artikel 10, kan samordnaren begära att de av moderföretaget inhämtar alla uppgifter som kan vara relevanta för utövandet av samordningsuppgifterna enligt artikel 11 samt att de överlämnar dessa uppgifter till samordnaren.

Om de uppgifter som avses i artikel 14.2 redan har lämnats till en behörig myndighet enligt särreglerna, kan de behöriga myndigheter som ansvarar för att utöva extra tillsyn vända sig till den förstnämnda myndigheten för att erhålla dessa uppgifter.

4.Medlemsstaterna skall godkänna att deras behöriga myndigheter utbyter de uppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 med varandra och med andra myndigheter. Insamling eller innehav av uppgifter om en enhet inom ett finansiellt konglomerat vilken inte är en reglerad enhet skall inte på något sätt anses innebära att de behöriga myndigheterna är skyldiga att utöva någon tillsynsfunktion i förhållande till den enskilda enheten.

Uppgifter som erhålls inom ramen för den extra tillsynen och särskilt varje utbyte av uppgifter mellan behöriga myndigheter eller mellan behöriga myndigheter och andra myndigheter enligt detta direktiv omfattas av särreglernas bestämmelser om tystnadsplikt och överlämnande av förtrolig information.

Artikel 12a Samarbete och utbyte av uppgifter med den gemensamma kommitén

1.När det gäller tillämpningen av detta direktiv ska de behöriga myndigheterna samarbeta med den gemensamma kommitén i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010.

2.De behöriga myndigheterna ska omgående till den gemensamma kommitén överlämna alla uppgifter som den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010.

3.Samordnarna ska förse den gemensamma kommitén med de uppgifter som avses i artiklarna 9.4 och 12.1 andra stycket led a. Den gemensamma kommitén ska tillhandahålla de behöriga myndigheterna uppgifter om finansiella konglomerats juridiska struktur samt styr- och organisationsstruktur.

Artikel 12b Gemensamma riktlinjer

1.ESA-myndigheterna ska genom den gemensamma kommitén utarbeta gemensamma riktlinjer om hur riskbaserade bedömningar av finansiella konglomerat ska genomföras av den behöriga myndigheten. Dessa riktlinjer ska i synnerhet säkerställa att riskbaserade bedömningar inkluderar lämpliga metoder för att bedöma grupprisker som finansiella konglomerat är exponerade för.

2.ESA-myndigheterna ska genom den gemensamma kommitén utfärda gemensamma riktlinjer som syftar till att utveckla tillsynsrutiner som möjliggör extra tillsyn över blandade finansiella holdingföretag för att på lämpligt sätt komplettera den grupptillsyn som fastställs i direktiven 98/78/EG och 2009/138/EG eller, om så är lämpligt, den gruppbaserade tillsyn som fastställs i direktiv 2006/48/EG. Genom dessa riktlinjer ska alla relevanta risker kunna beaktas i tillsynen, samtidigt som eventuella tillsyns- och försiktighetsöverlappningar undviks.

Artikel 13 Ledningsorgan för blandade finansiella holdingföretag

Medlemsstaterna skall kräva att de personer som faktiskt leder affärsverksamheten i ett blandat finansiellt holdingföretag har ett tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina åligganden.

Artikel 14 Tillgång till uppgifter

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att det inte finns några rättsliga hinder inom deras jurisdiktion för att de fysiska och juridiska personer, vare sig dessa är reglerade enheter eller ej, som omfattas av extra tillsyn inbördes utbyter uppgifter som kan vara relevanta för den extra och europeiska tillsynen, och utbyta uppgifter i enlighet med detta direktiv och med de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010, vid behov genom den gemensamma kommitén.

2.Medlemsstaterna skall föreskriva att deras behöriga myndigheter med ansvar för att utöva extra tillsyn skall få tillgång till alla uppgifter som kan vara relevanta för den extra tillsynen, genom att direkt eller indirekt vända sig till enheterna i ett finansiellt konglomerat, vare sig dessa är reglerade enheter eller ej.

Artikel 15 Kontroll

Om de behöriga myndigheterna vid tillämpningen av detta direktiv i specifika fall önskar kontrollera uppgifter om en reglerad eller icke reglerad enhet i en annan medlemsstat vilken ingår i ett finansiellt konglomerat, skall de begära att de behöriga myndigheterna i denna medlemsstat låter utföra kontrollen.

