Om revisor och redovisare i företag hoppas man naturligtvis att allt arbete man utför med att producera, och säkerställa kvalitet på, finansiella rapporter har någon ekonomisk nytta. Jag kommer här att fokusera på redovisningens användbarhet som underlag för investering på aktiemarknaden. Tyvärr finns det tecken på att nyttan med redovisning sjunker över tid.
Den mest väsentliga aktiviteten i redovisning är periodisering. Med utgångspunkt i det redovisande företagets kassaflöde görs periodiseringar för att komma fram till redovisat resultat. Ett sätt att mäta nyttan av periodisering är att jämföra användbarheten av redovisat resultat och kassaflöde. Om periodiseringarna gör nytta borde redovisat resultat vara mer användbart än kassaflöde, annars skulle ju investerare kunna utgå direkt från kassaflöde utan periodiseringar.
Över långa tidsperioder syns en förskjutning. Under 1960-talet till 1990-talet var resultat mer användbart än kassaflöde. Runt sekelskiftet ändras detta så att kassaflöde blir mer användbart än resultat under de senaste två decennierna. Med andra ord, nyttan av redovisning (och periodiseringar) sjunker över tid.
En förklaring till förändringen över tid som lyfts fram är att ekonomin förändras. Andelen av företagens investeringar i immateriella tillgångar ökar medan andelen investeringar i materiella tillgångar minskar. Samtidigt är redovisningen bättre på att fånga upp värden i materiella än i immateriella tillgångar. En effekt av det är att man i vissa branscher i ökande utsträckning fokuserar på EBITDA (Earnings before interest, taxes, depreciation and amortization) som prestationsmått, eftersom det är ett resultatmått som är opåverkat av investeringar i anläggningstillgångar.
Den allra senaste forskningen har dock börjat ifrågasätta påverkan från ökade immateriella tillgångar. I stället har man börjat titta på hur resultat, periodiseringar och kassaflöden är korrelerade samt hur mycket de varierar över tid. Bakgrunden är idén att kassaflöden varierar mycket, och periodiseringar är till nytta om de reducerar denna variation så att resultat uppvisar lägre variation än kassaflöde. Detta gällde på 1960-talet, men över tid har variationen av resultat ökat så att den nu är lika stor som variation av kassaflöde. Följaktligen har något hänt med periodiseringar som innebär att de inte längre fyller en funktion av att jämna ut resultat över tid. Denna förändring gör att redovisat resultat blir mindre användbart för investerare på aktiemarknaden.
Man kan fråga sig vad det innebär att redovisat resultat blir mindre användbart. Eftersom redovisningens roll på aktiemarknaden är att utjämna informationsasymmetri mellan insiders och outsiders är risken att en försämring av redovisning minskar aktiemarknadens roll för finansiering av företag. En sådan utveckling pågår just nu. Aktiemarknadens minskade roll är kanske inte uppenbar för alla, men i exempelvis USA har antalet noterade företag halverats sedan 1997. Även i Sverige har en kraftig reducering av antalet noterade företag skett de senaste 20 åren, särskilt om vi kontrollerar för befolknings- och BNP-tillväxt.
När aktiemarknadens roll minskar ersätts den av olika former av privat finansiering. Det har exempelvis skett en kraftig ökning av investeringar via riskkapitalbolag. En nackdel med privat finansiering jämfört med aktiemarknader är att näringslivets transparens minskar och att mindre investerare utestängs från investeringsmöjligheter.
En viktig uppgift för framtiden blir att identifiera skälen till att redovisat resultat varierar mer än tidigare, och i förlängningen återta redovisningens relevans.
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, samt adjungerad till FAR:s Strategigrupp Redovisning.