”Vi utbildar inte stridspiloter som ska agera snabbt under stor press, utan personer som med erfarenhet, kompetens och i samarbete kan ta sig an problem.” Det skriver Malin Nilsson, auktoriserad revisor och VD för BDO, i en debattartikel om revisorsprovet och branschens attraktionskraft.
Jag står framför en grupp studenter i ett fullt föreläsningsrum. De sitter där, unga och nyfikna, redo att höra om revisorns roll i praktiken. Det är en föreläsning som jag sett fram emot att hålla – att få möta nästa generation som kanske funderar på en karriär inom revision. Jag börjar med att ställa en enkel fråga:
”Vad tror ni att en revisor gör, egentligen?”
För att sätta i gång deras tankar visar jag tre bilder. Den första är en gråhårig kamrer som sitter ensam vid sitt skrivbord, böjd över sina papper – en stereotypisk bild av vad många skulle uppfatta som en ensamvarg med siffror som enda sällskap. Den andra bilden visar en grupp fallskärmshoppare som håller varandra i händerna och bildar en cirkel – en tydlig symbol för samarbete. Den tredje bilden visar en tech-person, omgiven av skärmar och avancerad teknik – en symbol för framtidens revisor.
Jag ber dem att diskutera två och två, sedan räcker de upp handen, en efter en. De tittar på mig, vissa försiktigt och andra mer självsäkert, och börjar svara. De allra flesta anser att den gråhårige kamrern bäst representerar yrket. Några funderar lite på samarbetet, men tänker att det nog är ganska begränsat i revisionsbranschen. Teknik? Den verkar de inte alls se som en del av revisorns vardag.
Jag vet att den gamla bilden av revisorn fortfarande lever kvar, men jag blir ändå bedrövad över hur felaktig den är. Här sitter de – framtidens talanger – och ser revision som något ensamt, gammaldags och monotont. Hur har vi i branschen kunnat förmedla en så felaktig bild?
Från skeptiker till engagerad revisor
En gång i tiden stod jag själv där de står nu. Jag skulle absolut inte bli revisor. När jag trots detta valde att pröva på yrket tänkte jag att jag bara skulle stanna några år, lära mig det jag behövde och sedan gå vidare. Men det tog inte lång tid innan jag insåg att jag hade fel. Väldigt fel.
Revisionsyrket är allt annat än en isolerad tillvaro vid ett skrivbord. Det är ett ständigt samspel med kunder och kollegor, där frågor och utmaningar diskuteras, analyseras och löses tillsammans. Det handlar om att vara en del av ett större sammanhang, där varje projekt innebär nya lärdomar och insikter. Jag upptäckte snart att revisionsbyråerna inte bara är arbetsplatser utan kompetenshus – kanske de mest dynamiska miljöerna inom ekonomi, där man får en bred och djup insikt i hur företag fungerar, inifrån och ut.
Och tekniken då? Den har blivit en avgörande del av vårt arbete. Digitala verktyg hjälper oss att arbeta smartare och mer effektivt, att analysera stora mängder data och att förutse risker. Tekniken ger oss nya möjligheter och gör oss ständigt bättre på det vi gör. Revisorer är inte fast i det förflutna – vi är en del av framtiden.
En föråldrad bild och en orimlig examen
Förutom den omoderna bilden av revisorn som en ensam kamrer speglar dessutom auktorisationsexamen en verklighet som inte längre stämmer överens med de krav som ställs på dagens revisorer. Senaste provomgången var det bara 38 procent av de som genomförde provet som klarade det. De som skriver provet är välutbildade och har flera års erfarenhet bakom sig. Är det verkligen rimligt?
Det handlar inte om att det ska bli ’lättare’ att bli revisor, vi har ett ansvarsfullt jobb. Men samtidigt behöver provet mäta de färdigheter som vi faktiskt värdesätter som revisorer, och det gör det inte fullt ut idag. Provet omfattar ett brett spektrum av kunskap som kommer fortsätta att växa, inte minst med tanke på hela hållbarhetsområdet. I många fall handlar det om specialistkunskap där möjligheterna som revisor att få djupare erfarenhet inom samtliga områden är begränsade. Detta gäller särskilt dem som jobbar på mindre byråer, vilket provresultatet bekräftar. Dessutom tar dagens revisorer alltmer hjälp av specialister i frågor kring till exempel IFRS, hållbarhet eller andra komplexa redovisnings- och skattefrågor. Det är så mycket vi i dag behöver kunna inom en revisionsverksamhet och frågeställningarna under revisionen ser också olika ut beroende på om vi jobbar med mindre och medelstora bolag eller med mer komplexa och noterade.
Även inom revision så specialiserar vi oss. Vår vardag handlar om att kunna identifiera, analysera och lösa komplexa frågeställningar tillsammans med andra, att samarbeta med kollegor och ta hjälp av tekniken – inte om att lösa allt själv under extrem tidspress. Vi utbildar inte stridspiloter som ska agera snabbt under stor press, utan personer som med erfarenhet, kompetens och i samarbete kan ta sig an problem. Ibland under tidspress, men det får aldrig gå ut över kvaliteten i vårt arbete.
Ett fantastiskt yrke med stora möjligheter
Efterfrågan på vår kompetens kommer aldrig att minska. Vi har hela hållbarhetsområdet med regelverk och krav på granskning att förhålla oss till, och vi anses även ha en viktig roll i att motverka ekonomisk brottslighet. Vår roll i samhället och näringslivet är viktigare än någonsin. Men ändå står vi inför en framtida brist på revisorer. Den felaktiga bilden av yrket gör det svårt att rekrytera tillräckligt många unga talanger till branschen.
Det är helt avgörande att vi i branschen arbetar med att förändra bilden av revisorn och lyfter fram alla möjligheter som finns i yrket. Att lösa hur framtidens examen ska se ut är sannerligen ingen lätt uppgift, inte minst med tanke på alla regleringar, men det är nödvändigt att den dialogen fortsätter inom branschen och att vi för den med tillsynsmyndigheten. För vi är inte bara gråhåriga kamrerer – vi är rådgivare, problemlösare och framtidens ekonomiska experter som är oerhört viktiga för ett välfungerande näringsliv.
Malin Nilsson, auktoriserad revisor samt Managing partner/VD, BDO.
Det här är en debatt på Balans. Åsikter och synpunkter som framförs är författarens egna.