De myndigheter som får en sådan begäran skall inom ramen för sin behörighet tillgodose begäran, antingen genom att själva utföra kontrollen, genom att låta en revisor eller expert utföra den eller genom att låta den begärande myndigheten själv utföra den.

Den behöriga myndighet som har framställt begäran får om den så önskar delta i kontrollen, om den inte själv utför den.

Artikel 16 Verkställande åtgärder

Om de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat inte uppfyller de krav som anges i artiklarna 6–9 eller om kraven är uppfyllda men enheternas solvens ändå kan vara hotad eller om transaktionerna inom det finansiella konglomeratet eller riskkoncentrationerna utgör ett hot mot de reglerade enheternas finansiella ställning, skall nödvändiga åtgärder vidtas för att avhjälpa situationen så snart som möjligt

  • av samordnaren när det gäller det blandade finansiella holdingföretaget,

  • av de behöriga myndigheterna när det gäller reglerade enheter. I detta syfte skall samordnaren underrätta de behöriga myndigheterna om sina upptäckter.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 17.2 får medlemsstaterna fastställa vilka åtgärder deras behöriga myndigheter får vidta när det gäller blandade finansiella holdingföretag. I enlighet med artiklarna 16 och 56 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010, får de europeiska tillsynsmyndigheterna, genom den gemensamma kommitén, utarbeta riktlinjer för åtgärder när det gäller blandade finansiella holdingföretag.

Då så krävs skall de berörda behöriga myndigheterna, inklusive samordnaren, samordna sina tillsynsåtgärder.

Artikel 17 De behöriga myndigheternas ytterligare befogenheter

1.I avvaktan på ytterligare harmonisering av särreglerna skall medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna har befogenhet att vidta alla tillsynsåtgärder som anses nödvändiga för att undvika eller bemöta att reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat kringgår särreglerna.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av nationella straffrättsliga bestämmelser skall medlemsstaterna se till att påföljder eller åtgärder, vars syfte är att konstaterade överträdelser eller orsakerna till desamma skall upphöra, kan utdömas respektive vidtas gentemot blandade finansiella holdingföretag eller deras faktiska ledare, när dessa bryter mot lagar och andra författningar som antagits för att genomföra bestämmelserna i detta direktiv. I vissa fall kan sådana åtgärder kräva domstols medverkan. De behöriga myndigheterna skall ha ett nära samarbete för att se till att dessa påföljder och åtgärder får avsedd effekt.

Avsnitt 4 Tredje länder

Artikel 18 Moderföretag i ett tredjeland

1.Utan att detta påverkar tillämpningen av särreglerna ska de behöriga myndigheterna i de fall där artikel 5.3 är tillämplig kontrollera huruvida reglerade enheter, vilkas moderföretag har huvudkontor i tredjeland, är föremål för sådan tillsyn som utövas av den behöriga myndigheten i detta tredjeland som är likvärdig med den extra tillsyn som föreskrivs i detta direktiv beträffande sådana reglerade enheter som avses i artikel 5.2. Kontrollen ska utföras av den behöriga myndighet som skulle vara samordnare om kriterierna i artikel 10.2 hade varit till­ lämpliga, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller på egen begäran.

Den behöriga myndigheten ska samråda med de andra relevanta behöriga myndigheterna och göra sitt yttersta för att iaktta alla tillämpliga riktlinjer som den gemensamma kommitén har utarbetat enligt artiklarna 16 och 56 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010.

1a.Om en behörig myndighet har invändningar mot ett beslut som fattats av en annan relevant behörig myndighet enligt punkt 1 ska artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010 vara tillämplig.

2.I brist på sådan likvärdig tillsyn som avses i punkt 1 skall de behöriga myndigheterna på dessa reglerade myndigheter analogt tillämpa de bestämmelser om extra tillsyn över reglerade enheter som avses i artikel 5.2. Alternativt får de behöriga myndigheterna tillämpa en av de metoder som anges i punkt 3.

3.De behöriga myndigheterna får tillämpa andra metoder som säkerställer lämplig extra tillsyn över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat. Metoderna måste godkännas av samordnaren, efter samråd med de andra relevanta behöriga myndigheterna. De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett blandat finansiellt holdingföretag som har sitt huvudkontor i unionen och tillämpa detta direktiv på de reglerade enheterna i det finansiella konglomerat som leds av det holdingföretaget. De behöriga myndigheterna ska säkerställa att sådana metoder uppfyller målet med extra tillsyn enligt detta direktiv och ska underrätta de övriga berörda behöriga myndigheterna och kommissionen om detta.

