Flykten från branschen

I dag finns det tretusen kvalificerade revisorer i Sverige. Det är ungefär tusen färre än för tio år sedan. Att bromsa flykten från yrket är en ödesfråga för en bransch som står inför nya utmaningar.

Förväntansgapet. Det är ett begrepp som Revisorsinspektionens myndighetschef Per Johansson gärna använder när han ska beskriva läget i revisions- och rådgivningsbranschen. Ett gap som sannolikt kommer att bli större de närmaste åren. Revisorn förväntas granska allt fler områden och rollen förändras. Det handlar om digitalisering, hållbarhet och ny lagstiftning på både nationell och europeisk nivå, för att nämna några exempel. Samtidigt fortsätter revisorerna att lämna branschen.

I Revisorsinspektionens strategiska plan för de kommande fem åren beskrivs ett tufft läge. I uppdraget ligger att tillgodose samhällets behov av kvalificerade revisorer. Men för myndigheten är möjligheterna begränsade när det handlar om att få fler att söka sig till yrket – och vilja stanna kvar.

– Vi ser ju att omvärlden förändras och att det blir nya krav på vad revisorn ska göra. Vårt uppdrag är att säkerställa att samhället får de revisorer som behövs, men vi klarar det inte själva. Vi måste jobba med det vi kan påverka. Hur kommer du in i yrket, och vad är det som får dig att stanna kvar? Och om du lämnar yrket, vad kan få dig att komma tillbaka, säger Revisorsinspektionens chef Per Johansson.

Som ett exempel på vad som har gjorts från myndighetens sida nämner Per Johansson att utbildningskraven och auktorisationssystemet har förändrats sedan han tillträdde 2016.

– Tidigare hade vi krav som var högre än de som EU ställer. Nu har vi förändrat så att revisionsföretagen fått ansvar att ge vissa praktiska ämnen. Och en del tidigare obligatoriska ämneskrav är inte längre obligatoriska, utan studeras enbart i den uträckning de bedöms relevanta för yrket, detta för att tidigarelägga möjligheten att kunna skriva provet.

Men det är egentligen inte där branschens stora problem ligger, menar Per Johansson. Det handlar snarare om att alltför många lämnar branschen alltför tidigt. Och det är få som väljer att komma tillbaka när de en gång slagit in på en annan bana. Den som studerar Revisorsinspektionens senaste årliga rapport ser att det dels är de över 60 år som lämnar, vilket kan antas vara de som går i pension. Men därefter kommer de mellan 30 och 39 år, det vill säga revisorer som fortfarande är i början av sin karriär. Och där är det flest kvinnor som slutar.

– Vi ser ju att det inte handlar om brist på intresse för yrket. Det är många som skriver provet och vill bli revisorer. De som lyckas blir väldigt attraktiva på arbetsmarknaden, de får en kvalitetsstämpel. Jag tror att byråerna behöver tänka bredare för att behålla medarbetarna, både när det gäller arbetsmiljö, ledarskap och karriärvägar, säger Per Johansson.

En som lämnat yrket – och kommit tillbaka är Mattias Ericson. I samband med att PwC organiserade om och lade ner kontoret i Ludvika 2019, valde han att kliva av och inte följa med till Falun. Under en tid jobbade han som ekonomichef och på bank men hösten 2020 återvände han till revisorsyrket.

Nu driver Mattias Ericson och en kompanjon revisons- och redovisningsbyrån Dalacc. Eftersom han återvände till branschen så kort tid efter att han lämnat, behövde han inte göra något prov för att återfå sin auktorisation.

– Jag hade inga planer på att starta eget. Men sedan blev det ett läge då det inte fanns en enda revisor kvar i Ludvika. Då startade vi Dalacc som är en klassisk kombibyrå och väldigt inriktad på den lokala marknaden. Vi trodde att det fanns ett behov av en byrå där man kan få en personlig relation, och det har gått bra, vi har vuxit ganska snabbt, säger Mattias Ericson.

I dag är han den enda auktoriserade revisorn med kontor på orten.

– Vi skulle absolut kunna vara en till på vår byrå. Men det finns inte en chans att hitta någon här i landsorten. Det skulle i så fall vara någon som slutat och kanske är ekonomichef på ett företag, men jag ser det som ganska orealistiskt. Likaså att en påskrivande revisor skulle flytta hit till Ludvika eller Smedjebacken, det känns osannolikt.

