”Identifiering av immateriella tillgångar går under radarn”

Sven-Arne Nilsson är redovisningsspecialist på Deloitte i Malmö och författare till en avhandling om utvecklingen av redovisning av goodwill från runt år 1850 till år 1998.

Hej Sven-Arne!

Har i 13 år tillsammans med Björn Gauffin studerat hur företagen identifierar immateriella tillgångar.

Varför är det så intressant?

– Det är för att förvärvande företags redovisade resultat ska vara betydligt mer informativt, som det blir genom att skriva av varje immateriell tillgång för sig, i stället för redovisning av allt immateriellt som goodwill, som en enda stor post.

Har ni sett någon förändring?

– Enligt våra iakttagelser är det i stort sett oförändrat. När de nya reglerna satte igång 2005, sade många att företagen skulle lära sig, men en sådan inlärning har vi inte sett. I stora drag har det varken blivit bättre eller sämre.

Vad är det mest uppseendeväckande ni har upptäckt?

– Att det går an att inte fullt ut göra så som regelverket är tänkt att fungera. I vår tid, med inte bara krav på rapporterande företag och revision utan därtill övervakning och tillsyn, verkar identifiering av immateriella gå under radarn.

Ni kallar något för en shake up. Vad menar ni med det?

– Det har med den efterföljande redovisningen av goodwill att göra. Det som också hände 2005 var att avskrivningar av goodwill upphörde. IASB har genom åren envist hållit fast vid det, men hösten 2018 överraskade de med att överväga att återgå till avskrivningar av goodwill. IASB poängterar dock att det vi kallar shake up inte är mer än att de överhuvudtaget överväger att återgå till avskrivning.

Vad händer nu? Fortsätter ni att skriva?

– Om ett år kommer IASB med en diskussionsrapport. Det är Björn Gauffin som drar det tunga lasset, att gå igenom alla årsredovisningars noter om förvärv. Och eftersom Björn satsar på ett fjortonde år fortsätter vi att skriva i Balans!

Sofia Hadjipetri Glantz