Artikel 19 Samarbete med behöriga myndigheter i tredjeland

Artikel 39.1 och 39.2 i direktiv 2006/48/EG, artikel 10a i direktiv 98/78/EG och artikel 264 i direktiv 2009/138/EG ska även tillämpas vid förhandlingar om avtal med ett eller flera tredjeländer rörande metoder för utövande av extra tillsyn över reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat.

Kapitel III Delegerade akter och genomförandeåtgärder

Artikel 20 Kommissionens befogenheter

Kommissionen ska ges befogenheter att anta delegerade akter i enlighet med artikel 21c avseende tekniska ändringar av detta direktiv på följande områden:

  1. En mer precis formulering av definitionerna i artikel 2 i syfte att beakta utvecklingen på finansmarknaderna vid tillämpningen av detta direktiv.

  2. Harmonisering av terminologin och ramarna för definitionerna i detta direktiv i överensstämmelse med framtida unionsrättsakter om reglerade enheter och närliggande frågor.

  3. En mer precis definition av beräkningsmetoderna i bilaga I för att beakta utvecklingen på finansmarknaderna och av tillsynsmetoderna.

Dessa åtgärder ska inte omfatta innehållet i de befogenheter som delegerats till och tilldelats kommissionen i fråga om de poster som anges i artikel 21a.

Artikel 21 Kommitté

1.Kommissionen skall bistås av en kommitté för finansiella konglomerat, nedan kallad ”kommittén”.

2.har upphävts.

3.har upphävts.

4.De europeiska tillsynsmyndigheterna, genom den gemensamma kommittén, får ge allmänna riktlinjer om huruvida det är sannolikt att de system för extra tillsyn som tillämpas av behöriga myndigheter i tredjeländer kommer att uppfylla det mål för den extra tillsynen som ställs upp i detta direktiv, när det gäller reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat vars ledande enhet har sitt huvudkontor i tredje land. Den gemensamma kommittén ska fortlöpande se över alla sådana riktlinjer och beakta varje förändring i den extra tillsyn som utförs av sådana behöriga myndigheter.

5.har upphävts.

6.Kommittén skall hållas underrättad av medlemsstaterna om de principer som de tillämpar för tillsynen över transaktioner inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentration.

Artikel 21a Tekniska standarder

1.För att säkerställa en konsekvent harmonisering av detta direktiv får de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 56 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010 utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på

  1. artikel 2.11 i syfte att specificera tillämpningen av artikel 17 i rådets direktiv 78/660/EEG inom ramen för detta direktiv,

  2. artikel 2.17 i syfte att fastställa förfaranden eller specificera kriterier för fastställande av ”relevanta behöriga myndigheter”,

  3. artikel 3.5 i syfte att specificera alternativa parametrar för att identifiera ett finansiellt konglomerat,

  4. artikel 6.2 i syfte att säkerställa enhetliga format (med instruktioner) för och fastställa frekvens och, vid behov, datum för rapportering.

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010.

1a.För att säkerställa en konsekvent tillämpning av artiklarna 2, 7 och 8 och bilaga II ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att fastställa en mer exakt formulering av de definitioner som fastställs i artikel 2 och för att samordna de bestämmelser som antagits i enlighet med artiklarna 7 och 8 och bilaga II.

Den gemensamma kommittén ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den 1 januari 2015.

Kommissionen ska delegeras befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010.

2.För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för detta direktiv får de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 56 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010 utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande med avseende på

  1. [har upphävts]

  2. artikel 7.2 i syfte att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för förfarandena för när de poster som täcks av definitionen av ”riskkoncentrationer” ska ingå i den tillsyn som avses i artikel 7. 2 andra stycket,

  3. artikel 8.2 i syfte att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för förfarandena för när de poster som täcks av definitionen av ”transaktioner inom det finansiella konglomeratet” ska ingå i den tillsyn som avses i artikel 8.2 tredje stycket.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 respektive i förordning (EU) nr 1095/2010.

3.För att säkerställa konsekvent tillämpning av de beräkningsmetoder som anges i bilaga I del II till detta direktiv, jämförd med artikel 49.1 i förordning (EU) nr 575/2013 och artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 6.4 i det här direktivet ska ESA-myndigheterna genom den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med avseende på artikel 6.2 i det här direktivet.

