Redan av inledningen till K2 framgår att vägledningen är avsedd och lämplig för mindre företag med enklare förhållanden. Båda dessa förutsättningar behöver vara uppfyllda innan man kan förvänta sig att regelverket leder till en rättvisande redovisning. Lite tillspetsat är förutsättningarna alltså sådana att behöver du fundera på om redovisningen ger en rättvisande bild så bör du byta till K3.
Författarna menar att en tillämpning av K2 i vissa fall inte kan ge en rättvisande bild av företagets verksamhet. Problematiken, som vi ser den, beror inte på tillämpningen av begreppet rättvisande bild utan snarare på att även mindre företag kan ha en komplex verksamhet och därför inte bör tillämpa K2. Om företaget ändå gör det kan det i vissa fall leda till en situation där årsredovisningen inte ger en rättvisande bild.
Artikelförfattarna nämner uppskjuten skatt som exempel på en situation då relativt stora fel kan uppstå i förhållande till begreppet rättvisande bild. Man menar att företaget i den situationen ska välja att redovisa uppskjuten skatt för att tillgodose kravet på rättvisande bild av företagets resultat och ställning. Eftersom en sådan redovisning bryter mot reglerna i K2 menar man att företaget i stället ska lämna upplysning i årsredovisningen om denna avvikelse. Det kan uppfattas som författarnas mening att ett företag som har valt fel regelverk ska komma till rätta med detta genom att bryta mot regelverket. En lösning som inte känns tilltalande. Det är i just dessa situationer som ett företag behöver ställa sig frågan om det fortfarande är ett sådant företag som K2 är skrivet för – mindre företag med enklare förhållanden.
Kravet på rättvisande bild finns i årsredovisningslagen och lag väger alltid tyngre än normgivning. Vår uppfattning är därför att det regelverk ska väljas som medger att en rättvisande bild av företagets verksamhet kan redovisas. Här har naturligtvis både företaget och företagets rådgivare ett ansvar. Vi menar att det ansvaret tas om hand bäst genom att rekommendera ett lämpligt regelverk utifrån företagets förutsättningar, snarare än att uppmana företag att bryta mot det regelverk man har valt att tillämpa.
För den tänkta kretsen av företag, det vill säga mindre företag med enklare förhållanden fungerar K2 utmärkt. Men växande företag och företag med komplexa transaktioner behöver fundera på om ett annat regelverk ska väljas. Ett byte till K3 behöver inte vara komplicerat. Det ger dessutom tillgång till den ökade flexibilitet som ett principbaserat regelverk innebär. Ett mindre företag behöver inte heller tillämpa alla upplysningskrav i K3.
Särskilt vi redovisningskonsulter och revisorer bör ta ansvar för att guida våra kunder rätt. Vid valet av redovisningsregelverk är det då viktigt att inte beakta endast hälften av förutsättningarna för K2 utan att ta hänsyn till såväl storleksgränser som komplexitet i den bedrivna verksamheten. Ett bra råd kan ges först när den bedömningen har gjorts.
Marcus Johansson, redovisningsspecialist på Aspia
Sofia Wallebom, Auktoriserad Redovisningskonsult FAR och redovisningsspecialist på Aspia