Regeringen föreslår att muntliga oriktiga uppgifter som lämnas i skatteärenden ska kunna ligga till grund för skattetillägg. Men följden av regeringens förslag kan bli ökad rättsosäkerhet och risk att skattskyldiga inte vill föra dialog med Skatteverket. Det skriver Mikael Knutsson och Rebecca Mörk, skattejurister på Grant Thornton, i en debattartikel på Balans.
Förra hösten presenterades ett lagstiftningsförslag som innebär att muntliga oriktiga uppgifter i skatteprocessen ska kunna leda till skattetillägg. Förslaget är en direkt följd av Europeiska kommissionens kritik mot Sveriges implementering av SEFI-direktivet. Direktivet kräver att alla former av falska, oriktiga eller ofullständiga uppgifter avseende mervärdesskatt som leder till en minskning av EU:s egna medel ska utgöra bedrägeri som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. Som en följd därav ska även muntliga uppgifter kunna leda till straffansvar.
För att uppfylla direktivets krav behövs en ändrad straffrättslig bestämmelse avseende mervärdeskatt. För att etablera ett enhetligt system föreslås i lagstiftningsförslaget att förändringen implementeras i skatteförfarandelagen och kommer då att gälla även för exempelvis inkomstskatt. Lagstiftningsförslaget är med andra ord mer långtgående än vad som krävs för att uppfylla direktivets krav.
Att det straffrättsligt ges utökade möjligheter att lagföra skattebrott ser vi som någonting i grunden positivt. Att rakt av föra över en straffrättslig bestämmelse till annan lagstiftning kan dock föranleda problem. Även om beviskravet för en oriktig uppgift är relativt högt inom skatteförfarandet, är det inte lika högt som i straffprocessen. Risken finns att en muntlig oriktig uppgift lämnas på grund av stress, missförstånd av regler eller förutsättningar utan att avsikten varit att vilseleda Skatteverket, exempelvis vid telefonkontakt eller vid ett möte med Skatteverket.
Det är inte lätt att överblicka i vilka situationer en oriktig uppgift som medför skattetillägg över huvud taget skulle kunna lämnas muntligt. Det är särskilt svårt att föreställa sig att allvarliga, mellanstatliga momsbedrägerier som SEFI-direktivet är tänkt att förebygga skulle kunna begås enbart på grundval av muntliga uppgifter. Skattesystemet bygger på skriftlighet. Skattebetalaren eller den som ska innehålla skatt för annans räkning har en skyldighet att lämna uppgifter i form av till exempel deklaration eller kontrolluppgift.
Även om det är svårt att överblicka i vilka situationer som Skatteverket kan tänkas fatta beslut baserat på ett yrkande som endast lämnats muntligen ser vi redan idag att Skatteverket lägger stor vikt vid uppgifter som lämnats muntligen.
Vi har i flertalet utredningar noterat att Skatteverket lägger muntliga uppgifter till grund för ett beslut om skattetillägg. Detta sker dessvärre även i situationer där den muntliga uppgiften lämnats i ett tidigt skede av utredningen och då det finns tungt vägande skäl att tro att det handlar om ett missförstånd eller att uppgifter lämnats i fel kontext eller ryckta ur sitt rätta sammanhang. I dessa fall kopplar då Skatteverket de uppgifter som lämnas muntligen under utredningen till ett yrkande i deklarationen och lägger den muntliga uppgiften som grund till styrkande för den oriktiga uppgiften och påför som en följd därav skattetillägg. Detta är olyckligt och pekar på vikten av att de skattskyldiga kan lämna väl avvägda svar på Skatteverkets frågor vilket alltid bör göras som skriftliga svar på skriftliga frågor just för att undvika onödiga missförstånd. Att avge svaret skriftligen ger tid till eftertanke och ökar benägenheten att rådfråga en skattekonsult eller annan rådgivare innan svar lämnas.
Vår erfarenhet är vidare att förvaltningsdomstolarna i hög utsträckning väljer att lägga muntliga uppgifter, som Skatteverket dokumenterat i exempelvis tjänsteanteckningar, som grund för ett avgörande även om skattebetalaren i ett senare skede gör gällande att Skatteverket missförstått eller misstolkat den muntliga uppgiften och även om det finns bärande skäl anta att det faktiskt rör sig om ett missförstånd. Således är rena missförstånd eller missuppfattningar från Skatteverkets sida ofta svåra att läka till förmån för den enskilde.
Risken för missförstånd och feltolkningar är uppenbar när det kommer till uppgifter som lämnas muntligen. Vi känner därför en oro kring att lagstiftningsförslaget öppnar för att muntliga uppgifter i framtiden, hos såväl Skatteverket som förvaltningsdomstolarna, kommer att ges en ännu större betydelse än idag om detta går igenom. Farhågan är att detta i förlängningen riskerar att minska viljan att delta i Skatteverkets utredningar. Det kan även minska benägenheten att vända sig till Skatteverket med frågor, vilket kan leda till att fler gör fel. Vi anser att det är mycket viktigt att de skattskyldiga kan samverka med Skatteverket och att detta inte äventyras.
Vårt råd är och har alltid varit att frågor från Skatteverket ska besvaras skriftligen just för att minska risken för missförstånd. Om lagstiftningsförslaget går igenom anser vi att detta råd blir ännu viktigare. Härutöver är en skarp rekommendation att underlag för Skatteverkets tjänsteanteckningar från möten och telefonsamtal alltid ska begäras för genomgång och godkännande.
De argument som ligger bakom det nuvarande kravet på att den oriktiga uppgiften ska lämnas skriftligen är inte mindre giltiga idag än när kravet infördes. Det är viktigt att noggrant överväga de rättssäkerhetsrisker som det kan komma att medföra att förändra kravet på att den oriktiga uppgiften ska lämnas på annat sätt än muntligen.
Även om vi i grunden är positiva till lagstiftarens önskan att stävja skattebrott är vår uppfattning att det inte är lämpligt att göra de föreslagna lagändringarna i den omfattning som avses eftersom de allvarligt kan motverka de skattskyldigas vilja att kommunicera och samarbeta med Skatteverket.
De förslagna förändringarna kan även skapa en otillräcklig rättssäkerhet till följd av subjektiva bedömningar om lämnade muntliga uppgifter. Förslagen kan även riskera att bidra till att motverka en nödvändig samverkan mellan Skatteverket och skattebetalare vilket är olyckligt för alla de som bara vill förstå ett mycket komplext regelverk för att kunna göra rätt för sig.
Mikael Knutsson, skattejurist och delägare, Grant Thornton Göteborg
Rebecca Mörk, skattejurist och senior associate, Grant Thornton Umeå
Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarnas egna.