FAR tur och retur

Som att förflytta sig i tid och rum. Och på nytt besöka platserna där allt utspelade sig och möta människorna ännu en gång. Så beskriver Dan Brännström sin skrivprocess med boken Mitt liv som FAR. Balans har fått smygläsa några avsnitt.

Den första raden i boken Mitt liv som FAR skrev Dan Brännström på en servett på Café de Flore i Paris redan i slutet av januari 2017. Då trodde han att det där med att skriva en bok inte skulle vara så svårt. Ett par-tre månader, sedan skulle den vara klar. Och självklart skulle inspirationen alltid infinna sig.

Mer fel kunde han knappast ha. De första månaderna lyckades han inte producera mer än ett par kapitel. Vissa dagar hade han till och med strukit mer i texten än vad han hade skrivit. Olika deadlines närmade sig, och det började kännas jobbigt. Riktigt jobbigt.

– Jag hade verkligen underskattat den tid och kraft som krävs för att skriva en bok, säger Dan Brännström.

Men ungefär samtidigt som de första vårblommorna tittade fram i år lossnade det. Kanske var det bara lite mer tidspress som krävdes?

Och nu är alltså manuset nästan färdigt och några utvalda avsnitt ligger framför oss på bordet.

Det internationella arbetet har alltid legat Dan Brännström varmt om hjärtat och avsnittet FAR i världen var ett av de roligaste att skriva. En av de frågor som han minns med lite extra stolthet är FAR:s roll och påverkan i processen som ledde fram till EU:s revisionspaket. I boken beskriver han den långa resan från förslag till beslut.

”Jag är mycket bekymrad eftersom revisorn får en alldeles för underdånig roll visavi revisionsutskottet och styrelsen. Detta är särskilt märkligt eftersom ett av målen med revisionspaketet har varit att stärka revisorns opartiskhet och självständighet. Att revisorn ska inhämta något slags godkännande av sin rapportering är helt absurt. Vem granskar vem? Jag hör hur den svenska förvaltningsrevisionen kippar efter andan, men även andra länder borde ha reagerat på tokigheterna.”

– Det är den i särklass största påverkansinsats FAR har gjort. Jag såg hur vårt gedigna arbete påverkade en sådan viktig sak som rotationsreglena. Vi styrde också bort en hel del tokigheter, som att styrelsens revisionsutskott skulle godkänna revisionsberättelsen innan revisorn avlämnade den. Snacka om oberoendehot!

Ett annat kapitel handlar om turerna kring SCA. En turbulent tid där även revisorerna kom i fokus.

”Vid lunchtid 3 februari ringer Anders Hägerstrand, Di och frågar vad jag anser om revisorernas deltagande vid älgjakterna. Jag kommenterar inte SCA specifikt, men i intervjun gör jag klart att en revisor måste vara oberoende gentemot sin uppdragsgivare och säger därför: ”Det är mycket olämpligt att revisorn deltar i en älgjakt som kundföretaget arrangerar och bjuder på. Kraven på oberoende är särskilt höga i noterade bolag. Sedan talas det här om seminarier, och det finns tydligen olika beskrivningar. Det är angeläget att revisionsbyrån ger sin beskrivning av vad som har hänt”.

Trots ett starkt stöd såväl inom som utanför branschen var den här tiden svår, med gnagande olustkänslor och försämrad nattsömn. I boken beskriver Dan Brännström hur han på morgnarna vandrar längs Torsgatan i Stockholm, förbi PwC:s kontor, på väg till FAR:s kontor på Kungsbron, och upplever att delägare och medarbetare på PwC som tidigare hejat glatt eller stannat till och pratat lite, nu inte ser honom i ögonen.

– Jag mötte en kyla från PwC, och det gjorde väldigt ont. Att jag hamnade i hetluften berodde ju mycket på att PwC var så sena i sin krishantering. Då ryckte Di tag i mig, de fick ju inga svar från annat håll. Och jag hade inget val, det handlade om förtroendet för hela branschen. Därför svarade jag som jag gjorde.

