Hållbarhet är på allas läppar nu och i alla sammanhang. Alla kan vara för sustainability – för alla tar sig friheten att definiera den på sitt sätt. Sustaniability och fairness börjar bli urvattnade begrepp, knappt värda att lyssna på längre. Men de fungerar som en tratt som fångar alla till dialog. Så länge man orkar med snömoset. At the end of the day kommer dock något ut. Det är EUs sätt att arbeta i en starkt heterogen miljö.
Det senaste exemplet är en rapport om hållbarhet och bolagsstyrning, hur ägare och ledning ska agera efter covid-19, ”Study on directors duties and sustainable corporate governance”, som EU-kommissionen sänt ut för public hearing. Lite pikant anses vara att den är framtagen av EY Italy på uppdrag av den italienske kommissionären för dessa frågor inklusive skatter, Paolo Gentiloni. Vill man vara syrlig kan man säga att nu är det italienska ekonomiska recept som ska rädda Europa.
I rapporten är det långsiktiga det goda och det kortsiktiga det onda. Därför diskuteras gamla tankar som begränsningar av aktieutdelningar, varning för optionsprogram och främjande av långa aktieinnehav. Bland flera. Det är lätt att ta sig för pannan om man samtidigt blickar ut över den ekonomiska utvecklingen i olika regioner och vad dess företag bidragit med de senaste 20 åren. I sitt remissvar har FAR sagt nej, nej och nej.
I stället vill vi öppna för en fortsatt dialog i frågor där man inte drar alla företag, ägare och investerare över en kam. Det hållbara kan tvärtom vara det kortsiktiga, att nya företag utvecklas och att ny teknik främjar en högre produktivitet. Inom skatt har FAR definierat hållbarhet som full transparens och öppenhet. Det kan vara utgångspunkten även inom corporate finance. Då kan investerare och konsumenter själva se och välja.
Inga träd växer som bekant till himlen. Hållbarhetsfrågan får inte urvattnas och devalveras så som nu riskerar att ske. Vill alla att vårt samhälle ska hålla!
Hans Peter Larsson är skatteansvarig på FAR och Auktoriserad Skatterådgivare FAR.