Vi har under lång tid kämpat med utmaningar i vår omvärld som medfört konsekvenser såväl privat som i affärsvärlden och även fått till följd att vi ställts inför en mängd redovisningsmässiga utmaningar. Den externa redovisningens syfte är ju som bekant att tjäna som underlag för beslutsfattare. Det vill säga att den externa finansiella rapporteringen används för att fatta beslut om att till exempel investera i en verksamhet eller inte, låna ut pengar till en verksamhet eller inte. Det är därför av stor vikt att de utmaningar som företag stått och står inför på ett eller annat sätt kommer till uttryck i rapporteringen. Under sommaren har jag i ett antal olika sammanhang, poddar, tidningar och tidskrifter, hört uttrycket att vi befinner oss i tre ”krig”: miljön med stort fokus på att minska koldioxidutsläpp, covid som fortfarande sprider oro i världen och sist men inte minst kriget i Ukraina.
För att en läsare ska förstå krigens påverkan på det enskilda företaget är det viktigt att detta kommer till uttryck i rapporteringen genom upplysning, presentation och/eller värdering. Detta kan till exempel gälla inflation, arbetskraft, höjda räntor, risker och osäkerhetsfaktorer, kritiska uppskattningar och bedömningar, likviditet, sårbarhet avseende kunder, leverantörer etcetera, behov av nedskrivningsprövning, översyn över värderingsmetoder för verkligt värde. Ja, listan kan göras oändligt lång.
Ett område som jag funderat lite extra kring är just inflationen och hur den kommer till uttryck i redovisningen. Generellt sett är vi vana vid låg inflation världen över varför vi inte haft så stort fokus på detta utifrån ett redovisningsperspektiv. Frågan är hur effekten av inflationen ska avspeglas i redovisningen. Ska vi justera siffrorna och/eller lämna upplysningar om detta? Som läsare kan det vara av stort intresse att förstå om intäktsökningen beror på inflation eller ökad försäljning och motsvarande resonemang på kostnadssidan. Det kan även vara så att inflationen inte får genomslag på intäkter och kostnader samtidigt.
Bokföringsnämndens K2 regelverk har inga bestämmelser om inflation och när det gäller K3 anges att eftersom vare sig SEK eller euro är höginflationsvalutor regleras inte detta i K3. Om det finns dotterföretag i ett höginflationsland anger K3 att den internationella standarden IAS 29 Finansiell rapportering i höginflationsländer ska tillämpas. Inom IFRS är det IAS 29 som hanterar inflation, men då enbart om ett land klassas som höginflationsland. Senast ut är Turkiet som bedömdes utgöra ett höginflationsland under andra kvartalet i år. När ett land bedöms utgöra ett höginflationsland, vilket inte är en viss inflationstakt utan en subjektiv bedömning, är det inte relevant att redovisa resultat och finansiell ställning utan inflationsjusteringar.
Behöver vi mot bakgrund av rådande läge fundera över om det finns behov av ytterligare vägledning för icke IFRS-redovisande företag i Sverige avseende inflationsredovisning. Ska vi gå på den internationella synen med höginflation eller ska vi skaka liv i FAR:s utkast till rekommendation om nukostnadsredovisning från 1980? Detta i syfte att göra redovisningen mer användbar för läsaren. FAR valde på den tiden medvetet att inte använda termen inflationsredovisning utan nukostnadsredovisning eftersom effekten av prisförändringar skulle redovisas även om dessa inte är förenade med en allmän penningvärdeförändring. Jag tycker inte vi kan avfärda detta utkast endast mot bakgrund att det är över 40 år gammalt, frågeställningen är fortfarande densamma och frågan är vad som är bäst information för läsaren.
Pernilla Lundqvist, ordförande i FAR:s Strategigrupp Redovisning samt FAR:s Operativa grupp Finansiell rapportering – Redovisning.