Kryptovalutor har blivit ett populärt betalningsmedel och det förekommer även att företag placerar i kryptovalutor.
Frågan är vad detta får för redovisningsmässiga konsekvenser. För vad är egentligen en kryptovaluta?
Posten kassa och bank är en vanligt förekommande post i årsredovisningar som är upprättade enligt K3. Tittar man tillbaka i tiden var innebörden av kassa och bank relativt enkel och bestod kort och gott av mynt och sedlar i fysisk form eller insatta på ett bankkonto. Men utvecklingen av olika betalningsmedel och finansieringsformer i form av checkar, checkräkningskrediter, olika placeringar och Swish har föranlett frågor kring den redovisningsmässiga hanteringen och hur dessa poster ska klassificeras och värderas.
Så vad är egentligen en kryptovaluta, till exempel Bitcoin? Jo, kort och gott en digital valuta, dock inte att likställa med digitala kontanter i form av sedvanliga bank- eller kreditkort. Handel med kryptovalutor sker utan inblandning av banker, och det finns heller ingen Riksbank som bestämmer volymen av valutan på marknaden. Därutöver, vilket namnet antyder, är transaktionerna krypterade vilket gör att anonymiteten kan upprätthållas och spårbarheten försvåras.
Vi redovisningsspecialister får allt fler frågor om detta, som ofta avslutas med: ”Och hur ska vi nu redovisa detta?” Svaret är inte enkelt.
Den första frågan man bör ställa sig är vad en kryptovaluta egentligen är. Innebörden andas en form av likvida medel eller finansiellt instrument eftersom den de facto är något man kan betala med eller placera i. Är det inte då rimligt att hantera kryptovalutor på samma sätt som andra valutor? Nja, för att vara en finansiell tillgång inom K3 kan tillgången vara bland annat kontanter. Man kan fundera kring vad som egentligen är kontanter inom ramen för K3 eftersom det saknas en definition. Fram tills nu har det inte ens varit relevant eftersom kontanter på ett självklart sätt har inneburit en hög med sedlar eller ett belopp på bankkontot.
Redovisning av kryptovalutor har diskuterats inom IFRIC (IFRS Interpretations Committee) vilket är tolkningsorganet inom IASB. IFRIC resonerar att även om kryptovalutor är en form av betalningsmedel finns det (såvitt IFRIC känner till) ingen kryptovaluta som används som betalningsmedel i sådan omfattning att den utgör den grund utifrån vilken alla transaktioner mäts och redovisas i de finansiella rapporterna. Raljerar man lite kan man alltså säga att transaktionerna i en finansiell rapport redovisas i en viss valuta (till exempel SEK eller EUR) men inte i bitcoin. Därmed kan inte kryptovalutor falla inom tillämpningsområdet för kontanter.
Men vad är då kryptovalutor? Ja, IFRICs syn är att det är en immateriell tillgång eftersom den är utan fysisk form och icke-monetär. Så i egentlig mening betalar vi med en immateriell tillgång om kryptovalutor används som betalningsmedel och om vi placerar i kryptovalutor så har vi gjort en placering i en immateriell tillgång.
Den andra frågan man behöver ställa sig är i vilket syfte kryptovalutor innehas. Innehas kryptovalutor för att handla med, eller på annat sätt uppfyller definitionen av ett lager, ska de redovisas som lager. Värt att notera är alltså att de då värderas enligt reglerna om lager, det vill säga lägsta värdets princip. Eller om vi innehar dem på längre sikt så att de möter definitionen av att vara en anläggningstillgång.
Men har då kontanter blivit omodernt? Nej, kontanterna lär hänga med ett tag till men möjligen minska i omfattning. Nya betalningsmedel utmanar redovisningsvärlden och är här för att stanna. Kryptovalutor är antagligen ingen fluga och omfattningen av dess utveckling får framtiden utvisa. Än så länge finns ingen vägledning på området inom svensk redovisning och fram till dess får vi följa utvecklingen på det internationella området. IFRICs tolkning ger vägledning i frågan och vi anser att det resonemanget också kan appliceras i en svensk miljö.?
Text: Therese Hagström, redovisningsspecialist på Deloitte och ledamot i FARs policygrupp för redovisning och Pernilla Lundqvist, redovisningsspecialist på EY och ordförande i FARs policygrupp för redovisning