Mattias Ericson menar att det är väldigt negativt för landsbygden att det finns så få revisorer där. Att de stora byråerna har lämnat gör dock att det öppnas möjligheter för andra. För behovet av revision och rådgivning finns också på mindre orter.

– Men kompetensen har blivit allt svårare att få tag i. Jag tycker att branschen har gått åt fel håll. Till exempel att stora byråer kapar bort sin redovisningsbit, det gör att bredden och kunskapen man fick om yrket tidigare inte finns på samma sätt i dag. Det var oslagbart. I dag jobbar man så mycket med digitala handlingar och träffar knappt kunderna om man jobbar på en stor byrå.

De nya kraven och förväntningarna på revisorer, det som Per Johansson på Revisorsinspektionen lyfter när han talar om förväntansgapet, blir en utmaning för en liten byrå som Dalacc. Att få specialistkompetens till Ludvika och andra små städer är svårt.

– Jag som jobbat på stor byrå tidigare kan sakna att där finns mycket kompetens med experter inom olika områden. På en liten byrå kan det vara svårt att hinna med vidareutbildning, där har FAR en viktig uppgift framöver, tycker Mattias Ericson.

På FAR jobbar Therese Andersson som affärsområdeschef för verksamhetsområdet Medlem. Det betyder bland annat att hon har ansvar för strategiska medlems- och yrkesrollsfrågor. Inom organisationen ser man också med viss oro på att revisorerna blir allt färre.

Samtidigt är anslutningsgraden till FAR den högsta någonsin, 94,5 procent av alla kvalificerade revisorer är medlemmar.

– Det indikerar att vi gör rätt saker. Men vi ser naturligtvis också att det är problematiskt att branschen tappar så många revisorer. Procentuellt är det en väldigt stor andel som har slutat de senaste tio åren. Samtidigt måste man komma ihåg att det är så många andra bakom varje revisor. Du gör ju inte allt arbete själv som påskrivande, säger Therese Andersson.

Hon ser flera orsaker till att antalet revisorer minskar. Ett exempel är att bilden av vad en revisor gör inte stämmer med dagens verklighet.

– Det är synd om vi inte lyckats förmedla vad en revisor faktiskt gör. Snabbheten, komplexiteten och alla möten med människor är några av sakerna jag vill framhäva. Men det kan förstås också vara svårt att ändra en kultur, om något sitter i väggarna.

Therese Andersson har en i grunden optimistisk syn på branschens utveckling och kompetensförsörjning. Men det finns orosmoln.

– Jag kan vara orolig för hur vi ska säkerställa att det finns bra revisions- och rådgivningstjänster i hela landet. Det geografiska perspektivet, att det blir allt fler orter som saknar en auktoriserad revisor. Det är viktigt att Sveriges företagare har bra tjänster att tillgå inom området revision i hela landet, säger hon.

På landets största företag i revisions- och rådgivningsbranschen, PwC, är Katarina Roddar HR-direktör. Hon jobbar dagligen med frågan om branschens attraktionskraft.

– Vi tittar på hur vi kan få fler att välja revisionsyrket. Historiskt har vi rekryterat direkt från högskolor och universitet. Den talangpoolen är mindre i dag och det vittnas om att man inte ser revision som ett framtidsyrke. Från vår sida ser vi dock att det är det, ett yrke där det exempelvis sker en snabb digital utveckling som är väldigt spännande, säger hon.

För att klara kompetensförsörjningen och möta den kommande efterfrågan på revisionstjänster behöver både PwC och branschen bredda rekryteringsbasen, anser Katarina Roddar.

– Nu försöker vi titta på andra kompetenser än de klassiska. Vi behöver olika erfarenheter, personer med annan specialistkunskap som kan arbeta med revision, men kanske inte behöver vara auktoriserade.

Men det viktigaste är kanske ändå att behålla den kompetens som redan finns. Att stoppa flykten från yrket. Katarina Roddar menar att det krävs en ständig utveckling, både för individer och företag. Och att det också kan innebära en ökad rörlighet, både inom branschen och bättre möjligheter att lämna en tid och sedan komma tillbaka.

– Det blir allt viktigare att kunna gå in och ut ur ett företag, en bransch eller ett yrke. Att få möjligheten att utvecklas när man får möjlighet att testa något annat. Om vi ska ta vara på allas potential kan vi inte vara rädda för rörlighet.

Anna Hjorth