Samgåendet mellan FAR och Svenska Revisorsamfundet, SRS, har förstås ett eget kapitel i boken. Dan Brännström beskriver det som en bra process, men med många och ibland dråpliga situationer. Under arbetets gång växer också tanken fram att den nya organisationen ska bli något helt nytt, inte en intresseförening för enbart revisorer som FAR och SRS utan en organisation för alla professioner i branschen.

– Det var en lärorik period, att få vara med om en samgåendeprocess i praktiken. Men också rolig. Det händer ju ofta dråpliga saker när människor möts. Alla som var med på SRS stämma på Teaterskeppet 2 februari 2006 kommer garanterat att minnas omröstningen för resten av sina liv, säger Dan Brännström.

”När klockan är 11.55 uppträder mötesordföranden som att han anser att allt har sagts om det tänkta samgåendet. Han nämner att det om fem minuter serveras varm mat på övre däck och frågar därefter om stämman kan besluta i enlighet med styrelsens förslag. Det hörs ett tydligt om än inte rungande ”ja”. Den inhyrda advokaten slår snabbt med klubban och bekräftar därigenom att den extra stämman sagt ja till samgående med FAR.

”Votering”, ropar någon, men advokaten säger bestämt att beslutet redan har fattats. ”Vi trodde du frågade om vi skulle gå och äta”, ropar en annan och stämningen är minst sagt förvirrad uppe på podiet och bland närvarande SRS-medlemmar. Men advokaten är obeveklig, och till slut reser sig alla för lunch. Den alltid engagerade Marianne Sandberg söker upp mig där jag står i gången. Med tårade ögon frågar hon om detta var en kupp och om jag var inblandad. Även jag är olycklig över det hastiga sätt som beslutet tillkommit på. Jag försöker övertyga om min oskuld när jag i ögonvrån anar att någon närmar sig. Det är Peter Fäldt som med tom blick sakta skrider fram mellan bänkraderna. Det var inte detta vi drömde om.”

– Frågan om beslutet kommer att bli ogiltigförklarat följer mig hela vägen tillbaka till FAR, säger Dan Brännström.

Livet som generalsekreterare har så klart inte enbart handlat om avgörande händelser och svåra beslut. En hel del middagar och andra festligheter har det också blivit. Dan Brännström minns särskilt en tillställning, Kunskapsgalan i Blå hallen i Stadshuset. Han hade bjudits in av PwC som var medarrangör.

”Min förvåning är stor när jag finner att jag placerats vid ett av två super-VIP-bord, helt nära scenen. Kändisfaktorn är minst sagt hög. Kronprinsessan Victoria, tillika kvällens prisutdelare, sitter där liksom Jan Eliasson och en rad näringslivs- och kulturprofiler. Min bordsdam är Lill Lindfors, och jag glömmer snart mina dubier och njuter av en trevlig kväll präglad av musik byggd utav glädje.

Under desserten kommer en för mig okänd kvinna för att hälsa. Jag förstår att här är den skyldiga till bordsplaceringen och ler tacksamt när jag sträcker fram min hand. Leendet stelnar snart.

– Hej Dan Brändström, så trevligt att äntligen få träffa dig. Hur är det på Riksbanken nu för tiden?

Vi träffas aldrig, Dan Brändström och jag, men vi förväxlas då och då.”

Mitt liv som FAR är snart färdigskriven. Men ännu återstår en hel del arbete innan tryckpressarna kan dras igång.

– Det blir många omtag, bara en sådan sak som att språket förändras under författandet. Jag är nu mycket ledigare i tonen och tar även ut svängarna. Jag berättar vad jag ser under mina 14 ½ år som generalsekreterare i FAR. Och vad jag ser framåt.

Men en bok ska inte bara skrivas. Den ska ju läsas också. Med andra ord, det börjar bli dags för lite marknadsföring. Och det finns en plan.

– Releasen blir 20 september på FAR. Jag har dessutom bokat en budgetmonter på Bokmässan i Göteborg. Det ska bli jättespännande! Generalsekreteraren hade aldrig kunnat göra det, men som Dan Brännström är jag fri att göra precis vad jag vill.

Pernilla Halling