I juli infördes ESMA:s standard kring Alternativa nyckeltal (Alternative Performance Measures, APM). ESMA är de europeiska finansinspektionernas centralorganisation och övervakar framförallt efterlevnaden av IFRS. För drygt ett år sedan gav de ut en standard i syfte att reglera användningen av alternativa prestationsmått. Under lång tid hade detta område varit ett växande problem, särskilt i delårsrapporterna, eftersom mängden oförklarade begrepp ökade. Det vanligaste exemplet var justerade resultatmått. ESMA:s standard tvingade därför företagen att förklara vad justeringen innebär, samt koppla den till de finansiella rapporterna, alltså främst resultat- och balansräkningen.
Efter att ha gått igenom merparten av de svenska börsnoterade bolagens kvartalsrapporter för det tredje och fjärde kvartalet 2016, kan konstateras att efterlevnaden varierar. Många bolag har inte gjort någonting alls, inte ens nämnt att de följder standarden. Troligen har de missat den helt. Andra bolag har utvecklat definitionerna av nyckeltal och försökt förklara vad dessa används till. Ett föredöme här är SCA, som gärna får ha efterföljare, men helst i årsredovisningen, inte i delårsrapporterna. Ytterligare en del bolag har infört sinnrika fotnotsystem i samband med justerade begrepp. Fotnoten hänvisar normalt till en annan del i rapporten, där justeringen förklaras.
Det finns flera problem med ESMA:s standard ur ett svenskt perspektiv. Ett är att den faktiskt är överflödig. Svenska börsbolag var redan innan standarden väldigt bra på att förklara utvecklingen. Det gick därtill ganska lätt att hitta förklaringar till justerade begrepp. Dessutom har svenska börsbolag fullständiga kvartalsrapporter till skillnad från många bolag i övriga Europa, som publicerar ytliga ”trading statements” (undantaget halvårsrapporten). Om det saknas finansiella rapporter är det naturligtvis svårt att lita på enbart justerade begrepp.
Ett tredje problem i Sverige är att fokus har blivit på ”nyckeltal” i standardens rubrik, vilket är en konstig tolkning av begreppet ”performance measures”. Det är troligen därför som nyckeltalsdefinitionerna har hamnat så starkt i fokus i Sverige. Dessutom presenterade IASB, något år innan ESMA:s standard, ett olyckligt uttalande om förklaringar till utvecklingen i delårsrapporterna. Detta tolkades av vissa, som att delårsrapporten måste innehålla notförklaringar, liknande de i årsredovisningen. I en del bolag ledde det till en explosion notförklaringar.
En aktieanalytiker har ett huvudproblem med kvartalsrapporterna – de hanteras under extrem tidspress. Därför är det viktigt att förklaringar till framförallt justerade resultat, lämnas direkt i anslutning till resultatet. Tyvärr är en vanlig teknik, nu efter ESMA, att sätta in en asterisk, stjärna eller siffra, samt att längst ner på sidan förklara: ”Begreppet definieras i nyckeltalsavsnittet under begreppet Definitioner”. Analytikern tvingas därefter bläddra igenom den 30-sidiga rapporten, på jakt efter var just detta avsnitt är placerat. Det är tidsödande. Som ett minimum måste företagsledningen hänvisa till vilken sida i rapporten förklaringen finns, inte till en rubrik.
Det är dock betydligt effektivare att skippa nothänvisningarna och i stället börja rapporten med det resultatbegrepp som återfinns i resultaträkningen, för att därefter ange vilka jämförelsestörande poster som finns. Eftersom den överlägset vanligaste justeringen är omstrukturerings-/avvecklingskostnader (40 procent av alla störningsposter), följt av nedskrivningar (20 procent), är det mycket lätt att på bara en rad ange det justerade beloppet. Men förklaringen måste komma redan i sammanfattningen, där justeringen normalt framträder först.
Räntebärande skulder är den andra huvudsakliga justeringen, eftersom begreppet inte återfinns i IFRS. Denna justering är ett mindre problem, eftersom posten inte hanteras under tidspress. Därtill redovisar redan i dag nio av tio börsbolag posten. I kvartalsrapporterna har därtill de flesta lagt in ”räntebärande” som rubrik i balansräkningen, vilket underlättar definitionen och ökar trovärdigheten. Eftersom IASB dessutom kommit med ett krav på att avsnittet ”finansiering” i kassaflödesanalysen ska kopplas till en IB/UB-analys av finansieringsskulderna, kommer trovärdigheten för de räntebärande skulderna att öka. Bara ett problem återstår: Att alltid redovisa pensionsskulder som räntebärande. De flesta gör detta, men analytiker skulle uppskatta om detta gjordes generellt.
Peter Malmqvist
Chefsanalytiker, Remium Nordic