Något måste göras för att stoppa utflödet i branschen och vända trenden. Det skriver Mats Svedberg, auktoriserad revisor på Aktiv Revision i Gävle, i en debattartikel på tidningen Balans. Han efterlyser ett helt nytt revisorsprov, förbättrad personalpolitik samt ett mer kraftfullt arbete för att förbättra revisorsyrkets attraktionskraft och rykte.
Sedan år 2010 har antalet revisorer minskat från 4.000 till i dag knappt 3.000 och trenden är fortsatt fallande. Detta i en tid då antalet aktiebolag nästa fördubblats under samma period samt att efterfrågan på revisorers granskningstjänster fortsätter öka.
Processen från utredningen Bolag och brott till ny lagstiftning är nu inne i slutskedet. Under hösten 2024, kan skarpa lagförslag presenteras för riksdagen. Man har redan kommit fram till att: ”Det finns för närvarande inte tillräckliga skäl att återinföra revisionsplikten för små aktiebolag”. Ja, helt rätt! Största anledningen är att det inte finns tillräckligt många revisorer runt om i landet för att kunna utföra det jobbet!
Alla aktörer i revisionsbranschen bär ett visst mått av ansvar. Där den statliga myndigheten Revisorsinspektionen har det yttersta ansvaret genom sitt uppdrag ”att tillgodose samhällets behov av kvalificerade och oberoende externa revisorer och att ansvara för att god revisorssed och god revisionssed utvecklas på ett ändamålsenligt sätt.”
Efter mina 17 år i branschen konstaterar jag som många andra att något måste göras för att stoppa utflödet i branschen och vända trenden. Framför allt på mindre orter runt om i landet där de större byråerna lämnar och rekryteringen av nya medarbetare är ännu tuffare. Mindre orter drabbas extra hårt när revisorskåren minskar vilket också drabbar landets alla ägarledda småföretag.
Nedan listar jag fyra stora problem angående bristen på revisorer som på något vis måste lösas i framtiden:
1. Orimliga krav
Det finns flera anledningar till att revisorsassistenter lämnar yrket. Orimliga krav på övertid, enformiga och administrativa arbetsuppgifter, låg ingångslön jämfört med andra yrken som kräver samma utbildningserfarenhet, obefintlig balans mellan arbetsliv och privatliv/fritid samt en högsäsong som upplevs som för tuff.
Här finns lite förhoppningar framåt om att den nya standarden LCE ska bidra till att revisionen enligt ISA differentieras och ger mer värde för kunden i slutändan. ISA är helt enkelt inte gjort för Sveriges samtliga aktiebolag med revision idag. Vidare hoppas jag att man för fortsatta diskussioner med politiker för att också göra penningtvättsregelverket tydligare och enklare. Jag hoppas också på att byråer runt om i landet börjar värdera medarbetarna bättre i framtiden än enbart på övertid och debiteringsgrader samt vågar förbättra ersättningar och arbetsmiljö.
2. Amerikanska partnermodeller
De flesta av de största revisionsbyråerna har sedan länge en personalmodell som bygger på många anställda på lägre nivå och få på högre. Personalmodellen bygger på att man anställer många, men de flesta av dessa går vidare till andra företag under de första tio åren av anställning – systemet brukar kallas up or out. På de större revisionsbyråerna, som också är de som anställer många nyutbildade ekonomer, finns en tydlig hierarki som innebär förväntningar på de individer som vill stanna på byrån att ta de steg som krävs för att ta sig uppåt i hierarkin. Detta innebär också att det finns en stor personalomsättning på dessa byråer, ett problem är när för många individer, och kanske också ”fel” individer, lämnar byråerna och också revisorsyrket. Sådan personalomsättning innebär att inte bara byråerna utan hela revisorsprofessionen tappar viktig kunskap, kompetens och erfarenhet. Dessa byråer skryter gärna med att man varje säsong tar in mellan 200 och 500 nyanställda, men man berättar sällan om hur många som varje år lämnar byrån.
