Bokföringsnämnden sände ut en remiss under våren avseende ändring i K2 gällande ersättningsfond. Svar skulle ha lämnats till Bokföringsnämnden senast 30 juni, så jag antar att nämnden nu har fattat beslut.
Frågeställningen är denna – i K2 får ett företag enbart redovisa som obeskattade reserver de reserver som skattelagstiftningen kräver ska vara bokförda. Med andra ord, de vanligaste är periodiseringsfonder och avskrivningar över plan avseende maskiner och inventarier. Det sistnämnda kan även vara immateriella tillgångar, men det som vi i dagligt tal benämner räkenskapsenliga avskrivningen. (30- och 20-regeln). Problematiken uppstår när ett företag har fått medel från ett försäkringsbolag för att ersätta en tillgång. Ersättningen ska då redovisas som en intäkt, men det som också sker är att en avsättning görs till en ersättningsfond. Detta för att företaget inte ska bli beskattat för försäkringsersättningen eftersom företaget ska ersätta den tillgång som blivit skadad.
Nåväl, när företaget sedan använder medlen det fått från försäkringsbolaget för att ersätta tillgången, köpa eller bygga en ny tillgång, ja då ska ju ersättningsfonden upplösas. Men vad ska upplösningen av fonden motbokas på? Jo, skriver BFN i sin remiss, ersättningsfonden förs över till posten Ackumulerade överavskrivningar. Tanken är naturligtvis att denna överavskrivning i resultaträkningen sedan ska möta avskrivning enligt plan på den nya tillgången. Det ger en bra redovisning. Bra gjort Bokföringsnämnden!
Bokföringsnämnden har även ändrat lite i reglerna i K3, kapitel 27 om nedskrivningar. I ett tillägg i punkt 27.1 skriver nämnden att företag som omfattas av självkostnadsprincipen i kapitel 8, 3 c i kommunallagen eller motsvarande bestämmelser i annan lag, i stället för att tillämpa de allmänna reglerna om nedskrivning, kan tillämpa nedskrivningsreglerna i kapitlet som behandlar ideella föreningar med mera. Enligt kapitel 27, ska ett företag beräkna ett återvinningsvärde som är det högsta av verkligt värde minskat med försäljningskostnader eller nyttjandevärdet. Nyttjandevärdet är diskonterade framtida kassaflöden och diskonteringsfaktorn ska spegla marknadsmässiga bedömningar. I stället kan nu dessa företag beräkna ett förlustvärde. Förlustvärdet är det lägsta av återanskaffningsvärdet och återvinningsvärdet. Förlustvärdet får bestämmas till tillgångens försäkringsvärde. Min beskrivning är inte fullständig, men ändringen innebär en förenkling. Men varför?
Det finns ett problem bland våra kommuner, där nedskrivningsreglerna i K3 slår hårt. Det rör enbart de företag som drivs enligt självkostnadsprincipen, men typfallet är en simhall. Kommunen låter ett kommunalt bolag bygga en simhall för kommunens medborgare som en service, det finns ingen annan simhall på orten och redan då kan ett nedskrivningsbehov uppstå. Att beräkna ett försäljningsvärde på simhallen går i princip inte, utan då är det framtida kassaflöden som ska diskonteras och som sagt marknadsmässiga bedömningar. Görs denna beräkning så kommer man fram till att simhallen måste skrivas ned. Nu kan i stället försäkringsvärdet på simhallen vara det värde som ska användas vid nedskrivning. Betydligt enklare för kommunen. Men det finns också ett krav på att det ska vara företag som drivs enligt självkostnadsprincipen. Med andra ord, det kan aldrig vara exempelvis ett kommunalt bostadsbolag. Genom skrivningen tycker jag att Bokföringsnämnden klart markerat att lättnadsregeln enbart gäller dessa bolag.
Nåväl – vi har en lång säsong framför oss och jag ser med spänning fram emot Bokföringsnämndens allmänna råd om Bokslut. Vilken härlig läsning!
Caisa Drefeldt är redovisningsspecialist och auktoriserad revisor på KPMG i Göteborg.