ESA-myndigheterna ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast fem månader innan den tillämpningsdag som avses i artikel 309.1 i direktiv 2009/138/EG.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 respektive förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 21b Gemensamma riktlinjer

ESA-myndigheterna ska genom den gemensamma kommittén utfärda de gemensamma riktlinjer som avses i artiklarna 3.8, 7.5, 8.5, 9.6, 11.1 tredje stycket, 12b och 21.4 i enlighet med det förfarande som anges i artikel 56 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 21c Utövande av delegering

1.Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.Den delegering av befogenhet som avses i artikel 20 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från den 9 december 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader före utgången av perioden av fyra år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader efter utgången av varje period.

3.Den delegering av befogenheter som avses i artikel 20 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 20 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Kapitel IV Ändringar av nuvarande direktiv

Artiklarna 23–29 är ändringar av andra direktiv och återges ej här; red.anm.

Kapitel V Kapitalförvaltningsbolag

Artikel 30 Kapitalförvaltningsbolag

Till dess att särreglerna har samordnats ytterligare ska medlemsstaterna föreskriva att kapitalförvaltningsbolag ska omfattas av

  1. tillämpningsområdet för gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut eller värdepappersföretag eller tillämpningsområdet för extra tillsyn över sådana försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp,

  2. tillämpningsområdet för extra tillsyn i den mening som avses i detta direktiv, om gruppen är ett finansiellt konglomerat, och

  3. under identifieringsprocessen i enlighet med artikel 3.2.

För tillämpningen av det första stycket skall medlemsstaterna föreskriva eller ge sina behöriga myndigheter behörighet att besluta om enligt vilka särregler (för banksektorn, försäkringssektorn eller värdepapperssektorn) kapitalförvaltningsbolag skall omfattas av den gruppbaserade tillsyn och/eller den extra tillsyn som avses i första stycket a. I denna bestämmelse skall särreglerna om i vilken form och utsträckning finansiella institut (om kapitalförvaltningsbolag omfattas av tillämpningsområdet för gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut och värdepappersföretag) och återförsäkringsföretag (om kapitalförvaltningsbolag omfattas av tillämpningsområdet för extra tillsyn över försäkringsföretag) skall omfattas också tillämpas på kapitalförvaltningsbolag. Vad avser den extra tillsyn som avses i första stycket b skall kapitalförvaltningsbolaget behandlas som en del av den sektor som det skall räknas till i enlighet med första stycket a.

Om ett kapitalförvaltningsbolag utgör en del av ett finansiellt konglomerat skall hänvisningar till begreppet reglerad enhet och till begreppet behöriga myndigheter och relevanta behöriga myndigheter i detta direktiv anses inbegripa kapitalförvaltningsbolag respektive de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över kapitalförvaltningsbolag. Detta skall också tillämpas på sådana grupper som avses i första stycket a.

Artikel 30a Förvaltare av alternativa investeringsfonder

1.Till dess att särreglerna har samordnats ytterligare ska medlemsstaterna föreskriva att förvaltare av alternativa investeringsfonder ska omfattas av

  1. tillämpningsområdet för gruppbaserad tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag eller tillämpningsområdet för extra tillsyn över sådana försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp,

  2. tillämpningsområdet för extra tillsyn i den mening som avses i detta direktiv, om gruppen är ett finansiellt konglomerat, och

  3. identifieringsprocessen i enlighet med artikel 3.2.

2.För tillämpningen av punkt 1 ska medlemsstaterna fastställa eller ge sina behöriga myndigheter behörighet att besluta om enligt vilka särregler (för banksektorn, försäkringssektorn eller värdepapperssektorn) förvaltare av alternativa investeringsfonder ska omfattas av vid den gruppbaserade tillsyn eller den extra tillsyn som avses i punkt 1 a. Vid tillämpning av denna punkt ska de relevanta särreglerna avseende i vilken form och utsträckning finansiella institut ska omfattas också tillämpas på förvaltare av alternativa investeringsfonder. Vad avser den extra tillsyn som avses i punkt 1 b ska förvaltare av alternativa investeringsfonder behandlas som en del av den sektor som de ska räknas till i enlighet med punkt 1 a.

