”Att snickra är intellektuellt stimulerande”

När han inte sysslar med skatterådgivning knäpper han på sig snickarbältet och går loss på bryggor och båthus. Balans har tagit ett snack med FAR:s ordförande Magnus Larsson om spirande snickarglädje, misslyckade projekt och byggandet som terapi.

Vad är tjusningen med att snickra?

– Det är en kontrast till min stressiga vardag med ständiga leveranser och stort ansvar. Då jag jobbar på kontor är det fantastiskt att komma ut på landet och arbeta med kroppen. När man snickrar måste man koncentrera sig till fullo för att få till rätt mått eller den där svåra vinkeln. För mig är ett sådant praktiskt arbete total avkoppling som skingrar tankarna från jäkt och måsten. Dessutom är jag en prylnörd, och snickeri är en riktig materialsport!

Du har byggt allt från båthus och bryggor till tvättstugor, det låter väldigt proffsigt?

– Jag är verkligen inte på den nivån att jag sysslar med finsnickeri, det är bara en hobby. Jag är helt självlärd vilket också är en av tjusningarna med det hela: att gå omkring och klura och utmana sig själv till att tänka ut praktiska lösningar. Det bryter av från det jag gör i mitt yrkesliv – det är intellektuellt stimulerande på en annan nivå än att lösa juridiska problem.

När fick du upp ögonen för din hobby?

– De har funnits med ända sedan jag och min fru köpte vårt sommarställe på den lilla ön Brattholmen på västkusten för drygt 25 år sedan. Här finns endast fyra hus och inga fasta förbindelser, så det gäller att hålla sig sysselsatt. Vi som bor här på ön hjälps åt och har många gemensamma projekt, så det sociala är en väldigt viktig ingrediens i det hela.

Vilket projekt är du mest stolt över?

– Det beror på hur fåfäng jag är när någon frågar! Det finns en tillfredsställelse i allt jag gör själv – men allt är ju inte jättevackert. Jag imponerade dock på mig själv när jag lyckades bygga en sjöbod, från grundstomme till sista plankan, komplett med fönster och dörrar. Det tog nästan en hel sommar, men det var det värt.

Projekt som gått snett då?

– Innan vi fick vår nuvarande rejäla betongbrygga här på ön har vi otaliga gånger försökt oss på att bygga egna bryggor. Det blev en sport att med hjälp av kluriga idéer och drivved snickra ihop en brygga som skulle stå pall för det hårda klimatet. Men icke. Det var alltid någon storm eller vinteris som förr eller senare tog den. Det lustiga är dock att vi nästan hoppades på ett misslyckande, för då skulle vi få ett nytt projekt att pyssla med kommande sommar!

Vad är det som får dig att inte bara slappa i hängmattan när du är ledig?

– Det finns något väldigt tillfredsställande med att skapa något fysiskt som man kan ta på, till skillnad från till exempel ett argument i en domstol eller ett juridiskt dokument, även om det också har sina tjusningar. Men det är något visst med att vara fysiskt arbetstrött. Efter ett snickarpass brukar jag luta mig tillbaka, ta en kall öl och betrakta bygget – alldeles matt och lycklig i kroppen.

Något drömprojekt som du skulle vilja genomföra?

– Ja, nästa byggprojekt blir en vedeldad bastu på bryggan. Vi går ihop några stycken och kommer att bygga den helt från scratch. Byggsatser är fusk! Men först blir det till att klura, planera och hitta lösningar tillsammans – den processen är minst lika viktig och är dessutom en väldigt bra umgängesform.

Therese Johansson