Det är bara att titta på samtliga stora byråers årsredovisningar de senaste tio åren. Bra tillväxt, gigantiska vinster och gigantiska aktieutdelningar. Personalmodellen fungerar uppenbarligen, för partners! Money talks och partners är glada. Så länge det funkar kommer gissningsvis den årliga vaskningen av anställda fortsätta. En förhoppning är antingen att dessa byråer vågar utmana de gamla amerikanska partnermodellerna och förbättra sin personalpolitik i framtiden som gör att fler stannar i yrket, alternativt att vi får ännu fler mindre byråer beståendes av gamla avhoppare.
3. Marknadsföring av yrket
Therese Andersson, före detta affärsområdeschef på FAR har sagt: ”Det är synd om vi inte lyckats förmedla vad en revisor faktiskt gör. Snabbheten, komplexiteten och alla möten med människor är några av sakerna jag vill framhäva.”
Här har ”de största aktörerna”, det vill säga Revisorsinspektionen, FAR och Big 7 med överlägset störst resurser också det största ansvaret att se till att branschen marknadsförs på bästa sätt. De måste synas mycket mer positivt medialt och synas mer på högskolor och universitet. Lyfta fram alla fördelar med yrket. Vidare måste samtliga ekonomprogram på högskola/universitet med revision i utbildningsmaterialet införa ett antal veckors praktik på byrå för att få en riktig inblick i branschen.
4. Revisorsprovet
Bara 36 procent av de totalt 118 tentanderna fick godkänt på vårens revisorsprov. Det är den lägsta andelen som fått godkänt sedan det nuvarande revisorsprovet skapades 2013. Ofta ligger snittet på 40–60 procent. De flesta större revisionsfrågor man ställs inför som auktoriserad revisor besvaras inte med sådan enkelhet som förväntas i samband med att man skriver provet. De flesta likvärdiga frågor skulle i verkligheten diskuteras med en erfaren kollega och övervägas noga över ett par dagars tid.
Revisorsprovet är ett haveri och speglar inte verkligheten av hur en assistent eller kvalificerad revisor jobbar. Jag tror tyvärr att man gjorde ett stort misstag 2013 när provet gjordes om från två separata (godkänd respektive auktoriserad) till ett prov för samtliga tentander oavsett vart och vad man ska jobba med. Just nu vaskar man hundratals duktiga, erfarna och drivna assistenter årligen på dessa prov. Jag är övertygad om att många av dem som underkänns skulle kunnat bli utmärkta revisorer. Tyvärr verkar det ligga mycket prestige i provet varvid man vägrar göra större förändringar åt det bättre hållet. Provet MÅSTE göras om alternativt skrotas!
Något som är tänkvärt i sammanhanget är hur jurister får sin advokatexamen och som bör vara hyfsat jämförbart. Advokatexamen består av tre kurser, en skriftlig och en muntlig examen. Åtta provtillfällen per år. Den skriftliga provdelen har dessutom fyra svarsalternativ (A-D). 91 procent i snitt av tentanderna klarar sig varje gång. Ja ni läste rätt, 91 procent! Ska titeln auktoriserad revisor vara dubbelt så svår att få jämfört med advokat?
Ett fantastiskt yrke – även i framtiden?
Revisorsyrket är ett fantastiskt yrke, otroligt socialt med många möten och kontakter, flexibla arbetstider och stor möjlighet att styra sitt arbete på den arbetsplats man jobbar på med varierade arbetsuppgifter och kunder. Vårt yrke har alltid haft hög status samt ett viktigt samhällsansvar. Men då måste utflödet av revisorer stoppas om det ska fortsätta vara det även i framtiden. Mina förhoppningar är att detta kommer lösas om alla i branschen vill.
Mats Svedberg, auktoriserad revisor på Aktiv Revision i Gävle.
Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.