När en arbetstagare gör allvarliga misstag eller fel i tjänsten, och även misstag eller fel utanför tjänsten men som på något sätt kan uppfattas som skadligt för arbetsgivaren är ofta den spontana känslan hos arbetsgivaren att ”vi måste fort få bort hen”.
Man vill som arbetsgivare skapa ett tydligt avstånd mellan det som arbetstagaren gjort och det som arbetsgivaren står för. För detta avstånd har vi vår verktygslåda i form av tydliga arbetsrättsliga regler i LAS och kollektivavtal att ta till. Men det vi ofta glömmer i skyndsamheten att skapa avstånd är människan bakom arbetstagaren.
Att vara arbetsgivare handlar inte bara om att leda och fördela arbete. Det handlar också om att kunna fatta de tuffa besluten och att då ta de svåra samtalen med respekt för människan bakom arbetstagaren.
Som ombud kommer vi ofta in när de första samtalen med arbetstagaren redan skett. Av den erfarenheten har jag sett hur snabbt en arbetstagare kan brytas ner. Det spelar ingen roll hur mycket stöd utifrån arbetsgivaren erbjuder arbetstagaren i den givna situationen, utan vad som spelar roll är hur arbetsgivaren väljer att kommunicera och hantera den uppkomna situationen.
För där och då, när marken under arbetstagaren fullkomligt rämnar och känslan av att identiteten på en millisekund rycks bort, spelar det ingen roll om arbetsgivaren erbjuder 100 terapitimmar, utan vad arbetsgivaren i ord och text förmedlar till arbetstagaren.
Anneli Lönnborg är advokat på advokatfirman Fylgia. Hon skriver om arbetsrätt i Balans.