Debatten om provresultatens successivt försämrade utfall till en nu senast väldigt låg nivå väcker frågor om provets konstruktion. Det är bra att det bristande utfallet debatteras så att förändring kan ske, men debatten tenderar också att beröra andra områden som en skiktning av auktorisationen, skillnader mellan större och mindre byråer samt varför det blev så här. Denna brist på fokus kan enligt min mening i onödan leda till ytterligare prövningar för en redan hårt prövad bransch.
Jag förespråkar i det kommande fokus på det som är viktigt, på riktigt.
Revisionen och revisorn
De justeringar i en finansiell rapport som kan följa av revisionen och därefter de olika bestyrkanden, anmärkningar eller upplysningar som är konklusionen av en revision är i det närmaste avgörande för den kollektivt ömsesidiga transparens som är mycket viktig inom näringslivets finansiella rapportering.
Transparensen är helt grundläggande för det beslutsfattande som finansiärer, leverantörer, kunder, anställda och andra intressenter, inte minst staten, ofta står inför i relation till ett företag.
Revisorns personlighet och kompetens är också mycket viktig, revisorn blir något av en moralkompass och en etisk garant för att den finansiella rapporteringen i allt väsentligt är rättvisande och just transparent.
Det är viktigt att det finns tillräckligt många revisorer, med rätt grundläggande värderingar, personlighet och kompetens.
Nuvarande prövning
Går vårt arbete i en rasande fart, sker alla bedömningar på uppstuds utan ordentlig eftertanke eller avstämning med en eller flera kollegor? Tar revisorn dagligen snabbt ställning i en bredd av ämnen som man kanske inte stöter på inom en period av flera år, för att inte säga många år, eller kanske aldrig?
I så fall är nuvarande provform för auktorisation generellt en bra tröskel, då den mäter en skriftlig, enskild och sluten prestation på enstaka provdagar.
Så är dock inte fallet, i det verkliga yrkesutövandet jobbar revisorn nära klienten under en i normalfallet lång tid, har den egentliga frågeställningen helt klart för sig liksom dess förutsättningar och alternativa lösningar. Att missförstå en uppgift är därmed ovanligt.
Man har dessutom inte bara möjlighet att stämma av sina tankegångar med regelverk och kollegor, det är rent av högst lämpligt innan man landar i en slutlig bedömning. En god revisor som är i löpande dialog med klienten agerar i praktiken som klientens compliance coach, den pedagogiska förmågan bör också vägas in.
Därmed har en verklig arbetsdag helt väsensskilda förutsättningar jämfört med en provdag, provet för auktorisation representerar på det viset inte tillräckligt revisorns normala arbetsuppgifter.
Det är viktigt att prövningen av auktoriserade revisorer framgent syftar till att behärska verklighetens arbetssätt.
Framtidens prövning
Framtidens prov för auktorisation behöver inte nödvändigtvis vara enklare eller smalare till sitt innehåll än dagens men de bör vara konstruerade på ett annat sätt, kanske många fler frågor och med färre poäng per fråga. Kanske mer nålstick än block, mer bedömning och resonemang.
Kandidatens provsvar kan förslagsvis också vara föremål för en sammantagen lämplighetsbedömning av tre examinerande erfarna auktoriserade revisorer representerande hela branschens bredd. En kandidat kan vara lämplig även med några poäng under en gräns på samma sätt som hen kan vara olämplig med väl godkänt resultat, kantbollar bör kunna bedömas muntligt utifrån andra faktorer än poängsumma.
Ingen är fullärd efter examen och inte senare i karriären heller, inte i något yrke, i synnerhet inte vårt. Låt oss därför lita till ett fortsatt lärande även efter auktorisation och lita till att alla byråer, oavsett storlek, stöttar nyexaminerade auktoriserade revisorer i att fortsätta utvecklas och inte för tidigt anförtros att självständigt hantera annat än enklare uppdrag.
Det är viktigt att alla bra idéer som finns inom branschen kommer fram så att provet bättre möter de verkliga behoven, såväl vid provtillfället som i den efterkommande tillämpningen av auktorisationen.
Ett yrke, en auktorisation
Oavsett om man jobbar på större eller mindre byrå så har vi som auktoriserade revisorer i grunden samma uppgift och utför den ofta inom överlappande bolagssegment.
Större byråer har inte endast klienter inom börs- och banksegmentet, mindre byråer har inte endast enkla småbolag. Det stora flertalet verksamhetstyper finns representerade som klienter hos såväl större som mindre byråer.
Bland annat därför tänker jag att diskussionen om en skiktning i auktorisationen vore fel väg att gå, i vart fall för att öka antalet revisorer.
En skiktning i auktorisationen skulle också hämma rörligheten mellan byråerna med ytterligare ökad risk för att kollegor lämnar branschen snarare än byter byrå, vilket vore kontraproduktivt givet vad vi vill åstadkomma, alltså fler revisorer och fler revisorer som stannar i yrket, länge.
Vi behöver också lita på att en revisor inte accepterar ett uppdrag denne inte kan utföra på ett korrekt sätt, rätt hanterat uppstår en självreglerande placering av uppdrag hos lämplig revisor. Om inte annat så har vi ju våra återkommande kvalitetskontroller som fångar upp avsteg.
Det är viktigt att vi värnar om den tyngd vår väl inarbetade titel har, jag förespråkar därför att diskussionen om en skiktning i auktorisationen läggs på is för överskådlig framtid.
Enad front
Utförandet av vår viktiga verksamhet innehåller tillräckligt många prövningar som det är, vi som bransch bör inte utsätta oss för de ytterligare prövningar det medför att belysa våra byråers skillnader och olika förklaringsmodeller avseende varför provresultaten över tid fallit ut som de har gjort, låt oss se till ett högre syfte och samlas kring våra likheter och vår gemensamma uppgift.
Låt oss också fokusera på att stå för det rätta, det goda och att hålla branschen ren, det är vi som skyddar näringslivet.
Alla vi revisorer, på såväl större som mindre byråer, bör samlas med enad front för hela samhällets, hela näringslivets och hela branschens bästa för att snabbt komma till rätta med det faktum att den nuvarande provkonstruktionen driver bort kompetenta och lämpliga kollegor från yrket, eller i vart fall ställer orimliga och inte helt relevanta krav.
Det är viktigt att vi är stolta över oss själva, vårt yrke och våra byråer. Men vi måste få fram fler revisorer som bär branschen och vår uppgift framåt, det gör vi bäst tillsammans.
Mikael Glimstedt
Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.