Om en förvaltare av alternativa investeringsfonder utgör en del av ett finansiellt konglomerat ska hänvisningar till reglerade enheter och till behöriga myndigheter och berörda behöriga myndigheter i detta direktiv anses inbegripa förvaltare av alternativa investeringsfonder respektive de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över förvaltare av alternativa investeringsfonder. Detta ska också tillämpas på sådana grupper som avses i punkt 1 a.

Artikel 30b Tillgång till information i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten

1.Från och med den 10 januari 2030 ska medlemsstaterna säkerställa att reglerade enheter som offentliggör sådan information som anges i artikel 9.4 i detta direktiv samtidigt lämnar in den informationen till det insamlingsorgan som avses i punkt 3 i den här artikeln i syfte att göra den tillgänglig i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten (Esap), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/2859.

Medlemsstaterna ska säkerställa att informationen uppfyller följande krav:

  1. Informationen ska lämnas in i ett format som data kan extraheras från, enligt definitionen i artikel 2.3 i förordning (EU) 2023/2859 eller, om så krävs enligt unionsrätten, i ett maskinläsbart format enligt definitionen i artikel 2.4 i den förordningen.

  2. Följande metadata ska medfölja informationen:

    1. Alla namn på den reglerade enhet som den inlämnade informationen avser.

    2. Den reglerade enhetens identifieringskod för juridiska personer som specificerats artikel 7.4 b i förordning (EU) 2023/2859.

    3. Den reglerade enhetens storlekskategori som specificerats artikel 7.4 d i den förordningen.

    4. Typen av information, klassificerad enligt artikel 7.4 c i den förordningen.

    5. Uppgift om huruvida informationen innehåller personuppgifter.

Direktiv (EU) 2023/2864

2.Med avseende på tillämpningen av punkt 1 b ii ska medlemsstaterna kräva att de reglerade enheterna skaffar en identifieringskod för juridiska personer.

Direktiv (EU) 2023/2864

3.I syfte att göra den information som avses i punkt 1 i denna artikel tillgänglig i Esap, ska insamlingsorganet, enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) 2023/2859, vara den behöriga myndigheten.

Direktiv (EU) 2023/2864

4.För att säkerställa effektiv insamling och förvaltning av den information som lämnas in i enlighet med punkt 1 ska Esma utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera följande:

  1. Eventuella andra metadata som ska medfölja informationen.

  2. Hur uppgifterna i informationen ska vara strukturerade.

  3. För vilken information som maskinläsbart format krävs och i så fall vilket maskinläsbart format som ska användas.

Med avseende på tillämpningen av led c ska Esma bedöma för- och nackdelar med olika maskinläsbara format och genomföra lämpliga fältstudier.

Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i denna punkt i enlighet med artikel 15 förordning (EU) nr 1095/2010.

Direktiv (EU) 2023/2864

5.Vid behov ska Esma anta riktlinjer för att säkerställa att de metadata som lämnats in i enlighet med punkt 4 första stycket a är korrekta.

Direktiv (EU) 2023/2864

Kapitel VI Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 31 Rapport från kommissionen

1.Senast 11 augusti 2007 skall kommissionen till den kommitté för finansiella konglomerat som avses i artikel 21 överlämna en rapport om medlemsstaternas praxis och i förekommande fall om behovet av ytterligare harmonisering i fråga om

  • huruvida kapitalförvaltningsbolag bör omfattas av tillsynen på gruppnivå,

  • vilka kapitaltäckningsmetoder i bilaga I som bör väljas och hur de bör tillämpas,

  • hur betydande transaktioner inom det finansiella konglomeratet och betydande riskkoncentration bör definieras samt om tillsynen över transaktioner inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentration som avses i bilaga II, särskilt i fråga om införandet av kvantitativa gränser och kvalitativa krav i detta syfte,

  • hur ofta finansiella konglomerat skall beräkna kapitaltäckningskraven enligt artikel 6.2 och rapportera till samordnaren om betydande riskkoncentrationer enligt artikel 7.2.

Kommissionen skall samråda med kommittén innan den lägger fram sina förslag.

2.Inom ett år efter det att en överenskommelse träffats på internationell nivå om bestämmelserna om eliminering av dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen i finansiella grupper skall kommissionen undersöka hur bestämmelserna i detta direktiv kan anpassas till dessa internationella överenskommelser och vid behov lägga fram lämpliga förslag.

