Utvärderingen av ränteavdragsreglerna bör påbörjas snarast. För branschens möjlighet att klara omställningen till fossilfri produktion är det också angeläget att utvärdera fastighetsskattens utformning och nivå. Det skriver Peter Nilsson, adjungerad professor i skatterätt vid Lunds universitet och Director på KPMG i Sverige.
Energibranschen står inför stora utmaningar. Enligt den så kallade energiöverenskommelsen ska 100 procent av elproduktionen vara förnybar år 2040. Dessutom bedöms elanvändningen öka på grund av både befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt. Allt detta förutsätter ökad produktionskapacitet och medför förändrade krav på distributionsnätet.
Omställningen kommer att kräva stora åter- och nyinvesteringar i anläggningar för både produktion och distribution av el. Beräkningar visar ett investeringsbehov på uppemot 1 000 miljarder kronor de närmaste 25–30 åren, något som kommer ställa stora krav på branschen. Lönsamheten, som till följd av coronakrisen fått sig en rejäl törn, blir avgörande för att klara omställningen.
Skattereglerna kan på olika sätt påverka omställningen. I en nyligen presenterad SNS-rapport visar jag att energibranschen är högre beskattad än näringslivet totalt sett, vilket riskerar att bromsa investeringsviljan i branschen. Inkomstskatteuttaget är visserligen bara något högre än för näringslivet totalt sett, men utöver det tillkommer fastighetsskatten som i kronor räknat är en mycket stor del av det totala skatteuttaget i branschen. Inkomst- och fastighetsskatten i energisektorn uppgår till cirka 18 procent av resultatet före inkomstskatt, medan siffran för det totala näringslivet är 14 procent.
Fastighetsskatten kan ses som en extra inkomstskatt för energibranschen, precis som den gör för fastighetsbranschen. För energibolagen beräknas skatten på kraftverkets produktionskapacitet, det vill säga ju högre produktionskapacitet desto högre skatt måste betalas.
Frågan är om denna överbeskattning är rimlig. Ett sätt att minska den är att avveckla fastighetsskatten. Men som alltid måste direkta och indirekta effekter av en sådan åtgärd bedömas ur olika aspekter. Det gäller exempelvis effekter för branschen och elpriset men även finansiering av reformen måste vägas in. Att det finns ett antal svåra frågor att hantera är dock inte skäl att underlåta att ytterligare analysera dem. Därför är det angeläget att en avveckling av fastighetsskatten utreds i närtid. Konsekvensen av överbeskattningen kan annars bli att omställningen fördröjs.
Inkomstskattesystemet riskerar att försvåra omställningen. Det finns visserligen delar i systemet som gynnar energibranschen, exempelvis skapar avskrivningsreglerna skattekrediter som underlättar egenfinansieringen. För en investeringstung bransch är detta positivt och det är viktigt att systemet inte försämras. Men det finns också delar som kan förenklas, bland annat bör kravet på att det ska finnas en överensstämmelse mellan redovisning och beskattning tas bort. Kravet infördes för att underlätta för företagen men i dag är det närmast tvärt om.
År 2019 reformerades företagsbeskattningen genom att avdragsrätten för ränteutgifter begränsades. Maximalt avdrag för negativt räntenetto beräknas som resultatet före avdrag för avskrivning och negativt räntenetto multiplicerat med 30 procent. Företag och branscher med höga ränteutgifter och låg lönsamhet kommer typiskt sett att missgynnas.
Även om energibranschen de senare åren konsoliderat sig är marginalerna små och en räntehöjning på 1–2 procentenheter kan innebära att avdraget helt eller delvis inte kan göras. I denna del ökar finansieringskostnaden med 20 procent. Motsvarande effekt uppstår vid minskad lönsamhet. Vi har under den senaste tiden sett en väsentlig nedgång i elpriset med lägre lönsamhet som följd. Systemets konstruktion innebär att lägre lönsamhet kan leda till att ränteutgifterna inte kan dras av med effekten att sektorns finansieringskostnader kommer att öka.
De nya reglerna bygger på ett EU-direktiv som medger att länderna inför olika lättnader. Men till skillnad mot flera av våra närmaste konkurrentländer har Sverige tyvärr avstått ifrån att införa sådana lättnader. I Sverige har vi en rullningsregel som innebär att de ränteutgifter ett företag inte får göra avdrag för i dag kan göras inom en sexårsperiod. Men när det gäller stora investeringar kommer denna period att vara för kort. För en investeringstung bransch skulle det underlätta med obegränsad rullningstid, något som direktivet medger. Även större möjlighet att kvitta aktuella förluster mot tidigare års vinster skulle underlätta.
Ett annat exempel på en möjlighet som Sverige inte utnyttjat är att undanta vissa lån avseende infrastrukturprojekt från avdragsbegränsning. Många projekt inom energibranschen borde platsa i undantaget. Effekten skulle bli att ränteutgifter som hör till dessa projekt alltid är avdragsgilla och finansieringskostnaden kan då bli lägre.
När reglerna infördes uttalade regeringen att regelverket ska börja utvärderas efter två år. Tiden går snabbt och vi är snart där. Yttre faktorer, som framför allt beror på coronakrisen, gör att lönsamheten snabbt minskar i branschen. Det finns en risk för att lånebehovet kommer att öka på grund av detta men även till följd av omställningen. Det är viktigt att Sverige har konkurrenskraftiga skatteregler för företagen.
Just nu gäller det att i första hand fokusera på att klara den akuta kris vi befinner oss i. Men förhoppningsvis kan vi snart se början på något nytt och då kommer sannolikt andra krav att ställas på bland annat skattesystemet. För att inte förlora tid bör utvärderingen av ränteavdragsreglerna påbörjas snarast. För branschens möjlighet att klara omställningen till fossilfri produktion är det också angeläget att utvärdera fastighetsskattens utformning och nivå.
Peter Nilsson är adjungerad professor i skatterätt vid Lunds universitet och Director på KPMG i Sverige.