Josefine Liljeqvist lyfter fram det ”sociala företagets” roll.
Det sociala företagets roll blir allt viktigare i samhället, och sätter människan i fokus i en tid av snabb digital utveckling och automatisering. Samtidigt ställer det krav på ledarskapet. Är du redo?
Josefine Liljeqvist, partner på Deloitte och ansvarig för Human Capital, ett av fem ben inom affärsområdet Consulting, ställer sig framför whiteboarden i konferensrummet i Deloittes lokaler i centrala Stockholm. Samtidigt som hon ritar upp en bild av hur de traditionella företagen just nu genomgår en förändringsresa beskriver hon engagerat vad som är på gång att hända. Företagen går igenom en transformation, från att ha haft internt och funktionellt fokus blir de mer öppna, engagerade och samarbetande. Resultatet blir att många företag förflyttar sig mot ”det sociala företaget”.
Vad ligger i begreppet ”det sociala företaget”?
– Förr kunde företag komma långt genom att satsa på sitt interna och funktionsbaserade samarbete, och att utveckla det. I dag behöver ett företag vara medvetet om vad som händer runt omkring det, det går inte längre att ha ett inifrån och ut-perspektiv. Företag i dag måste kunna visa vilken påverkan det har på samhället, på vilket sätt det bidrar. Varje företagare bör ställa sig frågan ”vad gör vi för att bidra eller till och med förändra världen?”.
I Deloittes Swedish Impact Report säger Jan Berntsson, CEO Deloitte Sweden: ”Our purose, to make an impact that matters, is the notion that the world would have looked a little bit – or a lot – different if we had not existed.” Även andra företag i revisions- och rådgivningsbranschen har tydligt tagit ställning under hösten. Hur viktigt blir det att profilera sig så här?
– När dagens företag ska rekrytera gäller det att de kan möta vad de blivande medarbetarna vill ha ut av sin arbetsplats. För de yngre generationerna handlar det många gånger om andra värden än att bara tjäna pengar och göra karriär i traditionell mening. De vill göra skillnad, kunna påverka och jobba för en arbetsgivare som möjliggör att de gör den skillnaden. Det här är en omställning som innebär vissa utmaningar, framför allt ställer den krav på ledarskapet och att man lever som man lär och de facto vågar göra.
Så för ett företag som säger sig arbeta för jämställdhet, mångfald och inklusion räcker det inte att ha fina planer och mål?
– Nej, dagens unga vill se skillnaden på riktigt. Om du har en helt homogen ledningsgrupp spelar det mindre roll om du säger att du strävar efter att ha en diversifierad ledningsgrupp inom x antal år – det du säger och det du försöker nå måste synas och märkas på riktigt.
På vilket sätt påverkas ledarskapet?
– Det sociala företagandet är här för att stanna. Det betyder att man måste kombinera ekonomisk tillväxt och lönsamhet med att stödja samhället och agera förebild. För att kunna göra det krävs att man lyssnar, investerar i och leder förändringen som formar dagens värld. Som ledare och företagare måste man våga ta ansvar att vara en förebild och främja samarbete. Det gäller också att se människan i den digitala utvecklingen som pågår. Att implementera ny teknik kan vara enklare än att få med sig människorna på förändringsresan och den utvecklingsresa det faktiskt innebär.
Men vi människor är väl rätt snabba på att ta till oss ny teknik? Vi handlar online, sköter bankärenden i telefonen, bokar resor genom vår google-assistent och dejtar på nätet. Varför är vi inte lika snabba med att ta till oss ny teknik på arbetsplatsen?
– Det här är intressant! Förändringstakten går snabbt och människor är förändringsbenägna till viss del. På 90-talet var människor mer villiga till förändring och tekniken hängde inte alltid med. I dag går teknikutvecklingen så snabbt att vi människor inte alltid hinner med. På individnivå är vi rätt duktiga på att använda oss av den tekniska utvecklingen, men vi kan i vår globala undersökning Global Human Capital Trends 2019 se att företagen halkar lite efter. Här måste vi bli bättre på att se människorna. Vi måste kunna konkretisera vad som förändras, vad vi ska börja med och hur vi går vidare – och framför allt vad vi måste lära oss och hur vårt arbetssätt och beteende kanske behöver förändras. Det är bättre att ta små steg och komma framåt än att inte röra sig alls. Och kom ihåg att det är okej att göra misstag, det mesta går att rätta till. ”Fail fast – learn faster” är en vinnande aspekt.
Vi har länge pratat om digitaliseringen och automatiseringen, du betonar att den är här och nu. Att vi är mitt inne i den och att det påverkar företagen. Hur då?
– En sak är att den kommande kompetensbrist vi har hört om de senaste tio åren är här nu. Och det är en konsekvens av bland annat digitaliseringen. När företagen blir mer och mer digitaliserade och automatiserade betyder det också att de börjar konkurrera om samma kompetens och personal, det har vi inte tidigare sett lika tydligt. Oavsett om det är till privat eller offentlig sektor.
Samtidigt är många så kallade volymintensiva jobb och repetitiva arbetsuppgifter på väg att ersättas av automatisering och AI. Vilka effekter får det?
– Jag skulle säga att en sak vi ser är att vi kommer att gå från jobb till ”superjobb”. Vi vet att användandet av kognitiv och artificiell intelligens kommer att öka kraftigt de närmaste åren, men i stället för att utvecklingen kommer att ta en massa jobb ifrån oss kommer arbetena att förändras. Vi kommer att se fler och fler jobb där vi inte ersätter mänsklig arbetskraft utan i stället arbetar sida vid sida med robotar och AI.
Du menar att det har skett ett skifte i hur man ser på automatiseringen och digitaliseringen, och dess konsekvenser?
– När man läste om automatisering för några år sedan var det vanligt med rubriker i stil med att ”så och så många jobb försvinner”, ”robotarna tar över”, ”dessa jobb utrotas” och så vidare. I dag är det mer balanserat och handlar om hur vi kan dra nytta av tekniken. AI och teknikutvecklingen ses inte som ett hot på samma sätt utan mer som en möjliggörare. Men med dessa möjligheter kommer ett ansvar att hjälpa medarbetaren att utvecklas och lära i takt med digitaliseringen, då får vi effekten ”superjobb”. Och den trenden bekräftas även i Global Human Capital Trends 2019.
Text: Charlotta Marténg?