Artikel 32 Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 11 augusti 2004. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Medlemsstaterna skall föreskriva att de bestämmelser som avses i första stycket först skall gälla tillsynen över räkenskaper för det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2005 eller under det kalenderåret.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare bestämmelser om hur denna hänvisning skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 33 Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 34 Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för ändringsrättsakter

Direktiv (EU) 2019/2034

Medlemsstaterna ska senast den 26 juni 2021 anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 26 juni 2021.

Direktiv (EU) 2023/2864

Detta direktiv träder i kraft den 9 januari 2024.

Medlemsstaterna ska senast den 10 januari 2026 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

Bilaga I Kapitaltäckning

Den beräkning av de extra kapitaltäckningskraven för hos reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat som avses i artikel 6.1 skall göras enligt de tekniska principer och en av de metoder som beskrivs i denna bilaga.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i följande stycke skall medlemsstaterna tillåta sina behöriga myndigheter att, när dessa fungerar som samordnare för ett visst finansiellt konglomerat, efter samråd med de övriga relevanta behöriga myndigheterna och med det finansiella konglomeratet, besluta om vilken metod som skall tillämpas av detta finansiella konglomerat.

Medlemsstaterna får kräva att beräkningen genomförs enligt en av de metoder som beskrivs i denna bilaga, om ett finansiellt konglomerat leds av en reglerad enhet som auktoriserats i denna medlemsstat. Om ett finansiellt konglomerat inte leds av en reglerad enhet enligt artikel 1, skall medlemsstaterna tillåta att någon av de metoder som beskrivs i denna bilaga tillämpas, utom då de relevanta behöriga myndigheterna är belägna i samma medlemsstat, då denna medlemsstat får kräva att en av metoderna tillämpas.

I. Tekniska principer

1. Omfattning och form för beräkningen av de extra kapitaltäckningskraven

Om enheten är ett dotterföretag och har ett solvensunderskott, eller ett teoretiskt solvensunderskott om det är fråga om en icke reglerad enhet inom den finansiella sektorn, skall dotterföretagets totala solvensunderskott beaktas, oavsett vilken metod som används. Om samordnaren anser att ansvaret för det moderföretag som äger en andel av kapitalet är strikt och otvetydigt begränsat till denna kapitalandel, kan denne tillåta att dotterföretagets solvensunderskott beaktas proportionellt.

Om det inte finns några kapitalförbindelser mellan enheter i ett finansiellt konglomerat, skall samordnaren efter samråd med de andra relevanta behöriga myndigheterna avgöra vilken proportionell andel som skall beaktas med hänsyn till de åtaganden som de befintliga förbindelserna innebär.

2. Övriga tekniska principer

Oavsett vilken metod som används för att beräkna de extra kapitaltäckningskraven för reglerade enheter i ett finansiellt konglomerat enligt avsnitt II i denna bilaga, skall samordnaren och vid behov andra berörda behöriga myndigheter se till att följande principer följs:

  1. Dubbelt utnyttjande av poster som kan ingå i beräkningen av kapitalbasen på nivån finansiella konglomerat (dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen) samt kapital olämpligen skapat inom gruppen måste elimineras. För att se till att dubbelt utnyttjande av poster i kapitalbasen inte sker och att inget kapital skapas inom gruppen, skall de behöriga myndigheterna tillämpa relevanta principer i de relevanta särreglerna.

  2. I avvaktan på ytterligare harmonisering av särreglerna skall solvenskraven för varje enskild finansiell sektor som är representerad i ett finansiellt konglomerat täckas av poster i kapitalbasen enligt motsvarande särregler. Vid kapitalbasunderskott på nivån för det finansiella konglomeratet får endast poster som får ingå i kapitalbasen enligt varje särregelverk (sektorsöverskridande kapital) beaktas vid kontrollen av att de ytterligare solvenskraven är uppfyllda.

Om särreglerna innehåller begränsningar av möjligheterna att medräkna vissa poster i kapitalbasen som skulle kunna godtas som sektorsöverskridande kapital, skall dessa begränsningar också tillämpas vid beräkningen av kapitalbasen på nivån finansiellt konglomerat.

Vid beräkningen av kapitalbasen på nivån finansiellt konglomerat skall de behöriga myndigheterna också beakta i vilken grad kapitalet verkligen kan överföras och göras tillgängligt mellan olika rättsliga enheter i gruppen i förhållande till kapitalkravens syfte.

