Den årliga kostnaden för korruption inom EU uppskattas uppgå till cirka 120 miljarder euro. En viktig pusselbit är att stärka revisorns roll som brottsförebyggare och garant för ett hållbart näringsliv, skriver Hayaat Ibrahim, generalsekreterare på Institutet Mot Mutor (IMM).
Siffran 120 miljarder kronor är sannolikt högre då mörkertalet är stort. Kostnaden kan jämföras med EU:s årliga budget som uppgår till ett nästan lika stort belopp. Att större ansträngningar krävs för att motverka korruption finns det ingen tvekan om.
I den senaste branschrapporten från FAR beskrivs revisions- och rådgivningsbranschen som en viktig komponent för ett välfungerande näringsliv, vilket i allra högsta grad innefattar ett korruptionsfritt näringsliv.
En betydande del av yrkesutövningen är att främja hållbara företag och samhällen genom att bidra till att affärsmässiga beslut tas på rätt grunder, att de lagar och regler företag omfattas av följs samt att anmäla de oegentligheter som upptäcks.
En förutsättning för att kunna fullgöra anmälningsskyldigheten vid misstanke om oegentligheter är att revisorn har ingående kunskap om den verksamhet som ska granskas – först då kan oegentligheter identifieras.
Detta känner vi igen från best practice på antikorruptionsområdet, särskilt kravet på att organisationers förebyggande åtgärder alltid ska vara riskbaserade. Revisions- och rådgivningsbranschen har en unik insyn i externa verksamheter. Med ökad verksamhetskännedom är revisorn bättre rustad för att proaktivt föra dialog med kunden och utmana en eventuellt slapphänt genomförd riskanalys.
Organisationer slarvar alltför ofta med riskanalyser för att i stället springa på framtagande av policydokument. Här behöver branschen våga ifrågasätta både riskanalyser och huruvida de åtgärder som presenteras är tillräckliga för att motverka korruption.
I samtal lyfts målkonflikt mellan dels lojalitetsplikt gentemot kunden, dels iakttagande av professionell skepticism. När arbetet bygger på relationen till kunden riskerar intressekonflikter att uppstå; ska den upparbetade klientens förtroende eller sakligt ifrågasättande sinne prioriteras?
Här behöver revisorerna vända blicken inåt och kritiskt granska sitt eget förhållningssätt. Hamnar man på fel sida av avvägningen kan det, utöver förlorat anseende, kosta en hel del.
Blickar vi mot Storbritannien ålades en revisionsfirma i branschtoppen nyligen en bot på 3,4 miljoner euro till följd av att firman misslyckats med att adressera de omständigheter i revisionen som indikerade överträdelser av lagstiftning på området. I synnerhet bör noteras argumentationen som förs om att revisorer, för att kunna tillämpa tillräcklig professionell skepticism, behöver ha kännedom om korruptionsrisker.
En utebliven flaggning för något som gått fel ger konsekvenser ingen i branschen rimligen vill utsättas för. Att anmäla korruption eller flagga för en riskabel miljö, borde därför vara en självklarhet.
I en tid då företag förväntas redovisa alltmer icke-finansiell information ställer fler intressenter krav på underlag för att bedöma hållbarhetsinsatser. Intressenter som inte åtnjuter den inblick revisorer har lutar sig ofta mot hållbarhetsrapporten.
En återkommande kritik är att företag som hållbarhetsredovisar inte är tillräckligt transparenta. Revisorns granskning ger tyngd till företags hållbarhetsredovisning och kan i många fall av utomstående upplevas som en försäkran om att även innehållet är korrekt. Därför ställs här krav på revisorns kompetens inom antikorruption, men även tydlighet kring vad ett sådan granskning avser. Revisorer har en skyldighet, men framför allt möjlighet, att säkerställa att uttalanden inte bidrar till SDG-washing.
Branschen driver integritetskänslig verksamhet och förvaltar ett särskilt förtroende från allmänheten som behöver skyddas. Som utomstående vill man därför veta att revisorn gör objektiva och sakliga bedömningar.
Revisions- och rådgivningsbranschen står, tack vare dess insyn i externa verksamheter, för en viktig del i arbetet mot korruption – och behöver stärka sin roll som brottsförebyggare och garant för ett hållbart näringsliv.
Hayaat Ibrahim, Generalsekreterare, Institutet Mot Mutor (IMM)