FARFAR – blir aldrig för gammal för att vara aktiv

Hej Ulf!

Tidigare auktoriserad revisor och FAR-lärare. Initiativtagare till FARFAR, FAR:s medlemskategori för seniora medlemmar.

Du var tidigare väldigt aktiv i FAR. Numera är du lika engagerad i FARFAR. Vad gör medlemmarna i FARFAR egentligen?

– Vi startade FARFAR 2006 för att vi saknade att få veta vad som händer inom yrket och inom FAR. För att vara med behöver man ha lämnat auktorisationen bakom sig. De flesta som har gjort det har kanske några ideella uppdrag kvar, men inte så mycket kontakt med gamla kollegor. Första FARFAR-mötet var i oktober 2006 och sedan dess träffas vi pensionärer en gång per år på FAR, äter lunch och blir uppdaterade om vad som är på gång. Alla som är med på våra möten är översvallande positiva, det är roligt.

Många som jag har pratat med kallar dig för en genuin eldsjäl, hur hittar du ditt driv?

– På ett tidigt stadium började jag intressera mig för samarbete inom byråerna. Jag satt i diskussionsgrupper redan på 1960-talet, sedan började jag med utbildningar inom FAR. Hela idén var att träffa kollegor som inte var på samma byrå och prata om yrkesrevision. Att vara tillsammans i seminarieform på annan ort och vara helt frikopplad från det dagliga. Jag har jobbat i 25 år som utbildare inom FAR, suttit i sex till sju olika nämnder och nu engagerar jag mig i FARFAR. Allt handlar om samarbetet.

Saknar du livet som revisor?

– På sätt och vis gör jag det. Men genom FARFAR får jag pånyttfödelse, det ger så mycket.

Jag har hört att du ska vara hejare på att dansa. Berätta!

– Jag har dansat sedan skoltiden och dansar det mesta; bugg, schottis, hambo, foxtrot, tango... All sorts sällskapsdans. Numera dansar jag tre till fyra gånger i veckan via olika pensionärsföreningar, både utomhusdans och inomhusdans. Det ger både fantastiska musikaliska upplevelser och kontakt med andra. Man får oerhört många vänner via dansen!

Sofia Hadjipetri Glantz