Under sommaren – då det ofta är något lugnare än under resten av året – kan man ha tid för mer filosofiska funderingar. En fråga som kan ställas av revisorer och redovisare är vilken nytta allt redovisningsarbete som man utför egentligen har.
Vad gäller redovisning i enlighet med IFRS för noterade företag är en central funktion att finansiella rapporter ska utgöra underlag för investeringsbeslut på aktiemarknaden. En följdfråga är då hur redovisningen ska vara utformad för att vara till nytta för investerare. Både i praktiken och enligt forskning anses det vara viktigt att kunna skilja på det resultat som företag genererar i rörelsen och det resultat som kan hänföras till övrig verksamhet, exempelvis finansiella poster och skatter. Det tyder på att det är en fördel att rörelseresultat redovisas separat, vilket överensstämmer med etablerad praxis bland svenska företag.
Det finns dock flera problem med identifieringen av rörelse i de finansiella rapporterna. Rörelseresultat är inte definierat i IAS 1 Utformning av finansiella rapporter, vilket kan leda till bristande jämförbarhet mellan olika företag. IASB har exempelvis konstaterat att företag som följer IFRS inkluderar olika poster i rörelseresultat. Till exempel inkluderar vissa företag ränta på pensionsskulder och resultat från intresseföretag och joint ventures där, medan andra klassificerar de posterna som finansiella. I balansräkningen separeras över huvud taget inte rörelserelaterade tillgångar och skulder. I kassaflödesanalysen blandas rörelserelaterade och finansiella kassaflöden. Exempelvis är finansiella betalningar av räntor ofta inkluderade i kassaflöde från löpande verksamhet. Samtidigt blandas investeringar i finansiella tillgångar med investeringar i rörelserelaterade anläggningstillgångar i kassaflöde från investeringsverksamhet.
För att göra finansiella rapporter mer användbara föreslog IASB i ett diskussionsunderlag 2008 en radikal förändring, där posterna i resultat- och balansräkning, samt i kassaflödesanalys, skulle delas upp baserat på om de relaterar till rörelse, investering eller finansiering. Förslaget antogs aldrig, eftersom det ansågs vara alltför radikalt. Det förändrade formatet på finansiella rapporter befarades leda till att användare inte längre skulle känna igen sig.
Nu har dock IASB kommit med ett utkast till förändring av IAS 1 (ED/2019/7), där man återigen tar upp vissa utvalda aspekter av förslaget från 2008. Där föreslås en tydlig definition på vad som ska ingå i rörelseresultat. Dessutom föreslås att intäkter från investeringar – till exempel aktier i ej integrerade företag, finansiella tillgångar eller fastigheter utanför rörelsen – redovisas separat. Poster relaterade till företagets egen finansiering blir en tredje kategori.
Förutom de regleringsmässigt definierade resultatmåtten är det vanligt att företag presenterar egna mått, till exempel EBITDA. IASB hade tidigare idéer om att IAS 1 skulle ange hur mått såsom EBITDA skulle definieras och beräknas. Den tanken har man dock släppt i det slutliga förslaget på utkast, eftersom man noterade att det finns alltför stor variation på definitioner i praxis. I stället föreslår man att företag som väljer att presentera egna resultatmått tydligt ska ange hur de beräknas.
Överlag följer IASBs utkast mycket väl vad som både praktik och forskning visar är användbart för aktiemarknadens aktörer. Det är därför sannolikt att förslagen kommer att leda till mer användbara finansiella rapporter och vi redovisare kan känna att vårt arbete gör ännu mer nytta. Eventuella kommentarer på förslagen kan lämnas till IASB senast 30 september.?
Jan Marton är docent och verksam vid Handelshögskolan i Göteborg.