Om ett teoretiskt solvenskrav skall beräknas för en icke reglerad enhet inom den finansiella sektorn i enlighet med avsnitt II i denna bilaga, är det teoretiska solvenskravet lika med det kapitalkrav som en sådan enhet skulle behöva uppfylla enligt gällande särregler om den vore en reglerad enhet inom samma finansiella sektor. För kapitalförvaltningsbolag skall solvenskrav avse det kapitalkrav som anges i artikel 5a.1 a i direktiv 85/611/EG; det teoretiska solvenskravet för ett blandat finansiellt holdingföretag skall beräknas enligt särreglerna för den största finansiella sektorn i det finansiella konglomeratet.

II. Tekniska beräkningsmetoder

Metod 1: Metod baserad på sammanställd redovisning

Beräkningen av de extra kapitaltäckningskraven för de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat skall göras med utgångspunkt i den sammanställda redovisningen.

De extra kapitaltäckningskraven skall beräknas som skillnaden mellan

  1. det finansiella konglomeratets kapitalbas beräknad med utgångspunkt i gruppens sammanställda uppgifter, där de poster får ingå, som får användas enligt särreglerna, och

  2. summan av solvenskraven för varje enskild finansiell sektor som är representerad i gruppen, där solvenskraven för varje enskild finansiell sektor skall beräknas enligt motsvarande särregler.

De särregler som avses är i första hand direktiv 2000/12/EG, avdelning V kapitel 3, för kreditinstitut, direktiv 98/78/EG för försäkringsföretag och direktiv 93/6/EEG för kreditinstitut och värdepappersföretag.

För icke reglerade enheter inom den finansiella sektorn som inte ingår i ovannämnda beräkningar av sektoriella solvenskrav skall ett teoretiskt solvenskrav beräknas.

Skillnaden får inte vara negativ.

Metod 2: Avräknings- och totalmetoden

Beräkningen av de extra kapitaltäckningskraven för de reglerade enheterna i ett finansiellt konglomerat skall göras på grundval av redovisningen för var och en av enheterna i gruppen.

De extra kapitaltäckningskraven skall beräknas som skillnaden mellan

  1. summan av kapitalbaserna i varje reglerad och icke reglerad enhet inom den finansiella sektorn i det finansiella konglomeratet, där de poster får ingå som får användas enligt särreglerna, och

  2. summan av

    • solvenskraven för varje reglerad och icke reglerad enhet inom den finansiella sektorn i gruppen, där solvenskraven skall beräknas enligt bestämmelserna i särreglerna, och

    • det bokförda värdet av ägarintressen i andra enheter i gruppen.

För icke reglerade enheter inom den finansiella sektorn skall ett teoretiskt solvenskrav beräknas. För kapitalbaser och solvenskrav skall den proportionella andelen beaktas enligt vad som föreskrivs i artikel 6.4 och i enlighet med avsnitt I i denna bilaga.

Skillnaden får inte vara negativ.

Metod 3: Kombinerad metod

Behöriga myndigheter kan tillåta att metod 1 och metod 2 kombineras.

Bilaga II Teknisk tillämpning av bestämmelserna om transaktioner inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentration

Samordnaren skall efter samråd med de andra relevanta behöriga myndigheterna identifiera den typ av transaktioner och risker som reglerade enheter i ett visst finansiellt konglomerat skall rapportera enligt bestämmelserna i artiklarna 7.2 och 8.2 om rapportering av transaktioner inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentration. När samordnaren och de behöriga myndigheterna fastställer eller yttrar sig om typen av transaktioner och risker, skall de beakta det finansiella konglomeratets specifika grupp- och riskhanteringsstruktur. För att identifiera betydande transaktioner inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentrationer som skall rapporteras enligt bestämmelserna i artiklarna 7 och 8 skall samordnaren, efter samråd med de andra relevanta behöriga myndigheterna och det berörda konglomeratet, fastställa lämpliga trösklar grundade på lagstadgade kapitalbaser och/eller tekniska bestämmelser.

Vid övervakningen av transaktioner inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentrationer skall samordnaren särskilt övervaka den eventuella risken för spridning i det finansiella konglomeratet, risken för intressekonflikter, risken för kringgående av särregler samt riskernas nivå och omfattning.

Medlemsstaterna får tillåta sina behöriga myndigheter att på nivån finansiellt konglomerat tillämpa bestämmelserna i särreglerna om transaktioner inom det finansiella konglomeratet och riskkoncentration, särskilt för att undvika att särreglerna kringgås.